Tomma ord svar på nödläget i Sinai

För 2 månader sedan ställde jag en formell fråga till EU-kommissionen vad gäller situationen i Sinai.
Flyktingar från Afrikas horn som söker skydd färdas ofta till Israel via Egypten. Detta innebär att de måste korsa Sinaiöknen, ett ingenmansland som den egyptiska regeringen inte verkar kunna kontrollera. Ofta hamnar de i klorna på människosmugglare och deras familjer tvingas betala ofattbara lösensummor för deras frihet. Många av de kidnappade dör av sviter från tortyren i Sinai.
Jag frågade EU:s höga representent för utrikes- och säkerhetsfrågor Catherine Ashton om man kunde tänka sig att bilda en aktionsgrupp med de länder som ingår i människohandelns alla led, det vill säga ursprungsländer, transitplatser och slutdestinationer, för att handskas med detta problem på ett strukturellt sätt. Kanske kunde EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, ge ett tekniskt bidrag till en sådan aktionsgrupp.

Idag kom äntligen svaret från kommissionen, men dessvärre var det tomma ord utan konkreta besked. Kommissionen flyttar över ansvaret på FNs flyktingsorgan, UNHCR. Det ligger under deras mandat att ta hand om människosmugglingen i Sinai, inte under EU:s utrikestjänst, menar man.

Därmed skulle en aktionsgrupp vara ett ämne för UNHRC. Och EU:s särskilda represententer har enligt kommissionen inte någon roll i att ge tekniskt stöd till ett sådant projekt. Man framhäver att man sätter press på Egypten att respektera flyktingars mänskliga rättigheter och att man för dialog med de berörda parterna.

Men detta räcker inte. Vi måste ta ett ansvar för de fruktansvärda övergreppen som sker i Sinai. EU kan inte bara se på och lägga skulden på någon annan.

Det uppmärksammade fallet i Solna där två män misstänks ha deltagit i utpressning av flyktingar i Sinai är ett viktigt led i att uppmärksamma det vidriga som pågår. Nu är det dags att EU agerar.

Smaksatt snus i Sverige närmare räddning

Idag röstade Europaparlamentets inre marknadsutskott om EU-kommissionens förslag gällande reglering av tobaksprodukter. Som den liberala gruppens förhandlare i utskottet har jag drivit linjen att snuset fortsättningsvis ska säljas enbart i Sverige, men att snuset ska undantas från de nya reglerna för smaktillsatser.

Jag anser att EU-kommissionen har tänkt fel. Antingen är snuset en inre marknadsprodukt som kan säljas i hela EU och också regleras på EU-nivå, eller så är det inte det. Idag vill kommissionen både förbjuda snuset på den europeiska marknaden men samtidigt reglera produkten i Sverige. Detta är inte rimligt.

Mitt förslag är att Sveriges permanenta undantag i anslutningsavtalet med EU även ska gälla de nya reglerna om smaksättning och paketering.

Jag är mycket nöjd med att mitt förslag fick brett stöd i utskottet. Svenskt snus har en smak, och det har kommissionen inte rätt att reglera. Har vi ett undantag för snuset måste vi även ha det när det gäller smakregleringarna.

Europaparlamentets slutliga position avgörs av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet som röstar om direktivet den 10 juli. Hela Europaparlamentet tar sedan ställning till detta i en avgörande omröstning i september.

Dagens omröstning i inre marknadsutskottet var ett steg i rätt riktning, mot ett fortsatt undantag för det svenska snuset.

EU öppnar för tuffare attityd mot Eritrea

Idag startade så den 25:e session av den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet. Andris Piebalgs, EU-kommissionär för utveckling var på plats för att svara på våra frågor. Jag frågade varför EU inte gör mer för att hjälpa de kidnappade eritreanska flyktingarna i egyptiska Sinaiöknen.

Situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar. Själva kidnappningen sker utanför EU, men jag påpekade att det pågående rättsfallet i Solna tingsrätt är det enda i sitt slag i västvärlden och visar att det finns möjlighet för oss att påverka. Det är anmärkningsvärt att Piebalgs inte kommenterade detta.
Jag har föreslagit att EU bildar en aktionsgrupp med samtliga länder som ingår i människohandelns led, det vill säga ursprungsländer, transitländer och de länder där familjerna som utpressas lever. EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, kan bistå med teknisk kunskap och ett brett nätverk.

Jag är besviken på att kommissionären ansåg att EU redan gör mycket, och jag håller verkligen inte med. Varje månad flyr 4000 eritreaner regimens terror, och många av dem hamnar i människosmugglarnas klor. Jag anser att EU måste respektera principen om icke-avvisning och bevilja eritreanska flyktingar tillfällig tillflyktsort. De som i dag nekas asyl och skickas tillbaka till Eritrea återses aldrig igen. EU:s medlemsländer kan inte vara delaktiga i denna massaker.

Jag tog också chensen att fråga Piebalgs vad han ansåg om FN:s rapport om mänskliga rättigheter i Eritrea. Jag citerade två stycken ur rapporten där man beskriver den fruktansvärda tortyr regimen utövar.

Musa Hussein Habi, Eritreas representant till AVS-länderna, protesterade som vanligt och anklaga FN för lögner. Dock svarade kommissionären att man såg mycket alvarligt på saken. Han försäkrade att så snart EU:s utrikestjänst EEAS hunnit analysera rapporten kommer den att påverka EU:s förhållande med Eritrea. Inte en dag för tidigt enligt mig.

Lagstyre på agendan när AVS-länderna är i Bryssel

På måndag öppnar vi årets andra session för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna). Idag deltog jag i det politiska utskottets möte där vi tog upp tråden från vårt förra möte i Paramaribo, Surinam, och diskuterade de rapporter som vi röster om senare i veckan.

En viktig punkt var vikten av lagstyre och ett oberoende rättssystem. Rapporten har skrivits med gemensamma krafter av min konservativa kollega Filip Kaczmarek och Dharamkumar Seeraj från Guyana. I sin rapport belyser de flera viktiga punkter, som att även AVS-länderna måste vara med och definiera begreppen och de regler vår församling följer.

Mina afrikanska kolleger var mycket kritiska till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Många menade att det är fel att USA får ha en domare trots att de inte förbundit sig att efterleva domstolens beslut. Jag kan hålla med om detta, men anser att domstolen idag har en viktigare roll än någonsin. För att krigshärjade länder som Syrien ska kunna utvecklas måste personer som al-Assad sitta i Haag och ta konsekvenserna av sina handlingar.



Under dagens möte presenterade min kollega till höger, Filip Kaczmarek sin rapport om vikten av lagstyre.



Cotonou-avtalet regler förhållandet mellan EU och AVS-länderna, och förutom handel finns två viktiga artiklar om mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns ett krav på politisk dialog med länder som inte respekterar principen om lagstyre, demokrati och mänskliga rättigheter. Om dialogen inte leder till resultat kan vi kräva att en särskild utredning om brott mot mänskliga rättigheter och korruption måste göras.

EU:s utrikestjänst, EEAS, var på plats för att informera om pågående dialoger med AVS-länder. I Malawi och Mauretanien blir situationen sakta bättre. Jag fråga representanten från EEAS hur det går med Eritrea, det mest odemokratiska landet i vår församling och ville veta om rapporten om Eritrea som FN nyligen presenterade har påverkat dialogen.

Till min stora besvikelse hade EEAS representant inte ens läst rapporten, som beskriver ett land lika stängt och förtryckande som Nordkorea. Hon ansåg att kommunikation är viktigare än resultat, men jag håller inte med. Hur länge ska vi föra dialog med skurkstater som Eritrea med befolkningen lider? Jag anser att vi sedan länge passerat den gräsen.

Nödvändig debatt om pressfrihet

Igår kväll diskuterade Europaparlamentet betydelsen av mänskliga rättigheter, och särskilt pressfrihet, i omvärlden. Pressfrihet handlar om att ställa krav på de länder där pressfrihet inte existerar. Där reportrar, fotografer, filmare och bloggare med risk för sina liv rapporterar om tillvaron för människor som lever under olika former av förtryck.

EU:s högsta representant för utrikesgrågor Catherine Ashton talade om journalisterna särskilda roll och underströk att EU måste fortsätta stödja presfriheten i omvärlden. Jag håller med henne om att mänskliga rättigheter måste vara del av samtliga dialoger EU har med sina partnerländer. Moderaternas Anna Ibrisagic påpekade att EU:s enda samvetsfånge, Dawit Isaak, fortfarande sitter fängslad i Eritrea. Dessvärre sade Catherine Ashton inget om arbetet för att få honom fri. Här kan du se Ashtons svar till europaparlamentarikerna.


EU:s kommissionär för utvecklingsfrågor, Andris Piebalgs, tog vid och påpekade att EU:s viktigaste verktyg är artikel 8 i Cotonou-avtalet. Avtalet regler förhållandet mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (de så kallade AVS-länderna) och omfattar både handel och mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns regler om att dessa länder och EU måste föra konstruktiv dialog om mänskliga rättigheter. Här kan du se kommissionärens svar till Europaparlamentet.

Jag anser att Eritrea sedan länge visat att de inte kan uppfylla det här kravet, och att EU måste visa att det blir konsekvenser av att ignorera kritik om dessa mycket allvarliga övergrepp på befolkningen.

På lördag kommer representanter från Afrika, Västindien och Stilla havet till Bryssel för att ta delta i årets andra session mellan EU och AVS-länderna. Jag hoppas att FN:s färska rapport om Eritrea kan ge ökat stöd för min kritik av regimen i Eritrea.

Värdefullt utbyte i Nürnberg

I söndags talade jag på ett seminarium i Nürnberg på temat små och medelstora företag i Europa. Seminariet var organiserat av min liberala grupp ALDE i Europaparlamentet och ett flertal av mina kollegor i gruppen deltog i panelsamtalen.

Seminariet var lärorikt och gav värdefull insikt i viktiga frågor när det gäller de små och medelstora företagens situation i Tyskland och Europa.

Det var även en möjlighet att utbyta erfarenheter mellan länder på olika områden.

Exempelvis gällande andelen kvinnor på arbetsmarknaden var många intresserade av vår svenska modell med en stark välfärdssektor som underlättar för att kombinera familj och kärriär.

Samtidigt är delar av det tyska utbildningssystemet något vi i Sverige bör inspireras av, exempelvis vad gäller lärlingsprogram som verktyg för att få unga ut i arbete.

Ingolf F. Brauner, Bertram Brossardt, Jürgen Creutzmann, Petra Göckel, Nadja Hirsch,
Franziska Leupelt, Prof. Dr. Fritz Wickenhäuser, Martin Zeil och jag själv

För en europeisk grupptalan

Igår kväll talade jag i plenum under Europaparlamentets session i Strasbourg på ämnet konkurrenslagstiftning. EU-kommissionären för konkurrensfrågor, Joaquin Almunia, presenterade igår två lagförslag på området.

Det första är ett direktiv om hur medborgare och företag kan kräva skadestånd när de är offer för överträdelser av EU: s antitrustregler, såsom karteller och missbruk av en dominerande ställning på marknaden.



Det andra lagförslaget är ett direktiv med en rad gemensamma, icke-bindande principer för kollektiv prövning i medlemsstaterna, så att enskilda medborgare och företag kan genomdriva sina rättigheter enligt EU-rätten när dessa har åsidosatts. Dett är ett mycket viktigt lagförslag.

Jag är en varm förespråkare av en europeisk typ av grupptalan och välkomnar detta första viktiga steg, både för att få en fungerande inre marknad och för att stärka konsumenternas intressen. Helst hade jag sett en gemensam EU-lag.

Debatten handlade även om parlamentets reaktion på kommissionens konkurrensrapport för 2012. I detta sammahang påpekade jag vikten av att kommissionen lägger fokus på energisektorn. En konkurrensutsatt, flexibel och effektiv gemensam energimarknad är avgörande för att möta framtida behov och utmaningar. Detta är nu särskilt viktigt med tanke på skiffergasrevolutionen i USA som hotar den europeiska konkurrenskraften.