Eritrea sämst på pressfrihet

I går publicerade Reportrar utan gränser sin årliga pressfrihetsrapport, där Eritrea fortfarande ligger sist i världen gällande pressfrihet. 28 journalister sitter i fångenskap och en av dessa är svenske Dawit Isaak. Det finns ingen privat media som kan rapportera opartiskt i landet, och även den statliga median är hårt granskad. Här kan du läsa rapporten.

Rapporten visar tydligt hur viktigt det är för omvärlden att sätta hårdare press på diktaturen Eritrea, samtidigt som EU måste erbjuda riktat stöd till den hårt utsatta civilbefolkningen i landet. Då Eritrea för tillfället förhandlar med EU om återupptaget bistånd är det vår skyldighet att vara tydlig med vilka krav som kommer med biståndet.

Att Eritrea fortfarande är sämst i världen på pressfrihet är helt enkelt oacceptabelt när länder i närområdet såsom Etiopien och Sydsudan har förbättrat förhållandena för media. Därför är det också viktigt att inte tappa hoppet om Eritrea och frisläppningen av Dawit Isaak. Det är dags för EU att sätta hårdare press på Eritrea och verka för att regimen ska förbättra situationen för media. Samtidigt måste afrikanska ledare själva börja ta ansvar för att lösa problemen i regionen.

 

Vi vet av erfarenhet att Eritrea kan avfärda våra krav på respekt av mänskliga rättigheter, men de har betydligt svårare att säga emot när kritik kommer från Afrikanskt håll. I mars åker jag till Strasbourg för mandatperiodens sista session med den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen. Där ska jag åter lyfta frågan om pressfriheten i Eritrea och Dawit Isaaks situation.

AVS-länderna måste ta ansvar för att Dawit Isaak friges

Idag hade vi möjlighet att ställa frågor till AVS-ländernas råd samt till EU:s ordförandeland Litauen. AVS-länderna representerades av Fonotoe Lufafesili Pierre Lauofo, nuvarande ordförande för AVS-rådet och utrikesminister i Samoa, och jag frågade om de kunde tänka sig att stödja stater som gör framsteg i fråga om pressfrihet, som Namibia, Ghana, Botswana, Trinidad och Tobago, för att bilda ett nätverk som erbjuder det konstnärliga fria ordet för att konsolidera denna växande rörelse som ger fristäder för censurerade och förtryckta kulturarbetare.

Enligt 2013 World Press Freedom Index respekterar många AVS-länder fortfarande inte yttrandefrihet. Det var därför glädjande att AVS-rådet var positiva till mitt förslag. Jag kommer nu att kontakta Lauofo och AVS-rådets sekretariat med konkreta förslag på hur Afrika, Västindien och Stilla havet kan hjälpa alla de journalister som sitter fängslade.

Jag påminde även rådet om situationen i Eritrea där 28 journalister sitter fängslade, och krävde svar på om de hade någon information om Dawit Isaak och hans kolleger. Dessvärre hade rådet ingen ny information om Dawit Isaak. Länder som Eritrea har ratificerat internationella och regionala konventioner om att värna yttrandefrihet men lever inte upp till sina åtaganden. AVS-länderna måste sätta ner foten. 

Efter diskussionen talade jag med Lauofo och han lovade återkomma när han fått fram färsk information om Dawit Isaak. Kanske det krävs en oberoende part från Stilla havet för att lösa det afrikanska problem.

Efter utfrågningen överräckte jag Gellert Tamas film "Dawit Isaak och tystnaden" till ordförande Lauofo. Han lovade återkomma till mig med ny information om Dawit Isaak. 

Pressfrihet och terrorism heta ämnen i Addis Ababa

På måndag den 25 november invigs den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet hålls den här gången i Etiopiska Addis Ababa och idag startade de förberedande utskottsmötena. 

I det politiska utskottet som jag är medlem av hade vi två föreslagna rapporter på agendan, dels terrorismens globala utbredning samt nationella förlikningsprocesser i länder som upplevt konflikter och kriser. Det blev en lång debatt om rapporten om terrorism och sociala media skriven av min ungerska kollega Zita Gurmani och Moses Kollie från Liberia. 

Internet och sociala nätverk som Facebook, LinkedIn, Twitter och YouTube används i allt större utsträckning av gränsöverskridande terroristorganisationer för att rekrytera nya medlemmar, sprida propaganda och för att söka finansiering. Mina afrikanska kolleger var kritiska till att europeiska demokratier i sin vilja att skydda yttrandefriheten är tveksamma till att stänga ner webbsidor som förespråkar intolerans, hat och våld. Jag anser inte att man kan ställa frihet och säkerhet mot varandra och se vilken som väger tyngst. Personlig integritet och respekt för privatliv är fundamental för alla medborgare och det måste alla stater erkänna. Den senaste tidens NSA-skandal har visat att medborgare i USA och EU inte godkänner att deras privatliv på internet övervakas - utan deras godkännande. 

Vårt värdland Etiopien har en viktig roll för att bekämpa terrorism på Afrikas Horn. Som det mest stabila landet i regionen har de bl.a. bistått internationella insatser i Somalia för att bekämpa pirater och terrorgruppen al-Shabab. Etiopiens stöd är viktigt, jag anser att vi ändå måste väga kritisera dem för de mycket håra anti-terrorlagar som har satt ett tjugotal journalister i fängelse. Lagen missbrukas genom att kritisera alla som inte håller med regimen med att undergräva den nationella säkerheten, och därmed vara terrorist. Vi kommer alla ihåg de 438 dagar Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien. 

Detta är mycket beklagligt och jag har tillsammans med flera kolleger i Europaparlamentet skrivet brev till Etiopens regering för att förklara varför journalister som Eskinder Nega and Reeyot Alemu sitter fängslade. Såklart fick vi inget tydligt svar från de etiopiska parlamentarikerna. De förklarade saken med att lands grundlag som skyddar yttrandefriheten enbart är 20 år gammal och att det är svårt att hitta en balans. Det är inte alls svårt. De är inte terrorister, de utnyttjar enbart sin grundlagsskydde rätt att säga sin åsikt. 

I diskussion om internationella brottmålsdomstolen med James Kembi-Gitura, vice talman av Kenyas överhus.

Mötet avslutades med en diskussion om betydelsen av Internationella brottmålsdomstolen. Jag anser att domstolen spelar en viktig roll när nationella konflikter och inbördeskrig för det svårt att få till en nationell rättsprocess som accepteras av alla parter. En invändning mot domstolen är att förhandlingar kan skada förlikningsprocesser och slita upp sår som ännu inte läkts. Det kan stämma, men att gå så långt som att exkludera folkvalda personer är inte rimligt. Om någon misstänks för grova brott mot sin egen befolkning måste regeringen i landet leva upp till detta annars riskerar hela systemet att fallera. 

Ett aktuellt exempel är Kenyas president Uhuru Kenyatta och vicepresident William Ruto som bägge är misstänka för brott mot mänskligheten i samband med de våldsamheter som uppstod efter valet 2007 då över 1000 personer dog. Domstolen är rättslig, inte politisk, en slutsats som James Kembi-Gitura, vice talman i Kenyas överhus hade svårt att acceptera. Internationella brottmålsdomstolen har en viktig roll att ge upprättelse till de som inte får gehör på hemmaplan, och att politisera detta är mycket olyckligt. Det är inte Afrika som nu utreds, det är några misstänka brottslingar som råkar vara afrikaner. 

Nödvändig debatt om pressfrihet

Igår kväll diskuterade Europaparlamentet betydelsen av mänskliga rättigheter, och särskilt pressfrihet, i omvärlden. Pressfrihet handlar om att ställa krav på de länder där pressfrihet inte existerar. Där reportrar, fotografer, filmare och bloggare med risk för sina liv rapporterar om tillvaron för människor som lever under olika former av förtryck.

EU:s högsta representant för utrikesgrågor Catherine Ashton talade om journalisterna särskilda roll och underströk att EU måste fortsätta stödja presfriheten i omvärlden. Jag håller med henne om att mänskliga rättigheter måste vara del av samtliga dialoger EU har med sina partnerländer. Moderaternas Anna Ibrisagic påpekade att EU:s enda samvetsfånge, Dawit Isaak, fortfarande sitter fängslad i Eritrea. Dessvärre sade Catherine Ashton inget om arbetet för att få honom fri. Här kan du se Ashtons svar till europaparlamentarikerna.


EU:s kommissionär för utvecklingsfrågor, Andris Piebalgs, tog vid och påpekade att EU:s viktigaste verktyg är artikel 8 i Cotonou-avtalet. Avtalet regler förhållandet mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (de så kallade AVS-länderna) och omfattar både handel och mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns regler om att dessa länder och EU måste föra konstruktiv dialog om mänskliga rättigheter. Här kan du se kommissionärens svar till Europaparlamentet.

Jag anser att Eritrea sedan länge visat att de inte kan uppfylla det här kravet, och att EU måste visa att det blir konsekvenser av att ignorera kritik om dessa mycket allvarliga övergrepp på befolkningen.

På lördag kommer representanter från Afrika, Västindien och Stilla havet till Bryssel för att ta delta i årets andra session mellan EU och AVS-länderna. Jag hoppas att FN:s färska rapport om Eritrea kan ge ökat stöd för min kritik av regimen i Eritrea.

Svenskt stöd för ishockey-VM i Minsk?

Nyligen kom besked via nyheter24.se att internationella ishockeyförbundet fattat beslut att inte kritisera eller ifrågasätta Vitryssland som värdland, trots de omfattande brott mot demokrati och mänskliga rättigheter som Lukashenka, Europas sista diktator, fortfarande gör sig skyldig till.

Jag har tidigare skrivit och debatterat om detta - bland annat här - och uppmanat både svenska och internationella ishockeyförbunden att göra sina röster hörda. Att tiga still är inte en opolitisk handling.

Låt inte Lukashenka få denna hedersbetygelse!

Liberal röst i utrikespolitiken behövs för frihet och demokrati

Birgitta Ohlsson gjorde under FPs landsmötes sista pass ett uttalande som jag ställer mig helt bakom, om Dawit Isaaks fall. Här kan du läsa talet i sin helhet:

"Folk­par­ti­ets landsmöte 2011 har myc­ket tyd­ligt visat att par­tiet står sta­digt för­ank­rat vid sina libe­rala röt­ter. De fri­het­liga vär­dena, demo­krati och mänsk­liga rät­tig­he­ter, har varit i fokus genom hela mötet. Vår vär­de­grund är glasklar.

Där­för kan vi inte avsluta landsmö­tet idag utan att nämna Dawit Isaak. Han har i år varit fri­hets­be­rö­vad i ett decen­nium. Till­sam­mans med tjugo andra fängs­la­des han i sep­tem­ber 2001 efter ett upp­rop för demo­krati i Eri­trea. Tio år i fång­en­skap – i strid mot allt vad rätts­stat, mänsk­liga rät­tig­he­ter och demo­krati heter.

För Dawit Isaaks fri­het måste den libe­rala rös­ten höras mer i svensk utri­kes­po­li­tik. Vi måste öka insat­serna utan­för Sve­ri­ges grän­ser, genom att bland annat:
1. EU bör belägga pre­si­dent Afewerki och hans när­maste krets med inre­se­för­bud. Frys deras till­gångar och utfärda rik­tade sank­tio­ner mot dem.

2. Vi bör sna­rast skicka en högni­vå­de­le­ga­tion till Eri­trea för att kräva att få möta Dawit Isaak till­sam­mans med ett läkarteam.

3. Allt bistånd som ris­ke­rar gynna Eri­treas rege­ring måste stry­pas. Enbart huma­ni­tärt bistånd som direkt hjäl­per det eri­tre­anska fol­ket ska ges.

4. Afri­kanska Uni­o­nen, vår grann­re­gion, måste mobi­li­se­ras som en alli­e­rad. Eri­trea har kun­nat vifta bort euro­pe­isk inbland­ning i det de kal­lar ”interna ange­lä­gen­he­ter”. De kan inte lika enkelt vifta undan sina afri­kanska kollegor.

5. Svenska repre­sen­tan­ter på högsta nivå bör följa upp den Habeas-Corpus-inlaga som skic­kats till högsta dom­sto­len i Asmara om Dawit Isaaks fall.

Fri­he­ten måste segra. Fri­het åt Dawit Isaak!"


Heja Birgitta Ohlsson!

Dawit Isaak tilldelas The Golden Pen of Freedom

Idag gläds vi med Dawit Isaak som har tilldelats priset Golden Pen of Freedom!

Det är den 50:e gången i ordningen som priset delas ut av organisationen World Association of Newspapers and News Publishers. Denna utnämning ger förhoppningsvis Dawit Isaaks fall än mer uppmärksamhet - och hjälper till att sätta press på den eritrianska regeringen.

Free Dawit Isaak!

Arrogans och osanningar svar på frågor om Dawit Isaak

I dagarna två har vi i Bryssel haft möten i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna). Jag hade möjlighet att direkt fråga representanten från Eritrea om förhållandena för samvetsfångarna i Eritrea, bland annat Dawit Isaak.

Tio år i fängelse utan rättegång för Isaak och de övriga fångarna för att ha utövat sina grundläggande demokratiska rättigheter påverkade på intet sätt budbäraren från diktaturens Eritrea. Han gav som vanligt ett allmänt hållet, tämligen arrogant, svar, som till stora stycken dessutom var osant.

Jag påpekande detta med viss ilska, varvid jag bryskt blev tillrättavisad av kollegan Azzarid från Mali som ansåg att jag minsann skulle respektera det svar jag fick.

Min upprördhet avtog inte, varför jag uttryckte min djupa besvikelse över hur några av mina afrikanska kolleger gång på gång ignorerar grundläggande mänskliga rättigheter. Jag tror trots allt att en ändring är på gång, men det går i vissa fall fortfarande oroande långsamt.

Överslätande diplomati är inte mina bästa gren!

För övrigt lämnade jag idag till parlamentets talman Jerzy Buzek den Habeas Corpus-framställan som skickades till högsta domstolen i Eritrea den 4e juni, skriven bland annat av de svenska juristerna Perzy Bratt och Jesús Alcala. Buzeks närmaste man, Alexandre Stutzmann lovade att Jerzy Buzek kommer att försöka överlämna petitionen själv till högsta myndigheterna i Eritrea, samt att samtidigt kontakta Catherine Ashton om att låta EU-ambassadören i Asmara leverera petitionen personligen till högsta domstolen för att få bekräftelse på att den tagits emot.

Det blir mycket intressant att fortsätta följa denna utveckling!

Res med mig till Eritrea, Kommissionär Piebalgs!

I Europaparlamentet i Strasbourg idag: tillfälle att ställa EU-kommissionär Andris Piebalgs mot väggen om biståndet till Eritrea. Jag föreslår att vi reser tillsammans till Asmara för att möta president Afewerki och kräva honom på svar.

Frige Dawit Isaak nu!

Eritrea är en hård diktatur där ingen pressfrihet och ingen yttrandefrihet finns. År 2001 fängslades elva oppositionspolitiker och tio journalister som skrivit under ett öppet brev med krav på demokrati. En av dessa tio journalister var svenske Dawit Isaak. I morgon, den 23 september, har han alltså suttit inspärrad under tio års tid - den enda europeiske samvetsfången enligt Amnesty.

Läs gärna min artikel i Sundsvalls Tidning.

Bilder från Dawit Isaak-manifestationen 14 september i Strasbourg

Manifestationen ägde rum den 14 september i Europaparlamentet, Strasbourg. Det organiserades av Eva-Britt Svensson (V) och mig. Våra respektive partigrupper GUE och ALDE sponsrade.

Alla foton här nedan är tagna av Astrid Burhöi.

Europaparlamentets talman Jerzy Buzek och EU-kommissionär Cecilia Malmström var inbjudna som huvudtalare. Båda har engagerat sig personligen i Dawit Isaaks fall. Cecilia Malmström berättade bland annat om det nya initiativ hon tagit i kontakter med Catherine Ashton (EU:s "utrikesminister") så sent som samma dag.

Uppslutningen var mycket god, de svenska Europaparlamentarikerna kom i stort sett mangrant men även många parlamentariker från andra länder deltog och visade sitt stöd. Här ovan skymtar bland andra Marita Ulvskog (S), som var en av dagens talare.

Evenemangets förste talare, Jerzy Buzek, talade bland annat om den bristande pressfriheten i Centraleuropa innan murens fall, och om sina personliga erfarenheter. Han betonade också sitt eget engagemang för Dawit Isaaks sak och lovade att åka till Eritrea så snart han kan få tillfälle att resa in och träffa president Afewerki.

Från Amnesty International kom Eritreaexperten Claire Beston som gav en bakgrund till händelserna när Dawit Isaak tillsammans med ytterligare tjugo oppositionspolitiker och journalister fängslades. Många av dessa har under tiden dött i fängelset.

Ordföranden för det svenska stödnätverket "Free Dawit Isaak", Leif Öbrink, talade om sina kontakter med Dawit Isaak och hans familj, och om de rykten och små meddelanden som ibland når ut och som trots det mörka läget ändå ger honom en strimma hopp om att Dawit Isaak ännu lever.

Louis Michel är numera Europaparlamentariker för den liberala gruppen, men i sitt anförande berättade han framför allt om vad som hänt under tiden han ännu var biståndskommissionär och senare när han skickades som särskild representant för Europaparlamentets talman för att överlämna ett brev med krav direkt till President Afewerki. Denne drog sig dock ur i sista stund och brevet fick lämnas till representanter längre ner i kedjan.

Judith Sargentini, ordförande i Europaparlamentets informella grupp för Eritreafrågor, talade om Eritreas situation i stort och brotten mot de mänskliga rättigheterna i synnerhet. Ett problem hon tog upp var att Eritrea idag knappt tar emot något bistånd från EU och att påtryckningskanalerna den vägen tyvärr därför är begränsade.

Tack vare Reportrar utan gränser, svenska journalistförbundet och WAN-IFRA kunde vi sätta upp en liten utställning i parlamentet med information om Dawit Isaak. Teckningen ovan är gjord för WAN-IFRA av Michel Cambon, som vänligt nog lät oss visa upp den på bästa plats och tid mitt i Europaparlamentet. Nedan en av Reportrar utan gränsers affischer.

Några av talarna efter evenemanget. Längst till höger syns Bairbre De Brun, vänstern, som hoppade in och talade istället för Eva-Britt Svensson. Eva-Britt och hennes team var medorganisatörer till manifestationen, men av hälsoskäl kunde Eva-Britt tyvärr inte vara med när det hela ägde rum.

Tack till alla som medverkade och gjorde detta till en kraftfull manifestation! Er närvaro betydde mycket.

Välkommen att visa ditt stöd för Dawit Isaak!

På fredag är det den 23 september. På dagen 10 år sedan journalisten Dawit Isaak berövades sin frihet.

Många uppmärksammar denna mörka årsdag och för er som vill visa ert stöd för Dawit vill jag tipsa om några platser och händelser under helger:

Amnesty anordnar en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm på fredag KL 17-19.

I helgen är det Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Också här uppmärksammas 10-årsdagen på flera sätt. I en manifestation deltar bland andra PEN Internationals ordförande John Saul, Svenska PEN, Svenska Akademien och Reportrar utan gränser. Läs gärna mer här.

På Debattscenen håller Reportrar utan gränser en diskussion om Dawits situation kl 15.00–15.45. Reportrar utan gränser och Svenska PEN har en Dawit Isaak-monter H04:16.

På initiativ av Reportrar utan gränser finns det också en möjlighet att diskutera alltifrån press- och yttrandefrihetsfrågor till Dawit Isaaks texter. Klicka här för att läsa mer.

Till sist vill jag också flagga för den manifestation som hålls i Göteborgs Domkyrka, lördagen den 24 september kl 15.00. Jag kommer att tala på manifestationen, tillsammans med bland andra Lars Adaktusson, Hans Linde.

Välkommen att visa ditt stöd för Dawit Isaak!

Olle talar i parlamentet om Dawit Isaak

En familjemedlem per familj i fängelse i Eritrea

Dagens manifestation i Europaparlamentet blev mycket lyckad. Omkring ett hundratal lyssnade på bland annat parlamentets talman Jerzy Buzek och EU-kommissionär Cecilia Malmström.

Jerzy Buzek lovade att han är beredd att åka till Eritrea för att tala direkt med presidenten, om han bara släpps in. Cecilia Malmström berättade att hon idag bett Catherine Ashton, EU:s höga representant för utrikespolitiken, att utse en särskild representant för att följa upp frågan.

Övriga talare var Claire Beston, Eritreaexpert vid Amnesty International, Leif Öbrink, ordförande för det svenska stödnätverket Free Dawit Isaak samt Europaparlamentarikerna Louis Michel (ALDE), Marita Ulvskog (S&D), Judith Sargentini (de Gröna) och Bairbre de Brun (GUE).

- Varje familj i Eritrea lär ha minst en familjemedlem i fängelse, kommenterade Claire Beston från Amnesty. Leif Öbrink underströk hur långt tio år faktiskt är - tänk bara tillbaka hur mycket du själv hunnit göra det senaste decenniet. Under samma tid har Dawit Isaak suttit, ensam, i en cell inte större än tre gånger tre meter, och under vidriga omständigheter.

Bilder från manifestationen läggs upp inom kort.

Cecilia Malmström agerar för Dawit Isaak

EU-kommissionär Cecilia Malmström lade just upp ett mycket intressant blogginlägg. Hon ber EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton utse en särskild representant för att agera för Dawit Isaaks frigivning.

Tack Cecilia och kämpa på!

Europaparlamentet tar upp Dawit Isaaks fall!

Igår kväll kom ett glädjande besked: vi har lyckats få upp Dawit Isaaks fall på Europaparlamentets agenda för nästa vecka i Strasbourg. Detta innebär att parlamentet nästa torsdag antar en resolution om Dawit och situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Och allra mest glädjande är den stora uppslutningen: Europaparlamentariker från alla de stora partigrupperna och från många olika länder har ställt sig bakom vårt förslag.

Nu följer en intensiv vecka för att se till att innehållet i resolutionen blir skarpt, relevant och konkret.

Vi måste återigen kräva ett omedelbart frigivande. Att ett sjukvårdsteam och ambassadpersonal genast får träffa Dawit. Om Eritrea inte svarar på detta måste verkliga tumskruvar dras åt: EU bör överväga tuffa, riktade sanktioner mot president Afewerkis närmaste krets, inklusive inreseförbud till EU. Man kunde återigen ta upp frågan om biståndet. Och vi bör sträcka ut en hand till Afrikanska Unionen som en viktig allierad i kampen för Dawits och de andra samvetsfångarnas frihet.

Leif Öbrink och jag skriver mer om detta i dagens Expressen, missa inte det.

Turkiet - pressfrihet ett måste inför EU-medlemskap

Så sent som i veckan greps ett antal journalister i Turkiet med anklagelser om att de skulle ha varit inblandade i kuppförsöksplaneringen 2003 - det så kallade Ergenekon-fallet i Turkiet.

Gripandet av journalisterna, där många frågor måste besvaras, visar att det fortfarande är väg kvar till ett turkiskt EU medlemskap. Europaparlamentet är också splittrat om medlemskapsförhandlingarna, det kunde vi se igår under omröstningen om rapporten gällande Turkiets framsteg i förhandlingarna. Pressfriheten, kurdernas rättigheter och Cypernkonflikten hör till frågor som måste lösas innan Turkiet kan bli medlem i EU. Det blir spännande att fortsätta följa landets utveckling nu under våren och fram till parlamentsvalen i juni 2011.

Vi ska inte sänka kraven på kandidatländer. Men inte heller stänga dörren helt för Turkiet om de lever upp till de satta kraven. Jag tror på att EU skulle bli starkare av ett turkiskt medlemskap. Vi kan inte förneka att EU:s medlemsstater kommer att möta stora demografiska förändringar och så småningom behöva arbetskraftsinvandring för att hålla igång de europeiska hjulen. EU måste därför visa att medlemskapsförhandlingarna är på allvar, att det inte kan bli tal om något tyskt eller franskt ”privilegierat partnerskap” med Turkiet som en andra klassens EU-medlem.

Annika Ström Melin skriver som vanligt väl om detta. Läs även mitt debattinlägg i UNT idag i frågan.

Ungern och pressfriheten

Uppgifterna om Ungerns nya medielag oroar. Kollegan Cecilia Wikström och jag skrev idag en fråga till EU-kommissionen om detta.

Kongo-Kinshasa, första dagen...

Första intrycken från den gemensamma AVS-EU församlingen i Kongo-Kinshasa

Det är inte mycket i Kinshasa som påminner om det snöiga Malmö jag lämnade igår. Efter en omdirigerad resa via Etiopien på grund av snökaos, allmänna förseningar och en borttappad väska har jag nu efter 33 timmar i alla fall anlänt till den 20:e omgången av den gemensamma församlingen för AVS- och EU-länderna (AVS står för Afrika, Västindien och Stillahavsländerna).

Det är varmt och fuktigt i Kinshasa, men det mest påtaliga är den otroliga fattigdomen. Kongo har väldigt mycket naturrikedomar och skulle kunna vara ett rikt land, men är istället ett av världens fattigaste länder. Det är sorgligt att se hur landet har missköts, men det är samtidigt nyttigt att vara här och få distans till de problem jag brottas med i vanliga fall i mitt arbete som Europaparlamentariker. Imorgon ska jag delta i en workshop om Challenges of reconstruction of post-conflic states. Det ska bli intressant och förhoppningsvis får jag möjlighet att diskutera frågan om de hemska överfall och massvåldtäkter som har ägt rum i östra Kongo. Ett ämne jag även kommer att diskutera med rådets och Afrikanska unionens representanter senare i veckan.

Jag hann tyvärr inte fram till utskottsmötet för politiska frågor i förmiddags, men jag fick rapporterat till mig att det vara en både intressant, men samtidigt mycket nedslående, diskussion om mediafrihet i utskottet. AVS-ländernas medlemmar har haft interna möten innan de gemensamma mötena och hade gemensamt kommit fram till att rösta för att göra texten mindre stark gällande journalisters rättigheter och mediafrihet i allmänhet. Det är tråkigt att se att principen om mediafrihet inte är starkare och att vi inte kan få en kraftfullare text som tydligt visar vikten av yttrandefrihet. Det var dock glädjande att EPP-rapportören, och vissa av hans kollegor, tog en tydlig ställning för mediafrihet, särskilt med tanke på gruppens tidigare inställning i omröstningar i Europaparlamentet. Den liberala gruppen kommer att lägga vissa av mina ändringsförslag även till plenum, för att på så sätt försöka stärka rapporten ytterligare. På lördag får vi ser hur det går.

Pressfrihetens dag och "Adaktusson special" 3 maj

För att uppmärksamma journalisters situation har FN sedan 1993 proklamerat 3 maj som pressfrihetens dag. Att dagen behövs är det ingen tvekan om. I höst är det nio år sedan den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Riksdagens tvärpolitiska Dawit Isaak-grupp och mediakampanjen uppmärksammar detta 3 maj med manifestationer i Göteborg, Malmö, Linköping, Luleå, Stockholm och Trollhättan.

Under manifestationen i Malmö, på Gustav Adolfs torg mellan 12-13, kommer jag att delta och hålla ett tal.

Missa inte ”Adaktusson special” i TV8 om Dawit Isaak, kl 22-22.30 på måndag den 3 maj.

Gäster är förutom mig själv, Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman och Dawits bror Esayas. Programmet inleds med ett längre reportage, följt av ett studiosamtal.

Efter sändningen kommer Aschberg att ta vid, även där ägnas större delen av programmet åt Dawit.