torsdag 2 december 2010

Kongo-Kinshasa: korruption, fattigdom och gatubarn

Den 20:e upplagan av den gemensamma parlamentariska församlingen för AVS- och EU-länderna har precis öppnats och Demokratiska Republiken Kongos president Joseph Kabila Kabange höll inledningstalet. Han talade bland annat om att Kongo var på väg åt rätt håll och att den värsta perioden nu ligger bakom landet, om alla kongolesers lika värde och vikten av att vi arbetar tillsammans för att få stopp på den globala uppvärmningen. Kabila Kabange har skrivit under de flesta internationella deklarationerna, nu senast barnrättsdeklarationen, men tyvärr lever landet sällan upp till sina åtaganden.

Kongos utmaningar: korruption, svag stat, osäkerhet
I tisdags kväll var jag inbjuden till den svenska ambassaden på midag tillsammans med mina skandinaviska kollegor. Det var en mycket givande tillställning och vår ambassadör Johan Borgstam gav en mycket lärorik inblick i situationen i Kongo. Enligt Borgstam är de fruktansvärda massvåldtäkterna bara ett av de många problemen i Kongo. Ett land utan fungerande stat där det enda sättet för många statsanstälda att överhuvudtaget överleva, eftersom lönerna sällan betalas ut, är att ta emot mutor. Eller om man är polis, kräva in en del böter direkt på plats.

Den oroliga situationen i landet tillsammans med den ytterst osäkra juridiska, polisiära och militära situationen, den oerhörda fattigdomen och olika konkurrerande miliser gör att landet är genomsyrat av korruption och staten är svag. Det är kanske i ljuset av detta som man ska se det pampiga upplägget inför presidentens intågande i församlingsmötet: vikten av att hålla upp bilden av en fungerande stat med en stark ledare.

Utbildning och jämställdhet vägen framåt?
Hur Kongo ska ta sig ur den post-konfliktuella situationen de befinner sig i var även temat för gårdagens workshop som jag ledde. Innan frågan diskuterades besökte vi ett vattenreningsprojekt och ett sjukhus som konstruerats med hjälp av kinesiska investeringar, för att få bättre bild av situationen i landet. Personligen tycker jag att det mest intressanta var bussturen till vattenredningsverket, då vi passerade igenom stora delar av staden. Vi fick se hur närvarande Kina nu är i Afrika.

I de givande diskussionerna efteråt kändes det hoppingivande att flera av mina kolleor från AVS-länderna poängterade vikten av att inkludera hela befolkningen i utvecklingsstrategierna och att satsa på utbildning, en avgörande ingrediens i det svenska utvecklingsbiståndet. Hur den kongolesiska ledningen ska lyckas med att "väcka den kongolesiska jätten" (reveil du geant) återstår dock att se.

Att kvinnorna får en starkare roll i landet verkar dock för mig vara av avgörande betydelse. De hemska massvåldtäkterna är tyvärr bara ett synligt uttryck för kvinnornas svaga ställning i det kongolesiska samhället.

1 december: internationella HIV/aids-dagen
Igår uppmärksammade vi även den internationella Aids-dagen. HIV/aids är en utbredd sjukdom även i Kongo. Min medarbetare Astrid Burhöi besökte under eftermiddagen ett läkemedelscenter för gatubarn, som fokuserar på flickor och unga kvinnor och deras hälsoproblem. Ett av centrets uppgifter är att informera de unga kvinnorna om hur de kan undvika aids, de distribuerar kondomer och erbjuder aidstester. Men centret är även en tillflyktsort dit flickorna kan komma och få skydd och tillgång till allmänsjukvård. Ett viktigt arbete som det tyvärr finns ett mycket stort behov av eftersom en ovanligt stor andel av Kinshasas gatubarn är flickor, på grund av den utbredda tron på att häxor kan visa sig i skepnad av barn och skapa missöde för hela familjen. En hemsk vidskepelse som tyvärr underbyggs av många kyrkor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar