Bankunionen: nästa steg i det europeiska samarbetet

Igår deltog jag i ett panelsamtal om bankunionen. Den föreslagna bankunionen består i princip av tre delar: gemensam övervakning av bankerna, en gemensam bankkrisfond och gemensam insättningsgaranti. Övriga deltagande i panelen var bland andra parlamentariker Gunnar Hökmark (M) och tyska Sven Giegold  från den gröna gruppen.

 Jag och Sven Giegold från den gröna gruppen

Medan Hökmark argumenterade för att bankunionen skapar mer problem än vad den löser, så tryckte jag på vikten av att vara en full medlem i en allt mer integrerad EU. Därför menar jag att Sverige också borde vara medlem i bankunionen. Detta beror självklart på om Sverige får en röst i europeiska centralbankens råd, som kommer att vara den huvudsakliga aktören när det gäller översyn och hantering av krisfonden.

 

Jag tror att många i vårt egna avlånga land glömmer bort anledningen till varför vi har en europeisk union. Så tidigt som 1814 dog den sista svenska soldaten i strid. För många av våra grannländer ligger krigets misär närmre i tiden. De senaste 60 åren av fred som vi njutit i Europa skulle lika gärna kunna vara en parantes i vår långa och blodiga historia. Därför är det av yttersta vikt att Sverige kämpar för en fortsatt europeisk integration, och bankunionen är nästa steg i denna riktning. Ett europeiskt samarbete fungerar inte à la carte där varje medlemsland efter nationella intressen väljer vilka delar man vill vara medlem i.

Man kan inte plocka russinen ur kakan, Gunnar Hökmark!

ECB, Strasbourg och toppmöte i Bryssel

Euron överlever - även denna gång!
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.

Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.

Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.

United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.

Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.

Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.

Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.

Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.

Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.

Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.

Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.

Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.

Folkpartiet vänder inte kappan efter vinden om euron

Det är oansvarigt av socialdemokraterna att bara vara för euron när solen skiner och inte i prövningens stund.

Vi i Folkpartiet släpper inte kravet på en folkomröstning under nästa mandatperiod, inte heller efter det som hänt i Grekland. Vi vill nämligen inte att Sverige ska sitta på staketet och titta på medan andra formar vår framtid. Vi vill att Sverige ska delta fullt ut i EU och tillhöra kärnan i Europasamarbetet. Det kan vi inte göra om vi inte har euron.

Förra veckans EU-beslut om en ny krishanteringsmekanism är historiskt. Tillsammans med lån från Internationella Valutafonden (IMF) är paketet värt minst 720 miljarder euro. Besluten visar att EU förmår agera för att stabilisera situationen på de finansiella marknaderna. Inget enskilt EU-land hade klarat det på egen hand. Genom överenskommelsen skaffar sig unionen muskler för att genomföra den typ av insatser som kritikerna anser har saknats.

Därmed inte sagt att Folkpartiets inställning till euron är blåögd. Stabilitets- och tillväxtpakten har bevisligen inte fungerat. Och grekiska skattebetalare ska betala grekiska skulder även i framtiden. Landet har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser. Det är det som är roten till problemet - inte euron! Därför är det viktigt att de lån och garantier vi nu ger är förknippade med tydliga krav på budgetsanering.

Om Greklandskrisen har illustrerat något så är det att alla EU-länder sitter i samma båt. Socialdemokraterna däremot anser att Sverige ska sitta på staketet när det gäller beslutsfattande men inte när det gäller finansiering. De vinglar i sina besked om euron.

Ska Sverige som enda EU-land runt Östersjön fortsätta att ha en egen valuta under överskådlig framtid?

Isåfall står vårt hopp till de närsynta, till att ”överskådlig framtid” är ett mycket kort tidsbegrepp. Maximalt fyra år, som Thomas Östros menade häromdagen i Dagens Industri: "Nu säger [Thomas Östros] till DI att ”överskådlig tid” snarast ska uppfattas som fyra år: Jag ser framför mig en mandatperiod." (Dagens Industri 18 maj 2010, sidan 11)

Läs också mitt och Birgitta Ohlssons debattinlägg på Aftonbladet idag!

Europa behöver en krisfond

I helgen föreslog den tyske finansministern Wolfgang Schäuble att en europeisk valutafond, EMF, ska skapas för att kunna hantera framtida kriser. Jag är för den idén.

Den senaste krisen för euron efter det som hänt i Grekland visar på behovet att skapa en gemensam europeisk valutafond, EMF, motsvarande internationella valutfonden, IMF. EMF uppgift är att användas för krishantering och övervakning av euroländer med svag budget.

Finansminister Anders Borg har ställt sig bakom idén. Och jag delar hans syn. Men han säger samtidigt att Sverige inte ska vara med i fonden och därmed inte vara med och finansiera den. "Svenska skattepengar ska inte gå till det här", sa han i går i en intervju i Ekot, lyssna på den här

Även min kollega Gunnar Hökmark var skeptisk. Han säger att:
- Snarare än att stärka euron skulle en valutafond innebära ett åtagande som snarare skulle försvaga euron, eftersom den skulle innebära att bördan av en misskött ekonomi skulle bäras av alla".

Jag delar inte Gunnars negativa syn. Här är mina argument för en gemensam europeisk valutafond och varför Sverige ska delta:

Euroländerna har misslyckats att leva upp till sina förpliktelser kring tillväxt- och stabilitetspakten, som reglerar hur stora budgetunderskott euroländerna får ha. Krisen i Grekland visar att pakten om att hålla budgetunderskotten på en låg nivå har spruckit. Det visar den ekonomiska utvecklingen i de flesta av euroländerna, och i synnerhet i Grekland, Spanien, Irland och Portugal. Enbart Bulgarien av euroländerna klarar kraven.

Det behövs en förstärkt övervakning och samordning av den ekonomiska politiken på EU-nivå. Kommissionen har varit tandlös och inte agerat proaktivt för att förhindra det som hänt i Grekland och andra EU-länder.

Euron har varit en succé under finanskrisen och varit ett "ankare" i Europa. En fond ger ytterligare stabilitet för Europas ekonomier och stärker euron som valuta. En stabilare valuta gynnar alla EU-länder och inte bara euroländerna.

Fonden ska inte hantera det grekiska fallet, utan ska skapas för att förhindra en återupprepning av som hänt i Grekland. Fonden ska kunna förebygga händelser som i Grekland. En förutsättning för att få medel ur fonden är att länder som söker medel ur fonden ska följa hårt uppsatta krav. För att få medel ur fonden måste länderna förplikta sig att genomföra reformpaket för att få sina ekonomier i balans.

Jag tycker också att EU-länder utanför EMU också ska kunna få ekonomiskt stöd ur fonden. Att utesluta vissa EU-länder riskerar att skapa ett splittrat Europa och nu måste vi agera solidariskt och hålla ihop unionen och inte splittra den i A- och B-lag.

Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland kommer inte att lämnas därhän. Redan idag kan vi se kraven – och önskemålen – på att EU-samarbetet fördjupas. Här borde Sverige vara med fullt ut. Annars kommer vi att förlora ännu mer i inflytande. Det är min övertygelse.

Se också ledare i Expressen med bra argument för fonden.