fredag 26 juli 2013

Fiskeavtalet med Marocko måste respektera folkrätten

Igår skrev EU:s fiskekommissionär Maria Damanaki under ett nytt fiskeavtal mellan EU och Marocko i Rabat. Avtalet måste först godkännas av Europaparlamentet och Rådet innan det kan träda i kraft.

Det nya avtalet kostar EU 30 miljoner euro per år och löper i fyra år. Det finns även möjlighet för EU-kommissionen att i samråd med Marocko öka fiskerättigheterna, och med dem den ekonomiska kompensationen.

Tidigare fiskeavtal med Marocko har varit problematiska ur flera synvinklar. Först och främst är fisket inte ekonomiskt lönsamt. Europeiska fiskare, framförallt spanska, subventioneras med stora summor för att bedriva sin verksamhet. EU står alltså för notan både för tillgången till marockanska vatten, och för direkt kompensation till de europeiska fiskarna. Dessutom är fiskekvoterna ofta satta långt över den hållbarhetsgräns som experterna rekommenderar.

Det största problemet gällande avtalet med just Marocko är frågan om Västsaharas rätt till sina vatten. Västsahara ockuperas sedan 1975 av Marocko. Trots detta har europeiska fiskare haft rätten att fiska just utanför Västsaharas kust tack vare avtalet med Marocko.

Parlamentet fällde det förra fiskeavtalet 2011 på grund av folkrättsaspekten. Marocko kunde inte visa på att ersättningen för det europeiska fisket kom Västsahara till godo, och avtalet stred därmed mot internationell rätt.

Tyvärr har en rad medlemsländer med Spanien i spetsen intresse av att fiska i regionen. Detta gör att utsikterna är små för att det nya avtalet kommer att röstas ned i Parlamentet och i Ministerrådet.

Mina kolleger i Parlamentet Isabella Lövin och Nils Torvalds har, precis som den svenska regeringen, arbetat mot att EU upprättar avtal med Marocko som är miljömässigt och ekonomiskt ohållbara, och som strider mot folkrätten i Västsahara.

Jag hoppas innerligt att det nya avtalet röstas ned om det visar sig strida mot internationell rätt. EU har ett ansvar gentemot Västsahara och dess folk.

Avvaktande svensk respons till förslag om EU-åklagare

Det är beklagligt att justitieminister Beatrice Ask inte stödjer förslaget om en EU-åklagare för att skydda skattebetalarnas pengar från bedrägeri. Det är i min mening en utmärkt idé för att komma åt försnillandet av EU-medel.

EU-kommissionen föreslog nyligen upprättandet av en gemensam EU-åklagare ur syfte att övervaka och undersöka bedrägeri och fusk med utbetalningar av EU-medel. Fem miljarder euro av europeiska skattebetalares pengar betalas ut felaktigt varje år. Värst är landsbygdsprogrammen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Ansvarig kommissionär Vivianne Reding sa i veckan att om vi inte själva står upp för vår gemensamma budget kommer ingen annan att göra det heller.

En gemensamma EU-åklagare ger oss större möjligheter att undersöka och följa upp felaktiga betalningar som görs i medlemsländerna.

Jag tycker att det är tråkigt att den svenska regeringens första kommentar till detta viktiga förslag var avvaktande och rent av negativt. Enligt Beatrice Ask kan upprättandet av en EU-åklagare vara en grund för att senare ta över nationell kompetens.

Jag tror att de europeiska medborgarna är mer oroade över den stora summan bortfifflade pengar än huruvida en åklagare som arbetar för ordning i utbetalning av skattepengar sitter i Stockholm eller Bryssel.


Valet i Zimbabwe närmar sig

Det är en stor besvikelse att ingen delegation från ACP-EU (den gemensamma parlamentariska församlingen mellan Afrika, Västindien, Stillahavsöarna och EU) har fått möjlighet att vara på plats under valet i Zimbabwe under nästa vecka. Journalister i landet rapporterar redan om bristfällig registrering, hot om våld och den överhängande risken för fusk på valdagen.

Många har fortfarande starka minnen från det våldsamma valet 2008. Vi har tyvärr lite anledning att hoppas på ett fritt och demokratiskt val denna gång heller, inte så länge den enväldige Mugabe sitter vid makten.

Jag har arbetat för att ACP-EU skulle få skicka en delegation till Zimbabwe ur syfte att observera valet på plats. Kollegorna från Zimbabwe lovade under ett möte tidigare i våras att en delegation skulle få tillträde till landet. Detta påminde jag om under det regionala mötet med ACP-EU i Nigera förra veckan. Tyvärr verkar det som att Mugabe har satt käppar i hjulet, och det är tråkigt att behöva meddela att ingen från ACP-EU är på plats.

Positivt är dock att en delegation från Afrikanska Unionen är närvarande, ledd av Nigerias president Goodluck Jonathan.

Jag hoppas att mina och andras farhågor om ett odemokratiskt val i Zimbabwe inte förverkligas. Just nu ser det tyvärr dystert ut.

Med särskilt intresse följer jag Moses Zvilas valkampanj.

Moses träffade jag första gången 2007 i Papua på ACP-EU möte. Då var han i opposition (MDC) och intensivt kritiserande Mugabe. Idag är Moses Försoningsminister, men fortfarande lika oförsonlig i sin kritik mot Mugabes diktatoriska styre av landet. Trots att han är minister utsätts Moses för trakasserier, våld och han har även arresterats.

Min kollega, Catherine Baerder, har dragit igång en insamlingskampanj för att stödja Moses och hans sansade, anständiga kolleger i deras valarbete. En kopieringsmaskin som går på solceller är Moses önskemål för att varhelst i Zimbabwe kunna trycka flygblad.




onsdag 24 juli 2013

Svar från Europols chef om Sinai

Den 9e juli skrev jag ett brev till Europols chef Rob Wainwright där bad honom uppmärksamma de fasansfulla övergrepp som sker i Sinaiöknen i Egypten. Flyktingar från Afrikas horn hamnar i klorna på människosmugglare i Sinai, ett ingenmansland utan lag och ordning, där de torteras i månader medan kidnapparna kräver lösensummor från släktingar runt om i världen.

Jag berättade om de två svenska männen som dömdes för utpressning av Solna tingsrätt i våras, den första domen av dess slag inom ramen för kidnappningarna i Sinai. Särskilt nu, med den politiska instabiliteten i Egypten, har vi ett gemensamt ansvar att sätta stopp för hemskheterna i Sinai. Jag bad därmed Wainwright att undersöka möjligheterna för EU att vidta åtgärder.

Igår fick jag svar från Wainwright som kunde meddela att Europol undersöker huruvida medborgare i andra EU-länder än Sverige varit offer för samma typ av utpressning. Om det skulle visa sig vara så har Europol enligt Wainwright möjlighet att bistå nationella utredare med hälp för att koordinera kampen mot människosmugglarna och utpressarna.

Wainwright berättade även att Europol förbereder en varning om Sinaibrotten som kan skickas till de europeiska polismyndigheterna för att man ska vara bättre förberedd på eventuella utpressningsfall.

Jag välkomnar Wainwrights svar. En gemensam ansträngning mot utpressningen i EU är viktigt för att snabbt och effektivt komma åt skurkarna. Jag hade gärna även sett att EU och FN bistår Egypten med stöd för att bekämpa människosmugglingen på plats.

Den 25 september organiserar jag ett seminarium i parlamentet för att diskutera situationen i Sinai. Wainwright har lovat att skicka en representent från Europol. Jag hoppas på en konkret och produktiv diskussion som kan ta oss till nästa steg.

Hemskheterna i Sinai får inte fortsätta.

måndag 22 juli 2013

Tillbaka från Abuja, Nigeria


Mina liberala kollegor i ACP/EU-församlingen och jag

Väl tillbaka i Sverige efter ett lärorikt och intressant besök i Abuja, Nigeria, passar jag på att dela med mig av några bilder från dagarna med ACP/EU-församlingen.



Ovan Nigerias parlament där jag står tills med andremannen på den
gemensamma ACP/EU-församlingens sekretariat, Dr Obadiah Mailafia




FN har misslyckats i Syrien

Igår skrev jag i Svenska Dagbladet om det fortsatta inbördeskriget i Syrien och omvärldens bristande agerande.

Efter mer än två år av stridigheter och över 100 000 döda är situationen i landet värre och mer komplicerad än någonsin. Nya aktörer som Hizbollah har blandats in, och stabiliteten i hela regionen vacklar. Utsikterna för en politisk lösning inom en nära framtid ser mörka ut.

Läs artikeln i sin helhet här.

fredag 19 juli 2013

EU behöver göra mer för att säkra demokratins utveckling i Afrika

Diskussionerna i Abuja har fortgått. Samtidigt med vårt ACP/EU-möte möts afrikanska ledare för att behandla frågor om Västafrikas ekonomi och hur finna ytterligare åtgärder mot utbredningen av Hiv-aids.


Den längsta debatten under vårt möte, där åsikterna bröts mot varandra, var befolkningsökningen och demografins utmaningar. I länder som Nigeria är befolkningsutvecklingen inte hållbar, men att hitta åtgärder som har brett folkligt stöd är däremot givetvis mycket svårt.

Det handlar bland annat om traditioner, om religion och om vilka villkor livet på den afrikanska landsbygden kräver.

I Niger är fertiliteten 7,2 barn per kvinna, en årlig befolkningsökning på 3 procent.

Själv talade jag om vikten av utbildning, särskilt för kvinnor, och nämnde den enormt modiga unga flickan från Pakistan, Malala. En elvaåring, skjuten i huvudet av talibaner, som fick akut vård i Storbritannien och idag(fjorton år)lever med sin familj i Birmingham.

Hon vägrar ge vika och framträdde i FN nyligen och höll ett anförande hyllat världen över.

Diskussionen visade med all tydlighet hur känsligt detta ämne är. Jag nämnde vikten att män världen över har ett stort ansvar för att bryta en utveckling, där kvinnors egen vilja att styra sina liv begränsas eller i många fall inte alls är möjligt.

Vanligtvis består en dag av dessa regionala möten med studiebesök på projekt finansierat av EU ute på landsbygden. Detta var inte möjligt beroende på att aktuella projekt att besöka ligger i de oroliga norra delarna av Nigeria.

Istället informerades vi om vad Nigeria gör för att komma åt den utbredda korruptionen, ledd av en statlig myndighet med ett väl utvecklat datasystem, där man under tio år hittat 1 miljard US $ genom korruption och kriminalitet. Varje dag stjäls 400 000 tunnor olja i Nigeria enligt en artikel i den nigerianska tidningen The Nation, obegripligt stora summor som försvinner ur statens ägo.

Hos Nigerias Valkommission fick vi höra de stora ansträngningar som görs för att genomföra fredliga, fria, rättvisa och trovärdiga val.

Jag tror man kan säga att Nigeria verkligen försöker finna ett system som gör valen säkrare, men utmaningarna är många. I ett land av Nigerias storlek ställs speciella krav för att få ett öppet och trovärdigt system, där man vet vem som röstar och att rösträkningen sker på ett transparent och pålitligt sätt.

Även om det är svårt att jämföra men också länder som USA (Bush/Gore) och Sverige (Örebro, Västra Götaland) har som bekant haft problem med valen de senaste åren.

EU behöver göra mer för att säkra demokratins utveckling i Afrika. Snart har Zimbabwe val, den 31 juli, där den åldrige diktatorn, president Mugabe, förvägrat att låta valobservatörer utanför Afrika, granska valen. Vi vet hur riggade och våldsamma valen i Zimbabwe tidigare varit, så det finns tyvärr stor anledning att vara pessimistisk. Jag hoppas att jag har fel!

torsdag 18 juli 2013

Direktrapport från Abuja

Efter en något rörig ankomst igår till Nigeria och huvudstaden Abuja, har idag det regionala mötet ACP/EU tagit sin början i Nigerias parlament.


De två ämnen som dominerat diskussionen är säkerhetssituationen i Nigeria och utvecklingen av förhandlingarna av de sk EPA-avtalen, Economic Partnership Agreement, handelsavtal mellan ACP-länderna och EU.

Nigeria är det till befolkning största landet i Afrika ca 160 miljoner invånare, varav ungefär 100 miljoner lever på 2 $ per dag. Ett på olja rikt land, vars rikedomar inte kommer den breda majoriteten till del.

I norra delen av landet är situationen mycket instabil. Senast för en vecka sedan mördades ett 40-tal kristna av den religiösa terrororganisationen, Boko Haram, jihadkrigare, ekonomiskt understödda av länder som Qatar och Saudiarabien.

Enligt de nigerianska myndigheterna har kampen mot Boko Haram på senare tid varit relativt framgångsrik, även om detta ifrågasätts bland annat av EU- tjänstemän i Nigeria. I Abuja är säkerhetsläget ett annat, men vi är tillsagda att vara försiktiga att gå ut på egen hand, särskilt kvällstid. Men här handlar det mer om risken att bli rånad eller till och med bli kidnappad.

En kollega kände sig så osäker inför besöket, att hon avstod och stannade hemma.
Själv har jag inte känt mig orolig, men självfallet måste en viss försiktighet följas av de anvisningar vi har fått.

Vad de ekonomiska avtalen gäller har vissa framsteg gjorts, det erkänner också ACP-kollegerna. Men fortfarande efter över sju års förhandlingar vill man ha mer tid. Jag tycker detta är olyckligt, en öppnare handel och bättre regionalt samarbete inrymmer en stor del av Afrikas framtida framgång.

Vi hade en spännande och frank debatt, som visade att vi tycker tämligen olika. Dock delar jag helt mina afrikanska vänners kritik mot EUs jordbrukspolitik.

onsdag 10 juli 2013

Raoul Wallenberg International Airport

Idag skriver jag tillsammans med ett trettiotal andra, verksamma inom politik, samhälle och kultur, under en artikel för att uppkalla Arlanda flygplats efter en av Sveriges genom tiderna största humanister och frihetskämpar.

Raoul Wallenberg förtjänar att minnas för sina modiga handlingar. Tack vare honom kunde tio tusentals judar i Budapest fly undan förföljelserna under förintelsen.

Artikeln hittas här.

En Raoul Wallenberg International Airport skulle föra vidare Wallenbergs historia, inte bara i Sverige, utan också runt om i världen.

tisdag 9 juli 2013

Vapen i rätt händer

Idag skriver jag i Sundsvalls Tidning om det fortsatta inbördeskriget i Syrien. Dödssiffrorna har överstigit 100 000-märket, ändå sker mycket lite från omvärldens sida. Undet det senaste G8-mötet träffades stormakterna för att diskutera Syrien, men icke överraskande resulterade det inte i någon överenskommelse.

Men EU:s vapenembargo är nedlagt och USA har nu lovat att agera. Med vapen i rätt händer kan oppositionen i landet få hjälp att slå tillbaka mot Al-Assad, eller i alla fall hålla ut till en fredskonferens blir av.

Artikeln i sin helhet hittas här.

måndag 8 juli 2013

Positiv ECB-chef undvek att svara


Idag var Europeiska Centralbankens (ECB) chef Mario Draghi återigen i utskottet för ekonomiska och monetära frågor för att höras av Europaparlamentarikerna om ECB:s monetära politik. Draghi presenterade centralbankens beslut från förra veckan, att ECB kommer att behålla styrräntan på samma låga nivå, eller ännu lägre, inom en överskådlig tid. Detta givetvis på grund av det tuffa ekonomiska klimat som råder i Europa, och i eurozonen i synnerhet.


Jag beklagar att Draghi fick så många frågor om den kritiserade IMF-rapporten där man utmålar EU:s institutioner efter deras hantering av situationen i Grekland då krisen var som värst. Jag framhöll den danska filosofen Kierkegaards ordspråk: att livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges. Det är lätt att i efterhand kritisera agerandet under krisåren. Men man måste komma ihåg att rädslan för vissa alternativa utfall gjorde att man agerade från ett annat perspektiv än vad man gör idag, med facit i hand.


Jag frågade Draghi om han inte tror att rättegången i Tysklands konstitutionsdomstol skadar ECB:s trovärdighet. Det är trots allt mycket som är på spel. Domstolen överväger huruvida ECB:s obligationsköpsprogram "outright monetary transactions", OMT, är förenliga med Tysklands konstitution. Draghi svarade att han inte var orolig.


På min fråga om huruvida bankunionen inte kommer att leda till ökade klyftor mellan länder inom och utanför eurozonen undvek Draghi att svara. Han påpekade istället vikten av en solid bankunion på plats för att minska fragmenteringen inom eurozonen. Möjligtvis kan det tolkas som en signal mot länder som Sverige som står vid sidan om.

onsdag 3 juli 2013

Vinnare av Sakharovpriset Farinas äntligen i Europaparlamentet

Farinas, ledamoten Leonidas Donskis och jag själv

Äntligen är Guillermo Farinas, 2010 års vinnare av Sakharov-priset i Europaparlamentet för att ta emot sitt pris. Farinas, som genomgått hela 23 hungerstrejker och som har suttit sammalagt 11 år i fängelse på Kuba, är en sann frihetskämpe och en värdig vinnare av priset.

Kuba förhindrade Farinas att åka från landet 2010 för att ta emot priset. Idag kunde ceremonin äntligen genomföras.

EU måste garantera tryggt fondsparande

Igår diskuterade vi ett annat viktigt direktiv, nämligen bättre samordning av regler för fondföretag när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicyer och sanktioner - det så kallade UCITS-direktivet.

Fondsparande bidrar till investeringar i Europeiska företag och bör därför uppmuntras. För att konsumenter och aktörer ska känna förtroende för marknaden behövs gemensamma regler i hela Europa.

Jag håller till stor del med min kollega Sven Giegold som är ansvarig för direktivet i Europaparlamentet, men uppmanar honom att inte låta diskussionen om bonuser ta fokus från direktivets syfte. Sparpengarna ska vara i tryggt förvar hos förvaringsinstitutet!




video

Emily O'Reilly EU:s nya ombudsman

Idag röstade parlamentet för den irländska kandidaten Emily O'Reilly till posten som EU:s nya ombudsman. Jag har stöttat O'Reilly från början på grund av hennes kompetens och erfarenhet som ombudsman på Irland. Dessutom är det viktigt att en kvinna nu intar denna viktiga post. Det är ett nödvändigt steg för att förbättra jämställdhetssituationen bland ledande positioner i EU:s institutioner.

O'Reilly har varit ombudsman på Irland sedan 2003. Innan det arbetade hon som prisad journalist och författare efter studier vid Trinity College och Harvard.

En viktig aspekt i utnämnandet av en ny europeisk ombudsman har varit att välja en kandidat utan politisk bakgrund. Ombudsmannens uppgift som granskare av politiker och institutioner å befolkningens vägnar kräver absolut neutralitet. Detta är viktigt för ombudsmannens legitimitet och för förtroendet från medborgarna.

Ett flertal av ledamöterna i parlamentet har ställt upp som kandidater till posten som ombudsman trots sin politiska uppdrag. Detta är jag, och många med mig, kritisk till.

I ett brev till alla 754 ledamöter i parlamentet framhåller jag tillsammans med en grupp kollegor vikten av ombudsmannens politiska neutralitet. Brevet kan ni läsa nedan.


Dear Colleagues,

The election of the new European Ombudsman is important. The Ombudsman plays a central role in ensuring the trust of the citizens in the EU institutions, including the European Parliament. It would be a very damaging move if we decided to elect someone from our own ranks instead of a person who fully lives up to the demand for independence, as is clearly stated in “The decision of the European Parliament on the regulation and the general conditions governing the performance of the European Ombudsman’s duties”.

We should continue the “Nordic tradition” of the Ombudsman, which has nothing to do with nationality. Both the current and the former Ombudsman have been taking this approach. Jacob Söderman was the Finnish national Ombudsman for many years before becoming our first European Ombudsman. And our current Ombudsman, Nikiforos Diamandouros, also served as the national Ombudsman of Greece before acceding to European Office. Both are indisputably “Nordic” in their approach.

It is also important that the candidates have the right professional background and through national or regional Ombudsman work has shown their skills and their ability to win and maintain the trust of the citizens. Impartiality and independence is crucial and they should de facto be perceived as such. This is something you per definition cannot be if you come straight from a political group in a Parliament which is responsible for electing the candidate through voting.

It simply cannot be enough to just declare ones independence or showing fine qualifications. In this case independence is an objective requirement; the candidate must appear independent - and equally important – he or she must be perceived as such!

We have three independent candidates; two of them even have extensive and well reputed experience as national Ombudsmen. We in the parliament have good options to fulfil the right of the European citizens to have a competent and independent Ombudsman. If we chose one among our own ranks there is an imminent risk that the Ombudsman office will become part of the political distribution of positions in the EU. In doing that we would not only let the citizens down, but also damage the reputation of the European Parliament. This would be a terrible failure on our part – especially now, in the “European year of the citizens”.


Europa behöver en sund bankverksamhet

Igår kväll debatterade Europaparlamentet den så kallade Liikanen-rapport om hur banker i Europa bör struktureras.

Jag anser att vi först bör genomföra de lagförslag som redan finns innan vi skapar nya regler för bankerna. Det har hänt mycket de senaste åren och vi bör avvakta och se vad hur de redan befintliga reglera fungerar. Annars kan vi bidra till att skapa en osäkerhet för konsumenter och investerare.


video

måndag 1 juli 2013

En historisk dag när Kroatien tar plats i EU

Idag, den 1 juli 2013, kan Kroatien äntligen ta plats vid EU:s förhandlingsbord i ministerrådet och här i Europaparlamentets sessionssal i Strasbourg.

Det är verkligen en historisk händelse. På 1990-talet var landet krig med Serbien.
Kroatien har genomgått en omfattande omvandlingsprocess från det att man ansökte om EU-inträde för tio år sedan. Rättsväsendet har reformerats för att förbättra rättssäkerheten, domstolarnas effektivitet, bekämpande av korruption och minoriteters rättigheter. Inom kort inleder även Serbien förhandlingar om medlemskap. EU har verkligen en enastående förmåga att ena Europa och försona forna fiender!

Men viktigast av allt är att det nu råder fred och stabilitet på Balkan. Det är för Kroatiens del Nato-medlemskapet 2009 och EU:s mjuka kraft som med den omfattande reformprocessen är motorn i denna för hela Europa så viktiga utveckling. Den här processen måste fortsätta på Balkan och senare med Turkiet.



Från min plats i plenisalen ser jag Kroatiens flagga ta plats bland de övriga 27 flaggorna.


Mild dom mot människosmugglare

I fredags fällde Solna tingsrätt två män för utpressning. Även om straffen blev milda, skyddstillsyn och en månads fängelse, så är domen unik i västvärlden och visar andra EU-länder att vi kan komma åt den fasansfulla människosmugglingen som sker i egyptiska Sinaiöknen.
Flera hundra svensk-eritreanska familjer har utsatts för liknande utpressning och kan ha betalat så mycket som 240 000 svenska kronor vardera. Inget vet vart alla dess pengar tar vägen, men sannolikheten är stor att de föder terroristnätverk i Nordafrika. Rikskriminalpolisen, Beatrice Ask och Carl Bildt måste nu uppmana sina europeiska kolleger att agera. Tillsammans kan EU pressa Egypten att låta säkerhetsstyrkor och FN:s flyktingorgan komma in i Sinai. Idag är de kidnappade flyktingarna helt ensamma med sina plågoandar.

Här kan ni lyssna till Sveriges radios Studio Ett från i fredags där jag och den svensk-eritreanska människorättsaktivisten och journalisten Meron Estefanos medverkar.