Medborgarinitiativ om friskt vatten visar EUs demokratiska kapacitet

Idag hölls den allra första utfrågning i parlamentet med anledning av ett medborgarinitiativ. Medborgarinitiativet möjliggör att medborgare från EU:s länder kan sätta frågor på EU-kommissionens och Europaparlamentets agenda. Sveriges kommissionär Cecilia Malmström var den som först drev idén om ett medborgarinitiativ under sin tid som Europaparlamentariker. Det är mycket glädjande att se att det nu är verklighet.

Dagens utfrågning var med grundarna av uppropet Right2Water, ett initiativet som sedan 2012 arbetat hårt för att alla EU-medborgare ska få tillgång till rent vatten genom 22 projekt i 17 medlemsländer. Right2Water är ett tydligt exempel på EUs demokratiska kapacitet, då ett fåtal initiativtagare lyckats mobilisera stöd lokalt i medlemsländerna genom 1 miljon namnunderskrifter i sju medlemsländer (fakta kolla), för att genom politiskt arbete få stöd av unionen för sitt projekt. Både initiativtagarna och publiken underströk att att medborgarinitiativet utgör en framgång för ett mer demokratisk EU.

Det är viktigt att EU fortsätter arbetet för att säkra alla medborgares rätt till rent vatten, men även för att uppmuntra andra medborgarinitiativ inom unionen. EU:s demokratiska underskott har aldrig varit mindre.

Malis president talade till parlamentet

Idag gjorde Malis nyvalde president, Ibrahim Boubacar Keita, ett formellt besök i Europaparlamentet i Strasbourg och talade inför församlingen. Keita valdes till landets president i augusti i ett val som min liberala kollega och EU:s valobservatör, Louis Michel, övervakade och lovordade.

Mali har upplevt stort lidande de senaste åren. I januari 2012 utbröt en väpnad konflikt mellan flera rebellgrupper och den maliska regeringen om styret över den nordliga regionen Azawad. Efter internationella stödinsatser slöts slutligen ett fredsavtal mellan parterna i juni 2013.

Nu vilar ett stort ansvar på president Keitas axlar. Ett ansvar som går ut på att återförena ett land i spillror och föra det tillbaka till demokrati. Mali har redan kommit en bit, men vägen kvar mot ett stabilt och fullt ut demokratiskt styre är lång. Keita gick till val med ett löfte om att ena sitt land, och det är det han måste göra för att garantera långvarig stabilitet i Mali. Presidenten kommer dock inte vara ensam i sitt arbete. Personligen har jag goda erfarenheter av att samarbete med den maliska representanten till EU-AVS-församlingen, Azzarid, som ständigt är engagerad i att förbättra sitt hemland.

I sitt tal i Europaparlamentets plenisal tackade Keita flera gånger för Europas stöd och betonade vikten av att ha Europa som vän och samarbetspartner. Han poängterade vikten av utbyte inom kultur och utbildning och han gav parlamentet ett löfte. Ett löfte att Mali ska byggas på öppenhet och sanning. Att de brott som begåtts ska lyftas fram i ljuset och bevaras i framtida generationers minne. Och att alla de medel som Mali tar emot från omvärlden ska redovisas ner till minsta cent.

Det var glädjande att höra Keitas vilja att öppna sig mot Europa och hans vilja till utbyte och samarbete. Det visar att Europa har ett ansvar och en roll att spela i många afrikanska länders utveckling mot demokrati och välstånd.

Malis president Ibrahim Boubacar Keita håller tal till Europaparlamentet i Strasbourg

 

Klockan är 5 i 12

Snart invaderar Europas främlingsfientliga krafter Europaparlamentet. De har redan kopplat ett grepp om många av de nationella parlamenten och i maj väntas de göra skrämmande bra valresultat. Nu klämtar klockan och de demokratiska partierna måste agera. Därför samlades idag svenska ledamöter i Europaparlamentet från olika politiska partier tillsammans med rörelsen 5i12 för att manifestera mot rasism och främlingsfientlighet.

5i12 bildades för 25 år sedan i Härnösand som en motreaktion till en tragedi. 2001 var jag med och tog dem till Europaparlamentet. Sedan dess har vi årligen träffats tillsammans, över partigränserna, för att manifestera mot rasism och främlingsfientlighet. Arrangörskapet för manifestationen vandrar mellan partierna och i år var det Vänsterpartiet och Mikael Gustafsson som stod för det.

 

Som initiativtagare till att vi varje år samlas i Europaparlamentet var jag inbjuden att tala. Jag betonade att vi har ett moraliskt ansvar och en plikt att se till att en human människosyn bevaras. Min bestämda uppfattning och övertygelse är att vi med demokratiska medel kan tvinga rasister bort från våra församlingar. Europaparlamentetsvalet i maj kommer att bli ett ödesval och vi måste se till att det är vi som avgör det.

 
Jag säger som min kollega Marit Paulsen: Gå och rösta, och rösta på ett demokratiskt parti.
 


Catherine Ashton har svarat på min fråga om Oswaldo Payás död

Oklarheterna kring den kubanske frihetskämpen Oswaldo Payás död kvarstår. Det var den 22:a juli 2012 som Payá omkom i en bilolycka. Hans familj är övertygad om att han mördades på grund av sitt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet på Kuba. Payá belönades 2002 med Sacharovpriset och nominerades flera gånger till Nobels fredspris. Hans berömmelse skyddade honom från att fängslas, men inte från att trakasseras och kanske inte heller från att mördas.

Det finns för många frågetecken kring den tragiska bilolyckan och därför har jag frågat EU:s höga representant för utrikesfrågor Catherine Ashton om hon kommer att diskutera fallet med representanter från den kubanska regimen. Jag har också frågat om hon stödjer en internationell utredning av fallet. Idag svarande hon, men tyvärr bara svepande och passade vidare ansvaret till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

 

Det är tråkigt att EU inte sätter ned foten och står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Att respektera demokratiska principer och mänskliga rättigheter borde idag vara en självklarhet i världens alla länder, men så är tyvärr inte fallet.

Nedan kan du läsa Catherine Ashtons svar.

 

"P-010754/2013

Svar från den höga representanten/vice ordföranden Catherine Ashton

(25.10.2013)

EU följer människorättsaktivisternas situation på Kuba på nära håll och tar regelbundet upp därtill hörande frågor i sin politiska dialog med de kubanska myndigheterna på alla nivåer.

Krav på en internationell och oberoende utredning har överlämnats officiellt till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu är det upp till FN:s råd för mänskliga rättigheter att avgöra hur relevant det är att inleda en utredning i ärendet. Den höga representanten/vice ordföranden upprepar sitt svar på fråga E-004347/2013[1]: EU och dess institutioner förfogar inte över den sortens mekanismer som krävs för att inleda en sådan utredning, men kommer även fortsättningsvis att bevaka situationen på nära håll."

Guy Verhofstadt uppmanar Internationella Ischockeyförbundet att tänka om

Guy Verhofstadt, ordförande i det liberala europeiska partiet, har skickat ett officiellt brev till René Fasel, orförande för det Internationella Ishockeyförbundet, där han uppmanar förbundet att tänka om. Han uppmanar dem att dra tillbaka sitt beslut att låta Vitryssland arrangera ishockey-VM 2014. Brevet skickas med anledning av den rekommendation, som Europaparlamentet antog den 12:e september, om att mästerskapet inte bör arrangeras i Vitryssland som är en diktatur som förgriper sig på sina medborgare.

Som liberaler i Europa måste vi stå upp för demokratiska värden och mänskliga fri-och rättigheter. Det är inte acceptabelt att en diktatur föräras detta hedersuppdrag. Idrott och politik är två sidor av samma mynt och det är Vitrysslands diktator Alexander Lukashenko väl medveten om. Han kommer ta vara på varje tillfälle att sola sig i strålkastarnas ljus och visa upp en välregisserad och censurerad bild av sitt land. Det kan vi inte tillåta!

Raoul Wallenberg International Airport

Idag skriver jag tillsammans med ett trettiotal andra, verksamma inom politik, samhälle och kultur, under en artikel för att uppkalla Arlanda flygplats efter en av Sveriges genom tiderna största humanister och frihetskämpar.

Raoul Wallenberg förtjänar att minnas för sina modiga handlingar. Tack vare honom kunde tio tusentals judar i Budapest fly undan förföljelserna under förintelsen.

Artikeln hittas här.

En Raoul Wallenberg International Airport skulle föra vidare Wallenbergs historia, inte bara i Sverige, utan också runt om i världen.

Dags för partierna att visa upp sin EU-politik

År 2014 blir ett riktigt super-valår. Inom loppet av några få månader ska vi rösta i inte mindre än fyra val. I lördags var det den 25 maj och på dagen ett år kvar till det första valet, då svenska folket väljer sina representanter till Europaparlamentet. Det är hög tid för samtliga av Sveriges partier att tydligt berätta vad de vill med det europeiska samarbetet! Om detta skrev jag och partisekreterare Nina Larsson i GP. Läs gärna artikeln här.

Jag kandiderar till det liberala europeiska partiet ALDE

Idag offentliggörs min kandidatur till posten som vice ordförande för det liberala europeiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa, ALDE. ALDE är det tredje största politiska partiet som finns representerat i Europeiska unionens institutioner, med ett 70-tal Europaparlamentariker och ett antal ledamöter i både Europeiska kommissionen och Europeiska rådet.

 

Jag är glad för förtroendet från Folkpartiets ledning. Sverige måste vara med när EU utvecklas och genom att nominera mig visar Folkpartiet att vi har ambition att vara med och påverka.

 

Skulle jag bli vald till vice ordförande för ALDE är min förhoppning att jag ska kunna medverka till att frågor såsom värnandet av mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och ett stärkt konsumentskydd får ett större genomslag i den europeiska debatten.

 

Från och med valet 2014 kommer flera av de europeiska partierna att enas kring en kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande. Det innebär att partierna får en aktivare roll i EU-samarbetet.

 

Det är av största vikt att stärka demokratin inom EU och främja en europeisk debatt. Det är nu de europeiska partierna får sitt genombrott. Att kandidater till posten som EU-kommissionens ordförande i kommande valrörelse öppet och transparent visar partitillhörighet och visioner för framtidens Europa är ett nödvändigt steg mot ett mer demokratiskt EU!

 

Här finner Du min kampanjsida. Hjälp mig gärna att sprida den vidare!

Ryssland måste leva upp till Europas förväntningar

Igår skrev jag tillsammans med min kollega Nils Torvalds (SFP) i HBL om Rysslands utveckling och hur vi som närmaste grannar till landet har ett ansvar att inte bara följa utvecklingen utan också att med samarbete och handel ge stöd åt de demokratiska och internationella krafterna i landet.

Läs gärna artikeln genom att klicka här.

Oro för de växande extrempolitiska krafterna i Europa

I Europaparlamentets konstitutionella utskott behandlas just nu vilka regler som ska gälla för de europeiska partier som får finansiering från EU.

När Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 stärktes de europeiska partiernas roll i att skapa en europeiska politisk medvetenhet och engagera medborgare i alla länder. Nu utarbetas ett nytt förslag till förordning om europeiska partier, vilket väntas ytterligare stärka de europeiska partiernas roll, vilket ska ske genom att bl.a. ge partierna en särskild rättslig status istället för att de ska vara registrerade som en vanlig organisation i någon av medlemsstaterna. Sedan 2011 är det också möjligt för enskilda personer att vara medlemmar i vissa av de europeiska partierna utan att behöva göra detta genom ett nationellt parti. Detta var en efterlängtad reform.

År 2012 betalades närmare 44 miljoner euro ut till partier och organisationer, och från Europaparlamentets sida vill vi säkerställa att pengarna används på rätt sätt. Allt fler partier är EU-skeptiska, nationalistiska och främlingsfientliga. Även om jag inte anser att partier behöver vara positiva till EU-samarbetet för att få finansiering, så rimmar det illa att ansöka om pengar från samma institutioner som man vill störta. Däremot anser jag att alla parter som får finansiella medel från EU måste leva upp till EU:s grundläggande principer om respekt av mänskliga rättigheter och allas lika värde. Främlingsfientliga och rasistiska rörelser hör inte hemma i ett demokratiskt EU.

På min hemsida kan du läsa den liberalera gruppens fråga till EU-kommissionen om just detta, samt Viviane Redings svar.  

Omvärlden måste stoppa våldet i Syrien

I min krönika i Göteborgs-Posten skriver jag om att det finns stora möjligheter för ett demokratiskt Syrien. Men, för att att en ny och fungerande stat ska stiga ur askan behövs hjälp från omvärlden.

De demokratiska insatserna har inte fungerat, så nu har är det dags för omvärlden att ta sitt ansvar för att få ett slut på detta blodbad.

Hela artikeln finns att läsa på GP debatt

Fattigdom inte en ursäkt för terrorn

Människor har rätt till trygghet, oavsett politisk identitet, religiös tillhörighet, hudfärg, sexuell läggning etc.

Vissa fundamentalister och våldsbejakande extremister vägrar att respektera den rättigheten, om det är serieskyttarna i Malmö och på Utöya eller den fanatiska sekten Boko Haram i norra Nigeria. Det är ett verkligt problem och vi kan inte blunda för det.

Fattigdom och maktlöshet lyfts ibland som förklaringar, men är aldrig en ursäkt för våld och terror.

Andra orsaker är hatpropaganda och hatretorik som eldas under av oansvariga politiker och media.

Vi som står på demokratins sida måste skapa alternativ och andra framtidsmöjligheter, särskilt för de unga. Visa att det finns andra vägar än att bli en Behring Breivik, eller en Boko Haram-rekryt.

Idag antar vi i den gemensamma parlamentariska församlingen en resolution som fördömer våldet i norra Nigeria. Vi i den liberala gruppen har arbetat för att den ska bli mer än en artig smäll på fundamentalisternas fingrar, att vi kallar en spade för en spade och klart och tydligt nämner vilka grupper som främst fallit offer för extrema Boko Harams riktade terror.

Om följderna av Khadaffis fall

EU-AVS-ländernas parlamentariska möte diskuterar idag effekterna av revolten i Libyen. Framför allt delegationerna från Sahelregionen uttrycker stor oro, dels för det ekonomiska avbräcket när människor från Tchad, Niger, Mali etc förlorat sina jobb i Libyen och inte längre kan skicka hem pengar. Dels för alla de vapen och all ammunition från Khadaffis förråd, som "försvann" under kriget och nu dyker upp i händerna på kriminella gäng och olika rebellgrupper. Senast i norra Mali som i dagarna utropade sig som ny stat.

Den konservative rapportören från Malta å andra sidan menade att "flyktingströmmarna" till EU var den största politiska konsekvensen av revolten. Själv anser jag väl att Khadaffis fall och möjligheten det libyska folket fått att bygga upp en demokratisk stat är en större och viktigare följd. Särskilt som det bara var en mycket liten minoritet av alla människor som flydde den arabiska våren som faktiskt tog sig till Europa. Och det sätt vissa EU-länder reagerade på den lilla andelen flyende människor som kom, var skamligt. 

Detta sa jag också klart och tydligt inför kammaren idag.

Slutligen: den arabiska våren är ännu inte ett stängt kapitel. Även syriske presidenten al-Assad kommer en dag tvingas från makten, precis som Khadaffi. Det kan ta tid, men det kommer att hända. Vi i omvärlden måste stå redo att stödja demokratisering var och när den än händer. Det är lärdomen EU bör dra av händelserna i Libyen.

Hur stödjer vi rättsstatens principer i partnerländer?

Habeas Corpus, principen om att en fängslad person har rätt att få frågan om sitt frihetsberövande vederbörligen prövad, är en princip som är uttryckligen inskriven i många länders grundlagar. Ändå vet vi att, även i de länder som formellt säger sig erkänna Habeas Corpus, finns människor fängslade utan rättegång eller prövning. Eritrea är ett exempel som många känner till.

Idag i EU-AVS-ländernas gemensamma parlamentariska församling passade jag på att fråga EU:s biståndskommissionär Piebalgs om detta: Vad gör EU idag och vad mer kan man göra för att stödja det juridiska systemet i partnerländer så de kan upprätthålla principerna i den egna grundlagen?

Stöd till rättsstaten och stöd till oberoende, kompetenta och fungerande rättsvårdande myndigheter/institutioner är viktigt. Utan "rule of law" blir demokratin vinglig och halvfärdig. Där är kommissionär Piebalgs och jag eniga.

Men hur gör man då i fall där man inte har ens den minsta grund för ömsesidigt samarbete och dialog, där vi inte alls kommer överens med partnerlandet? Då blir det svårt att stödja institutionsbygge.

Piebalgs höll fast vid att dialog är den enda vägen, även om det kan vara en mycket långsam metod.

Läs hela frågan och kommissionens skriftliga svar på min hemsida.

Allt allvarligare situation i Ukraina

I går kväll hade vi i ALDE-gruppen besök av dottern till Ukrainas förra premiärminister Yulia Tymoshenko, Eugenia Tymoshenko. Europaparlamentet hade under dagen diskuterat en resolution som fördömer behandlingen av hennes fängslade mor. Eugenia påpekade att detta inte bara handlade om hennes familj, utan om mänskliga rättigheter i landet och om alla frihetsberövades rätt till vård.

Ukraina håller parlamentsval i oktober, och det har redan varnats för att valet kommer att manipuleras. Det sade även Eugenia Tymoshenko, som påminde oss om alla de oppositionspolitiker som anklagats för bisarra brott - för att de inte ska kunna registrera sig som kandidater. Valfusk är inte något som händer på själva valdagen, det börjar redan nu. Redan om nåra veckor drar Fotbolls-VM igång och jag passade på att fråga henne om min son Fredrik under de rådande förhållandena verkligen borde åka till Ukraina. Eugenia Tymoshenko sade storsint att även om de kommer att lyfta de här viktiga frågorna när strålkastaren riktas mot landet, är det fram för allt en folkfest där alla är varmt välkomna att delta.

Precis som Eugenia Tymoshenko sade handlar detta inte enbart om en familj som råkat illa ut, utan om systematiska brott mot mänskliga rättigheter i Ukraina. Hennes personliga erfarenhet är bara toppen av ett isberg. Här är det viktigt att ha ett europeiskt perspektiv på våra relationer med grannländerna. Europaparlamentet måste fungera som en vakthund för mänskliga rättigheter i världen, och speciellt i vårt europeiska närområde. Jag kan inte annat än att hålla med Eugenia Tymoshenko som så träffande sade att frihet är när medborgare kan tala fritt, men demokrati är när regeringen lyssnar.

Mer öppenhet och transparens krävs

Igår presenterade Telia Sonera sin ambition och handlingsplan för att komma till rätta med de svåra problem som funnits i företagets närvaro i flera diktaturer. Telekomoperatörer i dessa länder, inklusive dotterbolag till Telia Sonera, har accepterat regimernas krav på avlyssningsmöjligheter och dataöverföring. Detta understödjer regimens förtryck och övervakning av oppositionella, journalister och demokratiaktivister i bland annat Vitryssland, Uzbekistan och Azerbajdzjan.

Jag tycker att det hedrar Telia Sonera att de erkänner att problemen finns och att de tagit fram en handlingsplan för att hantera dem. Men det krävs mer än ett arbetsprogram och skulle vilja se garantier för att Telia Sonera och andra telekomoperatörer med svensk anknytning i framtiden står emot orimliga krav från diktaturer som vill avlyssna den egna befolkningen. Mer öppenhet och transparens krävs för att vi ska kunna lita på våra telekomföretag som verkar i länderna i diktaturbältet. Och debatten måste fortsätta med internationella diplomatiska påtryckningar på diktatorerna och med ett starkt svenskt och europeiskt stöd till de demokratikämpar som fortfarande arbetar i dessa länder!

Droppen urholkar stenen, men vårt arbete är långt ifrån över!

Under helgen frigavs två av de mest högprofilerade politiska fångarna i Vitryssland. Under lördagen släpptes oppositionsledaren och presidentkandidaten Andrei Sannikov efter ett och ett halvt år i vitryska säkerhetstjänstens fängelse. Igår frigavs även Sannikovs andreman i oppositionen, Zmitser Bandarenka.

Detta är mycket välkommet - i elfte timmen går president Lukashenka äntligen ett steg i rätt riktning. Helgens frigivningar visar att EU:s strategi med riktade sanktioner mot presidentens inre krets är effektiv.

Droppen holkar ur stenen och inte ens en hårdnackad diktator som Lukashenka är oberörd av omvärldens kritik och aktioner. Men ännu finns mycket kvar att göra, många politiska fångar sitter fortfarande i dessa helveteshålor till fängelser. En av dessa är Ales Bialiatski, ledare för människorättsorganisationen Viasna.

Vi inte heller glömma bort de två unga männen som avrättades med nackskott för ett par veckor sedan i landet. Det är ovärdigt, det är vidrigt och det är omänskligt att dödsstraffet fortfarande existerar - och verkställs - i dagens Europa. Vårt arbete fortsätter för mänskliga rättigheter och ett demokratiskt Belarus!

Medborgarinitiativet kan bli ett kraftfullt verktyg

I helgen trädde medborgarinitiativet i kraft. Det innebär att medborgare i EU:s medlemsländer tillsammans kan uppmana kommissionen att ta fram olika lagförslag. Kriterierna för ett sådant initiativ är att minst en miljon röstberättigade personer från sju av EU:s 27 medlemsländer skriver under initiativet. Dessutom måste det vara inom ett politikområde EU har lagstiftningsbehörighet på, såsom miljö, jordbruk, transport eller folkhälsa.

EU:s institutioner har med jämna mellanrum kritiserats för det så kallade demokratiska underskottet, att det är för svårt för medborgarna att påverka direkt. Idag är tröskeln för att elektroniskt engagera sig i upprop låg, och jag tror inte att det kommer att bli svårt att få ihop de angivna underskrifterna. Initiativet fyller en viktig funktion och kommer att föra medborgaren närmare beslutet.

Initiativet har knappt funnits en vecka men det finns redan mycket på gång. Det första registrerade medborgarinitiativet kan bli en namninsamling om att EU borde förbjuda privatisering av vattenförsörjningen.

Kasparov och Kasyanov i Europaparlamentet

Två av Rysslands oppositionsledare kom till Europaparlamentet för ett seminarium om vägen framåt efter det senaste valet - när Putin återigen valdes till Rysslands president.

Kristiina Ojuland, Guy Verhofstadt, Mikhail Kasyanov och Garry Kasparov

Garry Kasparov - den tidigare schackmästaren - och Mikhail Kasyanov skrädde inte orden när de kommenterade Putins metoder för att hålla sig kvar vid makten. Ryssland har en god bit kvar till demokrati. Men det finns också demokratiska krafter. Som Kasparov sa: "we will not tolerate Putin shooting people who demand political reform. We are not afraid."

Han underströk också att ryska demokrater ser Europa som framtiden - att vi delar samma värden och principen om rättsstat och demokrati.

Kasyanov nämnde också Putins monopol på att synas i rysk TV - ännu ett konkret bevis på vikten av fri och oberoende media för en verklig demokrati.

Presidentval i Senegal

I söndags hölls presidentval i Senegal. Landets förre president Abdoulaye Wade har redan suttit sina två tillåtna mandatperioder men kandiderade en tredje gång. Efter en konstitutionell kullerbytta i slutet av januari i år har de fem av Wade utsedda medlemmarna av landets konstitutionella råd beslutat att regeln om maximalt två mandatperioder inte gäller Wade själv. Civilsamhället och oppositionen svarade med demonstrationer och minst sex personer har mist i livet i sammandrabbningar med polis och säkerhetsstyrkor.

Senegals föredöme som en av de mest demokratiskt utvecklade och stabila staterna i Afrika söder om Sahara blir allt mer hotat av den kontroversielle Wade. Rebellernas tillgång till allt mer sofistikerade vapen har intensifierat separatismrörelsens våld i bl.a. Casamanceregionen och hotar kullkasta de framsteg som gjorts mot ett slut på den 30-åriga konflikten.

Den oppositionella enheten hade en bra strategi. De två största rörelserna - M23 och Y'en ett Marre - hade samlat åtta av de 13 oppositionella presidentkandidaterna under samma kampanj. Målet var att Wade inte skulle få mer an 50 % av rösterna och på så sett att en andra omgång av valet skulle garanteras, där de sedan skulle lyfta fram en gemensam kandidat. Efter dagens resultat att Wade fått 35 % av rösterna och oppositionens kandidat Mackey Sall 27 % står det klart att man lyckades. Det blir en andra valomgån den 18 mars.

Oavsett vad utgången av den andra valomgången blir är oppositionens utmaning att acceptera resultatet och arbeta för ett slut på Wades långa maktinnehav på demokratisk väg. Att inte godkänna valresultatet kan leda till nya våldsamma protester, ett ingripande av armén och i slutändan mer mänskligt lidande.

Valet handlar inte längre om vem som bör vara president utan huruvida Senegals demokratiska framgångar kan räddas.