Allvarlig men hoppfull stämning på mitt sista AVS-EU-möte

Nu har mandatperiodens, och tillika mitt, sista möte med AVS-EU länderna avslutats här i Strasbourg. Det har varit flera intressanta debatter på agendan, men mest infekterad är frågan om HBTQ-personers rättigheter i AVS-länderna.

 

Michel Sidibé från UNAIDS var på plats för att berätta om de framgångar som nåtts med att bekämpa AIDS och det stigma som de smittade lever med. Michel talade främst om narkomaner, sexarbetare och homosexuella män. Att stigmatisera, eller ännu värre, kriminalisera grupper som är särskilt utsatta för infektionen försämrar deras tillgång till medicin. Idag kostar medicinen 80 dollar om året per person, en enorm förbättring jämfört med för bara ett par år sedan. Men fortfarande väntar 18 miljoner människor på att få behandling. Med politisk vilja, tolerans och medicinsk utveckling kan vi vinna striden mot denna hemska infektion.

En annan intressant diskussion är sambandet mellan terrorism och Internet. Min somaliska kollega var för första gången med på ett av dessa möten och påminde oss alla om att det är dem det handlar om. Somaliska ungdomar lockas till extremism och radikalisering av terrorgrupper som finns i utkanten av samhället. Radikalisering och extremism måste motverkas på alla sätt, även på Internet. Men att stänga ner websidor eller övervaka sina medborgare är inte rätt väg att gå. Internet är också det bästa sättet att ge förtyckta eller översedda grupper sin röst tillbaka. Med Internet säkras också yttrandefriheten.

Jag kommer verkligen att sakna dessa möten och mina kolleger, att få diskutera demokratins grunder med parlamentariker från världens alla hörn är väldigt inspirerande!

Het debatt om Zimbabwe och HBTQ-rättigheter i Afrika

Under mina år som ledamot av AVS-EU församlingen har jag särskilt intresserat mig för Zimbabwe. Jag gav mig in i politiken under sent 1960-tal på grund av apartheid-systemet i Sydafrika, och har sedan 2006 suttit i AVS-EU församlingen. EU behöver Afrika mer än Afrika behöver EU, och det har varit värdefullt att få ta del av mina afrikanska kollegors åsikter om dagens afrikanska despoter.

 

Presidenten Robert Mugabe fyllde nyligen 90 år och sitter på all makt i landet. EU och USA har sedan länge haft ekonomiska och politiska sanktioner mot landet och dess ledare, men för en månad sedan valde EU:s utrikesministrar att lätta på dessa sanktioner. Kvar finns sanktioner mot president Mugabe, hans fru, landets militärära industri samt vapenembargot.

 

Idag ordnade jag och Arthur Gwagwa, från Zimbabwe Human Rights NGO Forum, en organisation som försöker stärka civilsamhället i Zimbabwe. Att normalisera förhållandet till Zimbabwe kan vara ett steg i rätt riktning, men alla de som lidit och fortfarande lider under regimens får inte glömmas bort. Den 31 juli förra året hölls val i Zimbabwe och de afrikanska organisationer som släppet in för att observera valet har inte gett en entydig bild. Klart är att våldet, men också transparensen, uteblev.

 

Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum och jag ledde dagens lunchmöte.

Makhosini Hlongwane som företräder det styrande Zanu-PF partiet är en ung och ambitiös politiker jag lärt känna under åren. han var stark kritisk till att organisationer som finansierades av Europeiska länder och stödprogram uttalade sig kritiskt om situationen i Zimbabwe. Han hävdade att de var tvungna att kritisera regeringen för att få finansiering. Mot den bakgrunden kan vi först de svårigheter civilsamhället i Zimbabwe har att göra sin röst hörd. Däremot var både han och hans kolleger från Zimbabwe besvikna på att den här diskussionen inte fördes på hemmaplan.

 

Jag kan hålla med om att en bredare debatt behövs på plats, men ibland kan det vara nödvändigt att lyfta diskussionen till en oberoende plats med fler parter. På lunchmötet fanns delegationer från Botswana, Kenya, Uganda, Liberia, Nigeria och Sydafrika representerade. En viktig fråga för alla var att inte bli förbisedda som parlamentariker. De hade erfarenhet av att organisationer gick direkt till presidenten eller inte tog dem seriöst på andra sätt, och här kunde vi dela erfarenheter om att våga ta debatter man inte är inbjuden till och att hålla sin dörr öppen för allmänheten.

 

Betydligt mer infekterad blev diskussionen om minoriteters rättigheter, och då främst HBTQ-personers rättigheter i Afrika. Kollegerna var upprörda över att vice ordförande av församlingen, Louis Michel, hade kritiserat Ugandas nya lag som kriminaliserar homosexualitet. De ansåg att de representerade folk som ville ha sådana här lagar, och att det var orättvist att kritisera Afrikanska länder när bl.a. USA har lika restriktiva lagar. Debatten var het men respektfull, och vi avslutade med vänliga

Nästa 30 kolleger kom till lunchmötet om Zimbabawe för att diskutera landets framtida roll i regionen.

AVS-EU länderna möts i Strasbourg

Idag hölls den formella inledningen av den 27:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet är det sista innan valet till Europaparlamentet i maj.

 

Mötet skulle ha ägt rum i Aten, eftersom Grekland för tillfället håller i ordförandeklubban i EU-rådet, men på grund av den ekonomiska och politiska situationen är vi istället i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg.

 

Församlingens två ordförande, min liberala kollega och före detta EU-kommisionär för utvecklingsfrågor Louis Michel och Jamaikanska parlamentarikern Fitz Jackson berörda samma aktuella ämnen men från olika perspektiv.

 

Ordförande Fitz Jackson från Jamaica under mötets öppnanade.

De talade både om de väpnade konflikterna i AVS-länderna, som genast måste få ett slut för att få regionerna på fötter, om behovet av privat och offentligt partnerskap och småföretag. Louis Michel påpekade att Europas ekonomi till 70 procent utgörs av små- och medelstora företag, och att samma andel i Afrika är 10 procent. Svårtolkad lagstiftning, social oro och liten tillgång till finansiering är stora problem. Ett nyligen föreslaget program för att hjälpa små- och medelstora företag i Karibien och Afrika är mycket välkommet.

 

En känsligare frågar var AIDS, diskriminering av smittade, och fram för allt homosexuella. Den senaste tiden har de diskriminerande lagarna i Uganda och Nigeria fått stor uppmärksamhet.  Louis Michel underströk att kriminalisering av homosexualitet strider mot de konventioner om mänskliga rättigheter som dessa länder själva skrivit under. Jag anser att här det är viktigt att komma ihåg demokratins grundläggande betydelse, att demokratiska värden inte bedöms efter majoritetens vilja utan hur majoriteten respekterar minoriteter som avviker från deras vilja. Och här har flera afrikanska länderna mycket att jobba med. Fitz Jackson sa däremot att alla änder har olika kulturella traditioner som måste respekteras, ett argument vi ofta får höra. Den jamaikanska parlamentarikern avslutade lämpligt med att citera legenden Bob Marley, "Let's all come together".

 

Sessionen varar tills på onsdag och på agendan finns blanda annat Zimbabwe, Internet och terrorism, handelshinder och hållbar utveckling. Detta är min sista AVS-EU session innan jag i sommar kliver av som Europaparlamentariker, så det ska bli roligt att nu träffa alla mina AVS-kolleger.



Mötet hålls i Europaparlamentets plenarsal i Strasbourg, som vi annars använder en vecka i månaden för att rösta om de lagförslag som förhandlats i Bryssel.

Debatten om provisionsförbud för försäkringsförmedlare är känslig, men viktig

Igår talade jag i Europaparlamentet om hur viktigt det är att hantera den känsliga frågan om ett mer omfattande provisionsförbud för försäkringsförmedlare. Detta är i grunden bra, då det förhindrar intressekonflikter för försäkringsförmedlarna. Dock måste hänsyn tas till hur individuella försäkringsprodukter påverkas, för att inte göra sådana förbud urskiljningslösa.

Anförande om statistik över handel mellan medlemsstater

Jag talade i tisdags på Strasbourg-sessionen om vikten av att statistiken som förs över handeln av varor utförs på ett mindre byråkratiskt vis. Detta hade säkrat statistikens tillförlitlighet och minskat de administrativa kostnaderna för medlemsländerna. Nedan finns en video från sessionen.

Tack till Litauen för deras ordförandeskap

Jag talade i tisdags i Europaparlamentet i Strasbourg om Litauens framgångrika ordförandeskap under den gågna hösten, och framförde även min åsikt att Sverige borde följa Litauens exempel och gå med i Euro-samarbetet. Nedan finns mitt anförande från sessionen.



Skurkarna vinner på att EU:s länder inte samarbetar

Igår kväll diskuterade Europaparlamentet i Strasbourg gemensam brottsbekämpning.

Varje år inbringar handel med droger, människor, vapen och förfalskade varor hundratals miljoner euro. I dessa tider av ekonomisk kris behöver vi mer än någonsin se till att dessa enorma summor kommer tillbaka till den lagliga ekonomin.

I Stockholmsprogrammet erkändes behovet av enhetliga verktyg för insamling, bearbetning och utbyte av information mellan brottsbekämpande myndigheter i EU. Detta är grunden för ett effektivt samarbete i ett gränslöst Europa.

EU är lösningen på vårt problem. Största hindret är avsaknaden av förtroende för en Europeisk lösning. EU:s länder måste arbeta tillsammans för att stoppa skurkarna!

Veckans session i Strasbourg

Situationen i Syrien




Skatteflykt




Olle frågar om bankunion




Bankunion

Om Europaparlamentets arbete - debatter och beslut

I veckans VoxBox kan vi lyssna till Olles tankar efter veckan i Strasbourg. Här berättar Olle bland annat att han anser att nyckeldebatten under veckan handlade om kommissionens program om tillväxt.

Olle funderar också kring frågor som PNR och integritet, gemensamma bolagsskattebaser och om EU verkligen kan ta sig ur den ekonomiska krisen, när länder som Spanien, Grekland, Portugal och också Frankrike visar väldigt dystra siffror.

Se hela filmen här:

Manifestation i Europaparlamentet för Dawit Isaaks frigivning

I september i år har svenske journalisten och författaren Dawit Isaak suttit tio år i eritreanskt fängelse. Det är tio år för mycket. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och i strid med rättsstatens principer. Det är dags att öka engagemanget för att få honom fri.

För att uppmärksamma denna mörka årsdag organiserar jag tillsammans med Europaparlamentarikerna Eva-Britt Svensson (V) en manifestation under plenarsessionen i Strasbourg, den 14 september 2011 kl 17:30-18:30.

Under året har vi sett vissa ljusglimtar, bland annat när afrikanska parlamentarikerkollegor i våras för första gången bröt tystnaden och vågade kritisera Eritrea, samt den Habeas Corpus-framställan som lämnats in till Eritreas högsta domstol.

Men det är mycket bråttom att något faktiskt händer och EU måste våga sätta åt president Afewerki där det verkligen gör ont. Jag är mycket kritisk till den tystnad som ännu råder om vilka åtgärder som vidtagits för Isaaks frigivning.

Hur mycket får den franska självkänslan kosta?

I förra veckan beslöt Europaparlamentet att begränsa allt vårt resande fram och tillbaka till Strasbourg. En överraskande stor majoritet tycker att två sessioner kan genomföras under en och samma vecka i oktober istället för att mötas under två separata veckor i september. Faktum är att en av de två nuvarande septembersessionerna är helt onödig. Efter sommaruppehållet har vi helt enkelt inte så många ärenden att diskutera.

Men nu väljer Frankrikes regering, trots dessa tider av nödvändiga besparingar, att överklaga beslutet till EU-domstolen. Motiveringen är att det strider med EU:s fördrag om slår fast att parlamentet måste mötas tolv gånger årligen i Strasbourg - Frankrike anser inte att lösningen med två sessioner på en vecka duger.

Frågan är nu - hur mycket får de franska nationella intressena kosta Europa? Resandet fram och åter till Strasbourg kostar två miljarder kronor varje år, för att inte tala om miljökonsekvenserna.

EU:s skattebetalare: gör slut på flyttcirkusen till Strasbourg!

Läs mer i Göteborgsposten.

Ett litet steg närmare One Seat

I veckan röstade Europaparlamentet för att minska antalet sessionsveckor i Strasbourg under de kommande två åren. Tanken är att ha två Strasbourgsessioner under samma vecka, en session måndag-tisdag och en torsdag-fredag i oktober 2012 respektive 2013. Med andra ord blir det elva istället för tolv resor till Strasbourg per år.

En liten seger, men som ger en tydlig signal att Europaparlamentet fortsätter att stödja den One Seat-kampanj, som vår kommissionär Cecilia Malmström initierade när hon var Europaparlamentariker!

Läs också EU Observers analys.

Spännande vecka...

I veckan är det plenarförhandlingar i Strasbourg och som vanligt befinner jag mig på plats.

Den här veckan träffas rådet för allmänna frågor, då EU-ministrarna bland annat ska behandla fördragsändring och upprättandet av en krishanteringsmekanism för att trygga euroområdets finansiella stabilitet.

Det blir spännande att se vad våra ministrar kommer att komma fram till.

Strasbourgveckan som var: Dawit, budget och utrikestjänsten

Det har varit en mycket intensiv Strasbourgvecka med diskussioner om budgeten, möten om Dawit Isaaks fall och sedvanligt krångel med resandet fram och tillbaka på grund av strejker. Är det inte vulkanaska så är det fransk eller belgisk strejk, och i båda fallen står det ju klart: det ständiga flyttandet mellan Bryssel och Strasbourg borde upphöra.

Mötena om Dawit Isaak med kommissionär Andris Piebalgs och med kabinettsekreteraren för parlamentets talman Jerzy Buzek, båda tillsammans med Dawits bror Esayas och reportern Björn Tunbäck, var mycket lyckade. Särskilt talmannens kontor har funderat mycket på fallet och har möjligen en del på gång. Vi får väl se vad det leder till och om någon hjälp hinner fram i tid. Jag kommer i alla fall inte sluta ligga på EU-institutionerna om detta. Läs mer om detta här!

Finanstillsyn och ekonomiska frågor har varit högt på veckans agenda både i ministermötet i Luxemburg i måndags, hos oss i Europaparlamentet, och nu under slutet av veckan med G20s ministermöte i Korea. Paketet med nya regler för striktare budgetdisciplin antogs av parlamentet, och jag drev på för att inkludera en skrivning om att alla 27 medlemsländer – frivilligt och så långt möjligt för icke-euro-länderna – faktiskt ska hålla sig till de nya ekonomiska ramarna. Den enes ekonomi påverkar de andras inom EU, oavsett om man har den gemensamma valutan eller inte.

FNs generalsekreterare Ban Ki-moon talade också i Europaparlamentet i veckan. Fattigdom, klimatförändringarna och kärnvapennedrustning var de teman han tog upp. Medan FN har sin roll att spela i dessa frågor har EU sin – och den är viktig! EU är en aktör att räkna med globalt.

En viktig framgång i veckan var att parlamentet antog tjänsteföreskrifter och budget för den nya utrikestjänsten, EUs ”External Action Service”. Om utrikesministrarna också säger ja i mötet på måndag kan arbetet sätta igång ordentligt och en samlad utrikestjänst kan hjälpa driva EU:s kärnfrågor i världen på ett mer effektivt sätt.

Detta är en bra reform som följer av Lissabonfördraget, och som förhoppningsvis jämnar vägen för att EU fortsätter vara framåtdrivande i viktiga frågor som rör internationell utveckling, säkerhet och politik.

Nu är det dags att lämna Strasbourg för denna gång och jag åker mot Sverige och Malmö. Jag tänker återkomma till bloggen under helgen för att kommentera det som händer i Malmö just nu. Det finns också en del till att säga om veckans EU-debatt, bl.a. om budgeten och mammaledighetsdirektivet.

En haltande session i Strasbourg - inga voteringar och slut på onsdag

Sned geografisk fördelning
Efter närmare 24 timmars resande inklusive övernattning i Flensburg vid dansk/tyska gränsen ankom jag igår eftermiddag till Strasbourg.

Såvitt jag kan se är närvaron riktigt hygglig. Däremot är den geografiska fördelningen sned. Ledamöterna boende längst bort från Strasbourg har inte kunnat ta sig hit. Få av mina svenska kolleger har jag sett. Dock är hela Fp-gruppen på plats.
Min finska vän från det svenska folkpartiet tillhör en av hjältarna, Carl Haglund. Han tog sin bil och körde själv hela vägen ända från Helsingfors via Polen till Strasbourg. I sanning en bedrift!

Men större är givetvis problemen för alla de européer på skilda kontinenter som inte vet vare sig ut eller in om hur de skall ta sig hem.

Häftig debatt om EU:s roll
Under förmiddagen i Strasbourg var det en hetsig debatt om vilken roll EU har spelat under de här kritiska dagarna. Uppenbarligen finns det klara brister i både beslutsprocesserna och koordineringen mellan medlemsländerna. Flera krävde mer av EU för att hjälpa och bistå de strandsatta.

Behöver flygbolagen statligt stöd?
Flygbolagen i Europa som redan har stora ekonomiska problem, inte minst vårt eget SAS, kan behöva statligt stöd för att klara denna extraordinära situation, säger nu en del.

Jag tror att det är viktigt att hålla huvudet någorlunda kallt. Och jag tycker Maud Olofsson utttryckte sig väl, när hon påminde om att vi inte vill ha en situation som den som uppkom i spåren av bilkrisen. Statliga interventioner, som ryckte sönder marknaden och som inte var koordinerade.

Skall flygbolagen få stöd måste det ske gemensamt och samordnat på EU-nivå.