På besök i Irland

- Det går i rätt riktning i folkomröstningskampanjen. Ja-sidan leder. I det mycket känsliga politiska läge som EU befinner sig i nu, med Greklands kris, ska det mycket till för att irländarna röstar nej den 31 maj om finanspakten. Det sa Olle Schmidt i samband med hans besök på Irland och det liberala partiet Fianna Fáil i förra veckan.

Olle var inbjuden som talare på ett möte för att dela med sig av de erfarenheterna från den ekonomiska krisen på 90-talet och vilka lärdomar svenska politiker dragit. 

- Det var intressant och jag träffade bland annat fd ministrar. Att engelsmannen och nationalisten Nigel Farage från Ukip var på besök samtidigt som mig, gav en hjälpande hand till ja-sidan. Att engelsmän på ett "kolonialistiskt sätt" talar om hur irländarna ska rösta uppskattas inte. Det har snarare en motsatt effekt.  

Här är en länk till Fianna Fáils hemsida

Irlands befolkning säger sitt om EU:s finanspakt

I morgon åker jag till Dublin för att delta i det irländska liberala partiets möte med anledning av folkomröstningen.

I går var sista dagen för irländarna att registrera sig till folkomröstningen den 31 maj då man beslutar om att godkänna den Europeiska finanspakten. Pakten syftar till att skapa förtroende för euroländernas offentliga finanser. Till exempel krävs att varje medlemsstat ska införa en regel att det strukturella budgetunderskottet inte får vara större än 0,5 procent av BNP. Om en sådan lag inte införs kan landet dras inför EU:s domstol. Enbart Tjeckien och Storbritannien har sagt nej.

Att Irland valde att skjuta på sitt beslut med hänvisning till en folkomröstning var föga förvånande. Vi minns alla hur Lissabonfördraget förhalades under 2008.

Irland drabbades hårt av finanskrisen. Utmaningarna är många: en arbetslöshet på 14 procent, en stor och ännu ökande utflyttning, och en inhemsk marknad som går på knäna. Det är förståeligt att irländarna är osäkra på om man verkligen vill införa strängare budgetregler. Men det är viktigt att komma ihåg att pakten inte bara innehåller åtstramningar, utan även planer om tillväxt och investeringar.

När man läser texten till fördraget, som pakten juridisk sett heter, är det inte helt lätt att förstå hur det i praktiken kommer att påverka landet i framtiden. Att som politiker skjuta det här ansvaret ifrån sig och lägga över det på befolkningen är varken rättvist eller ansvarsfullt. Nu finns visserligen mycket bra information tillgänglig och debatten på Irland är i huvudsak mycket pragmatisk. Men de populister och vänsterpartier som förespråkar ett nej på måste också ta sitt ansvar om landet skulle bli att stå utanför pakten. Och det vet vi att inte kommer att ske.


Det ska bli intressant att diskutera detta med mina irländska liberala vänner.

Europa behöver solidaritet

Vi i Sverige vet vad det var att vara i skuldkris - nu är våra europeiska grannar i den svåra sitsen och om vi bara står vid sidan av kommer vi att kunna dras med i deras fall. Dessutom vore det rätt och solidariskt att istället ge det stöd vi kan.

Irland får EU:s stöd

Klaus Regling
I veckan besökte jag tillsammans ALDE:s ledning Luxembourg. Vi fick bland annat träffa Klaus Regling, chefen för EFSF (European Financial Stability Facility), den EU-myndighet som har ansvaret för att pengamässigt bistå euro-länder i kris.

Allvarsord betecknade hans redovisning av tillståndet i Europa. Grekland och Irland var förstås huvudtemat. Regling var en av fäderna bakom Stabilitets- och tillväxtpakten, som enligt Regling påvisat brister som nu måste åtgärdas.

Regling nämns också som tänkbar ny ECB-chef.

Den allerstädes närvarande Jean-Claude Juncker
Än dystrare blev det när "Mr Euro himself" gav sin syn på EU:s och eurons ställning. Luxembourgs premiärminister, Jean-Claude Juncker, var inte nådig i sin kritik mot Tyskland och Frankrike i deras försök att försvaga insatserna för att stärka regelverket kring euron. Särskilt Merkel fick sig en släng av sleven. Den tyska förbundskanslerns göranden och låtanden under detta krisår har inte alltid varit särskilt välavvägda.

Se f ö dagens utmärkta ledare i DN.

Likaså tyckte Juncker att ministrarnas sätt att hantera EU-parlamentet och diskussionen kring nästa års budget förtjänar kritik. Det verkar som om Rådets ledamöter inte riktigt har förstått att Lissabonfördraget har förändrat beslutsbalansen inom EU och att parlamentet har fått mer att säga till om.
Inte svårt att hålla med Juncker.

Nu är jag själv tämligen optimistisk. Historien visar att efter någon vecka eller så kommer förhandlingarna igång igen. Och före jul har säkert en lösning kunnat hittas.

Vi träffade Juncker några timmar innan eurozonens möte i Bryssel. Redan då framkom övriga euroländers krav på en irländsk begäran av stödpengar. Smittorisken för ytterligare störningar är för stor, och listan av länder med bekymmer är tyngande.

Men Irlands stolthet säger i det längsta nej. Detta är inte svårt att förstå med tanke på Irlands förfärande historia. Att vara oberoende av andra länder är en bärande del av den irländska nationalkaraktären.

Idag söndag talar dock det mesta för att någon av typ av stöd till de irländska bankerna måste till, utformat på ett sätt som inte träder den irländska stoltheten allt för mycket förnär.

Låt oss inte glömma att Irland inte är Grekland. Irland har fört en alltför expansiv politik, dock inte fuskat med siffrorna.

Återigen kraxar en del om eurons upplösning. Precis som i våras kommer de att få fel!

Euron är inte problemet! Politikernas ovilja att följa givna spelregler och ovilja att vidta inhemska finanspolitiska anpassningar i tid är problemen.

Läs gärna Jan-Olof Bengtssons utmärkta ledare i Kvällsposten.

Slutligen: Heder åt statsministern som igår erbjöd Irland att Sverige kan ställa upp med lån om Dublin så önskar!