Het debatt om Zimbabwe och HBTQ-rättigheter i Afrika

Under mina år som ledamot av AVS-EU församlingen har jag särskilt intresserat mig för Zimbabwe. Jag gav mig in i politiken under sent 1960-tal på grund av apartheid-systemet i Sydafrika, och har sedan 2006 suttit i AVS-EU församlingen. EU behöver Afrika mer än Afrika behöver EU, och det har varit värdefullt att få ta del av mina afrikanska kollegors åsikter om dagens afrikanska despoter.

 

Presidenten Robert Mugabe fyllde nyligen 90 år och sitter på all makt i landet. EU och USA har sedan länge haft ekonomiska och politiska sanktioner mot landet och dess ledare, men för en månad sedan valde EU:s utrikesministrar att lätta på dessa sanktioner. Kvar finns sanktioner mot president Mugabe, hans fru, landets militärära industri samt vapenembargot.

 

Idag ordnade jag och Arthur Gwagwa, från Zimbabwe Human Rights NGO Forum, en organisation som försöker stärka civilsamhället i Zimbabwe. Att normalisera förhållandet till Zimbabwe kan vara ett steg i rätt riktning, men alla de som lidit och fortfarande lider under regimens får inte glömmas bort. Den 31 juli förra året hölls val i Zimbabwe och de afrikanska organisationer som släppet in för att observera valet har inte gett en entydig bild. Klart är att våldet, men också transparensen, uteblev.

 

Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum och jag ledde dagens lunchmöte.

Makhosini Hlongwane som företräder det styrande Zanu-PF partiet är en ung och ambitiös politiker jag lärt känna under åren. han var stark kritisk till att organisationer som finansierades av Europeiska länder och stödprogram uttalade sig kritiskt om situationen i Zimbabwe. Han hävdade att de var tvungna att kritisera regeringen för att få finansiering. Mot den bakgrunden kan vi först de svårigheter civilsamhället i Zimbabwe har att göra sin röst hörd. Däremot var både han och hans kolleger från Zimbabwe besvikna på att den här diskussionen inte fördes på hemmaplan.

 

Jag kan hålla med om att en bredare debatt behövs på plats, men ibland kan det vara nödvändigt att lyfta diskussionen till en oberoende plats med fler parter. På lunchmötet fanns delegationer från Botswana, Kenya, Uganda, Liberia, Nigeria och Sydafrika representerade. En viktig fråga för alla var att inte bli förbisedda som parlamentariker. De hade erfarenhet av att organisationer gick direkt till presidenten eller inte tog dem seriöst på andra sätt, och här kunde vi dela erfarenheter om att våga ta debatter man inte är inbjuden till och att hålla sin dörr öppen för allmänheten.

 

Betydligt mer infekterad blev diskussionen om minoriteters rättigheter, och då främst HBTQ-personers rättigheter i Afrika. Kollegerna var upprörda över att vice ordförande av församlingen, Louis Michel, hade kritiserat Ugandas nya lag som kriminaliserar homosexualitet. De ansåg att de representerade folk som ville ha sådana här lagar, och att det var orättvist att kritisera Afrikanska länder när bl.a. USA har lika restriktiva lagar. Debatten var het men respektfull, och vi avslutade med vänliga

Nästa 30 kolleger kom till lunchmötet om Zimbabawe för att diskutera landets framtida roll i regionen.

AVS-EU länderna möts i Strasbourg

Idag hölls den formella inledningen av den 27:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet är det sista innan valet till Europaparlamentet i maj.

 

Mötet skulle ha ägt rum i Aten, eftersom Grekland för tillfället håller i ordförandeklubban i EU-rådet, men på grund av den ekonomiska och politiska situationen är vi istället i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg.

 

Församlingens två ordförande, min liberala kollega och före detta EU-kommisionär för utvecklingsfrågor Louis Michel och Jamaikanska parlamentarikern Fitz Jackson berörda samma aktuella ämnen men från olika perspektiv.

 

Ordförande Fitz Jackson från Jamaica under mötets öppnanade.

De talade både om de väpnade konflikterna i AVS-länderna, som genast måste få ett slut för att få regionerna på fötter, om behovet av privat och offentligt partnerskap och småföretag. Louis Michel påpekade att Europas ekonomi till 70 procent utgörs av små- och medelstora företag, och att samma andel i Afrika är 10 procent. Svårtolkad lagstiftning, social oro och liten tillgång till finansiering är stora problem. Ett nyligen föreslaget program för att hjälpa små- och medelstora företag i Karibien och Afrika är mycket välkommet.

 

En känsligare frågar var AIDS, diskriminering av smittade, och fram för allt homosexuella. Den senaste tiden har de diskriminerande lagarna i Uganda och Nigeria fått stor uppmärksamhet.  Louis Michel underströk att kriminalisering av homosexualitet strider mot de konventioner om mänskliga rättigheter som dessa länder själva skrivit under. Jag anser att här det är viktigt att komma ihåg demokratins grundläggande betydelse, att demokratiska värden inte bedöms efter majoritetens vilja utan hur majoriteten respekterar minoriteter som avviker från deras vilja. Och här har flera afrikanska länderna mycket att jobba med. Fitz Jackson sa däremot att alla änder har olika kulturella traditioner som måste respekteras, ett argument vi ofta får höra. Den jamaikanska parlamentarikern avslutade lämpligt med att citera legenden Bob Marley, "Let's all come together".

 

Sessionen varar tills på onsdag och på agendan finns blanda annat Zimbabwe, Internet och terrorism, handelshinder och hållbar utveckling. Detta är min sista AVS-EU session innan jag i sommar kliver av som Europaparlamentariker, så det ska bli roligt att nu träffa alla mina AVS-kolleger.



Mötet hålls i Europaparlamentets plenarsal i Strasbourg, som vi annars använder en vecka i månaden för att rösta om de lagförslag som förhandlats i Bryssel.

AVS-länderna måste ta ansvar för att Dawit Isaak friges

Idag hade vi möjlighet att ställa frågor till AVS-ländernas råd samt till EU:s ordförandeland Litauen. AVS-länderna representerades av Fonotoe Lufafesili Pierre Lauofo, nuvarande ordförande för AVS-rådet och utrikesminister i Samoa, och jag frågade om de kunde tänka sig att stödja stater som gör framsteg i fråga om pressfrihet, som Namibia, Ghana, Botswana, Trinidad och Tobago, för att bilda ett nätverk som erbjuder det konstnärliga fria ordet för att konsolidera denna växande rörelse som ger fristäder för censurerade och förtryckta kulturarbetare.

Enligt 2013 World Press Freedom Index respekterar många AVS-länder fortfarande inte yttrandefrihet. Det var därför glädjande att AVS-rådet var positiva till mitt förslag. Jag kommer nu att kontakta Lauofo och AVS-rådets sekretariat med konkreta förslag på hur Afrika, Västindien och Stilla havet kan hjälpa alla de journalister som sitter fängslade.

Jag påminde även rådet om situationen i Eritrea där 28 journalister sitter fängslade, och krävde svar på om de hade någon information om Dawit Isaak och hans kolleger. Dessvärre hade rådet ingen ny information om Dawit Isaak. Länder som Eritrea har ratificerat internationella och regionala konventioner om att värna yttrandefrihet men lever inte upp till sina åtaganden. AVS-länderna måste sätta ner foten. 

Efter diskussionen talade jag med Lauofo och han lovade återkomma när han fått fram färsk information om Dawit Isaak. Kanske det krävs en oberoende part från Stilla havet för att lösa det afrikanska problem.

Efter utfrågningen överräckte jag Gellert Tamas film "Dawit Isaak och tystnaden" till ordförande Lauofo. Han lovade återkomma till mig med ny information om Dawit Isaak. 

EU återupptar förhandlingarna med Eritrea

Igår kväll var EU:s kommissionär Andris Pielbags, ansvarig för utvecklingsfrågor, på plats i Addis Ababa för att svara på våra frågor som rör EU-kommissionens arbete i EU-AVS-länderna. Min fråga gällde människosmugglingen i egyptiska Sinaiöknen. Förra året flydde 305 723 personer från regimen i Eritrea. Majoriteten kommer till flyktingläger i Sudan och Etiopien.

Både EU och Afrikanska Unionen, AU, har en moralisk skyldighet att hjälpa dessa människor och säkerställa att de i jakt på ett bättre liv omkommer i Medelhavet. Jag frågade kommissionären om hans ansåg att samarbetet med AU var tillräcklig, och om han var villig att tillsammans med AU inrätta särskilda arbetsgrupper som ska öka säkerheten i flyktinglägren. Idag finns fakta som tyder på att människosmugglarna arbetar aktivt inne i lägren.

Kommissionär Piebalgs höll med om att mer måste göras, men underströk att det är svårt att arbeta operativt med AU då de inte har mandat att utföra mycket att de jag föreslog. Däremot ansåg kommissionären att det fanns två områden där EU och AU kan samarbeta; att komma åt kärnan av problemet i Eritrea och att hitta de kriminella ligorna.

Kommissionär Andris Piebalgs svarade på frågor om EU-kommissionens arbete i AVS-länderna.

Att komma åt kärnan av problemet, dvs. fattigdom, instabilitet och politisk oförutsägbarhet är svårt. Kommissionären var mycket bekymrad över situationen i Eritrea. Kommissionären bekräftade att ett möte mellan EU:s högsta representanter och Eritrea ägt rum i Bryssel, samt att EU:s särskilda representant för Afrikas Horn, Alexander Rondos, är på väg till Eritrea nästa vecka. Den huvudsakliga frågan för mötet är att återuppta arbetet med EU:s biståndsfond, EDF. Sedan november 2011 har Eritrea avslutat alla program inom ramen för 10:e EDF. Minister Giorgish Teklemichael meddelade att man avsåg att först implementera sitt nationella program för utveckling innan man mottog pengar från EU. 

De pågående program som därmed annullerades inkluderar ett program till stöd för jordbrukssektorn (37 miljoner euro), ett program till stöd för domstolar (5 miljoner euro), ett program för att bistå utbildningen av tjänstemän (3,4 miljoner euro) och ett program för återupprättande av Asmara National Heritage (5 miljoner euro). Dessutom fanns ytterligare tillgängliga belopp på 68,3 miljoner euro.

Det är nu kommissionärens förhoppning om att man åter kan börja samarbeta med regimen i Eritrea för att dessa pengar skall nå landets utsatta befolkning. Jag hoppas att försöket till dialog lyckas. Eritreas befolkning måste veta att de inte är ensamma, utan att vi står på deras sida.

Trovärdigt rättssystem är ett stort problem för AVS-länderna

Idag hölls den formella invigningen av den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Abadula Gemada Dago, talman i Etiopiens parlament inledde ceremonin genom att påminna oss alla om urmänniskan Lucy och att det var just här i Etiopien som mänskligheten först reste på sig. Kenyanska Joyce Laboso är en av ordföranden av församlingen och underströk att finansiering är viktigt för AVS-länderna att uppnå Milleniummålet att minska fattigdomen, men att det inte är allt. Även privata sektorn och främst rättsväsendet har en viktig roll. Transparenta processer i samband med val eller domstolsbeslut är viktigt för befolkningens förtroende men även för at minska korruptionen.

Etiopiens premiärminister Hailemariyam Desalegn avslutade invigningen med att understryka AVS-ländernas eget ansvar för utveckling. Han uppmanade sina kolleger att komma ihåg att demokrati inte är att alternativ bland andra styrelseformer, det är ett måste för alla ledare med folkligt mandat. Det är en bra tanke, men med tanke på att Etiopiens styrande parti, Etiopiens Revolutionära Demokratiska Front, just nu innehar 544 avd de 547 platserna i parlamentet finns mycket att göra i landet för att respektera parlamentarismen och oppositionens rätt att kritisera regimen. Dessutom är premiärminister Desalegn, och tillika högsta befäl av militären, inte vald på tidsbegränsat mandat utan kan sitta kvar så länge parti vill. 

Etiopiens premiärminister Hailemariam Dessalegn under invigningen av AVS-EU-församlingens 26:e session. 

Den officiella invigningen avslutades med EVS-ländernas samt EU:s hymn.  Mötet hålls i FN:s kongresscenter i Addis Ababa. 

Att kritisera regimen har ett pris. Sedan 2011 sitter elva journalister fängslade i Etiopen, varav en av dem är internationellt erkända Eskinder Nega. Etiopien använder sin anti-terrorism lagstiftning för att kunna undanröja alla som underminerar regimen. Nega satt fängslad samtidigt som svenska journalisterna Martin Schibby och Johan Persson, men till skillnad från dem sitter han fortfarande fängslad. Under gårdagskvällens möte med AVS-EU-ländernas föreslog den gröna gruppen att de fängslade journalisterna i Etiopien bör besökas i fängelset för att säkerställa att deras rätt till sjukvår respekteras och att de inte utsett för tortyr. Detta är ett initiativ som jag helhjärtat ställer mig bakom.

Schibby och Persson tog sig in i Etiopiska Oganden-provinsen för att visa på de övergrepp som den regionala regimen utsatte befolkningen för. I regionen finns spår av olja, och möjlighet till rikedom har förvärrat situationen. Abdullahi Hussein jobbade nära Ogaden-presidenten Abdi Muhamoud men fick nog av övergreppen. Han lyckades ta sig till Sverige med över 100 timmar film som skulle klippas ner till en propagandavideo. På filmen verkar det finnas tydliga bevis på hur regionens milis utsätter befolkningen för mord, tortyr, olaga frihetsberövning, utpressning och våldtäkter.

Materialet är nu överlämnat till svenska Krigsbrottskommissionen, med ansvar för svenska utredningar av folkmord, och till internationella åklagarkammaren i Stockholm. De har nu inlett en förundersökning och deras uppgift är att bedöma huruvida allvarliga brott mot folkrätten som folkmord och tortyr har begåtts. Detta kan i så fall bli föremål för rättsliga åtgärder i Sverige eller föras vidare för prövning av åklagare hos den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag.

Efter mötet bytte jag några ord med Etiopiens statssekreterare, landets ambassadör till Frankrike samt mina kolleger Ana Gomes, Fiona Hall samt Catherine Bearder. 

Nya hus ger hopp åt invånarna i slummen

AVS-länderna står inför många och tuffa utmaningar, och en av dem är bostadsutveckling. Addis Ababas statsförvaltning var på plats för att berätta om sitt arbete att uppnå Milleniummålet att utrota slumboende. I Addis Ababa bor 3 procent av landets knappa 85 miljoner invånare. Landets urbana population ökar med drygt 4 procent varje år, vilket är mycket i jämförelse med resten av den afrikanska kontinenten. Hela 80 procent av den urbana populationen bor i slummen, dvs. i plåtskjul utan rinnande vatten, sanitet, el eller infrastuktur.

Statsförvaltningen i Addis Ababa lösning på problemet är höghus. I Etiopien äger staten all mark och behöver alltså inte de boendes godkännande för att riva slumområden och bygga nya billiga höghus. De lägenheter som byggs lottas sedan ut och staten ger upp till 90 procent av hyran som lån. Om de boende kan betala tillbaka den resterande summan får de äganderätt till lägenheten.

Systemet har funnit i 10 år och har lyft 542 000 personer ur slummen till lägenheter med vatten, el och avloppssystem. Staden planerar att bygga 100 000 nya lägenheter varje år under de kommande sju åren. Det kommer att hjälpa en stor del av Addis Ababas fattigaste befolkning. Men för många är det svårt att anpassa sig till det nya livet i lägenhet. Att behålla sociala strukturer, lokala föreningar och traditioner är viktigt både för att hålla kriminaliteten nere och för att för att skapa jobb i området. 

Efter presentationen åkte vi ut till några av Addis Ababas nybyggen. På den ena plasten var hela 20 000 lägenheter under uppbyggnad. De nya husen ger hopp åt de familjer som kämpar för att klara sig i slummen, men för att komma ut fattigdom behövs mer än bara en ny lägenhet. Det krävs utbildning och infrastruktur som möjliggör att man kan ta sig till och från arbete och förutsägbarhet om man får bo kvar  eller inte. Utan detta blir Addis Ababas imponerande projekt enbart en omlokalisering av de allra fattigaste. 

Vid den ena byggplatsen med min brittiska kollega Catherine Bearder och Makhosini Hlongwane från Zimbabwe. 

På väg ut till byggplatserna körde vi igenom stora slumområden. 

På byggplatsen med min etiopiska kollega i AVS-EU-församlingen.

Statsförvaltningen i Addis Ababa bygger 20 000 lägenheter för stadens stora slumbefolkning.

Pressfrihet och terrorism heta ämnen i Addis Ababa

På måndag den 25 november invigs den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet hålls den här gången i Etiopiska Addis Ababa och idag startade de förberedande utskottsmötena. 

I det politiska utskottet som jag är medlem av hade vi två föreslagna rapporter på agendan, dels terrorismens globala utbredning samt nationella förlikningsprocesser i länder som upplevt konflikter och kriser. Det blev en lång debatt om rapporten om terrorism och sociala media skriven av min ungerska kollega Zita Gurmani och Moses Kollie från Liberia. 

Internet och sociala nätverk som Facebook, LinkedIn, Twitter och YouTube används i allt större utsträckning av gränsöverskridande terroristorganisationer för att rekrytera nya medlemmar, sprida propaganda och för att söka finansiering. Mina afrikanska kolleger var kritiska till att europeiska demokratier i sin vilja att skydda yttrandefriheten är tveksamma till att stänga ner webbsidor som förespråkar intolerans, hat och våld. Jag anser inte att man kan ställa frihet och säkerhet mot varandra och se vilken som väger tyngst. Personlig integritet och respekt för privatliv är fundamental för alla medborgare och det måste alla stater erkänna. Den senaste tidens NSA-skandal har visat att medborgare i USA och EU inte godkänner att deras privatliv på internet övervakas - utan deras godkännande. 

Vårt värdland Etiopien har en viktig roll för att bekämpa terrorism på Afrikas Horn. Som det mest stabila landet i regionen har de bl.a. bistått internationella insatser i Somalia för att bekämpa pirater och terrorgruppen al-Shabab. Etiopiens stöd är viktigt, jag anser att vi ändå måste väga kritisera dem för de mycket håra anti-terrorlagar som har satt ett tjugotal journalister i fängelse. Lagen missbrukas genom att kritisera alla som inte håller med regimen med att undergräva den nationella säkerheten, och därmed vara terrorist. Vi kommer alla ihåg de 438 dagar Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien. 

Detta är mycket beklagligt och jag har tillsammans med flera kolleger i Europaparlamentet skrivet brev till Etiopens regering för att förklara varför journalister som Eskinder Nega and Reeyot Alemu sitter fängslade. Såklart fick vi inget tydligt svar från de etiopiska parlamentarikerna. De förklarade saken med att lands grundlag som skyddar yttrandefriheten enbart är 20 år gammal och att det är svårt att hitta en balans. Det är inte alls svårt. De är inte terrorister, de utnyttjar enbart sin grundlagsskydde rätt att säga sin åsikt. 

I diskussion om internationella brottmålsdomstolen med James Kembi-Gitura, vice talman av Kenyas överhus.

Mötet avslutades med en diskussion om betydelsen av Internationella brottmålsdomstolen. Jag anser att domstolen spelar en viktig roll när nationella konflikter och inbördeskrig för det svårt att få till en nationell rättsprocess som accepteras av alla parter. En invändning mot domstolen är att förhandlingar kan skada förlikningsprocesser och slita upp sår som ännu inte läkts. Det kan stämma, men att gå så långt som att exkludera folkvalda personer är inte rimligt. Om någon misstänks för grova brott mot sin egen befolkning måste regeringen i landet leva upp till detta annars riskerar hela systemet att fallera. 

Ett aktuellt exempel är Kenyas president Uhuru Kenyatta och vicepresident William Ruto som bägge är misstänka för brott mot mänskligheten i samband med de våldsamheter som uppstod efter valet 2007 då över 1000 personer dog. Domstolen är rättslig, inte politisk, en slutsats som James Kembi-Gitura, vice talman i Kenyas överhus hade svårt att acceptera. Internationella brottmålsdomstolen har en viktig roll att ge upprättelse till de som inte får gehör på hemmaplan, och att politisera detta är mycket olyckligt. Det är inte Afrika som nu utreds, det är några misstänka brottslingar som råkar vara afrikaner. 

Glöm aldrig Dawit Isaak!

Idag är det 12 år sedan den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak blev frihetsberövad. Han sattes i ett varmt och smutsigt fängelse 800 mil från sin familj i Göteborg. Utan rättegång sitter Dawit Isaak fortfarande där.

Eritrea är ett av världens mest stängda länder. Vi vet mer om vad som händer i Nordkorea än om regimen i Eritrea. Landet ligger i botten på FN:s utvecklingsindex och trots utbredd svält lägger regimen den största delen av statskassan på försvarsmakten. För de som inte kan, eller vill, leva upp till regimens krav väntar avrättning, kidnappning, fångenskap och tortyr. Det finns knappt en familj i Eritrea som inte drabbats av regimens fruktansvärda metoder.

Bland de 10 000 politiska fångar som sitter i Eritreas stekheta och hälsovådliga fängelsehålor finns fortfarande Dawit Isaak och de övriga journalisterna som tillfångatogs 2001. Representanter för FN, EU och länderna i Afrika, Västindinen och Stilla havet har krävt svar om Dawit Isaaks öde. Svaren har som vanligt uteblivit. I november åker jag till Etiopien för att träffa kollegerna från AVS-församlingen. Jag kommer fortsätta min kamp att sätta Dawit Isaak på agendan. De afrikanska demokratierna måste ta ansvar för vad skurkstaten Eritrea gör.

Det är omöjligt för Eritreas regering att fortsätta tiga. För att frige Dawit Isaak och alla de som sitter i regimens helvetshålor är lösningen är enkel. Vi måste fortsätta påminna Eritrea om deras vidrig brott mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi måste förtsätta pressa internationella aktörer att ta upp yttrandefrihet när de träffar Eritreanska företrädare. Vi måste vara deras evigt dåliga samvete. Och vi får aldrig glömma Dawit Isaak!

Valet i Zimbabwe närmar sig

Det är en stor besvikelse att ingen delegation från ACP-EU (den gemensamma parlamentariska församlingen mellan Afrika, Västindien, Stillahavsöarna och EU) har fått möjlighet att vara på plats under valet i Zimbabwe under nästa vecka. Journalister i landet rapporterar redan om bristfällig registrering, hot om våld och den överhängande risken för fusk på valdagen.

Många har fortfarande starka minnen från det våldsamma valet 2008. Vi har tyvärr lite anledning att hoppas på ett fritt och demokratiskt val denna gång heller, inte så länge den enväldige Mugabe sitter vid makten.

Jag har arbetat för att ACP-EU skulle få skicka en delegation till Zimbabwe ur syfte att observera valet på plats. Kollegorna från Zimbabwe lovade under ett möte tidigare i våras att en delegation skulle få tillträde till landet. Detta påminde jag om under det regionala mötet med ACP-EU i Nigera förra veckan. Tyvärr verkar det som att Mugabe har satt käppar i hjulet, och det är tråkigt att behöva meddela att ingen från ACP-EU är på plats.

Positivt är dock att en delegation från Afrikanska Unionen är närvarande, ledd av Nigerias president Goodluck Jonathan.

Jag hoppas att mina och andras farhågor om ett odemokratiskt val i Zimbabwe inte förverkligas. Just nu ser det tyvärr dystert ut.

Med särskilt intresse följer jag Moses Zvilas valkampanj.

Moses träffade jag första gången 2007 i Papua på ACP-EU möte. Då var han i opposition (MDC) och intensivt kritiserande Mugabe. Idag är Moses Försoningsminister, men fortfarande lika oförsonlig i sin kritik mot Mugabes diktatoriska styre av landet. Trots att han är minister utsätts Moses för trakasserier, våld och han har även arresterats.

Min kollega, Catherine Baerder, har dragit igång en insamlingskampanj för att stödja Moses och hans sansade, anständiga kolleger i deras valarbete. En kopieringsmaskin som går på solceller är Moses önskemål för att varhelst i Zimbabwe kunna trycka flygblad.

Tillbaka från Abuja, Nigeria



Mina liberala kollegor i ACP/EU-församlingen och jag

Väl tillbaka i Sverige efter ett lärorikt och intressant besök i Abuja, Nigeria, passar jag på att dela med mig av några bilder från dagarna med ACP/EU-församlingen.



Ovan Nigerias parlament där jag står tills med andremannen på den
gemensamma ACP/EU-församlingens sekretariat, Dr Obadiah Mailafia



EU behöver göra mer för att säkra demokratins utveckling i Afrika

Diskussionerna i Abuja har fortgått. Samtidigt med vårt ACP/EU-möte möts afrikanska ledare för att behandla frågor om Västafrikas ekonomi och hur finna ytterligare åtgärder mot utbredningen av Hiv-aids.


Den längsta debatten under vårt möte, där åsikterna bröts mot varandra, var befolkningsökningen och demografins utmaningar. I länder som Nigeria är befolkningsutvecklingen inte hållbar, men att hitta åtgärder som har brett folkligt stöd är däremot givetvis mycket svårt.

Det handlar bland annat om traditioner, om religion och om vilka villkor livet på den afrikanska landsbygden kräver.

I Niger är fertiliteten 7,2 barn per kvinna, en årlig befolkningsökning på 3 procent.

Själv talade jag om vikten av utbildning, särskilt för kvinnor, och nämnde den enormt modiga unga flickan från Pakistan, Malala. En elvaåring, skjuten i huvudet av talibaner, som fick akut vård i Storbritannien och idag(fjorton år)lever med sin familj i Birmingham.

Hon vägrar ge vika och framträdde i FN nyligen och höll ett anförande hyllat världen över.

Diskussionen visade med all tydlighet hur känsligt detta ämne är. Jag nämnde vikten att män världen över har ett stort ansvar för att bryta en utveckling, där kvinnors egen vilja att styra sina liv begränsas eller i många fall inte alls är möjligt.

Vanligtvis består en dag av dessa regionala möten med studiebesök på projekt finansierat av EU ute på landsbygden. Detta var inte möjligt beroende på att aktuella projekt att besöka ligger i de oroliga norra delarna av Nigeria.

Istället informerades vi om vad Nigeria gör för att komma åt den utbredda korruptionen, ledd av en statlig myndighet med ett väl utvecklat datasystem, där man under tio år hittat 1 miljard US $ genom korruption och kriminalitet. Varje dag stjäls 400 000 tunnor olja i Nigeria enligt en artikel i den nigerianska tidningen The Nation, obegripligt stora summor som försvinner ur statens ägo.

Hos Nigerias Valkommission fick vi höra de stora ansträngningar som görs för att genomföra fredliga, fria, rättvisa och trovärdiga val.

Jag tror man kan säga att Nigeria verkligen försöker finna ett system som gör valen säkrare, men utmaningarna är många. I ett land av Nigerias storlek ställs speciella krav för att få ett öppet och trovärdigt system, där man vet vem som röstar och att rösträkningen sker på ett transparent och pålitligt sätt.

Även om det är svårt att jämföra men också länder som USA (Bush/Gore) och Sverige (Örebro, Västra Götaland) har som bekant haft problem med valen de senaste åren.

EU behöver göra mer för att säkra demokratins utveckling i Afrika. Snart har Zimbabwe val, den 31 juli, där den åldrige diktatorn, president Mugabe, förvägrat att låta valobservatörer utanför Afrika, granska valen. Vi vet hur riggade och våldsamma valen i Zimbabwe tidigare varit, så det finns tyvärr stor anledning att vara pessimistisk. Jag hoppas att jag har fel!

Direktrapport från Abuja

Efter en något rörig ankomst igår till Nigeria och huvudstaden Abuja, har idag det regionala mötet ACP/EU tagit sin början i Nigerias parlament.


De två ämnen som dominerat diskussionen är säkerhetssituationen i Nigeria och utvecklingen av förhandlingarna av de sk EPA-avtalen, Economic Partnership Agreement, handelsavtal mellan ACP-länderna och EU.

Nigeria är det till befolkning största landet i Afrika ca 160 miljoner invånare, varav ungefär 100 miljoner lever på 2 $ per dag. Ett på olja rikt land, vars rikedomar inte kommer den breda majoriteten till del.

I norra delen av landet är situationen mycket instabil. Senast för en vecka sedan mördades ett 40-tal kristna av den religiösa terrororganisationen, Boko Haram, jihadkrigare, ekonomiskt understödda av länder som Qatar och Saudiarabien.

Enligt de nigerianska myndigheterna har kampen mot Boko Haram på senare tid varit relativt framgångsrik, även om detta ifrågasätts bland annat av EU- tjänstemän i Nigeria. I Abuja är säkerhetsläget ett annat, men vi är tillsagda att vara försiktiga att gå ut på egen hand, särskilt kvällstid. Men här handlar det mer om risken att bli rånad eller till och med bli kidnappad.

En kollega kände sig så osäker inför besöket, att hon avstod och stannade hemma.
Själv har jag inte känt mig orolig, men självfallet måste en viss försiktighet följas av de anvisningar vi har fått.

Vad de ekonomiska avtalen gäller har vissa framsteg gjorts, det erkänner också ACP-kollegerna. Men fortfarande efter över sju års förhandlingar vill man ha mer tid. Jag tycker detta är olyckligt, en öppnare handel och bättre regionalt samarbete inrymmer en stor del av Afrikas framtida framgång.

Vi hade en spännande och frank debatt, som visade att vi tycker tämligen olika. Dock delar jag helt mina afrikanska vänners kritik mot EUs jordbrukspolitik.

Lagstyre på agendan när AVS-länderna är i Bryssel

På måndag öppnar vi årets andra session för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna). Idag deltog jag i det politiska utskottets möte där vi tog upp tråden från vårt förra möte i Paramaribo, Surinam, och diskuterade de rapporter som vi röster om senare i veckan.

En viktig punkt var vikten av lagstyre och ett oberoende rättssystem. Rapporten har skrivits med gemensamma krafter av min konservativa kollega Filip Kaczmarek och Dharamkumar Seeraj från Guyana. I sin rapport belyser de flera viktiga punkter, som att även AVS-länderna måste vara med och definiera begreppen och de regler vår församling följer.

Mina afrikanska kolleger var mycket kritiska till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Många menade att det är fel att USA får ha en domare trots att de inte förbundit sig att efterleva domstolens beslut. Jag kan hålla med om detta, men anser att domstolen idag har en viktigare roll än någonsin. För att krigshärjade länder som Syrien ska kunna utvecklas måste personer som al-Assad sitta i Haag och ta konsekvenserna av sina handlingar.



Under dagens möte presenterade min kollega till höger, Filip Kaczmarek sin rapport om vikten av lagstyre.



Cotonou-avtalet regler förhållandet mellan EU och AVS-länderna, och förutom handel finns två viktiga artiklar om mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns ett krav på politisk dialog med länder som inte respekterar principen om lagstyre, demokrati och mänskliga rättigheter. Om dialogen inte leder till resultat kan vi kräva att en särskild utredning om brott mot mänskliga rättigheter och korruption måste göras.

EU:s utrikestjänst, EEAS, var på plats för att informera om pågående dialoger med AVS-länder. I Malawi och Mauretanien blir situationen sakta bättre. Jag fråga representanten från EEAS hur det går med Eritrea, det mest odemokratiska landet i vår församling och ville veta om rapporten om Eritrea som FN nyligen presenterade har påverkat dialogen.

Till min stora besvikelse hade EEAS representant inte ens läst rapporten, som beskriver ett land lika stängt och förtryckande som Nordkorea. Hon ansåg att kommunikation är viktigare än resultat, men jag håller inte med. Hur länge ska vi föra dialog med skurkstater som Eritrea med befolkningen lider? Jag anser att vi sedan länge passerat den gräsen.

Afrikanska Unionen: en rättvis behandling av Dawit Isaak

I fredags träffades AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska i Bryssel för att behandla aktuella politiska frågor. På agendan fanns bland annat mänskliga rättigheter i Afrika och Afrikanska Unionens roll. Här kan ni läsa mer om mötet.

Med tanke på att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter just nu funderar på att ta upp Dawits Isaaks ärende var detta en mycket viktig punkt.
Profosser Mabassa Fall var på plats för att representerade en människorättsorganisation som är medlem av Afrikanskas Unionen. Han underströk att Afrika har en mängd juridiska verktyg för att komma åt orättvisor, men att de afrikanska länderna enbart implementerar 10 procent av besluten som fattas av Afrikanska Unionen och dess domstol för mänskliga rättigheter.

Jag har upprepat samma fråga sedan jag blev medlem av församlingen år 2006: Hur kan vi hjälpa Dawit Isaak och alla dem som sitter inspärrade utan rättegång eller formella anklagelser?

Det blev en debatt där Eritreas representant Musa Hussein Naib dels försvarade sig med att landet ännu var ungt och dels anklagade Sverige för att bryta mot mänskliga rättigheter. Han refererade till de tre anlagda bränderna av regimtrogna eritreanska föreningslokaler. På kritiken från Afrikanska Unionen hade han inget att säga, då satte han bara med armarna i kors.


Professor Mabassa Fall klargjorde att Eritrea är ett av 11 länder som aldrig kommunicerar eller efterlever beslut från Afrikanska Unionen eller Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Han uppmanade Eritrea att öppna sina böcker, sina myndigheter - och sina fängelser - för insyn. Han underströk att Eritrea har två alternativ - anklaga fångarna för ett brott eller att släppa dem.
Det var ett mycket glädjande besked! Nu vet vi att Afrikanska Unionen tar stark ställning för en rättvis behandling av Dawit Isaak.

Regionalt AVS-möte i Karibien

Mötets första dag är avklarad här i Santo Domingo, Dominikanska republiken. Det är ett regionalt möte mellan de karibiska länderna i EU-AVS församlingen, den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet.
Jag är på plats för att representera den liberala gruppen i Europaparlamentet och följer diskussionerna med stort intresse. På agendan är bland annat de nya handelsavtalen mellan EU och Karibien, EU:s utvecklingsbistånd EDF och naturkatastrofer.

Även situationen i Kuba fanns med på agendan, vilket jag såg mycket fram emot. Men när mötet öppnades av min kollega Louis Michel, före detta EU-kommissionär för bistånd och utveckling, togs just den punkten bort efter tryck från de Karibiska länderna.




Louis Michel under mötets högtidliga öppnande.


Veckans möte skulle egentligen ha ägt rum i just Kuba, men vi i Europaparlamentet ansåg att det inte var lämpligt då landet inte ratificerat Cotonou-avtalet som reglerar handel och bistånd mellan EU och AVS-länderna. Nu kom de Karibiska ländernas motdrag.

Efter den formella invigningen talade jag med de bägge ordförandena, EU:s Louis Michel och Rajeshree Deerpalsing från Mauritsius som idag ersätter ordinarie ordförande kenyanske Musikari Kombo. Förhopningsvis kommer vi Europeiska delegater ska hålla ett särskilt möte om Kuba.

En liten vinst för mig som varit vän av Kubas folk, men inte av regimens politiska ledning. EU måste tydligt visa att vi inte accepterar censur och politiska fångar hos något av de länder som vill vara handelspartner med EU.



Kollegerna i EU-AVS församlingen under mötets första dag. I bakgrunden sitter Kubas ambassadör till Dominikanska republiken, Alexis Bandrich Vega. Han påminde mig om att Olof Palme varit en stor vän av Kuba. Jag svarade honom att jag stöder Kubas folk, men inte den politiska ledningen.



Dawit Isaaks fall tas upp inom Afrikanska unionen

Dagens Afrika är till stor glädje en växande ekonomi, där allt fler länder får stabilia politiska och sociliala strukturer. Det är bra, och det innebär att regionen också kan ta ansvar för brott mot mänskliga rättigheter.

Som Expressen uppmärksammar idag kommer Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter träffas i Gambia den 18-25 februari för att bland annat diskutera en habeas corpus petition som sänts till Eritrea. Petitionen kräver att landet ska respektera Dawit Isaaks grundläggande rätt till en rättegång, och då varken advokaterna som skickar petitionen eller EU:s kontor i Eritrea fått något svar har frågan nu gått vidare till kommisionen.

Jag har under åren haft tät kontakt med EU:s utrikeschef Catherine Ashton och EU:s delegation i Eritrea för att förmå dem att få information om varför högsta domstolen i Eritrea ännu inte behandlat petitionen. Mötet i Gambia är en ny öppning och jag har skrivit brev till de 11 kommissionärerna och även talat med min Gambiska kollega från AVS-församlingen (länder från Afrika, Västindien och Stilla havet) för att de ska ta upp fallet i domstolen.

Dawit Isaak hålls fången i strid mot både eritreansk lag, flera afrikanska konventioner och FN-deklarationer. Han har varken åtalats eller dömts. Han hålls isolerad från omvärlden och utan möjlighet att träffa vare sig sin familj, advokat, svensk ambassadpersonal eller Internationella Röda korset. Och han har suttit fängslad i över elva år. Hade eritreansk lag följts skulle han ha åtalats inom en månad annars släppts.

Jag hoppas verkligen att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter kan påminna Eritrea om detta.

Viktigt att EU:s ledare kunde enas om budgeten

Att enas om en ny långtidsbudget för EU har varit en svår prövning för medlemsländernas ledare. Inte bara för oss Europaparlamentariker har ovissheten försvårat arbetet, alla de projekt och visioner som finansieras av EU-medel har varit i ett finansiärt vakuum. Det är bra att avtalet nu är klart, även om förhandlingsmetoden förtjänar kritik.

För första gången har en långtidsbudget mindre medel än den föregående. Hela EU sparar, och det bör också synas i den gemensamma budgeten.

Det finns positiva delar av budgeten, som mindre resurser till jordbruk och mer till forskning, innovation och utbildning. Men fortfarande är budgeten omodern. En annan positiv del är att EU:s utvecklingsstöd till världens fattigaste länder, det så kallade EDF-stödet, inte sänktes. I de flesta av dessa stater finns inte politiska strukturer som sköter sjukvård, infrastruktur eller säkerhet. Att EU och andra stora givare kan leva upp till sina åtaganden är mycket viktigt.

Nu är det upp till Europaparlamentet att säga sitt om budgeten. För första gången sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 har Parlamentet möjlighet att rösta emot en långtidsbudget. Min bedömning är att det inte är vare sig möjligt är rimligt att Parlamentet blockera långtidsbudgeten i detta svåra ekonomiska och politiska läge.

Vad jag reagerat på är att vår talman Martin Schulz från den socialistiska gruppen och den konservativa gruppens ledare Joseph Daul föreslår att vår omröstning ska vara hemlig. Denna oerhört viktiga omröstning måste hanteras på samma öppna sätt som övriga ärenden i Europaparlamentet. Allt annat vore ju absurt!

Tillsammans med mina kolleger Marit Paulsen och Cecilia Wikström har jag framfört detta till vår liberala gruppledare, Guy Verhofstadt, och uppmanat honom att stå upp för att demokrati och insyn får råda även i detta fall.

EU lovar att fortsätta uppmärksamma människosmugglingen i Sinai

Just nu i får vi delegater svar på våra frågor av EU:s ordförandeland Cypern. Jag hade uppmärksammat situationen för flyktingar i Sinaiöknen. På väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs de vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa hem till sina familjer som i sin tur ska betala en lösensumma. 

De skrämda familjerna kan betala så mycket som 45 000 dollar för att smugglarna ska släppa barnet. Ut ur Sinai går vägen genom Egypten, och de flesta av dessa barn skjuta av Egyptiska gränsvakter eller hamnar i inhumana fängelsen. Dessutom finns ingen möjlighet att söka asyl i Egypten, vilket betyder att dessa individer sedan deporteras tillbaka till Eritrea.

Jag frågade hur EU-rådet kan pressa Egypten att låta FN:s flyktingorgan UNHCR implementera sitt mandat i hela landet, även i Sinaiöknen.

Cypern utrikesminister Erato Kozakou-Marcoullis bekräftade att EU:s delegation i Kairo alltid nämner människosmugglingen under sina möten med Egyptens representanter och har uppmanat dem att låta UNHCR få tillgång till området i Sinai. Egypten har tackat nej till assistans för att stärka landets myndigheter som arbetar med exempelvis gränskontroll och flyktingar.  

Vi var överens om att detta är fruktansvärt och det är viktigt att fortsätta uppmärksamma övergreppen i Sinai situationen. 

AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.

Lunchdebatt om Zimbabwe

I går hade jag privilegiet att vara moderator för en lunchdiskussion om nästa års folkomröstning och val i Zimbabwe. Arthur Gwagwa och Tor-Hugne Olsen från Zimbabwe Human Rights NGO Forum har ordnat liknande debatter under flera år och det är en välkommen programpunkt. 

Ett trettiotal parlamentariker och människorättsaktivister från Zimbabwe och grannländerna var på plats för att diskutera betydelsen av den nya konstitutionen och deras förhoppningar om en rättvis och fredlig valprocess. 

Flera nämnde det våldsamma valet 2008 som ett orosmoln och Edwin Banda, parlamentariker från Malawi, kastade in brandfacklan genom att säga att afrikanska stater är våldsamma och att politiska institutioner, speciellt polisen, aktivt måste ta avstånd från allt våld. Vi höll alla med om att det är lätt att hamna i en olycklig cirkel, ett våldsamma val leder ofta till att man måste hålla kvar makten med våld. 

Att makten kan skiftas fredligt och enligt reglerna är en effektiv lösning på problemet. Om en president använder våld eller fusk för att hålla sig kvar vid makten undermineras ämbetets och hela statens legitimitet. Edwin Banda berättade att när Malawis president Bingu wa Mutharika plötslig dog tidigare i år var de alla säkra på att allt skulle falla sönder och han skulle vara tvungen att lämna landet. Men så blev det inte. Vicepresidenten tog över och Malawi ses nu som en föregångare i regionen. 

Omvärldens, och speciellt EU:s och USA:s roll är alltid känslig. Därför är det viktigt med dessa möten där Afrikanska Unionen och grannländerna kan ta det största ansvaret. Jag påpekade dock att jag alltid arbetat för alla människors lika rätt till frihet. För enligt mig exporterar västvärlden inte färdiga demokratiska lösningar, om vi exporterar något så är det frihet!

Här är jag och från vänster, Tor-Hugne Olsen och Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum.