Idag deltog jag
på Europaparlamentets möte mellan Panafrikanska parlamentet och EU (EP-PAP) innan det
kommande EU-Afrikamötet i Bryssel. Parlamentets president Martin Schultz höll ett
viktigt inledande tal om de gemensamma värderingar som förenar våra två
parlament. En ömsesidig och otvetydig respekt för minoriteter är fundamental
för att EU ska kunna samarbeta med de afrikanska länderna, och det gäller även
homosexuellas rättigheter. Det är alla politikers skyldighet att beskydda sitt
lands minoriteter, oavsett vilket land dessa minoriteter råkar befinna sig i,
något jag påminde Ghanas representant om. Att skylla diskriminering av
homosexuella på kulturella traditioner är inte acceptabelt i demokratiska samhällen.
Mötet följdes av en trevlig lunch, där jag fortsatte diskussionen om
homosexuellas rättigheter i Afrika med mina kollegor från Burkina Faso,
Kongo-Brazzaville och min liberala vän Louis Michel i mitten, som är före detta
belgisk utrikesminister och numera europaparlamentariker. EU måste fortsätta
värna minoriteters i alla sammanhang, och inför EU-Afrikamötet hoppas jag att båda
parter kan mötas med samma uppfattning om minoriteters grundläggande rättigheter.
Europaparlamentet förhandlar under de kommande månaderna med kommissionen och rådet om EU:s nästa långtidsbudget. Parlamentets talman Martin Schulz träffade i dag den irländske rockstjärnan Bono för att diskutera nivån på biståndet.
De var glädjande nog överens om att biståndet inte får sänkas även om det just nu är spartider. EU:s länder har kommit överrens om vissa åtaganden för att bistå utvecklingsländerna och att nu dra ner på finansieringen skulle vara förödande. EU:s utvecklings åstöd förändrar miljontals människors liv runt om i världen: från vaccin mot mässling till tillgång till vatten, till kvinnors och barns utbildning.
Men bistånd kan också utnyttjas för helt andra medel. Genom mitt engagemang i Dawit Isaaks frisläppande har jag sett hur diktaturer kan missbrukar biståndet. Pengarna ska såklart gå till att hjälpa befolkningen, men kan också fungera som ett incitament för demokratiska reformer. Här tycker jag att EU har varit alltför dåliga på att ta vara på den möjligheten. Jag anser inte att diktaturer som Eritrea - där vår svenska medborgare Dawit Isaak sitter fången utan formella anklagelser - bör få alla dessa miljoner utan följdfrågor.
EU anslog 122 miljoner euro i utvecklingbidrag till Eritrea från utvecklingsfonden för perioden 2008-2013. I november 2011 slutade pengarna betalas ut, men det var på Eritreas initiativ. EU för just nu politiska diskussioner med landet för att se hur och när biståndet kan betalas ut igen. Jag hoppas att inget händer innan Eritreas preident Afwerki garanterar att politiska fångars grundläggande rättigheter kommer att respekteras.
Att jag själv kan klicka mig in på EU-kommissionens hemsida och läsa om hur mycket pengar som ges och till vilka projekt är mycket glädjande. Transparanas för bistånd är nödvändigt för att diktaturer inte ska kunna finansiera sina terrorstater medan befolkningen fortafrande inte får den assistans som lovats. Att detta sker med våra skattemedel gör saken värre. Både EU:s och Sveriges biståndsorgan ligger högt på ett nyligen publicerat transparansindexet, men tyvärr ger de stora givarna fortfarande sitt bistånd i hemlighet. EU måste här föregå med gott exempel och försöka påverka andra stora biståndsorganisationer. Här kan du se hela listan.
Det finns fortafrande mycket arbete att utföra, men det är roligt att se att vi politiker och förespråkare för männskilga rättigheter nu är på samma sida.
I början av februari skickade jag, på uppdrag av alla mina tjugo svenska europaparlamentariker-kollegor, ett brev till Europaparlamentets talman Martin Schultz angående Wallenberg-året.
Brevet löd som följer:
President Schulz,
I have the pleasure of forwarding to you this letter, on behalf of all the twenty Swedish Members of the European Parliament.
As you may know, this year marks the 100th birthday of European citizen Raoul Wallenberg. Wallenberg is one of the most well-known Europeans. His name is deeply associated with European values such as humanity, individual courage, and the fight against anti-semitism and intolerance. He saved tens of thousands of Hungarian Jews during the last years of the Second World War.
We therefore call upon you, as President for this parliament, to ensure that a room or space in our parliament premises is named after Raoul Wallenberg this year.
We also request a meeting between yourself and representatives of the eight Swedish party delegations to discuss this matter in further details.
We hope you will consider this request positively and we look much forwards to your reponse.
With best regards,
Olle Schmidt MEP (ALDE)
Igår kom det ett mycket glädjande brevsvar från Mr Schultz.
Dear Mr Schmidt, Dear Swedish Members,
Thank you very much for your email requesting that a space in the European Parliament be named after Raoul Wallenberg in commemoration of his 100th birthday.
Raoul Wallenberg was indeed a prominent European that led one of the most extensive and successful rescue efforts during the Holocaust by preventing the deportation of tens of thousands of Hungarian Jews to the Auschwitz-Birkenau concentration camp.
In the light of the above, I would like to convey my full support for your proposal and undertake to take your request to the competent body in the House, the Bureau, in line with Rule 23.2 of the Rules of Procedure.
Yours sincerely, Martin Schulz
Med detta svar är det första steget taget mot ett Raoul Wallenberg-rum i Europaparlamentet!
Socialdemokraternas Martin Schultz skrapade ihop 387 röster i dagens talmansval. Det var mer än de nödvändiga 50 procenten, därmed blev det aldrig en andra valomgång och nu har Europaparlamentet en ny talman för de kommande två och en halvt åren.
Martin Schultz höll ett bra första anförande i sin nya kapacitet, där han bl a berörde sin personliga erfarenhet från den tyska efterkrigstiden.
Häri ligger hans styrka; Martin Schultz må understundom vara en aggressiv - och retoriskt skicklig - socialist i debatterna i parlamentet, men han är samtidigt en sann europé, som vet och kan i ord klä vad ett splittrat, nationalistiskt Europa kan leda till.
Jag önskar honom all lycka i sitt viktiga värv!
Redan inom någon vecka skall jag ta kontakt med honom så att den nyvalde talmannen kan ta vid där Jerzy Buzek slutade vad gäller Europaparlamentets engagemang för David Isaak.
Liberala kandidaten Diana Wallis fick 141 röster, vilket inte var tillräckligt men inte heller är så dåligt med tanke på förutsättningarna. En viss besvikelse kände vi som röstat på henne, över att hon blev slagen med en röst av Nirj Deva, den andre brittiske kandidaten från tories.
Jag är ändå glad att det trots allt blev en kamp mellan tre kandidater. Lång tid såg det som om det bara skulle finnas en kandidat. Nu stundar vice-talmansvalet, 14 män och kvinnor skall väljas till det nya presidiet.
Genom åren har EU-parlamentet fått utstå en hel del kritik. Enligt min mening mestadels överdriven och felaktig. De allra flesta av mina kolleger är seriöst och hårt arbetande politiker från hela Europa. Vid en jämförelse mellan de nationella parlamenten så är jag ganska övertygad om att EU-parlamentet kommer väl ut med en härlig blandning av kolleger från olika kulturer och med väldigt skilda bakgrunder. Allt från presidenter till vanliga "bakbänkare"!
Godfrey Bloom Men denna vecka uppmärksammades parlamentet på ett dystert sätt. En av mina störigaste kolleger - Godfrey Bloom - från det brittiska EU-kritiska partiet UK Independent Party ropade skällsord till socialdemokraternas gruppledare Martin Schultz under onsdagens debatt med anledning av senaste toppmötet och den pågående euro-krisen.
Bloom avbröt Schultz med att citera Hitler "Ein Volk, ein Reich, ein Führer!". Stor palaver utbröt och Bloom ombads be om ursäkt. Men detta vägrade givetvis denne omdömeslöse man och spädde på att med kalla socialdemokraternas ledare för " odemokratisk fascist".
Schultz har också ibland svårt att tygla sina uttryckssätt, men i Blooms klass är han inte.
En något osäker talman bad då Bloom lämna kammaren, vilket han i det längsta vägrade.
Några timmar senare skulle vi rösta och då uppstod inför en fullsatt plenisal på nytt tumult. Bloom ombads åter att be om ursäkt, något som han högljutt vägrade.
Talmannen valde då att genomföra en omröstning om huruvida Bloom skulle få stanna kvar och delta i voteringen. En mycket stor majoritet - däribland jag själv - ansåg att måttet för dåligt beteende och omdömeslöshet var rågat.
Bloom lunkade då i väg åtföljd av en del kolleger i sin egen grupp, däribland dansken Messerschmidt från Dansk Folkeparti.
Jag tycker att demokratin måste kunna tåla mycket i yttrandefrihetens namn. Men att i EU-parlamentet i Strasbourg, som tillkom efter Andra Världskriget och Adolf Hitlers Tredje Rike, uttala sig på Blooms vanvördiga sätt är helt oacceptabelt.
Jag har många gånger förundrats över Blooms oförskämdheter och verbala trakasserier. En gång replikerade jag på hans jämförelse mellan Sovjetunionen och EU. Jag träffar också på honom i det ekonomiska utskottet, där Bloom är ledamot.
Har karln ingen uppfostran alls? Brukar man inte tala om vikten av att ha "manners" i England?
Bloom må kritisera EU och EU-parlamentet och Martin Schultz, vilket ju är fullt legitimt. Men ofta "idiotförklarar" han sina kolleger och den tro på EU som vi andra förespråkar. Det kan vara fyndigt formulerat någon gång, men efterhand tycker jag att Bloom blivit alltmer tröttsam. Och i onsdags gick han överstyr och tappade helt fattningen!
Att skämta om Hitler - om det nu var det Bloom avsåg - är inte acceptabelt!
Hela debaklet kan ses via Youtube där liberala gruppen ALDE föredömligt lägger upp intressanta klipp från alla Europaparlamentets sessioner.
