Igår stod jag värd för ett seminarium om EU:s kärnavfallshantering, med bland annat representanter från Europakommissionens generaldirektorat för energipolitik och från SKB. De talade om hur läget ser ut idag men också om framtiden för kärnavfallshantering. Ett nytt EU-direktiv om frågan var den självklara huvudpunkten för seminariet.
Sedan 90-talet har Sverige arbetat med att utveckla kärnavfallshanteringen. I dagsläget är Sverige, tillsammans med Finland och Frankrike, bland de ledande länderna inom säker hantering.
Den 16 mars kommer SKB att lämna in en ansökan om ny långsiktig slutförvaringsplan. Planen kommer att behandla den geologiska metod som är tänkt att användas och den plats där slutförvaringen planeras vara.
Det nya EU-direktivet öppnar upp för möjligheten att hantera andra staters kärnavfall, detta är dock inte aktuellt för Sverige. Sverige följer fortfarande den grundläggande principen att alla ska hantera sitt egna avfall. Denna hållning stärks också med det nya direktivet som ger mer makt åt de nationella myndigheterna.
Förslaget läggs fram för att man ska skapa möjligheter för medlemsstater med mindre kärnavfall att kunna samarbeta i hanteringen.
SKB har haft en väldigt viktig roll i processen: delat med sig av sina kunskaper och konsulterat andra länder. Sverige har och kommer att fortsätta att generöst dela med sig av kunskap.
Ska vi fortsätta med kärnkraftverk så behöver vi också utveckla ett säkert sätt att hantera avfall på. Därför är syftet med direktivet bra.
Jag deltog också i en direktsänd debatt i finska radion om frågan om "atomsopor". Programmet går att lyssna på eller ladda ner via den här sidan.
Den som vill kan läsa mer hos SKB, Europakommissionen eller EU-upplysningen. Carl B Hamilton skriver också bra om kärnkraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar