GOD JUL

Detta år har snö, kyla och vinter också intagit Skåne.

Från ett vinterfagert Skepparkroken vid Skälderviken, som täcks av en tunn is, ber jag att få önska er alla en riktigt God Jul!

ECB, Strasbourg och toppmöte i Bryssel

Euron överlever - även denna gång!
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.

Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.

Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.

United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.

Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.

Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.

Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.

Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.

Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.

Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.

Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.

Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.

Catherine Ashton, vi litar på dig

I Europaparlamentet i Strasbourg: en vädjan till EUs höga representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton om att alla till buds stående medel används för att förmå Eritreas regering att släppa svenske Dawit Isaak fri.

Kroatien på väg mot EU-medlemskap

Ny medlem 2012?
Kroatien har förhandlat om EU-medlemskap sedan början av år 2005, och nu går förhandlingarna in i ett slutskede. För att få ytterligare information om det aktuella läget och på plats få diskutera med våra liberala vänner och delar av regeringen var liberala gruppen ALDE:s styrelse på besök i Zagreb i veckan.

25 av 35 kapitel när det gäller EU:s lagstiftning (aquis coomunitaire) är klara, men de svåraste återstår. Dessa handlar bland annat om statssubventioner till varvsindustrin, skydd för minoriteter, ett oberoende rättssystem och kampen mot korruption.

De tre liberala partierna med ELDR:s vice ordförande Vesna Pusic i spetsen har varit de som först och mest kraftfullt drivit frågan om medlemskap, i synnerhet Vesna Pusic och hennes parti, HNS.

ALDE:s uppfattning är att förhandlingarna bör kunna avslutas under det ungerska ordförandeskapet, senast i juni nästa år. För min del hoppas jag att Kroatien blir medlem år 2012.

I stormens öga
På torsdag då vi förde samtalen med våra liberala vänner och också träffade parlamentets talman samt Kroatiens chefsförhandlare blev helt plötsligt dramatiken stor.

Ivo Sanader, Kroatiens premiärminister åren 2003-2009 som utan någon bra förklaring avgick i juli förra året och som efterträddes av Jadranka Kosor, lämnade hastigt landet så fort hans immunitet hade hävts av parlamentet.

Det vackra parlamentet - där vi förde våra samtal - fylldes snabbt av journalister, som inte hade kommit för att bevaka vårt besök utan som ville ha mer stoff i denna präktiga skandal.

Förre premiärministern i ett av EU:s kandidatländer flyr landet, anklagad för så allvarliga brott som korruption!

Parlamentets och rättssystemets kraftfulla och snabba agerande mot Sanader är givetvis ett tecken på hur allvarligt Kroatiens statsledning ser på svårigheterna att komma åt den organiserade brottsligheten med därtill kopplad korruption. Och hur medvetna man är om EU:s absoluta krav om nolltolerans vad gäller korruption. Det är också klart att kraven har förstärkts efter Bulgariens och Rumäniens problem. Många hävdar ju att båda dessa länder kom med i unionen, innan de var klara för formellt medlemskap.

Det jag såg och hörde i Zagreb tror jag kan bana väg för ett EU-medlemskap, som på många sätt skulle öppna vägen för övriga länder på Balkan.

Förslag om Dawit Isaaks frigivning

Det verkade på de samtal jag hade med mina kolleger från AVS-länderna (Afrika, Västindien, Stillahavsöarna) förra veckan som att de skulle kunna tänka sig att stödja mitt ändringsförslag som uppmanar alla AVS-länder och EU att kräva Dawit Isaaks frigivande. Tyvärr föll förslaget trots allt i slutändan, men jag känner att stödet har ökat för hans sak.

Mina AVS-kolleger uppmuntrade mig glädjande nog till att skriva en resolution om Dawit Isaak inför nästa EU-AVS-session. Det ger visst hopp inför framtiden och visar på en förändring som ökar min tro på att våra samtal trots allt leder den demokratiska processen framåt.

AVS-EU församlingens sista dag: Blandade känslor men fortsatt hopp om den demokratiska processen

Det var mycket nedslående att höra AVS-rådets svar på min fråga om massvåldtäkterna i östra Kongo.

Allt jag fick som svar var olika referenser till deklarationer som har undertecknats. Det duger inte! Vi kan inte sopa problemet under mattan på det sättet och jag är mycket upprörd över att vi inte har haft en seriös diskussion om problemet under veckan.

Hela världens ögon riktas mot dessa hemska händelser men vi som befinner oss på plats i Kongo tiger. Det borde ha varit en punkt på agendan, och att utelämna en sådan viktig fråga gör mig väldigt bekymrad för den demokratiska processen. Inte bara i Kongo, men i samtliga medlemsländer i den gemensamma församlingen, eftersom att tiga är att tyst acceptera.

Det var därför ytterst viktigt att min kollega Forte, från Jamaica, följde upp min fråga på ett mycket bra sätt och även hon beklagade att frågan inte har diskuteras mer ingående. Hon uppmanande även AVS-länderna att ta ett större ansvar för problemet och hänvisade till Chiles före detta president, Michelle Bachelet, som sedan september är Under-Secretary-General for Gender Equality and the Empowerment of women på FN, och krävde att även Bachelet måste agera kraftfullt i frågan.

Det var också väldigt tråkigt att se att EU:s ministerråd inte var representerat överhuvudtaget. Det är oacceptabelt att de saknas under debatten eftersom det visar på allt annat än seriöst engagemang för AVS-länderna och deras samarbete med EU. En fråga som blir allt viktigare om vi vill påverka AVS-länderna i en demokratisk riktning med tanke på kinesernas allt starkare inflytande i Afrika. Om ryktena stämmer om att det beror på intern konkurrens om vem som, nu efter Lissabonfördraget, ska representera EU är det än mer olyckligt.

Vaga svar från EU-kommissionen om Dawit Isaak

Idag har Dawit Isaak suttit fängslad i 3358 dagar utan rättegång.

Igår fick jag möjligheten att ställa kommissionär Piebalgs mot väggen och krävde svar på om kommissionen kan tänka sig att frysa biståndet till Eritra tills landet friger Dawit Isaak. Piebalgs har ju själv sagt att "inga medel ska uteslutas".

I höst överlämnade vi en juridisk utredning till kommissionär Piebalgs som visade att EU-kommissionen har ett ansvar för Dawit Isaak som EU-medborgare. I min fråga tog jag upp detta. Kommissionärens svar var undanglidande och han refererade till det skriftliga svar som givits i förhand. Kommissionären underströk att kommissionen inte accepterar den eritreanska regeringens inställning, att de vägrar ge EU-representanter tillträde till Dawit Isaak och att de håller fast vid en vägran att frige honom. Inget konkret löfte om handling gavs dock.

Piebalgs nämnde också sitt möte med Dawits bror Esayas - det är positivt att se att Piebalgs nu verkar känna ett personligt engagemang för Dawit Isaaks öde. Piebalgs säger att kommissionen "fortsätter att arbeta med frågan".

Dags att fråga Piebalgs om Dawit Isaak

I eftermiddag kommer kommissionär Piebalgs till EU-AVS-församlingens möte här i Kongo-Kinshasa. Jag kommer då att följa upp hur han har arbetat med den juridiska utredning som presenterades tidigare i höst och som visade att EU har ett juridiskt ansvar att arbeta för att få Dawit Isaak fri.

Kongo-Kinshasa: korruption, fattigdom och gatubarn

Den 20:e upplagan av den gemensamma parlamentariska församlingen för AVS- och EU-länderna har precis öppnats och Demokratiska Republiken Kongos president Joseph Kabila Kabange höll inledningstalet. Han talade bland annat om att Kongo var på väg åt rätt håll och att den värsta perioden nu ligger bakom landet, om alla kongolesers lika värde och vikten av att vi arbetar tillsammans för att få stopp på den globala uppvärmningen. Kabila Kabange har skrivit under de flesta internationella deklarationerna, nu senast barnrättsdeklarationen, men tyvärr lever landet sällan upp till sina åtaganden.

Kongos utmaningar: korruption, svag stat, osäkerhet
I tisdags kväll var jag inbjuden till den svenska ambassaden på midag tillsammans med mina skandinaviska kollegor. Det var en mycket givande tillställning och vår ambassadör Johan Borgstam gav en mycket lärorik inblick i situationen i Kongo. Enligt Borgstam är de fruktansvärda massvåldtäkterna bara ett av de många problemen i Kongo. Ett land utan fungerande stat där det enda sättet för många statsanstälda att överhuvudtaget överleva, eftersom lönerna sällan betalas ut, är att ta emot mutor. Eller om man är polis, kräva in en del böter direkt på plats.

Den oroliga situationen i landet tillsammans med den ytterst osäkra juridiska, polisiära och militära situationen, den oerhörda fattigdomen och olika konkurrerande miliser gör att landet är genomsyrat av korruption och staten är svag. Det är kanske i ljuset av detta som man ska se det pampiga upplägget inför presidentens intågande i församlingsmötet: vikten av att hålla upp bilden av en fungerande stat med en stark ledare.

Utbildning och jämställdhet vägen framåt?
Hur Kongo ska ta sig ur den post-konfliktuella situationen de befinner sig i var även temat för gårdagens workshop som jag ledde. Innan frågan diskuterades besökte vi ett vattenreningsprojekt och ett sjukhus som konstruerats med hjälp av kinesiska investeringar, för att få bättre bild av situationen i landet. Personligen tycker jag att det mest intressanta var bussturen till vattenredningsverket, då vi passerade igenom stora delar av staden. Vi fick se hur närvarande Kina nu är i Afrika.

I de givande diskussionerna efteråt kändes det hoppingivande att flera av mina kolleor från AVS-länderna poängterade vikten av att inkludera hela befolkningen i utvecklingsstrategierna och att satsa på utbildning, en avgörande ingrediens i det svenska utvecklingsbiståndet. Hur den kongolesiska ledningen ska lyckas med att "väcka den kongolesiska jätten" (reveil du geant) återstår dock att se.

Att kvinnorna får en starkare roll i landet verkar dock för mig vara av avgörande betydelse. De hemska massvåldtäkterna är tyvärr bara ett synligt uttryck för kvinnornas svaga ställning i det kongolesiska samhället.

1 december: internationella HIV/aids-dagen
Igår uppmärksammade vi även den internationella Aids-dagen. HIV/aids är en utbredd sjukdom även i Kongo. Min medarbetare Astrid Burhöi besökte under eftermiddagen ett läkemedelscenter för gatubarn, som fokuserar på flickor och unga kvinnor och deras hälsoproblem. Ett av centrets uppgifter är att informera de unga kvinnorna om hur de kan undvika aids, de distribuerar kondomer och erbjuder aidstester. Men centret är även en tillflyktsort dit flickorna kan komma och få skydd och tillgång till allmänsjukvård. Ett viktigt arbete som det tyvärr finns ett mycket stort behov av eftersom en ovanligt stor andel av Kinshasas gatubarn är flickor, på grund av den utbredda tron på att häxor kan visa sig i skepnad av barn och skapa missöde för hela familjen. En hemsk vidskepelse som tyvärr underbyggs av många kyrkor.

Kongo-Kinshasa, första dagen...

Första intrycken från den gemensamma AVS-EU församlingen i Kongo-Kinshasa

Det är inte mycket i Kinshasa som påminner om det snöiga Malmö jag lämnade igår. Efter en omdirigerad resa via Etiopien på grund av snökaos, allmänna förseningar och en borttappad väska har jag nu efter 33 timmar i alla fall anlänt till den 20:e omgången av den gemensamma församlingen för AVS- och EU-länderna (AVS står för Afrika, Västindien och Stillahavsländerna).

Det är varmt och fuktigt i Kinshasa, men det mest påtaliga är den otroliga fattigdomen. Kongo har väldigt mycket naturrikedomar och skulle kunna vara ett rikt land, men är istället ett av världens fattigaste länder. Det är sorgligt att se hur landet har missköts, men det är samtidigt nyttigt att vara här och få distans till de problem jag brottas med i vanliga fall i mitt arbete som Europaparlamentariker. Imorgon ska jag delta i en workshop om Challenges of reconstruction of post-conflic states. Det ska bli intressant och förhoppningsvis får jag möjlighet att diskutera frågan om de hemska överfall och massvåldtäkter som har ägt rum i östra Kongo. Ett ämne jag även kommer att diskutera med rådets och Afrikanska unionens representanter senare i veckan.

Jag hann tyvärr inte fram till utskottsmötet för politiska frågor i förmiddags, men jag fick rapporterat till mig att det vara en både intressant, men samtidigt mycket nedslående, diskussion om mediafrihet i utskottet. AVS-ländernas medlemmar har haft interna möten innan de gemensamma mötena och hade gemensamt kommit fram till att rösta för att göra texten mindre stark gällande journalisters rättigheter och mediafrihet i allmänhet. Det är tråkigt att se att principen om mediafrihet inte är starkare och att vi inte kan få en kraftfullare text som tydligt visar vikten av yttrandefrihet. Det var dock glädjande att EPP-rapportören, och vissa av hans kollegor, tog en tydlig ställning för mediafrihet, särskilt med tanke på gruppens tidigare inställning i omröstningar i Europaparlamentet. Den liberala gruppen kommer att lägga vissa av mina ändringsförslag även till plenum, för att på så sätt försöka stärka rapporten ytterligare. På lördag får vi ser hur det går.

Khat-problemet landar på ministerrådets bord

Den 19 oktober i år ställde jag en skriftlig fråga till EU-kommissionen om vad EU gemensamt kunde göra för att bekämpa drogen khat. Khat smugglas till Sverige illegalt men är inte drogklassat i Storbritannien och Nederländerna - vilket naturligtvis försvårar vår svenska tulls arbete. Khat orsakar stort lidande och stora kostnader för samhället men framför allt för individerna som fastnat i missbruk.

Idag fick jag kommissionär Viviane Redings svar: narkotikalagstiftning kring khat kan inte hanteras av EU. Khatproblemen måste hanteras av medlemsstaterna själva, det vill säga Ministerrådet.

Sverige bör vara en ledande kraft i det arbetet.

Vi lägger nu allt krut på att uppmuntra Rådet till krafttag. Denna fråga är alltför viktig för att få falla mellan stolarna och med dagens besked har vi en klar fingervisning om vart strålkastarljuset nu måste riktas.

Läs mer i Sydsvenskan och på Europaportalen. Tidigare artiklar finns bland annat på Sydsvenskans hemsida samt hos Sveriges radio. Så sent som idag rapporteras om ett nytt tillslag mot insmugglat khat i GP.

ACTA-avtalet

I veckan röstade EU-parlamentet om en resolution som handlade om det aktuella ACTA-avtalet. (Anti-Counterfeiting Trade Agreement - varumärkesförfalskning).

Debatten har varit omfattande, inte minst på nätet. Från FP:s sida har vi både på hemmaplan och i EU-parlamentet varit pådrivande för att få mer öppenhet och transparens kring avtalet.

Situationen har också påtagligt förbättrats under förhandlingarnas gång. En hel del har dessutom har läckt ut, vilket är bra.

Till veckans omröstningar hade flera resolutionstexter från de olika partigrupperna tagits fram. Målsättningen var att hitta en bred enighet kring en gemensam text. Nu gick inte det, eftersom den stora EPP-gruppen drog sig ur i sista stund.

Det gjorde att vi i ALDE-gruppen i slutändan valde att göra upp med grupperna på vänsterkanten, socialisterna, de gröna och vänstern. Resultatet blev tyvärr inte särskilt bra. Många på den kanten är inte speciellt vänligt sinnade till frihandel.

Vi hade en lång och intensiv diskussion i gruppen, där också den ansvarige handelskommissionären var närvarande.

I den överenskomna texten kunde kommissionären påvisa direkta felaktigheter, och ge flera exempel där den oro som parlamentet tidigare i flera resolutioner påtalat nu inte var relevant.

Det har bland annat handlat om oron inför att Internet skulle blockeras och att tullen skulle tvingas att söka igenom mp3-spelar och datorer på jakt efter olagligt nedladdad film och musik. Det har också handlat om fattiga länders tillgång till läkemedel, generika. Avtalet skulle begränsa tillgängligheten till nätet, skada den personliga integriteten och grundläggande mänskliga rättigheter samt försvåra mediciner till fattiga länder.

Men så är inte fallet. Såväl kommissionären som den svenska regeringen bekräftar detta. Och nu finns ju ACTA-avtalet för läsning.

Under omröstningen valde jag att försöka förbättra texten och i flera fall valde jag att avstå, eftersom texten var missvisande även om jag inte motsatte mig själva sakinnehållet.

Jag har tidigare, tillsammans med mina FP-kollegor, röstat för den resolution om ACTA som kritiserade bristen på öppenhet och jag har också skrivit på den skriftliga förklaring som antagits av parlamentet. I mycket kändes det som om parlamentet nu upprepade gamla ståndpunkter trots att vi efter ihärdigt arbete faktiskt fått gehör för många av våra uppfattningar. Vissa formuleringar var mer plakatpolitik.

I slutändan valde jag att avvisa resolutionen i sin helhet. Samma sak gjorde jag med EPP-gruppens alternativa förslag, som av andra skäl inte heller var bra. De som nu kritiserar mig för att svika måste uppenbarligen veta mer om det faktiska läget än mina källor inom kommissionen och den svenska regeringen.

Nu skall avtalet skrivas under och godkännas av parterna, sedan ska EU-parlamentet besluta om att antingen godkänna eller förkasta det slutliga avtalet. Till senvåren förväntas avtalet komma upp till beslut i parlamentet. Det är då det hela avgörs på riktigt. Under tiden fram till parlamentets slutliga beslut hoppas jag att kommissionen i stor öppenhet kommer att lägga kraft och energi på att ge svar på den oro och de frågor som ställs från medborgare och aktivister kring ACTA.

Läs också kollegan Cecilia Wikströms inlägg om ACTA-omröstningen.

Dramatik i kammaren! Britt skämde ut sig.

Genom åren har EU-parlamentet fått utstå en hel del kritik. Enligt min mening mestadels överdriven och felaktig. De allra flesta av mina kolleger är seriöst och hårt arbetande politiker från hela Europa. Vid en jämförelse mellan de nationella parlamenten så är jag ganska övertygad om att EU-parlamentet kommer väl ut med en härlig blandning av kolleger från olika kulturer och med väldigt skilda bakgrunder. Allt från presidenter till vanliga "bakbänkare"!

Godfrey Bloom
Men denna vecka uppmärksammades parlamentet på ett dystert sätt. En av mina störigaste kolleger - Godfrey Bloom - från det brittiska EU-kritiska partiet UK Independent Party ropade skällsord till socialdemokraternas gruppledare Martin Schultz under onsdagens debatt med anledning av senaste toppmötet och den pågående euro-krisen.

Bloom avbröt Schultz med att citera Hitler "Ein Volk, ein Reich, ein Führer!". Stor palaver utbröt och Bloom ombads be om ursäkt. Men detta vägrade givetvis denne omdömeslöse man och spädde på att med kalla socialdemokraternas ledare för " odemokratisk fascist".

Schultz har också ibland svårt att tygla sina uttryckssätt, men i Blooms klass är han inte.

En något osäker talman bad då Bloom lämna kammaren, vilket han i det längsta vägrade.

Några timmar senare skulle vi rösta och då uppstod inför en fullsatt plenisal på nytt tumult. Bloom ombads åter att be om ursäkt, något som han högljutt vägrade.

Talmannen valde då att genomföra en omröstning om huruvida Bloom skulle få stanna kvar och delta i voteringen. En mycket stor majoritet - däribland jag själv - ansåg att måttet för dåligt beteende och omdömeslöshet var rågat.

Bloom lunkade då i väg åtföljd av en del kolleger i sin egen grupp, däribland dansken Messerschmidt från Dansk Folkeparti.

Jag tycker att demokratin måste kunna tåla mycket i yttrandefrihetens namn. Men att i EU-parlamentet i Strasbourg, som tillkom efter Andra Världskriget och Adolf Hitlers Tredje Rike, uttala sig på Blooms vanvördiga sätt är helt oacceptabelt.

Jag har många gånger förundrats över Blooms oförskämdheter och verbala trakasserier. En gång replikerade jag på hans jämförelse mellan Sovjetunionen och EU. Jag träffar också på honom i det ekonomiska utskottet, där Bloom är ledamot.

Har karln ingen uppfostran alls? Brukar man inte tala om vikten av att ha "manners" i England?

Bloom må kritisera EU och EU-parlamentet och Martin Schultz, vilket ju är fullt legitimt. Men ofta "idiotförklarar" han sina kolleger och den tro på EU som vi andra förespråkar. Det kan vara fyndigt formulerat någon gång, men efterhand tycker jag att Bloom blivit alltmer tröttsam. Och i onsdags gick han överstyr och tappade helt fattningen!

Att skämta om Hitler - om det nu var det Bloom avsåg - är inte acceptabelt!

Hela debaklet kan ses via Youtube där liberala gruppen ALDE föredömligt lägger upp intressanta klipp från alla Europaparlamentets sessioner.




Läs mer på Europaportalen , Svenska dagbladet eller Expressen.

I Strasbourg: om moms och ECB

I Strasbourg pågår just nu novembersessionen. Igår kväll talade jag dels om momsfrågan och dels om årsrapporten från Europeiska Centralbanken.

Spännande vecka...

I veckan är det plenarförhandlingar i Strasbourg och som vanligt befinner jag mig på plats.

Den här veckan träffas rådet för allmänna frågor, då EU-ministrarna bland annat ska behandla fördragsändring och upprättandet av en krishanteringsmekanism för att trygga euroområdets finansiella stabilitet.

Det blir spännande att se vad våra ministrar kommer att komma fram till.

Irland får EU:s stöd

Klaus Regling
I veckan besökte jag tillsammans ALDE:s ledning Luxembourg. Vi fick bland annat träffa Klaus Regling, chefen för EFSF (European Financial Stability Facility), den EU-myndighet som har ansvaret för att pengamässigt bistå euro-länder i kris.

Allvarsord betecknade hans redovisning av tillståndet i Europa. Grekland och Irland var förstås huvudtemat. Regling var en av fäderna bakom Stabilitets- och tillväxtpakten, som enligt Regling påvisat brister som nu måste åtgärdas.

Regling nämns också som tänkbar ny ECB-chef.

Den allerstädes närvarande Jean-Claude Juncker
Än dystrare blev det när "Mr Euro himself" gav sin syn på EU:s och eurons ställning. Luxembourgs premiärminister, Jean-Claude Juncker, var inte nådig i sin kritik mot Tyskland och Frankrike i deras försök att försvaga insatserna för att stärka regelverket kring euron. Särskilt Merkel fick sig en släng av sleven. Den tyska förbundskanslerns göranden och låtanden under detta krisår har inte alltid varit särskilt välavvägda.

Se f ö dagens utmärkta ledare i DN.

Likaså tyckte Juncker att ministrarnas sätt att hantera EU-parlamentet och diskussionen kring nästa års budget förtjänar kritik. Det verkar som om Rådets ledamöter inte riktigt har förstått att Lissabonfördraget har förändrat beslutsbalansen inom EU och att parlamentet har fått mer att säga till om.
Inte svårt att hålla med Juncker.

Nu är jag själv tämligen optimistisk. Historien visar att efter någon vecka eller så kommer förhandlingarna igång igen. Och före jul har säkert en lösning kunnat hittas.

Vi träffade Juncker några timmar innan eurozonens möte i Bryssel. Redan då framkom övriga euroländers krav på en irländsk begäran av stödpengar. Smittorisken för ytterligare störningar är för stor, och listan av länder med bekymmer är tyngande.

Men Irlands stolthet säger i det längsta nej. Detta är inte svårt att förstå med tanke på Irlands förfärande historia. Att vara oberoende av andra länder är en bärande del av den irländska nationalkaraktären.

Idag söndag talar dock det mesta för att någon av typ av stöd till de irländska bankerna måste till, utformat på ett sätt som inte träder den irländska stoltheten allt för mycket förnär.

Låt oss inte glömma att Irland inte är Grekland. Irland har fört en alltför expansiv politik, dock inte fuskat med siffrorna.

Återigen kraxar en del om eurons upplösning. Precis som i våras kommer de att få fel!

Euron är inte problemet! Politikernas ovilja att följa givna spelregler och ovilja att vidta inhemska finanspolitiska anpassningar i tid är problemen.

Läs gärna Jan-Olof Bengtssons utmärkta ledare i Kvällsposten.

Slutligen: Heder åt statsministern som igår erbjöd Irland att Sverige kan ställa upp med lån om Dublin så önskar!

ALDEs ledningsgrupp och koordinatörer i Luxemburg

I tisdags deltog jag på den liberala gruppens, ALDE, lednings- och koordinatörsmöte i Luxemburg.




Under mötet diskuterades den ekonomiska krisen och dess effekter.

Bland deltagarna fanns premiärminister Jean-Claude Juncker i sin egenskap av ledare för eurogruppen.

Vi behöver en eurodebatt i Sverige!

Svenskarna börjar vänja sig vid vårt EU-medlemskap. Men vårt land fjärmas samtidigt från EU:s inre kärna. Det mesta inom EU kretsar nämligen idag kring euron.

Hur duktig Anders Borg än är, här väger Sveriges synpunkter lätt - om vi ens kan framföra dem! På många möten är vi ju helt utestängda. När euro-gruppen möts finns inte Sverige med. Mot denna bakgrund känns avsaknaden av en eurodebatt i vårt land än mer besvärande. I valrörelsen var vi inte många som vågade tala om eurons betydelse för Europa. Hur länge kan detta fortsätta? Och var finns de båda stora partierna?

Kanske var debatten i GP mellan vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt/Ulla Andersson (28/10) och Johan Lönnroth (2/10) början till något nytt. Vänstern i Sverige, inklusive miljöpartiet, borde kunna mäkta med en öppnare och mindre nationalistisk framtoning.

En tid satt jag i riksdagens finansutskott och lärde mig uppskatta Johan Lönnroths person och kunskap. Hans artikel bekräftar hans eftertänksamma sätt att argumentera, som också visar att han nära följer debatten på EU-nivå. Lönnroth går emot Sjöstedt/Anderssons gamla traditionella V-resonemang . De senare verkar tro att finans- och skuldkrisen aldrig inträffat.

Heder åt Johan Lönnroth som vågar antyda att ett fullvärdigt svenskt EU-medlemskap kan vara möjligt. Om Lars Ohly inte ens kan dela sminkloge med Jimmie Åkesson, borde det vara etter värre att ikläda sig SD:s nationalistiska folkdräktsbudskap. Vi kan försöka tänka bort det svenska utanförskapet inom EU. Men det håller inte länge till.

Läs mer i min krönika i GP om detta.

Kärnavfallshantering - en fråga för EU?

Igår stod jag värd för ett seminarium om EU:s kärnavfallshantering, med bland annat representanter från Europakommissionens generaldirektorat för energipolitik och från SKB. De talade om hur läget ser ut idag men också om framtiden för kärnavfallshantering. Ett nytt EU-direktiv om frågan var den självklara huvudpunkten för seminariet.

Sedan 90-talet har Sverige arbetat med att utveckla kärnavfallshanteringen. I dagsläget är Sverige, tillsammans med Finland och Frankrike, bland de ledande länderna inom säker hantering.

Den 16 mars kommer SKB att lämna in en ansökan om ny långsiktig slutförvaringsplan. Planen kommer att behandla den geologiska metod som är tänkt att användas och den plats där slutförvaringen planeras vara.

Det nya EU-direktivet öppnar upp för möjligheten att hantera andra staters kärnavfall, detta är dock inte aktuellt för Sverige. Sverige följer fortfarande den grundläggande principen att alla ska hantera sitt egna avfall. Denna hållning stärks också med det nya direktivet som ger mer makt åt de nationella myndigheterna.

Förslaget läggs fram för att man ska skapa möjligheter för medlemsstater med mindre kärnavfall att kunna samarbeta i hanteringen.

SKB har haft en väldigt viktig roll i processen: delat med sig av sina kunskaper och konsulterat andra länder. Sverige har och kommer att fortsätta att generöst dela med sig av kunskap.

Ska vi fortsätta med kärnkraftverk så behöver vi också utveckla ett säkert sätt att hantera avfall på. Därför är syftet med direktivet bra.

Jag deltog också i en direktsänd debatt i finska radion om frågan om "atomsopor". Programmet går att lyssna på eller ladda ner via den här sidan.

Den som vill kan läsa mer hos SKB, Europakommissionen eller EU-upplysningen. Carl B Hamilton skriver också bra om kärnkraft.

Globalisering är inte ett hot

Globalisering är inte ett hot - det är möjligheten för Europa! Vi måste fortsätta bryta ner barriärer och gränser för att inte bli isolerade. Vi européer måste våga vara djärvare.

EU:s inre marknad är vårt viktigaste redskap för att ta EU ur den ekonomiska krisen. En svensk studie visar att mellan 200-300 miljarder Euro skulle kunna sparas om vi lyckas avlägsna de hinder som idag finns för de fyra fria rörligheterna inom EU. Det är pengar som våra företag och medborgare skulle kunna använda till utveckling och investering. Vilket skapar arbete och ökat välstånd i Europa.

Fullbordandet av den inre marknaden är långt ifrån klart och nu krävs att vi här i parlamentet, kommissionen och medlemsländerna arbetar gemensamt för att förverkliga de möjligheter som finns för den inre marknaden.

Utformningen av den inre marknaden behöver också anpassas till dagens verklighet. Vi måste se till att de hinder som idag finns för elektroniska handel försvinner. Våra medborgare, och särskilt den yngre generationen, har svårt att acceptera de många hinder som finns för att handla varor i ett annat europeiskt land på Internet.

Jag välkomnar därför Kommissionär Barniers Single Market Act som fokuserar på många viktiga områden. Samtidigt hade jag gärna sätt att arbetet hade kommit längre. Professor Monti har tidigare gjort en utomordentlig analys av situationen och av vilka områden som behövde satsas på och jag hade därför gärna sett att förslagen var mer detaljerade.

Om detta talade jag igår i Europaparlamentet under minisessionen i Bryssel.

Revisionrättens årliga rapport om EU:s budget 2009

Under sessionen i Bryssel i dag presenterades Revisionsrättens årliga rapport om EU:s budget för 2009. Kommissionen representerades av Kommissionär Algirdas Šemeta som har ansvar för skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning.
Revisionsrätten är över lag nöjd med rapporten och tycker att det var ett positivt resultat för 2009. I jämförelse med rapporten för 2008 fastställer Revisionsrätten att det skett tydliga förbättringar gällande felaktigheter i räkenskaperna. Dock finns det fortfarande en hel del som ska rättas till av medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska enligt EU-lagstiftningen redovisa sina räkenskaper som berör EU:s budget, det är självklart att även denna plikt ska uppfyllas ordentligt. De områden som var mest berörda av materiella fel var jordbruk, sammanhållning, forskning, energi och transport, externt samarbete, utveckling, utbildning och medborgarskap.

Lars Heikensten, svensk medlem av revisionsrätten, kommenterade rapporten och menade att det var förståeligt att felen inom sammanhållningsområrdet var mer än inom jordbruksområdet.

Sammanhållningsområdet må vara mer komplicerat och består av många projekt men ändå bör vi i medlemsstaterna kunna sköta budgetrevisionen mycket bättre.

Jordbruksbudgeten står för ca 48 procent av EU:s totala budget. Trots att felen var stora inom jordburksområdet så blev den biten av EU:s budget helt klart godkänd av revisionsrätten för 2009. Men vi kan fortfarande diskutera huruvida jordbruksbudgeten verkligen bör vara så stor.

En bra dag för Malmö!

En gripen för serieskjutningen
Igår kväll anhölls en en person som "skäligen misstänkt" för en rad skjutningar i Malmö. På tisdag avgörs om häktning skall ske.

Vi hoppas att det är den rätte som Malmöpolisen hittat, så vi får ett slut på denna hemska historia.

Guldet till MFF
Det var skönt att höra detta budskap i bilradion när Fredrik och jag begav oss tillbaka till Malmö för att uppleva att MFF skulle få ta emot Guldet i Allsvenskan. Så blev det också! Över 24 000 delade vår glädje!

Också en tämligen strikt folkpartist kan ryckas med och sjunga och stampa och flaggvifta. Så gjorde jag!

Vänstern börjar debattera euron

Det är glädjande att debatten om EU och dess politik även tycks börja föras på allvar inom vänsterblocket.

I somras skrev en grupp vänsterdebattörer på DNs debattsida, nu munhuggs Sjöstedt och Lönnroth i Göteborgsposten.

En livlig debatt om EU och euron är bra för Sverige. Det är på tiden att vi får fler nyanser i den även från vänsterkant.

G20-möte och Vem blir ny ECB-chef? Inte Weber, inte Draghi - men kanske Liikanen?

G20-möte
Centralbankschefer tillhörde förr inte den profession som behövde utstå alltför mycket ljus och uppmärksamhet. Deras position var ju helt annorlunda än idag, där oberoendet från den politiska nivån är en viktig del av penningpolitikens fundament.

I förra veckan var det Riksbanken som stod i förgrunden och idag är det ECB:s tur.

Igår väntade världen på vad Federal Reserve och Ben Bernanke var beredda att göra för att få fart på den amerikanska ekonomin. Fed-chefen meddelade att banken nu köper statsobligationer för 600 miljarder dollar, riskfyllt och omdiskuterat världen över. Kommer räddningsaktionen att lyckas eller innebär den ytterligare problem för världsekonomin? Meningarna går isär, och somliga menar att nu startar på allvar ett valutakrig.

Jag tror inte det, utan världens ledare - som för övrigt träffas i Seoul på G20-möte i nästa vecka - vet att protektionism och gränshinder aldrig kan vara lösningen.

Vem blir ny ECB-chef?
Om ett år går den mandatet ut för nuvarande chefen för Europeiska Centralbanken, ECB. Fransmannen Jean-Claude Trichet har enligt min mening varit en utmärkt ECB-chef, i de stormigaste av tider har han visat imponerande lugn och fasthet.

Nu börjar diskussionen på allvar om vem som skall efterträda honom. Länge verkade det tämligen självklart att den tyske Bundesbankchefen Axel Weber var den självklare. Tyskland har mer eller mindre blivit ulovat att ta över efter Frankrike.
Holländaren Duisenberg var den inledande kompromissen, när de två Euro-giganterna inte kunde enas.

Men nu har den frispråkige Weber fallit i onåd hos president Sarkozy, sägs det. Själv lyssnade jag på Axel Weber häromveckan i Strasbourg. Han var imponerande måste jag säga, tydlig och klar. Men öppenhet och tydlighet gillas inte av alla, i synnerhet inte inom penningpolitikens värld.

Webers huvudkonkurrent är hans italienske kollega, Mario Draghi, som också är ordförande i Finacial Stability Board, som har sitt mandat från G20-gruppen. Också Draghi har jag träffat några gånger, en högligen kompetent person.

I de sista av veckor har en annan kandidat börjat nämnas bland kolleger i utskottet; chefdirektören för Finlands Bank, Erkki Liikannen. Han har varit kommissionär och finansminister.

Finland och finländska politiker har gott anseende inom EU. Nuvarande kommissionär Olli Rehn är mycket uppskattad för sitt gedigna förändringsarbete för att stärka euron. Så var också Liikanen under sin tid som kommissionär.

Kanske är kompromissen från Finland denna gång? Och nog vore det extra bra för Sverige om vi fick en nordbo som ECB-chef?

Europafrukost med historia

Igår var jag på en Europafrukost vid Centrum för Europaforskning vid Lunds universitet. Ett stimulerande avbrott i det myckna läsandet inför första diskussionen i utskottet på måndag om "min rapport" om ändring i Direktivet om system för ersättning till investerare" (Directive on Investor-Compensation Schemes - ICSD). Mer om detta i nästa vecka!

Samtalet i Lund (mitt Alma Mater) handlade bland annat om historien och historiens betydelse i Europa idag och om de populistiska och konservativa krafterna inom EU.

Själv tror jag att det är viktigt att vi känner vår historia - både den egna och Europas - för att bättre kunna förstå framtiden. Sveriges historia är ju i många stycken helt unik på vår kontinent, ett land befriat från krig sedan 1814.

Hur många känner till bakgrunden om varför en fransk marskalk landsteg i Helsingborg för tvåhundra sedan för att bli kung i Sverige? Och hur många skåningar vallfärdar varje år till Kvidinge för att se monumentet till Karl Augusts åminnelse, som var början till Bernadotte-släkten intagande av den svenska tronen? Jag undrar.

Jag tycker att historien är mycket mer levande i andra länder i Europa, säkert till stor del beroende på all förfärande tragik och allt mördande i olika krig som vår kontinent genomlidit.

Min gode vän historieprofessorn Sverker Oredsson brukar påmninna om Sveriges tidiga krigiska historia, då Sverige var en stormakt.

Sverige var i krig på
1600-talet i 66 år
1700-talet i 34 år
1800-talet i 4 år.

Århundradena dessförinnan är svåra att inkludera. Nationen Sverige höll på att formas, och väpnade stridigheter mellan dem som makten ville ha var legio.

Jag fick en kommentar som jag bar med mig efter mötet: Det är viktigt med historisk medvetenhet, men den får inte blockera den framtida utvecklingen. En insiktsfull synpunkt, som jag tror det ligger mycket i.

Jag fann meningsutbytet med Lundaforskarna mycket givande, och för en kort stund längtade jag tillbaka till den värld jag lämnade för så många år sedan.

Den 6 december återvänder jag till Lund och programmet för Europastudier för en paneldebatt i ämnet "Den Europeiska integrationen om tio år". Debatten anordnas av studenterna, vilket jag tycker känns särskilt hoppfullt inför Sveriges fortsatta EU-engagemang.

Pacta sunt servanda: Avtal måste följas om ekonomisk styrning!

I går diskuterade Ekonomiutskottet i parlamentet lagstiftningspaketet till nya ekonomiska styrregler inom EU och inom euroområdet. Jag framhöll vikten av att alla medlemsländer ska om möjligt omfattas av det nya regelverket.

Lagstiftningspaketet består av sex förslag: fyra handlar om finanspolitiska frågor, däribland en genomgripande reform av stabilitets- och tillväxtpakten, och två nya förordningar ska säkerställa att framväxande makroekonomiska obalanser i EU och euroområdet upptäcks och hanteras på ett effektivt sätt.

Lissabonfördraget har gett ett större inflytande till Europaparlamentet i EU. Ett exempel är dessa lagförslag. Europaparlamentet och finansministrarna i EKOFIN kommer nu att behandla lagförslagen och måste komma överens om den gemensamma lagstiftningen.

Om sanktionsmekanismen

Ett av förslagen i lagstiftningspaketet går ut på att stabilitets- och tillväxtpakten att bli mer ”regelbaserad” och sanktioner kommer att vara den normala följd för länder som inte fullgör sina skyldigheter.

De föreslagna sanktionsmöjligheterna gäller i detta läge enbart Euroländerna. Tanken är dock att systemet på sikt ska gälla alla EU-länder. Det är också svenska regeringens och Folkpartiets inställning.

EU 27 - omfattas inte nu, men "kanske" senare

När medlemsstaterna nästa år och 2011 förhandlar, ser över, nästa budgetperiod, dvs. för åren 2014- 2020, kommer man ta ställning till alla 27 medlemsländerna ska omfattas av reglerna.

Europaparlamentet röstade i förra veckan i Strasbourg för en rapport i ändringsförslag till ett betänkande med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet.

Parlamentet stödde mitt förslag som innebär att samtliga 27 medlemsstater - inte bara euroländerna - om möjligt bör följa de nya ekonomiska riktlinjerna som föreslagits.

För att återställa förtroendet för euron är det viktigt att förslagen om skärpt budgetdisciplin inte vattnas ur. Men det är precis det som verkar hända, kommenterar Olle Schmidt, som understryker att skarpa regler behövs för stabilitet och förtroende för EU och euron.

Under debatten i Ekonomiutskottet i går sa jag att för att eurområdet ska blir större och fler länder byta till euron så krävs, för att medborgarna ska acceptera att byta sin valuta, strikta och konsekventa regler. Det handlar inte om att straffa de länder som inte lever upp till reglerna utan det handlar om att följa de regler som gemensamt satts upp.

Pacta sunt servanda

Principen om att "avtal ska hållas", måste gälla för reglerna för ekonomisk styrning. Principen grundar sig på tanken att eftersom parterna fritt får komma överens om ingående av avtal och innehållet i avtal skall parterna även hålla sig till avtalet. Om part bryter mot en klausul i avtalet har motparten rätt att åberopa vissa åtgärder, till exempel natura fullgörelse eller i extrema fall hävning.

Sanktionsmekanismen borde i så hög utsträckning som möjligt gälla alla 27 medlemsländerna i EU. Detta främst av två skäl:

1. Det var staternas, bankers och finansiella institutioners sårbarhet som låg bakom skuldkrisen som vi upplevt i Sydeuropa, inte euron. Därför är det lämpligt att alla EU-länder omfattas av samma stränga regler, inte bara euroländerna.

2. Ett annat skäl är att vi själva befinner oss på trygg mark men riskerar att drabbas om andra inte sköter sig (oavsett valuta). Den största krisen för Sverige problemen i Baltikum, snarare än Grekland. Det gör det naturligt för Sverige att insistera på stränga regler för alla.

Förhandsgranskning av budgeten

Det föreslås att bli en stärkt koordinering av budgetarbetet inom EU. Det införs en europeisk "semester", en samordnad budgetkoordinering.

Det innebär att svenska regeringen kommer att skicka in vårbudgeten till Kommissionen, som därefter granskar den inför det att regeringen konkretiserar sina förslag och lägger fram höstbudgeten.

Mer makt till eurogruppen?

Eurogruppen får formellt sett inte mer makt i förslaget. Det finns inget som explicit ger mer makt åt eurogruppen. Frågan är vad som kommer att hända i praktiken...

Vad händer i Malmö?

Sydsvenskan har dragit igång en kampanj "Vi älskar Malmö". Vällovligt i dessa dystra dagar då osäkerheten om vad som händer i vår stad ökar för var dag som går.

Är det en galning som härjar och som siktar på invandrare eller är det en rad tillfälligheter som får verkligheten att förefalla värre än den är?

Vad vi vet är att skottlossningarna proportionellt är många fler i Malmö än i någon annan stad i Sverige. I valrörelsen - utan större uppmärksamhet - presenterade riksdagsman Allan Widman (FP) en rapport med en rad olika förslag, bland annat en skärpt vapenlag, för att komma till rätta med den ökande kriminaliteten och de många illegala vapnen i Malmö.

Allan skrev en bra artikel om detta i fredagens Kvällsposten.

Jag har aldrig känt rädsla under alla mina år i Malmö, även om jag faktiskt fått ett rejält slag i ansiktet mitt på ljusa dagen för några år sedan. Men jag förstår de som i dessa dagar är djupt oroade.

Må polisen tillföras extra resurser och må de snabbt få slut på skjutandet.

Varför var inte Erik Ullenhag välkommen till Malmö?
Det finns ett amerikanskt uttryck som lyder: "Damned if do, damned if you don´t", som jag tror kan passa in i sammanhanget.

När Erik Ullenhag, nyvorden integrationsminister, besökte Malmö i fredags möttes han av kritik för att det var fel minister som kom. Det skulle ha varit justitieministern, sade det ansvariga kommunalrådet (S) i Ilmar Reepalus frånvaro.

Den kritiken tycker jag känns väldigt politiskt betingad. Dessutom levde jag i tron att regeringen är kollektivt ansvarig for alla sina beslut.

Strasbourgveckan som var: Dawit, budget och utrikestjänsten

Det har varit en mycket intensiv Strasbourgvecka med diskussioner om budgeten, möten om Dawit Isaaks fall och sedvanligt krångel med resandet fram och tillbaka på grund av strejker. Är det inte vulkanaska så är det fransk eller belgisk strejk, och i båda fallen står det ju klart: det ständiga flyttandet mellan Bryssel och Strasbourg borde upphöra.

Mötena om Dawit Isaak med kommissionär Andris Piebalgs och med kabinettsekreteraren för parlamentets talman Jerzy Buzek, båda tillsammans med Dawits bror Esayas och reportern Björn Tunbäck, var mycket lyckade. Särskilt talmannens kontor har funderat mycket på fallet och har möjligen en del på gång. Vi får väl se vad det leder till och om någon hjälp hinner fram i tid. Jag kommer i alla fall inte sluta ligga på EU-institutionerna om detta. Läs mer om detta här!

Finanstillsyn och ekonomiska frågor har varit högt på veckans agenda både i ministermötet i Luxemburg i måndags, hos oss i Europaparlamentet, och nu under slutet av veckan med G20s ministermöte i Korea. Paketet med nya regler för striktare budgetdisciplin antogs av parlamentet, och jag drev på för att inkludera en skrivning om att alla 27 medlemsländer – frivilligt och så långt möjligt för icke-euro-länderna – faktiskt ska hålla sig till de nya ekonomiska ramarna. Den enes ekonomi påverkar de andras inom EU, oavsett om man har den gemensamma valutan eller inte.

FNs generalsekreterare Ban Ki-moon talade också i Europaparlamentet i veckan. Fattigdom, klimatförändringarna och kärnvapennedrustning var de teman han tog upp. Medan FN har sin roll att spela i dessa frågor har EU sin – och den är viktig! EU är en aktör att räkna med globalt.

En viktig framgång i veckan var att parlamentet antog tjänsteföreskrifter och budget för den nya utrikestjänsten, EUs ”External Action Service”. Om utrikesministrarna också säger ja i mötet på måndag kan arbetet sätta igång ordentligt och en samlad utrikestjänst kan hjälpa driva EU:s kärnfrågor i världen på ett mer effektivt sätt.

Detta är en bra reform som följer av Lissabonfördraget, och som förhoppningsvis jämnar vägen för att EU fortsätter vara framåtdrivande i viktiga frågor som rör internationell utveckling, säkerhet och politik.

Nu är det dags att lämna Strasbourg för denna gång och jag åker mot Sverige och Malmö. Jag tänker återkomma till bloggen under helgen för att kommentera det som händer i Malmö just nu. Det finns också en del till att säga om veckans EU-debatt, bl.a. om budgeten och mammaledighetsdirektivet.

Fler lärdomar från finanskrisen

Se hela talet i Europaparlamentet idag, om lärdomar från finanskrisen och om vikten av att samtliga 27 medlemsländer, inte bara euroländerna, följer de nya ekonomiska riktlinjerna.

Ekofin bör inte vattna ur förslagen om stärkt finanstillsyn

I början av veckan träffades EU:s finansministrar i Luxemburg för att diskutera hur vi i EU kan stärka det europeiska ekonomiska samarbetet. Det handlar om att stärka kontrollmekanismer och se till att länder håller sig till Stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

För att återställa förtroende för euron är det viktigt att förslagen inte vattnas ur.
Tyvärr verkar precis det hända. Tyskland och Frankrike har enats om att släppa på kravet om sanktioner ska införas - i det närmaste med automatik - om ett land misslyckas med sin ekonomiska politik, De har enats om att det behövs en fördragsändring för en skapa en permanent mekanism för att hantera framtida kriser för valutasamarbetet.

Vi i Europaparlamentet bör nu agera för att de nya gemensamma budgetreglerna blir så stränga som möjligt. På så sätt återskapas förtroendet för euron som valuta. Det är något som hela EU tjänar på.

EU:s medlemsstater förpliktade att agera för Dawit

Igår tog den svenska regeringen emot ett rättsutlåtande om fallet Dawit Isaak, den svenske journalisten som sitter fängslad i Eritrea i strid med rätten till yttrandefrihet och pressfrihet.

Enligt detta utlåtande har Sverige, liksom EU och dess övriga medlemsstater en plikt utifrån den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter att använda samtliga till buds stående medel för att skydda Dawit.

Eritrea är ett fattigt land, beroende av EU:s utvecklingsbistånd. Vi bör ställa villkor för detta bistånd, bland annat att svenske Dawit Isaak släpps fri. Om detta talade jag igår i Europaparlamentet.

Idag ska jag tala med Europakommissionär Andris Piebalgs och fråga honom igen vad kommissionen ska göra i frågan. Dawits bror kommer också till Europaparlamentet.

Jag hoppas att det nya rättsutlåtandet kan bidra till att EU-institutionerna sätter mer press på Eritrea, för att rädda Dawit Isaaks liv.

Läs mer här eller ladda ner rättsutlåtandet här!

Tillägg: Expressen rapporterade från gårdagens möten - läs här.

Tal om finanskrisen på ELDR-kongressen

Igår talade jag för ELDR:s kongress i samband med en frågestund med kommissionär Olli Rehn. Här är talet jag höll, om finanskris, euron och svenska lärdomar för vägen framåt.

The financial crisis in 2008 and the following economic down turn have hit Europe hard. The economic crises lead to a debt crisis and a crisis for the common currency. But we have reason to be optimistic. Europe's economic recovery is slowly in progress. The growth is forecasted to be 1.8 percent this year for the EU and employment has also begun to recover.

At the same time as Europe has to recover from its economical problems we also have to deal with the defaults in the functioning of the European economies. There is need for structural reforms to meet the challenges of an ageing population that has been discussed during this congress. But there is also a need to discuss and prepare for the next economic and financial crisis that will for sure come.

There is a need for:
• Better financial market regulation and European supervision
• More and better capital, and liquidity buffers in the bank sector
• Better crisis management and resolution
• New budget policies and stronger economic policies.

In the European Parliament we are working on a lot of new EU legislation. Currently we are working on 25 directives. I will give you some examples:
• Alternative investment funds directive, AIFM.
• European model for supervision: with three new EU supervisory authorities and a board and mechanism for assessing and handling systemic risks, ESRB.
• Implementation of new banking regulation, Basel 3.
• Deposits guarantee schemes and investment protection schemes.
• Trading with OTC derivatives and short selling
• Markets in Financial Instruments Directive (MiFID)

The Swedish economy is booming which is a result of a dramatic crisis in the early 1990s. Our economic and budgetary policy that we introduced in the 90s is more or less in line with the proposals for the whole European economy today. We introduced a solid tool box, budget and economical discipline. You are not supposed to spend money you do not have.

Finally, some words about the euro. The euro has been a great success. The currency has delivered ten years of economic and monetary stability to its members, who have benefited from very low and stable inflation and interest rates. But there are also problems/weaknesses for in the functioning of the Stability and growth pact. Deep financial and/or fiscal problems in one euro area country can quickly turn into a problem for the whole area. Our essential conclusion is that we urgently need to enhance economic governance in the EU. Steps are taken in this direction.

Liberal partikongress i Helsingfors

Befinner mig på ELDR:s kongress i Helsingfors. I morgon kommer jag att leda en frågestund om euron med kommissionär Olli Rehn.

Partigruppen ELDR är en sammanslutning av ett 50-tal liberala partier i Europa. Kongressen i år är den största i ELDR:s historia: över 700 gäster och drygt 500 röstande delegater.

Finlands statsminister Mari Kiviniemi, från finska centerpartiet, och kulturminister Stefan Wallin, från svenska folkpartiet, höll inledningsanförande. Kiviniemi talade om vikten om att ha starka, robusta regler för euron. Hon framhöll också hur viktigt det är att lösa frågan med en allt mer åldrande befolkning i Europa.

Just nu pågår tal av kandidaterna till vice ordförande-posten i ELDR-partiet.

I morgon kommer jag att leda en utfrågning med EU:s ekonomikommissionär, liberalen och finländaren Olli Rehn. Vi kommer att diskutera förslaget till skärpt budgetstyrning i EU för att förstärka eurosamarbetet, som Olli Rehn presenterade häromveckan.

Läs mer om kongressen på ELDR:s hemsida.

Grattis, Liu Xiaobo!

Jag gratulerar idag Liu Xiaobo till Nobels Fredspris. Ett utmärkt val av kommittén.

Xiaobo är en förkämpe för frihet och mänskliga rättigheter, har varit så sedan protesterna på Himmelska fridens torg för dryga tjugo år sedan. Idag sitter han fängslad för sitt engagemang i Charta 08, ett förslag till politisk reform.

Utnämningen ger också anledning att kommentera på en annan aktuell märkesdag, nämligen världsdagen för dödsstraffets avskaffande, nu på söndag.

Kina är världens ledande land vad gäller dödsstraff. Inte en statistik att vara stolt över. Exakta siffror är svåra att komma över eftersom regeringen är mycket förtegen om detta, men bedömare som t.ex. Amnesty International uppskattar det till ca 1700 avrättade under 2009. Det är fler än i samtliga andra världens länder tillsammans!

Fortfarande har hela 58 länder kvar dödsstraffet i både teori och praktik. Från USA till Nordkorea. Det är 58 för många. Dödsstraffet är ovärdigt och omänskligt. Dessutom har det inte någon påvisad brottsförebyggande effekt.

Kina skulle vinna på att byta ståndpunkt och öppna upp. Det gäller dödsstraffet, och det gäller attityden till människorättskämpar som Liu Xiaobo.

Mer att läsa här och här! Amnesty har också fler siffror och fakta om dödsstraffet.

Om Basel II

De nya Baselreglerna skapar förutsättningar för stabilitet och hållbar tillväxt. Men vi riskerar få för många bankregler som skadar tillväxten - nya regler är inte alltid lösningen!

Se mitt inlägg om detta i Europaparlamentet genom att följa denna länk.

Javisst borde även Sverige ha euron!

GP har idag en välskriven ledare om vikten av svenskt euromedlemskap. Läs den!

Här några ytterligare argument till varför Sverige borde vara fullvärdig medlem av EU inklusive euron:
- Eurosamarbetet har visat sig fungera i svårast möjliga test, den globala finanskrisen. Räddningsmekanismer gick igång, krisen bemöttes, och framför allt - tack vare en gemensam valuta slapp Europa en valutakris som sten på bördan under en svår tid.
- Gemensam valuta skulle minska transaktionskostnaderna väsentligt för svenska företag, inte minst den exportberoende basindustrin. Företagen betalar idag miljonbelopp för valutasäkring, pengar de skulle kunna lägga på utveckling och utbyggnad om vi hade gemensam valuta med vår viktigaste marknad.
- Euromedlemskap skulle innebära politiskt inflytande som vi idag går miste om. Vi påverkas redan idag av vad eurogruppen beslutar, då borde vi väl också kräva att få sitta med i styrhytten.

Sverige har allt att vinna på att gå med i eurosamarbetet fullt ut. Det blir allt tydligare.

Hur länge har vi råd att stå utanför?

Hårdare budgetdisciplin behövs i EU

EU-kommissionen lade i går fram ett paket med lagförslag i syfte att stärka budgetdisciplinen i EU. Förslagen handlar både om att bättre samordna och staga upp ländernas ekonomier och om att införa snabbare och effektivare sanktioner mot euroländer som bryter mot EU:s regler för länders skulder och budgetunderskott.

För att förtroendet för euron ska återställas krävs att Sverige agerar för att reglerna för euron blir så stränga som möjligt. Efter Greklandskrisen är tiden då man kan slösa bort skattebetalarnas pengar förbi. Det behövs både hängslen och livrem i ekonomiska politiken så att det inte uppstår en ny Greklandskris. Och de nya reglerna om sanktioner borde gälla för alla medlemsländer.

I en artikel i Svenska Dagbladet Opinion föreslår Carl B Hamilton och jag att gå ännu ett steg längre. Om man misstänker att ett land redovisar falsk statistik borde EU:s statistikmyndighet, Eurostat, också kunna göra oanmälda inspektioner, "gryningsräder", för att kolla upp hur siffrorna stämmer.

Kommissionens lagförslag är välkomna och välbehövliga. De är ett skydd för EU-medborgarna mot alltför spendersugna politiker och mot framtida finanskriser!

Europascenen under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg

I fredags talade jag på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Det blev samtal om hur EU hanterade finanskrisen och vilka åtgärder som togs. Det var minst sagt ett mycket trevligt tillfälle.

Valet är över - men dimmorna inte skingrade

Valrörelsen och upplösningen blev precis så spännande som många förutspått.

Alliansregeringen gör ett på många sätt enastående val och blir omvald efter den svåraste ekonomiska nedgången sedan 30-talet. Det tillhör inte vanligheterna.

Jag tycker att Jan Björklund har all heder av en fantastisk valrörelse, som gjorde att FP nästan helt höll ställningarna. Att SD kom in i Riksdagen är fövisso mycket dystert, men detta får inte skymma sikten för Alliansens fina resultat. Det var de röd-gröna som förlorade och socialdemokraterna som är valets stora förlorare. Intressant att det var Mona Sahlin som i nederlagets stund visade att hon kan agera som en riktig ledare. Både Lars Ohly, i synnerhet, men även tråkigt nog Maria Wetterstrand, verkade inte ha förstått av valrörelsen var över.

Om valet och reaktionerna i EU-parlamnetet har jag skrivit en krönika i GP i lördags, läs gärna den.

Sällan har jag fått så mycket ovett från GP:s läsare. Att överhuvudtaget beröra SD är som att röra i ett öppet sår. Om man kritiserar dem, så tas detta tydligen för intäkt att man inte respekterar dem som röstat in dem i Riksdagen. Så är det självfallet inte. Men SD och deras politik förtjänar granskas och kritseras.

Europeisk sanningskommission om romers rättigheter

Tillsätt europeisk sanningskommission om diskriminering av romer! För vår trovärdighet och för att kunna gå vidare och framåt - tillsammans.

Jag föreslog detta för Rådet igår. Se det korta anförandet här.

Skärpt finanstillsyn

Europaparlamentet röstade idag för en skärpt finanstillsyn. Läs mer här! I korthet inrättas nu fyra nya EU-myndigheter som ska hjälpa att skydda Europa mot en ny finanskris. Kontroll- och tillsynsmöjligheterna stärks.

Detta är i linje med vad jag drivit i parlamentet de senaste månaderna och jag välkomnar beslutet.

Slutspurtskampanj i Landskrona och Staffanstorp

Idag kampanjade jag och min medarbetare Rickard Ydrenäs i Landskrona och Staffanstorp.

Dagen började med frukstmöte i Ystad. Inför ett 15-tal personer höll jag ett anförande om finanskrisen och dess effekter. Mycket intressant diskussion följde efter mitt anförande.

Därefter åkte vi vidare till Landskrona. Landskronafolkpartisterna är mycket duktiga och under kommunalrådet Torkild Strandbergs ledning har partiet vuxit sig starkt. Torkild är en mycket engagerad, hängiven politiker. Utanför ett stort köpcentra delade vi ut kampanjmaterial och pratade med folk.

Vi avslutade kampanjdagen med att hjälpa folkpartisterna i Staffanstorp att dela flyblad, godis, ballonger och kok-och klokboken vid ett stort köpcentrum. Det är ett härligt gäng dedikerade folkpartister i Staffanstorp.

I morgon kommer jag att stå i valstugan i Malmö. Välkommen förbi...

Torgmöte i Lund - rösta på FP för Europas skull

I dag utfrågades jag av Carl-Otto Berg vid valstugan i Lund. Jag fick frågan varför man ska rösta på Folkpartiet.
Mitt perspektiv är det europeiska. Varje medborgare har ansvar att försvara fred, frihet och demokrati. Det är inte bara politikerns ansvar utan allas ansvar. För att klara kriser tillsammans behövs EU. Det behövs mer samarbete. Det finns bara ett alternativ för dig som tror på Europa. En röst på alliansregeringen så får du lite mer engagemang, lite tuffare och djärvare politik. Rösta på Folkpartiet för Europas skull.

Första steget tagits för EU-finansiering av förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör

Idag besökte jag besökt Helsingborg och träffat representanter för Helsingborgs kommun. Med mig hade jag ett positivt besked. Liberala gruppen i parlamentet ställer sig bakom mitt förslag att skjuta till 1 miljon euro till planeringsarbete för en tunnel.

I Europaparlamentet har Marit, Cecilia och jag fått den liberala gruppen att ställa sig bakom en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Den liberala gruppen är därmed den första av parlamentets partigrupper som tagit ställning för en fast HH-förbindelse. Den liberala gruppen har även ställt sig bakom att i EU:s budget avsätta särskilda medel, 1 miljon euro, för planering av projektet fast HH-förbindelse.

Nedan följer den text som den liberala gruppen ställt sig bakom.
The use of existing connections between the Nordic countries and the European continent has increased continuously and more connections are needed to complement existing routes. A tunnel between Helsingborg (Sweden) and Helsingör (Denmark) would complement the new connection between Denmark and Germany, to ease the future projected pressure on the Öresund bridge connection. An increased budget line enables the start of a planning project to enable a future construction of this tunnel.

Under besöket i Helsinborg delade jag också ut min kokbok på Knutpunkten och träffade väljare i valstugan. Med på dagens träffar var Folkpartiets kommunalråd Maria Winberg-Nordström.

Så utvecklar vi demokrati i EU och Afrika

För att fira den Internationella Demokratidagen organiserade Liberala parlamentsgruppen i Europaparlamentet idag ett seminarium om EU:s demokratistöd och utvecklingssamarbetet med AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna.

I mitt arbete i Europaparlamentet sitter jag med i AVS-EU-församlingen, en gemensam församling för ACP-länderna och Europaparlamentet. I höst kommer jag att arbeta med en rapport om demokratiutveckling som jag är ansvarig för tillsammans med en kongolesisk kollega. Under seminariet fick jag mycket inspiration inför arbetet med rapporten. EU-minister Birgitta Ohlsson och Sveriges demokratiambassadör Maria Leissner inledningstalade på ett förtjänstfullt sätt.

Birgitta Ohlsson sa att hon är stolt över att Sverige stått upp för de medborgerliga rättigheter. Det är viktigt att använda de "agents of change" som finns. Mest liberala konstitutionen finns i Sydafrika. Väst är inte alltid bäst.

Hon sa också att kampen för demokrati inte är över och att det finns allt för många länder kvar som inte är demokratiska. Trots att stora framsteg gjorts lever hälften av befolkningen i världen i demokratier. Antalet demokratier har minskat från 64 till 60 procent. Det är den lägsta siffran sedan 1995. Det är också en negativ utveckling för yttrandefriheten i världen.


Av de 17 värsta diktaturerna samarbetar EU med 12, exempelvis Kuba och Burma. Ohlsson sa att Folkpartiets demokratifokus handlar om att införa en "frysningsmekanism" i EU:s budgetförhandlingar för att kunna frysa EU:s biståndsutbetalningar till diktaturer. Folkpartiet vill också ett demokratikriterium för vapenexport. Europa måste nu sopa rent på hemmaplan och "Walk the talk". Den största utmaningen EU står inför är att EU ska vara en trovärdig röst baserat på en ideoligisk bas.

Demokratiambassadör Maria Leissner höll med Birgitta Ohlsson om att det varit bakslag för demokratin de senaste åren. Men det har hänt mycket de senaste 50 åren framhöll Leissner. Västeuropa var den enda regionen inom Europa som var demokratisk. I syd fanns fascistdiktaturerna i Spanien och Grekland och i öst kommunistdiktaturerna. Det har hänt en revolution i Europa och diktaturerna försvann.


Demokratiutveckling är ett långsiktigt arbete framhöll Leissner. Hon underströk att inom EU är demokratikravet för att bli medlem den "den mest effektiva demokratimekanismen". Det får enorma effekter i kandidatländerna. Till exempel ledde det till att dödsstraffet avskaffades i Baltikum och att Turkiet förändrat sin konstitution. Tyvärr "slocknar ryggraden" när partierna blir medlemmar och hon vill införa en mekanism som sätter press på medlemmarna.

Vad ska då EU göra? Att släppa sin koloniala koppling är ett viktigt steg. Det handlar också om en radikal förändring av EU:s budget. Det behövs också en demokratienhet kopplad till EU:s nye höge representant i utrikesfrågor, Catherine Ashton.

Intressanta besök i Alvesta, Hässleholm och Ängelholm

På min turné runt om i Småland och Skåne besökte jag i tisdags Alvesta, Hässleholm och Ängelholm.

I tisdags beslökte jag Alvesta tillsammans med Folkpartiets riksdagskandidater Gunnar Nordmark och Margareta Artéus Thor. Vi träffade först Per-Olof Löfberg, Regionförbundet Södra Småland om infrastrukturprojektet "Motorways of the Sea" och gjorde därefter studiebesök på Alvesta Intermodal AB.

Efter besöket i Alvesta åkte jag vidare till Hässleholm. Där besökte riksdagsledamot Christer Nylander utbildnings och arbetsmarknadscentrum Norra Station.
Verksamheten är ett lyft för hela Hässleholms kommun. Sammantaget studerar 1000 personer på yrkeshögskolan, flexvux och högskolan i Kristianstad. Jag han också med ett besök vid valstugan och ett samtal med en journalist.

Därefter åkte jag vidare till Ängelholm för att provsmaka musslor och prata ekonomi och klimat. Jag träffade Eva Kullenberg och de andra folkpartisterna vid deras valstuga.

En god havsmiljö är en ödesfråga för Sverige och Europa. Det handlar om att kombinera en levande kustbygd, en hållbar kustekonomi och en god miljöhållning. Den kust och skärgård vi har ska naturligtvis komma till användning, men det ska ske på ett sätt som inte utarmar för framtiden.

Just musselodlingar skulle då kunna vara en bra lösning för Skånekusten. Musslor renar vattnet från bland annat kväve och fosfor och hjälper därmed mot övergödning och bidrar till en bättre vattenmiljö. Det skulle också ge goda effekter för företag som vill satsa, vilket betyder nya jobb. Skånska kommuner borde därför ta initiativet att stötta företagare som vill starta just musselodlingar.

Liberala gruppen i Europaparlamentet kräver indraget bistånd till Eritrea

Liberala gruppen i Europaparlamentet beslutade idag att stödja Folkpartiets krav på att dra in den del av biståndet till Eritrea som inte är humanitärt bistånd.

Folkpartiet liberalerna har länge arbetat i Europaparlamentet för att få Dawit Isaak frigiven från Eritrea. Idag skickar den liberala gruppen en tydlig signal till den eritreanska diktaturen när den tar ställning för att dra in utvecklingsbiståndet från EU tills dess Dawit Isaak och de andra oskyldigt dömda friges.

Kampen för det fria ordet och solidariteten med alla de personer som sitter fängslade runt om i världen för att de fritt velat uttrycka sina tankar och åsikter kan inte bara föras med ord utan måste följas med tydlig handling, därför är detta ett viktigt beslut.

Firar internationella demokratidagen 15/9

Idag firar FN den internationella demokratidagen. Detta uppmärksammade vi genom att organisera ett seminarium om demokratistöd i Stockholm idag. Det blev ett välbesökt och mycket intressant evenemang. EU-minister Birgitta Ohlsson och Sveriges demokratiambassadör Maria Leissner inledningstalade.

En slutsats är att omvärlden idag ser annorlunda ut - och EU borde därför också anpassa sitt förhållningssätt. Kanske missionera mindre och istället se vad Europa har att erbjuda i form av positiva exempel och nyttiga erfarenheter som andra kan få del av. Walk the talk, sa flera av panelisterna, och se också hur det ser ut på den egna bakgården. EU måste till exempel se över hur de egna minoriteternas rättigheter tillgodoses.

Mer mobilisering krävs för Isaak
Demokratidagen erbjuder också ett utmärkt tillfälle att lyfta frågan om Dawit Isaak igen. Följande har riksdagsledamot Cecilia Wigström (FP) och jag gjort för hans frigivning den senaste tiden.

På Europanivå:
- Olle Schmidt har tillsammans med Eva-Britt Svensson (v) organiserat seminarium och skrivit debattartiklar för att öka uppmärksamheten bland Europaparlamentariker och politiker från Europas alla länder.
- Olle Schmidt och Eva-Britt Svensson skrev till EU-kommissionär Andris Piebalgs och fick honom att lova att resa till Eritrea och då ta upp Dawit Isaaks fall.
- Vi har förmått Europaparlamentets informella arbetsgrupp om Eritrea att åta sig att ta upp frågan på sin agenda.
- Vi har lämnat in skriftliga frågor till Catherine Ashton och Andris Piebalgs - ett av Europaparlamentets instrument för att ställa kommissionärer till svars.
- Folkpartiets Europaparlamentariker har tillsammans med Lena Ek (c) nominerat Dawit till det prestigefyllda Sacharovpriset, återigen för att mobilisera stöd, uppmärksamhet och därmed press på Eritreas regim.
- Förra veckan lade vi ett ändringsförslag till EU:s budget, som går ut på att EU-stöd till Eritrea ska frysas för att ytterligare öka pressen. Detta förslag skall nu upp i liberala gruppen samt Europaparlamentets budgetutskott för vidare diskussion.

På svensk nivå:
- Mer än 300 brev har i sommar skickats av riksdagens tvärpolitiska Dawit Isaak-grupp till parlamentariker i utrikesutskott i de övriga EU-länderna för att mobilisera stöd.
- Detta har bland annat utmynnat i att gruppen, genom dess ordförande Cecilia Wigström, har kommit i kontakt med det tyska parlamentets utskott för mänskliga rättigheter som redan följer Isaaks fall. Utskottet planerar att undersöka situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea den närmsta tiden.
- Cecilia Wigström har tagit kontakt med Tysklands MR-ambassadör Markus Löning. Tysklands regering stödjer arbetet för att få Dawit fri. MR-ambassadören är beredd att kritiskt granska EU:s bistånd till Eritrea.

Det är viktigt att mobilisera en kritisk massa som stödjer, pressar på och ser till att frågan inte faller i glömska. Genom att vara många och aktiva kan vi få mer kraft att påverka.

Efter euroseminariet i Malmö

Kvällsposten, som fanns på plats på euroseminariet igår i Malmö, skriver om euron idag. Läsvärt!

Folkomröstning i Danmark redan nästa år?

Igår arrangerade liberala partigruppen i Europaparlamentet ett euroseminarium på lärarhögskolan i Malmö som jag var värd för. Deltog min danska kollega, Anne Jensen, från Venstre. Hon berättade hur hon och danskarna ser på euron och krisen. Hon flaggade upp för att danskarna kan rösta om euron igen om drygt ett år.

Anne Jensen pläderade för att danskarna ska byta valuta. Den danska kronan är till skillnad från den svenska knuten till eurons kurs och har varit det i 18 år. "För 10 år sedan var utlandsskulden stor och genom att knyta kronan till euron fick vi ned räntan på skulden. Euron skapade också finansiell stabilitet", sa Anne Jensen.
Jensen använder också politiska argument varför danskarna ska gå med.
"Finland har större inflytande på den danska räntepolitiken än vad vi danskar har. ECB kan stödköpa vår krona om den hotas, men vi får inte vara med när besluten fattas", sa Jensen. Hon ser också med oro på en utveckling då enbart Sverige, Danmark står utanför euron i Nordeuropa.

Den danska situationen är annorlunda än den svenska. Danskarna har förhandlat till sig undantag från EU:s militärsamarbete, rätts- och polissamarbete och euron. Men Jensen hoppas på en ny folkomröstning direkt efter nästa folketingsval, som ska utlysas senast om ett år. "Danmark är ordförandeland 2013 och det vore en fördel om Danmark vore med fullt ut i EU och inte längre hade något undantag."


Hon tror därför att det kan bli en ny dansk folkomröstning redan nästa höst eller 2012 om ja eller nej till de tre undantagen, "en big bang". "En folkomröstning ska ligga nära valet, annars blir det en opinionsundersökning om vad folket tycker om den sittande regeringen".

Seminariet som leddes förtjänstfullt av Sofia Nerbrand hade också ekonomen Klas Eklund och Carl B Hamilton som gästtalare. Klas Eklund gav en insiktsfull analys av krisen och konstaterade att inget valutasystem är perfekt. Man kan inte ha både stabilitet, likviditet och nationell självständighet. "För en liten öppen ekonomi vore det bästa att ha en fast kurs kopplad till en större valuta, men det misslyckades vi med i Sverige i början av 90-talet", sa Klas Eklund.

Han anser att världen går mot stora valutablock och att det inte är bra med en svag valuta. "Det finns inget omvandlingstryck i ekonomin utan man säljer bara varor billigt till utlandet. En svag valuta ger slumpmässiga svängningar", fortsatte Klas Eklund.

Med euron slipper vi valutasvängningar, vi får en större hemmamarknad och det ger stordriftsfördelar och ökad handel. Klas Eklund konstaterade också att euron utmanats under våren och att det finns strukturella problem i unionen. "Vi ekonomer underskattade den strukturella divergensen mellan olika länders ekonomiska utveckling. Situationen skiljer sig mycket mellan den ekonomiska utvecklinen i Tyskland och i Spanien och Irland till exempel. En valutaunion ger strukturella fördelar, men det kräver en stark samordning av finanspolitiken, vilket saknats".

Eklund ställde frågan om Sveriges ekonomi passar i unionen. "Sveriges ekonomiska utveckling måste i snitt se ut som unionens i snitt eftersom räntan ECB sätter är utifrån utvecklingen inom hela EMUområdet. Och svaret är ja. Sverige följer ECBs ränta".

Eklund slår också fast att euron skapade stabilitet i Europa under finanskrisen. "Hur hade det sett ut om vi inte haft euron under krisen? Jag skulle kunna ta gift på att det hade skapat problem. Den gångna krisen hade skapat krav på att skapa en valutaunion."

Utfrågad av vetgiriga Europastudenter
På eftermiddagen träffade jag studenter på masterprogrammet för Europastudier på högskolan. Studenterna kommer från hela världen, 20 till 25 länder, inklusive Vitryssland, Ukraina, Georgien med flera europeiska länder som inte är medlemmar i EU. De är oerhört nyfikna och intresserade av EU och dess roll i utvecklingen av deras hemländer.

Tillsammans med riksdagsledamot Hillevi Larsson från socialdemokraterna svarade jag på studenternas frågor. Intressant diskussion om varför Europasamarbetet är viktigt och vilka utmaningar vi står inför i Europa.

I dag besöker jag Alvesta, Hässleholm och Ängelholm.

Tydligt besked i Ronneby! Stoppa övergödningen av Östersjön!

I lördags besökte jag Ronneby för att bland annat träffa lokala företagsledare inom import- och exportindustrin och diskutera EU:s roll i Östersjöregionen.

På Stora torget blev jag utfrågad av en gammal vän, Ronny Karlsson. Under en intressant lunch på Ronneby brunn träffade jag företagare och folkpartister. Företagarna lyfte fram behovet att förenkla regelverk och skatteregler för mindre företag.

En av frågorna som kom upp var nedläggningsdiskussionen av F 17 Kallinge, Blekinge flygflottilj, utanför Ronneby.

I söndags stod jag sedan i valstugan i vid Gustav Adolfs Torg i sex timmar och förde många samtal. Intresset för Fp har ökat och vi hade i helgen lika många besökare i valstugan som socialdemokraterna hade. Intresset för vår politik var påtagligt. Det bekräftar att vi har bris i ryggen.

Ur pressmeddelande till lokalpressen i Ronneby:

Övergödning och risken för oljekatastrofer är Östersjöregionens mest akuta problem. I somras beslutade Europaparlamentet att avsätta en miljard kronor till forskning om miljöproblem i Östersjön. Det är avgörande för Östersjöns framtid att Sverige fortsätter ledas av en regering som helhjärtat säger ja till EU.

Östersjöns känsliga marina miljö kräver lösningar på EU-nivå och en regering som prioriterar ett djupare EU-samarbete. Det behöver byggas effektivare avloppsreningsverk och att vi slutar att använda fosfater i tvätt- och diskmedel.

För att Sverige ska vara framgångsrikt i samarbetet inom EU krävs att alliansregeringen får fortsatt förtroende. De rödgröna är djupt splittrade i synen på EU.

Det är avgörande för Östersjöns framtid att Sverige fortsätter ledas av en regering som helhjärtat säger ja till EU. Socialdemokraterna säger ja till EU. Miljöpartiet "accepterar EU", men partiet är fortfarande djupt EU-skeptiskt. Vänsterpartiet tycker att EU ska upplösas. Om vi vill rädda Östersjöns känsliga marina miljö krävs engagerat samarbete på EU-nivå.

"Speed dating" i Huddinge

Idag besökte jag Stockholm och Huddinge kommun. På torget vid valstugan i Huddinge deltog jag i en speed dating med väljarna.

Tillsammans med kommunalrådet Malin Danielsson och toppkandidaten till landstinget, Jessica Ericsson svarade jag på väljarnas frågor och delade ut min, Marit och Cecilias kok- och klokbok. Här kan du läsa Folkpartiets i Huddinge blogg.

Dawit Isaak nominerad till Sacharovpriset

Olle Schmidt, Cecilia Wikström och Marit Paulsen (FP) samt Lena Ek (C) har idag nominerat Dawit Isaak till Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet. Vår förhoppning är att Dawit Isaak vinner Sacharovpriset i år och det finns ett stort stöd för honom i Europaparlamentet. En sådan utnämning skulle visa att hans öde inte enbart intresserar Sverige, utan hela Europa, och det skulle förhoppningsvis innebära den extra press som behövs för att övertyga Eritreas regering att frige honom.

Dawit Isaak har med sitt demokratiengagemang mer än väl förtjänat priset, och en utnämning av detta uppmärksammade pris i Europaparlamentet skulle bidra till att lyfta frågan om Dawits oacceptabla situation, även utanför Sveriges gränser.

Sedan 1988 delar Europaparlamentet årligen ut Sacharovpriset, ett pris för tankefrihet, för att i Andrej Sacharovs anda belöna personer eller organisationer för deras insatser till förmån för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och mot förtryck och orättvisa. Bland tidigare pristagare finns till exempel Nelson Mandela, Taslima Nasrin och Aung San Suu Kyi.

Den svenske journalisten Dawit Isaak blev nominerad för Sacharovpriset även år 2009 men i och med den senaste tidens utveckling är årets nominering nu än mer angelägen. Dawit Isaak sitter fängslad enbart på grund av att han utövade sin rättighet att fritt yttra sig, en grundläggande rättighet för alla EU-medborgare.