ACTA-avtalet

I veckan röstade EU-parlamentet om en resolution som handlade om det aktuella ACTA-avtalet. (Anti-Counterfeiting Trade Agreement - varumärkesförfalskning).

Debatten har varit omfattande, inte minst på nätet. Från FP:s sida har vi både på hemmaplan och i EU-parlamentet varit pådrivande för att få mer öppenhet och transparens kring avtalet.

Situationen har också påtagligt förbättrats under förhandlingarnas gång. En hel del har dessutom har läckt ut, vilket är bra.

Till veckans omröstningar hade flera resolutionstexter från de olika partigrupperna tagits fram. Målsättningen var att hitta en bred enighet kring en gemensam text. Nu gick inte det, eftersom den stora EPP-gruppen drog sig ur i sista stund.

Det gjorde att vi i ALDE-gruppen i slutändan valde att göra upp med grupperna på vänsterkanten, socialisterna, de gröna och vänstern. Resultatet blev tyvärr inte särskilt bra. Många på den kanten är inte speciellt vänligt sinnade till frihandel.

Vi hade en lång och intensiv diskussion i gruppen, där också den ansvarige handelskommissionären var närvarande.

I den överenskomna texten kunde kommissionären påvisa direkta felaktigheter, och ge flera exempel där den oro som parlamentet tidigare i flera resolutioner påtalat nu inte var relevant.

Det har bland annat handlat om oron inför att Internet skulle blockeras och att tullen skulle tvingas att söka igenom mp3-spelar och datorer på jakt efter olagligt nedladdad film och musik. Det har också handlat om fattiga länders tillgång till läkemedel, generika. Avtalet skulle begränsa tillgängligheten till nätet, skada den personliga integriteten och grundläggande mänskliga rättigheter samt försvåra mediciner till fattiga länder.

Men så är inte fallet. Såväl kommissionären som den svenska regeringen bekräftar detta. Och nu finns ju ACTA-avtalet för läsning.

Under omröstningen valde jag att försöka förbättra texten och i flera fall valde jag att avstå, eftersom texten var missvisande även om jag inte motsatte mig själva sakinnehållet.

Jag har tidigare, tillsammans med mina FP-kollegor, röstat för den resolution om ACTA som kritiserade bristen på öppenhet och jag har också skrivit på den skriftliga förklaring som antagits av parlamentet. I mycket kändes det som om parlamentet nu upprepade gamla ståndpunkter trots att vi efter ihärdigt arbete faktiskt fått gehör för många av våra uppfattningar. Vissa formuleringar var mer plakatpolitik.

I slutändan valde jag att avvisa resolutionen i sin helhet. Samma sak gjorde jag med EPP-gruppens alternativa förslag, som av andra skäl inte heller var bra. De som nu kritiserar mig för att svika måste uppenbarligen veta mer om det faktiska läget än mina källor inom kommissionen och den svenska regeringen.

Nu skall avtalet skrivas under och godkännas av parterna, sedan ska EU-parlamentet besluta om att antingen godkänna eller förkasta det slutliga avtalet. Till senvåren förväntas avtalet komma upp till beslut i parlamentet. Det är då det hela avgörs på riktigt. Under tiden fram till parlamentets slutliga beslut hoppas jag att kommissionen i stor öppenhet kommer att lägga kraft och energi på att ge svar på den oro och de frågor som ställs från medborgare och aktivister kring ACTA.

Läs också kollegan Cecilia Wikströms inlägg om ACTA-omröstningen.