Att förbjuda tiggeri skyddar inte från fattigdom

Den ekonomiska krisen i Europa har inte bara drabbat banker och sparare, den har livet omöjligt för de som redan hade det svårt.

I Sverige och min hemstad Malmö kan vi se allt fler tiggare på gatorna. De handlar ofta om personer från utsatta minoritetsgrupper i Östeuropa eller Balkan, personer som redan innan krisen levde i fattigdom och utanförskap.

I lördagens Sydsvenska skrev jag en artikel om tiggarna i Malmö och varför vi aldrig får tumma på EU:s viktigaste grundstenar - respekten för individens rättigheter och den fria rörligheten.

Här kan du läsa hela artikeln.

Tondöva bankdirektörer gör att regelverk stärks

Idag röstade Europaparlamentet i Strasbourg om det kapitaltäckningsdirektiv som ska få bankerna att ha större kapitalbuffertar och hålla kapital av bättre kvalitet. Direktivet är en viktig del i arbetet med att bygga skyddsvallar mot en ny finanskris och bygger på de nya internationella standarderna för kapitaltäckning, Basel III.

Finanskrisen har påvisat att bankerna tog allt för stora risker samtidigt som man betalade hutlösa summor i form av bonusar. Därmed måtse nu tyvärr tak för bonusar regleras i lag. Min förhoppning var att detta hade kunnat lösas av branschen, men alltför många bankdirektörer visat sig helt tondöva för den allmänna opinionens krav.

Ekonomiutskottet ställde sig också bakom mitt förslag om att ändra nomineringsprocessen till bankstyrelserna för att minska mansdominansen i bankvärlden. I förslaget ingår att varje bank borde sätta sina egna mål för andelen kvinnor i styrelsen.

Jag jobbar vidare med jämställdhetsfrågan i ekonomiutskottet där jag är rapportör för ett yttrande rörande EU-kommissionens förslag om könsförelning i bolagsstyrelser.

Grönt ljus för "2-packet" i plenum

Under plenarsessionen i Strasbourg röstade ledamöterna idag igenom de två förordningar gällande skärpt ekonomisk styrning i euroländerna som brukar benämnas 2-packet. Det är ett kompletterande lagstiftningspaket till det så kallade 6-packet. Efter trilogförhandlingar med rådet och EU-kommissionen gav parlamentet nu ett sista OK till de framförhandlade lagtexterna.

De två förordningarna stärker bland annat kommissionens befogenheter att övervaka nationella budgetar. Jag välkomnar dessa förslag eftersom att de är en förutsättning för att euroländerna ska kunna reda ut sina problem - med allt för höga budgetunderskott och höga statsskulder.

Rapporterna har blivit ett slagträ i parlamentet mellan höger och vänster. Där högern, inklusive liberalerna, vill skärpa ländernas budgetpolitik, medan socialisterna vill göra den mer flexibel.

En viktig vinst för den liberala gruppen var att vi fick igenom ett förslag om en s.k. skuldinlösenfond . Det innebär att euroländer med mycket hög statsskuld ska kunna överföra en del av skulden till en gemensam fond. På så sätt delar medlemsstaterna på skuldansvaret vilket reducerar marknadens tryck på de mest skuldsatta länderna som således får hjälp att växa. Kommissionen ska nu tillsätta en expertgrupp som ska utvärdera möjligheten att upprätta en sådan fond.

Andra viktiga ändringar från parlamentets sida i de två förordningarna är bestämmelser om ökad transparens och demokratisk översyn. Man hindrar också åtstramningspolitiken från att få för stora konsekvenser på viktiga budgetposter som utbildning och sjukvård i krisande länder.

Nya krislån i Europa

I förra veckan var jag på Cypern med mina kollegor från Europaparlamentets liberala grupp ALDE, för att se hur det gick med förberedelseran inför landers ordförandeskap i EU. Det var en intressant resa, speciellt givet de ekonomiska förhållanden som nu råder.

Cypern blev idag det femte landet att be om finansiell hjälpa från EU. Landet behöver 1,8 miljarder euro i lån i juni för att rädda bankerna Bank of Cyprus och Cyprus Popular. In i det sista vill Cyperns regering inte vända sig till EU:s permanenta stabilitetsfond på grund av de hårda sparkrav som krävts av långivarna. För exempelvis Grekland har sparkraven väckt stort missnöje bland befolkningen. Banken Cyprus Popular förlorade över två miljarder euro när värdet på grekiska skuldebrev tidigare skrevs ned.

Cypern har i likhet med andra krisande euroländer haft stora bytesbalansunderskott, vilka i likhet med Spanien finansierade en stor bygg- och fastighetsbubbla. Men i Cyperns fall har det även förvärrats av andra problam. Det första var en stor explosionen på en marinbas i juli fjol som slog ut landets största elverk, vilket stod för halva elförsörjningen. Katastrofen fick den cypriotiska centralbanken att gå ut med ett meddelande att landet kunde behöva ansöka om hjälp från euroländernas då just sjösatta stödfond, EFSF. Cypern fick emellertid hjälp från annat håll, nämligen Ryssland, som ställde upp med ett lån på tre miljarder euro.

Det nu aktuella nödlånet på närmare 2 miljarder euro kan verka mycket, men i dessa sammanhang är det närmast fikapengar och lär inte få någon större effekt på EU:s krishantering. Däremot har det en stor symbolisk betydelse. Om bara några dagar ta Cypern över ordförandeskapet i EU och i dessa kristider ska EU alltså ledas av ett land som inte kan sköta sina egna finanser. Även om Cyperns ordförandeskap inte kommer att vara märkt av den här tråkiga starten så inger det knappast något förtroende.

Irlands befolkning säger sitt om EU:s finanspakt

I morgon åker jag till Dublin för att delta i det irländska liberala partiets möte med anledning av folkomröstningen.

I går var sista dagen för irländarna att registrera sig till folkomröstningen den 31 maj då man beslutar om att godkänna den Europeiska finanspakten. Pakten syftar till att skapa förtroende för euroländernas offentliga finanser. Till exempel krävs att varje medlemsstat ska införa en regel att det strukturella budgetunderskottet inte får vara större än 0,5 procent av BNP. Om en sådan lag inte införs kan landet dras inför EU:s domstol. Enbart Tjeckien och Storbritannien har sagt nej.

Att Irland valde att skjuta på sitt beslut med hänvisning till en folkomröstning var föga förvånande. Vi minns alla hur Lissabonfördraget förhalades under 2008.

Irland drabbades hårt av finanskrisen. Utmaningarna är många: en arbetslöshet på 14 procent, en stor och ännu ökande utflyttning, och en inhemsk marknad som går på knäna. Det är förståeligt att irländarna är osäkra på om man verkligen vill införa strängare budgetregler. Men det är viktigt att komma ihåg att pakten inte bara innehåller åtstramningar, utan även planer om tillväxt och investeringar.

När man läser texten till fördraget, som pakten juridisk sett heter, är det inte helt lätt att förstå hur det i praktiken kommer att påverka landet i framtiden. Att som politiker skjuta det här ansvaret ifrån sig och lägga över det på befolkningen är varken rättvist eller ansvarsfullt. Nu finns visserligen mycket bra information tillgänglig och debatten på Irland är i huvudsak mycket pragmatisk. Men de populister och vänsterpartier som förespråkar ett nej på måste också ta sitt ansvar om landet skulle bli att stå utanför pakten. Och det vet vi att inte kommer att ske.


Det ska bli intressant att diskutera detta med mina irländska liberala vänner.

Danmark tar över ordförandeklubban

Danmarks premiärminister Helle Thorning-Schmidt besökte idag Europaparlamentet för att presentera det danska ordförandeskapets program.

Här kan du läsa hela talet: http://eu2012.dk/en/NewsList/Januar/Uge-3/PM-speech

Det var mycket glädjande att höra hennes tal med tydlig pro-europeisk prägel. "Europas öde är Danmarks öde", sa Thorning-Schmidt, och det är bara att hålla med. Det var också mycket passande att hon ägnade stor del av presentationen åt den store europén Vaclav Havel som nyligen gick bort.

Det blir en tuff utmaning för Danmark att ta över rollen som ordförande i ett läge av finansiell kris och kris för de europeiska värdena, inte minst i Ungern. Danmark håller ordförandeklubban för femte gången och har lång erfarenhet av EU-samarbetet. De kan fungera som en brobryggare mellan ett EU-skeptiskt Storbritannien och kontinentaleuropa om hur krisen skall lösas - med gemensamma europeiska lösningar, som Thorning-Schmidt tydligt underströk.

Jag önskar Danmark all lycka till i sin viktiga uppgift som ordförandeland.

"Hur skulle läget se ut om euron inte fanns?"

Det frågade sig igår Andreas Bergh, nationalekonom vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning, i ett välskrivet inlägg i Svenska Dagbladet.

Han slår huvudet på spiken. Många är de som är snabba på att peka ut euron som syndabock, och som vill se allt från pest till kolera i det europeiska samarbetet. Men 17 konkurrerande valutor hade inte varit bättre än en gemensam under finanskrisen.

Det är oändligt bättre, om än också mer smärtsamt på kort sikt, att istället ta tag i roten till problemet och sanera finanserna. Det skulle sannolikt enskilda EU-länder inte mäkta med utan politiskt tryck.

Utan eurosamarbetet skulle Europa nu liksom tidigare bara bekämpa symptomen på krisen istället för orsaken till den - genom devalveringar istället för reformer, i ett livsfarligt "race to the bottom".

Problemet är i grund och botten att de flesta av EU-länderna misslyckats med sin ekonomiska politik och haft för höga offentliga utgifter. Hade de gemensamma reglerna följts - budget i balans och inte för hög statsskuld - hade vi inte haft en skuldkris.

Nu har EU skärpt de gemensamma reglerna i det så kallade sexpacket. De länder som inte följer reglerna ska kunna betala böter om de inte rättar till sin ekonomiska politik.

Som Andreas Bergh klokt summerar:
"I grunden är dock Europas problem låg produktivitet och osunda statsfinanser i allt för många länder. Om detta inte åtgärdas, går det ut över människors levnadsstandard. Så är det idag, och så skulle det vara även om euron inte fanns."

Euron har skapat stabilitet, låg inflation, fler jobb och ökad handel. Synd bara att Sverige fortfarande väljer att stå utanför. Vi förlorar politiskt inflytande med vårt utanförskap.

Läs även gärna min senaste GP-krönika, samt DN om länder som resonerar annorlunda än vi i Sverige.

Även Norge påverkas av eurozonen

Den norska EU-ambassadören Atle Leikvoll talade imorse på det nordisk-baltiska morgonmöte som vår nya kollega Kent Johansson (C) förtjänstfullt organiserade. Leikvoll talade om Norges komplexa relation till EU och underströk att - även om Norge kanske inte har euron (än?) - är de i högsta grad beroende av att EU:s ekonomiska styrning och regelverk fungerar och står stadigt. Eurozonen påverkar Norge i mycket hög grad.

- Men vore det inte en fördel för Norge om EU skulle lösas upp av finanskrisen? frågade en dansk kollega från Sosialistiske Venstreparti.

-Tvärtom, blev svaret. EU utvidgar sitt samarbete och för varje nytt steg EU tar står Norge och vi andra i EEA [europeiska ekonomiska samarbetsområdet] genast och knackar på och vill få vara med och få del av den inre marknaden.

Inte ens Norge står oberörda av eurozonens ekonomiska styrning. Så varför skulle Sverige? Därför borde vi vara med i eurozonens kärna där besluten fattas.

Vart är Europa på väg?

Tillsammans med mina kollegor Cecilia Wikström och Marit Paulsen organiserade jag idag ett seminarium om EU-politik i anslutning till Folkpartiets landsmöte i Karlstad. ALDE - den liberala gruppen i Europaparlamentet - sponsrade evenemanget.

Vi samtalade om Europas stora och svåra utmaningar idag - med finanskris, nationalism och ett EU som drar åt flera olika håll. Sverige, som står utanför det oerhört centrala eurosamarbetet blir alltmer politiskt marginaliserat. Det är mycket synd. Som min kollega Cecilia Wikström sa - ensam är inte stark!

Sverige borde gå med i europluspakten, och Sverige borde kunna gå med som medlem i räddningsfonden, EFSF. Då skulle vi kanske i alla fall få stå med och lyssna i dörren till rummet där besluten fattas.

Solidariteten sätts på prov

Idag träffas den tyska förbundskanslern och den franske presidenten för att diskutera de ekonomiska problemen. På dagordningen finns bl a förslaget om eurobonds, det vill säga gemensamma statsobligatiuoner inom eurozonen. ALDE-gruppen och Europaparlamentet har varit drivande i denna fråga och efter långa diskussioner och flera analyser har också jag stött detta initiativ. Det kan vara ett sätt att mildra krisens verkningar. Men det betyder givetvis inte att de skuldtyngda länderna kommer undan sina nödvändiga budgetsaneringar. Tvärtom.

Min krönika i lördagens GP kan ses som en replik på den trista artikeln från en av Centerpartiets partiledarkandidater, Anna-Karin Hatt, i SvD i söndags, där hon dödförklarade euron i Sverige. Se också gärna ledarkommentaren i dagens Dagens Industri (2011-08-16).

Jag har under stundom varit anhängare av ett närmare samarbete folkpartiet-centern. Jag har t.o.m. funderat på en möjlig sammanslagning mellan våra båda partier. Vi är ju båda med i Alde, Eldr och Liberal International.

Efter Hatts artikel förstår jag hur långt FP står från C vad gäller Europasamarbetet och vårt ansvar i Sverige för att stå upp ett starkare EU. När Hatt dödförklarade euron, kände jag att hon dödförklarade ett närmare samarbete FP-C, i varje fall för min del.
Tonen i hennes artikel påminner mig om Lasse Dahlqvist slagdänga om Skåne, framförd av Edvard Persson: "Låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå".

Krönika i Göteborgs Posten 2011-08-12

De finansiella ovädren som på senare tid har avlöst varandra, har den senaste veckan kulminerat i en börsorkan.

Mer fokus har legat på amerikanska tillkortakommanden och käbblande amerikanska kongressledamöter, som inte kunde komma överens om hur USA skall ta sig ur sitt enorma skuldberg. Samtidigt tilltar skuldkrisen i Europa och blickarna riktats mot Spanien och Italien.

Som vanligt ropar EU-skeptiker högt och verkar önska att euron havererar och med den hela EU-tanken. Andra gnuggar händerna av förtjusning över att de fick rätt.

Men Göran Persson, Sveriges förre statsminister, är inne på ett annat spår och menar att samarbetet inom EU kommer att stärkas efter krisen, bland annat genom en mer integrerad skattepolitik.

Jag delar Göran Perssons uppfattning och menar att det vi nu behöver är ytterligare ekonomisk samordning inom Europa.

Just denna kris är i grunden inte en eurokris, utan ett antal euroländers bekymmer. Likväl är det en orolig tid vi befinner oss i. Men gör Sverige bäst i att avskärma sig, sluta sig från kontinenten med argumenten att det egentligen inte rör oss – utan de andra där nere i Europa?

Jag menar att protektionism och slutenhet aldrig kan vara svaren. Precis som att nationalism ifrågasätts borde vi betänka vad ekonomisk nationalism kan leda till! Låt oss inte vara så naiva att tro att just vår generation i Europa vaccinerats mot fascism.

Vi måste påminna oss om att liksom EU skapades för att bevara fred, frihet och stabilitet efter decennier av krig på vår kontinent, så är också euron ett medel för att uppnå dessa värden. Inte ett mål i sig.

Jag tycker därför att det är rimligt att de länder som står utanför euron uttalar en tydlig ambition att införa den gemensamma valutan. Redan i dag borde Sverige erbjuda sig att finansiellt delta i de stödprogram som euroländerna har inrättat.

EU har varit mycket lyckosamt i att binda samman länder och göra oss beroende av varandra, euron är ett sådant medel. Går euron i kvav, riskeras den stabilitet som Europa i dag, faktiskt, präglas av.

Sverige har varit mycket bra på att stå vid sidan och vänta och se hur det går. Vi klarade oss undan kriget. Vi gynnades av att övriga Europa låg i ruiner. Vi hade dubbel bokföring under det kalla kriget, vilket kommer i dagen när gamla dokument ser ljuset.

Vi byggde upp en välfärdsmodell, som gjorde oss immuna mot att se och lära av andra. Vi gick också med i EU först när vår ekonomiska politik hade nått vägs ände. Att euron infördes var inte i första hand ett ekonomiskt projekt, men i Sverige rörde folkomröstningen 2003 nästan uteslutande ekonomiska för- och nackdelar.

Precis som i allt annat inom Europasamarbetet handlar det om att hålla ihop Europa, stärka det ömsesidiga beroendet och bevara freden. Nu sätts solidariteten på hårda prov.

Men jag är övertygad om att EU kommer att gå stärkt ur också denna kris. Det är just i kriser som samarbetet i Europa har utvecklats och fördjupats. Och det är hög tid att också Sverige är med och tar aktivt ansvar för Europas framtid!

Skuldkrisen kräver att alla EU-länder tar ansvar

Utmärkt artikel i dagens DN, skriven av Harry Flam och Anders Verdin.

Författarna anser, liksom jag, att Sverige bör spela en mer aktiv roll i EU:s ekonomiska politik. Vi kan bidra med våra erfarenheter från 90-talets finanskris, vårt finanspolitiska regelverk och framgångsrika ekonomiska politik. Sverige är visserligen inte med i valutaunionen, men krisen är ett problem för hela EU och därmed också för oss.

Vi inte glömma att valutaunionen främst är ett medel för att uppnå fred, demokrati och stabilitet i Europa. Läs gärna artikeln i sin helhet här.

Problematiskt med finansiell transaktionsskatt på EU nivå

Under tisdagen röstade Europaparlamentet om en mycket kontroversiell rapport om innovativ finansiering skriven av socialisten Anni Podimata. Den mest kontroversiella frågan i rapporten är om Europa ska gå före och på egen hand införa en finansiell transaktionsskatt. Referensen till denna skatt på europeisk nivå röstades ut ur rapporten när den behandlades i det ekonomiska utskottet, men efter påtryckningar från både Tysklands och Franskrikes regeringar lyckades förslaget, tyvärr, få majoritet i plenum.

Rapporten tar visserligen upp en rad viktiga aspekter; så som vikten av att skapa en verklig inre marknad som grund för Europas tillväxt, betydelsen av att möjliggöra finansiering av europeiska infrastrukturprojekt med hjälp av europeiska projektobligationer, liksom en möjlig lösning för en europeisk koldioxidbeskattning, för att ställa om Europas produktion till en hållbar utveckling. Rapporten poängterar också att EU:s medlemsländer måste leva upp till de uppställda biståndsmålen, vilket tyvärr bara fyra utav de 27 medlemsländerna gör idag.

Men på grund av uppmaningen till en europeisk finansiell transaktionsskatt valde jag att avstå i den slutgiltiga voteringen. Det svenska exemplet av att ensidigt införa en slags finansiell transaktionsskatt från 1980-talet, vilket resulterade i att stora delar av av aktie-, obligations- och optionshandeln flyttade till London, bör beaktas så att vi inte gör om samma misstag på europeisk nivå.

Jag betvivlar starkt att de stabiliserande effekterna av finansmarknaderna, som man hoppas att en finansiell transaktionsskatt ska leda till, kommer att infrias om EU ensidigt inför en sådan skatt. Risken är för stor att aktie-, obligations- och optionshandeln istället flyttar till mindre transparenta och mindre öppna marknader utanför Europa. Det skulle inte skapa en bättre tillsyn av finansmarknaderna, och det skulle dessutom undergräva den gemensamma europeiska tillsynen av finansmarknaderna som vi har tagit fram inom EU.

ECB, Strasbourg och toppmöte i Bryssel

Euron överlever - även denna gång!
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.

Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.

Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.

United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.

Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.

Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.

Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.

Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.

Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.

Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.

Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.

Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.

Vi behöver en eurodebatt i Sverige!

Svenskarna börjar vänja sig vid vårt EU-medlemskap. Men vårt land fjärmas samtidigt från EU:s inre kärna. Det mesta inom EU kretsar nämligen idag kring euron.

Hur duktig Anders Borg än är, här väger Sveriges synpunkter lätt - om vi ens kan framföra dem! På många möten är vi ju helt utestängda. När euro-gruppen möts finns inte Sverige med. Mot denna bakgrund känns avsaknaden av en eurodebatt i vårt land än mer besvärande. I valrörelsen var vi inte många som vågade tala om eurons betydelse för Europa. Hur länge kan detta fortsätta? Och var finns de båda stora partierna?

Kanske var debatten i GP mellan vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt/Ulla Andersson (28/10) och Johan Lönnroth (2/10) början till något nytt. Vänstern i Sverige, inklusive miljöpartiet, borde kunna mäkta med en öppnare och mindre nationalistisk framtoning.

En tid satt jag i riksdagens finansutskott och lärde mig uppskatta Johan Lönnroths person och kunskap. Hans artikel bekräftar hans eftertänksamma sätt att argumentera, som också visar att han nära följer debatten på EU-nivå. Lönnroth går emot Sjöstedt/Anderssons gamla traditionella V-resonemang . De senare verkar tro att finans- och skuldkrisen aldrig inträffat.

Heder åt Johan Lönnroth som vågar antyda att ett fullvärdigt svenskt EU-medlemskap kan vara möjligt. Om Lars Ohly inte ens kan dela sminkloge med Jimmie Åkesson, borde det vara etter värre att ikläda sig SD:s nationalistiska folkdräktsbudskap. Vi kan försöka tänka bort det svenska utanförskapet inom EU. Men det håller inte länge till.

Läs mer i min krönika i GP om detta.

Ekofin bör inte vattna ur förslagen om stärkt finanstillsyn

I början av veckan träffades EU:s finansministrar i Luxemburg för att diskutera hur vi i EU kan stärka det europeiska ekonomiska samarbetet. Det handlar om att stärka kontrollmekanismer och se till att länder håller sig till Stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

För att återställa förtroende för euron är det viktigt att förslagen inte vattnas ur.
Tyvärr verkar precis det hända. Tyskland och Frankrike har enats om att släppa på kravet om sanktioner ska införas - i det närmaste med automatik - om ett land misslyckas med sin ekonomiska politik, De har enats om att det behövs en fördragsändring för en skapa en permanent mekanism för att hantera framtida kriser för valutasamarbetet.

Vi i Europaparlamentet bör nu agera för att de nya gemensamma budgetreglerna blir så stränga som möjligt. På så sätt återskapas förtroendet för euron som valuta. Det är något som hela EU tjänar på.

Tal om finanskrisen på ELDR-kongressen

Igår talade jag för ELDR:s kongress i samband med en frågestund med kommissionär Olli Rehn. Här är talet jag höll, om finanskris, euron och svenska lärdomar för vägen framåt.

The financial crisis in 2008 and the following economic down turn have hit Europe hard. The economic crises lead to a debt crisis and a crisis for the common currency. But we have reason to be optimistic. Europe's economic recovery is slowly in progress. The growth is forecasted to be 1.8 percent this year for the EU and employment has also begun to recover.

At the same time as Europe has to recover from its economical problems we also have to deal with the defaults in the functioning of the European economies. There is need for structural reforms to meet the challenges of an ageing population that has been discussed during this congress. But there is also a need to discuss and prepare for the next economic and financial crisis that will for sure come.

There is a need for:
• Better financial market regulation and European supervision
• More and better capital, and liquidity buffers in the bank sector
• Better crisis management and resolution
• New budget policies and stronger economic policies.

In the European Parliament we are working on a lot of new EU legislation. Currently we are working on 25 directives. I will give you some examples:
• Alternative investment funds directive, AIFM.
• European model for supervision: with three new EU supervisory authorities and a board and mechanism for assessing and handling systemic risks, ESRB.
• Implementation of new banking regulation, Basel 3.
• Deposits guarantee schemes and investment protection schemes.
• Trading with OTC derivatives and short selling
• Markets in Financial Instruments Directive (MiFID)

The Swedish economy is booming which is a result of a dramatic crisis in the early 1990s. Our economic and budgetary policy that we introduced in the 90s is more or less in line with the proposals for the whole European economy today. We introduced a solid tool box, budget and economical discipline. You are not supposed to spend money you do not have.

Finally, some words about the euro. The euro has been a great success. The currency has delivered ten years of economic and monetary stability to its members, who have benefited from very low and stable inflation and interest rates. But there are also problems/weaknesses for in the functioning of the Stability and growth pact. Deep financial and/or fiscal problems in one euro area country can quickly turn into a problem for the whole area. Our essential conclusion is that we urgently need to enhance economic governance in the EU. Steps are taken in this direction.

Javisst borde även Sverige ha euron!

GP har idag en välskriven ledare om vikten av svenskt euromedlemskap. Läs den!

Här några ytterligare argument till varför Sverige borde vara fullvärdig medlem av EU inklusive euron:
- Eurosamarbetet har visat sig fungera i svårast möjliga test, den globala finanskrisen. Räddningsmekanismer gick igång, krisen bemöttes, och framför allt - tack vare en gemensam valuta slapp Europa en valutakris som sten på bördan under en svår tid.
- Gemensam valuta skulle minska transaktionskostnaderna väsentligt för svenska företag, inte minst den exportberoende basindustrin. Företagen betalar idag miljonbelopp för valutasäkring, pengar de skulle kunna lägga på utveckling och utbyggnad om vi hade gemensam valuta med vår viktigaste marknad.
- Euromedlemskap skulle innebära politiskt inflytande som vi idag går miste om. Vi påverkas redan idag av vad eurogruppen beslutar, då borde vi väl också kräva att få sitta med i styrhytten.

Sverige har allt att vinna på att gå med i eurosamarbetet fullt ut. Det blir allt tydligare.

Hur länge har vi råd att stå utanför?

Hårdare budgetdisciplin behövs i EU

EU-kommissionen lade i går fram ett paket med lagförslag i syfte att stärka budgetdisciplinen i EU. Förslagen handlar både om att bättre samordna och staga upp ländernas ekonomier och om att införa snabbare och effektivare sanktioner mot euroländer som bryter mot EU:s regler för länders skulder och budgetunderskott.

För att förtroendet för euron ska återställas krävs att Sverige agerar för att reglerna för euron blir så stränga som möjligt. Efter Greklandskrisen är tiden då man kan slösa bort skattebetalarnas pengar förbi. Det behövs både hängslen och livrem i ekonomiska politiken så att det inte uppstår en ny Greklandskris. Och de nya reglerna om sanktioner borde gälla för alla medlemsländer.

I en artikel i Svenska Dagbladet Opinion föreslår Carl B Hamilton och jag att gå ännu ett steg längre. Om man misstänker att ett land redovisar falsk statistik borde EU:s statistikmyndighet, Eurostat, också kunna göra oanmälda inspektioner, "gryningsräder", för att kolla upp hur siffrorna stämmer.

Kommissionens lagförslag är välkomna och välbehövliga. De är ett skydd för EU-medborgarna mot alltför spendersugna politiker och mot framtida finanskriser!

Europascenen under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg

I fredags talade jag på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Det blev samtal om hur EU hanterade finanskrisen och vilka åtgärder som togs. Det var minst sagt ett mycket trevligt tillfälle.

Skärpt finanstillsyn

Europaparlamentet röstade idag för en skärpt finanstillsyn. Läs mer här! I korthet inrättas nu fyra nya EU-myndigheter som ska hjälpa att skydda Europa mot en ny finanskris. Kontroll- och tillsynsmöjligheterna stärks.

Detta är i linje med vad jag drivit i parlamentet de senaste månaderna och jag välkomnar beslutet.