Svenskarna börjar vänja sig vid vårt EU-medlemskap. Men vårt land fjärmas samtidigt från EU:s inre kärna. Det mesta inom EU kretsar nämligen idag kring euron.
Hur duktig Anders Borg än är, här väger Sveriges synpunkter lätt - om vi ens kan framföra dem! På många möten är vi ju helt utestängda. När euro-gruppen möts finns inte Sverige med. Mot denna bakgrund känns avsaknaden av en eurodebatt i vårt land än mer besvärande. I valrörelsen var vi inte många som vågade tala om eurons betydelse för Europa. Hur länge kan detta fortsätta? Och var finns de båda stora partierna?
Kanske var debatten i GP mellan vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt/Ulla Andersson (28/10) och Johan Lönnroth (2/10) början till något nytt. Vänstern i Sverige, inklusive miljöpartiet, borde kunna mäkta med en öppnare och mindre nationalistisk framtoning.
En tid satt jag i riksdagens finansutskott och lärde mig uppskatta Johan Lönnroths person och kunskap. Hans artikel bekräftar hans eftertänksamma sätt att argumentera, som också visar att han nära följer debatten på EU-nivå. Lönnroth går emot Sjöstedt/Anderssons gamla traditionella V-resonemang . De senare verkar tro att finans- och skuldkrisen aldrig inträffat.
Heder åt Johan Lönnroth som vågar antyda att ett fullvärdigt svenskt EU-medlemskap kan vara möjligt. Om Lars Ohly inte ens kan dela sminkloge med Jimmie Åkesson, borde det vara etter värre att ikläda sig SD:s nationalistiska folkdräktsbudskap. Vi kan försöka tänka bort det svenska utanförskapet inom EU. Men det håller inte länge till.
Läs mer i min krönika i GP om detta.
En osedvanligt dålig timing t o m för att vara en folkpartist och eurofil. Om euron verkligen är kärnan i EU så är det nog dags att lägga ner alltihop.
SvaraRaderaLäs och begrunda: The horrible truth starts to dawn on Europe's leaders