Årets arbete lider mot sitt slut

Nu börjar julen närma sig och året 2013 lida mot sitt slut. Under årets sista vecka i Europaparlamentet vill jag passa på att skicka en julhälsning och sammanfatta det som, ut mitt perspektiv, varit det viktigaste under året. En av de största frågorna vi arbetat med är bankunionen. Det samarbete mellan flertalet av EU:s medlemsstater som ska förhindra fler finansiella kriser. Just nu pågår arbetet med att fatta beslut om den andra delen i unionen, en avvecklingsmekanism för banker i nöd, och i natt kom EU:s finansministrar närmare en överenskommelse. Jag hoppas att Sveriges regering snart tar sitt förnuft till fånga och inser att Sverige behöver vara med och att Sverige behövs i bankunionen.

En annan viktig fråga som vi arbetat med under året är att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Precis som Europas övriga medborgare har de kriminella ligorna nytta av våra öppna gränser. För att inte den fria rörligheten ska hotas krävs ett fördjupat polisiärt och rättsligt samarbete inom EU. När brottsligheten är gränsöverskridande måste också samarbetet vara gränsöverskridande.

Förutom det dagliga arbetet har alla vi europavänner ett val i maj att se fram emot. Det kommer att bli ett val som kan komma att avgöra Europas framtid. Medborgarna har då möjligheten att välja om vi ska fördjupa vårt samarbete eller bygga murar mot våra grannar och ge vind i seglen åt de främlingsfientliga krafter som reser sig runt om i våra länder. För min del är valet självklart. Vi behöver Europa och Europa behöver oss.

Trots det stundande allvaret hoppas jag att ni alla får möjlighet att njuta av välförtjänst ledighet och en skön jul. God jul och gott nytt år!

På följande länk kan ni se en julhälsning från mig och en sammanfattning av det gångna året.

Rätten till ett enkelt bankkonto

Under veckans plenarsession i Strasbourg röstade Europaparlamentet igenom ett förslag som garanterar alla EU-medborgare rätt till ett enkelt bankkonto. Idag saknar ungefär 58 miljoner konsumenter i EU ett bankkonto. Det största hindret för att få öppna ett bankkonto är saknaden av fast adress i landet. Det kan vara gästarbetare, utbytesstudenter, asylsökande - eller romer som söker ett bättre liv i andra EU-länder.

Att neka människor ett bankkonto är att neka dem tillgång till hela vårt sociala och ekonomiska system. I vårt moderna samhälle är det nästan mänsklig rättighet att  få ha ett bankkonto. Därför hoppas jag nu att förslaget också får stöd av medlemsstaterna, så att EU kan säkra alla konsumenters rätt till ett enkelt bankkonto - oavsett ekonomisk eller social situation.

På den här länken kan du höra mitt tal i Europaparlamentet om rätten till ett bankkonto.

Sexuell och reproduktiv hälsa splittrar Europaparlamentet

Idag var det åter dags att rösta om en kontroversiell egeninitiativrapport från jämställdhetsutskottet om sexuell och reproduktiv hälsa. Initiativ har varit på gång länge, det är över tio år sedan Europaparlamentet sagt något i denna fråga. Sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del för att uppnå jämställdhet. Dock har EU inte möjlighet att lagstifta om medlemsstaternas hälso- och sjukvård, dessa beslut ska tas på nationell nivå.

Dagens votering gick om intet. Den konservativa gruppen i Europaparlamentet hade presenterat en egen resolution där man sade att Europaparlamentet inte kan ta beslut i dessa frågor då det inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Detta är i sak riktigt, men är samtidigt ett misslyckande. Parlamentet framstår som djup splittrat i en fråga där vi borde kunna hitta samförstånd.

Då rapporten var utformad på ett sätt så att medlemsstaternas suveränitet inte inskränks, är det beklagligt att ledamöter - också inom den svenska delegationen - inte kunde ställa sig bakom en rapport som är en del i den globala diskussionen om befolkning, utvecklings-och jämställdhetspolitik.

Malis president talade till parlamentet

Idag gjorde Malis nyvalde president, Ibrahim Boubacar Keita, ett formellt besök i Europaparlamentet i Strasbourg och talade inför församlingen. Keita valdes till landets president i augusti i ett val som min liberala kollega och EU:s valobservatör, Louis Michel, övervakade och lovordade.

Mali har upplevt stort lidande de senaste åren. I januari 2012 utbröt en väpnad konflikt mellan flera rebellgrupper och den maliska regeringen om styret över den nordliga regionen Azawad. Efter internationella stödinsatser slöts slutligen ett fredsavtal mellan parterna i juni 2013.

Nu vilar ett stort ansvar på president Keitas axlar. Ett ansvar som går ut på att återförena ett land i spillror och föra det tillbaka till demokrati. Mali har redan kommit en bit, men vägen kvar mot ett stabilt och fullt ut demokratiskt styre är lång. Keita gick till val med ett löfte om att ena sitt land, och det är det han måste göra för att garantera långvarig stabilitet i Mali. Presidenten kommer dock inte vara ensam i sitt arbete. Personligen har jag goda erfarenheter av att samarbete med den maliska representanten till EU-AVS-församlingen, Azzarid, som ständigt är engagerad i att förbättra sitt hemland.

I sitt tal i Europaparlamentets plenisal tackade Keita flera gånger för Europas stöd och betonade vikten av att ha Europa som vän och samarbetspartner. Han poängterade vikten av utbyte inom kultur och utbildning och han gav parlamentet ett löfte. Ett löfte att Mali ska byggas på öppenhet och sanning. Att de brott som begåtts ska lyftas fram i ljuset och bevaras i framtida generationers minne. Och att alla de medel som Mali tar emot från omvärlden ska redovisas ner till minsta cent.

Det var glädjande att höra Keitas vilja att öppna sig mot Europa och hans vilja till utbyte och samarbete. Det visar att Europa har ett ansvar och en roll att spela i många afrikanska länders utveckling mot demokrati och välstånd.

Malis president Ibrahim Boubacar Keita håller tal till Europaparlamentet i Strasbourg

 

Nelson Mandel lämnar ett friare och rättvisare Sydafrika

Igår kväll gick Nelson Mandela ur tiden 95 år gammal. Jag blev själv politiskt intresserad på 1960-talet av kampen mot apartheid och har följt Mandels arbete sedan dess. Han var verkligen en enastående man som genom att välja förlåtelse framför hämnd kunde ena att djupt splittrat land.

Jag minns mycket väl när jag som pappaledig riksdagsman följde ceremonierna när Mandela installerad som president i Sydafrika 1994.

Det kommer att dröja innan vi ser en politisk ledare som Mandela igen.

 

Sinais offer har fått sin röst hörd

På Sinaihalvön i Egypten, väster om Israel, utsätts flyktingar dagligen för kidnappningar, utpressning och tortyr. Det är en inkomstbringande och fruktansvärd verksamhet som inte borde vara möjlig i vår värld 2013. Många av de flyktingar som kidnappas har flytt undan förtryck i diktaturen Eritrea, världens mest stängda land. Samma land som Dawit Isaak sitter fängslad i.

Länge har jag följt situationen i Eritrea och på Sinaihalvön och jag blir lika förfärad nu som förr. Igår stod jag och organisationen European External Policy Advisors (EEPA) värd för ett seminarium och book launch i Europaparlamentet som uppmärksammade den fruktansvärda människosmugglingen i Sinai. Det var ett oerhört intressant seminarium där bland andra vår svenska kommissionär, Cecilia Malmström, och borgmästaren på Lampedusa deltog. Men framför allt fick vi höra de två unga modiga männen, Daniel Eyosab och Yonathan Habte hjärtskärande berättelse om hur de flytt sitt hemland, Eritrea, och till slut hamnat i kidnapparnas klor. Fastkedjade i varandra tvingades de under tortyr ringa sin familj och be om tiotusentals dollar i lösensumma. Trots att detta närmast är en omöjlighet för en fattig eritreansk familj att uppbringa lyckades några familjer samla ihop pengarna. Yonathan, som fått båda sina händer totalförstörda efter att ha varit upphängd i dem i tre dagar, satt gömd bakom ett skynke för att inte riskera sin familjs säkerhet hemma. Jag tror att alla i församlingen rördes djupt av hans fruktansvärda berättelse.

Trots dess hemska inslag var seminariet en unik möjlighet för några av de otaliga offren att få sin röst hörd, och för oss att lyssna. Att ha en kommissionär, och speciellt Cecilia, på plats var oerhört viktigt för möjligheten för dessa vittnesberättelser att ta sig ända fram till borden där de tunga besluten. Daniel betonade vikten av att EU och resten av världen fortsätter och ökar sina påtryckningar mot Egypten och andra aktörer inblandade för att få till stånd en lösning på problemet. Cecilia lovade att göra mer för att förbättra situationen i Sinai och hon lovade att utöva påtryckningar för att något ska hända. Jag såg att hon blev oerhört rörd av de berättelser hon fick höra och jag hoppas att hon kommer ta dem med sig till sina kollegor, för som situationen ser ut idag får den inte fortsätta. Mänskligheten förtjänar bättre.

 

Klockan är 5 i 12

Snart invaderar Europas främlingsfientliga krafter Europaparlamentet. De har redan kopplat ett grepp om många av de nationella parlamenten och i maj väntas de göra skrämmande bra valresultat. Nu klämtar klockan och de demokratiska partierna måste agera. Därför samlades idag svenska ledamöter i Europaparlamentet från olika politiska partier tillsammans med rörelsen 5i12 för att manifestera mot rasism och främlingsfientlighet.

5i12 bildades för 25 år sedan i Härnösand som en motreaktion till en tragedi. 2001 var jag med och tog dem till Europaparlamentet. Sedan dess har vi årligen träffats tillsammans, över partigränserna, för att manifestera mot rasism och främlingsfientlighet. Arrangörskapet för manifestationen vandrar mellan partierna och i år var det Vänsterpartiet och Mikael Gustafsson som stod för det.

 

Som initiativtagare till att vi varje år samlas i Europaparlamentet var jag inbjuden att tala. Jag betonade att vi har ett moraliskt ansvar och en plikt att se till att en human människosyn bevaras. Min bestämda uppfattning och övertygelse är att vi med demokratiska medel kan tvinga rasister bort från våra församlingar. Europaparlamentetsvalet i maj kommer att bli ett ödesval och vi måste se till att det är vi som avgör det.

 
Jag säger som min kollega Marit Paulsen: Gå och rösta, och rösta på ett demokratiskt parti.
 


Vald till ALDE-partiets Vice President

ALDE-kongressen i London valde nyss mig till Vice President of the ALDE Party. Jag tackar ödmjukast för förtroendet och ser fram emot två spännande år. Jag kommer arbeta för ett mer inkluderande och mänskligare Europa. Jag hoppas att liberaler tar plats i debatten under detta valår och skiclar en tydlig signal att vi inte tolererar främlingsfientliga.

AVS-länderna måste ta ansvar för att Dawit Isaak friges

Idag hade vi möjlighet att ställa frågor till AVS-ländernas råd samt till EU:s ordförandeland Litauen. AVS-länderna representerades av Fonotoe Lufafesili Pierre Lauofo, nuvarande ordförande för AVS-rådet och utrikesminister i Samoa, och jag frågade om de kunde tänka sig att stödja stater som gör framsteg i fråga om pressfrihet, som Namibia, Ghana, Botswana, Trinidad och Tobago, för att bilda ett nätverk som erbjuder det konstnärliga fria ordet för att konsolidera denna växande rörelse som ger fristäder för censurerade och förtryckta kulturarbetare.

Enligt 2013 World Press Freedom Index respekterar många AVS-länder fortfarande inte yttrandefrihet. Det var därför glädjande att AVS-rådet var positiva till mitt förslag. Jag kommer nu att kontakta Lauofo och AVS-rådets sekretariat med konkreta förslag på hur Afrika, Västindien och Stilla havet kan hjälpa alla de journalister som sitter fängslade.

Jag påminde även rådet om situationen i Eritrea där 28 journalister sitter fängslade, och krävde svar på om de hade någon information om Dawit Isaak och hans kolleger. Dessvärre hade rådet ingen ny information om Dawit Isaak. Länder som Eritrea har ratificerat internationella och regionala konventioner om att värna yttrandefrihet men lever inte upp till sina åtaganden. AVS-länderna måste sätta ner foten. 

Efter diskussionen talade jag med Lauofo och han lovade återkomma när han fått fram färsk information om Dawit Isaak. Kanske det krävs en oberoende part från Stilla havet för att lösa det afrikanska problem.

Efter utfrågningen överräckte jag Gellert Tamas film "Dawit Isaak och tystnaden" till ordförande Lauofo. Han lovade återkomma till mig med ny information om Dawit Isaak. 

Europa är lösningen

Nyligen intervjuades jag av UNITEE, European-Turkish Business Confederation. Vi diskuterade många av EU:s stora frågor så som valet till Europaparlamentet, utvidgningen av EU, främlingsfientlighet, den ekonomiska krisen och mycket annat. Ett tydligt budskag från mig var att jag ser Europa som lösningen på många av våra problem. Jag är övertygad om att problemen med främlingsfientlighet, organiserad brottslighet och ekonomisk kris kan lösas med mer samarbete. Det hoppas jag att Europas väljare visar att de också tycker i valet i maj.

Läs hela intervjun på UNITEE:s blogg.

 

 

EU återupptar förhandlingarna med Eritrea

Igår kväll var EU:s kommissionär Andris Pielbags, ansvarig för utvecklingsfrågor, på plats i Addis Ababa för att svara på våra frågor som rör EU-kommissionens arbete i EU-AVS-länderna. Min fråga gällde människosmugglingen i egyptiska Sinaiöknen. Förra året flydde 305 723 personer från regimen i Eritrea. Majoriteten kommer till flyktingläger i Sudan och Etiopien.

Både EU och Afrikanska Unionen, AU, har en moralisk skyldighet att hjälpa dessa människor och säkerställa att de i jakt på ett bättre liv omkommer i Medelhavet. Jag frågade kommissionären om hans ansåg att samarbetet med AU var tillräcklig, och om han var villig att tillsammans med AU inrätta särskilda arbetsgrupper som ska öka säkerheten i flyktinglägren. Idag finns fakta som tyder på att människosmugglarna arbetar aktivt inne i lägren.

Kommissionär Piebalgs höll med om att mer måste göras, men underströk att det är svårt att arbeta operativt med AU då de inte har mandat att utföra mycket att de jag föreslog. Däremot ansåg kommissionären att det fanns två områden där EU och AU kan samarbeta; att komma åt kärnan av problemet i Eritrea och att hitta de kriminella ligorna.

Kommissionär Andris Piebalgs svarade på frågor om EU-kommissionens arbete i AVS-länderna.

Att komma åt kärnan av problemet, dvs. fattigdom, instabilitet och politisk oförutsägbarhet är svårt. Kommissionären var mycket bekymrad över situationen i Eritrea. Kommissionären bekräftade att ett möte mellan EU:s högsta representanter och Eritrea ägt rum i Bryssel, samt att EU:s särskilda representant för Afrikas Horn, Alexander Rondos, är på väg till Eritrea nästa vecka. Den huvudsakliga frågan för mötet är att återuppta arbetet med EU:s biståndsfond, EDF. Sedan november 2011 har Eritrea avslutat alla program inom ramen för 10:e EDF. Minister Giorgish Teklemichael meddelade att man avsåg att först implementera sitt nationella program för utveckling innan man mottog pengar från EU. 

De pågående program som därmed annullerades inkluderar ett program till stöd för jordbrukssektorn (37 miljoner euro), ett program till stöd för domstolar (5 miljoner euro), ett program för att bistå utbildningen av tjänstemän (3,4 miljoner euro) och ett program för återupprättande av Asmara National Heritage (5 miljoner euro). Dessutom fanns ytterligare tillgängliga belopp på 68,3 miljoner euro.

Det är nu kommissionärens förhoppning om att man åter kan börja samarbeta med regimen i Eritrea för att dessa pengar skall nå landets utsatta befolkning. Jag hoppas att försöket till dialog lyckas. Eritreas befolkning måste veta att de inte är ensamma, utan att vi står på deras sida.

Trovärdigt rättssystem är ett stort problem för AVS-länderna

Idag hölls den formella invigningen av den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Abadula Gemada Dago, talman i Etiopiens parlament inledde ceremonin genom att påminna oss alla om urmänniskan Lucy och att det var just här i Etiopien som mänskligheten först reste på sig. Kenyanska Joyce Laboso är en av ordföranden av församlingen och underströk att finansiering är viktigt för AVS-länderna att uppnå Milleniummålet att minska fattigdomen, men att det inte är allt. Även privata sektorn och främst rättsväsendet har en viktig roll. Transparenta processer i samband med val eller domstolsbeslut är viktigt för befolkningens förtroende men även för at minska korruptionen.

Etiopiens premiärminister Hailemariyam Desalegn avslutade invigningen med att understryka AVS-ländernas eget ansvar för utveckling. Han uppmanade sina kolleger att komma ihåg att demokrati inte är att alternativ bland andra styrelseformer, det är ett måste för alla ledare med folkligt mandat. Det är en bra tanke, men med tanke på att Etiopiens styrande parti, Etiopiens Revolutionära Demokratiska Front, just nu innehar 544 avd de 547 platserna i parlamentet finns mycket att göra i landet för att respektera parlamentarismen och oppositionens rätt att kritisera regimen. Dessutom är premiärminister Desalegn, och tillika högsta befäl av militären, inte vald på tidsbegränsat mandat utan kan sitta kvar så länge parti vill. 

Etiopiens premiärminister Hailemariam Dessalegn under invigningen av AVS-EU-församlingens 26:e session. 

Den officiella invigningen avslutades med EVS-ländernas samt EU:s hymn.  Mötet hålls i FN:s kongresscenter i Addis Ababa. 

Att kritisera regimen har ett pris. Sedan 2011 sitter elva journalister fängslade i Etiopen, varav en av dem är internationellt erkända Eskinder Nega. Etiopien använder sin anti-terrorism lagstiftning för att kunna undanröja alla som underminerar regimen. Nega satt fängslad samtidigt som svenska journalisterna Martin Schibby och Johan Persson, men till skillnad från dem sitter han fortfarande fängslad. Under gårdagskvällens möte med AVS-EU-ländernas föreslog den gröna gruppen att de fängslade journalisterna i Etiopien bör besökas i fängelset för att säkerställa att deras rätt till sjukvår respekteras och att de inte utsett för tortyr. Detta är ett initiativ som jag helhjärtat ställer mig bakom.

Schibby och Persson tog sig in i Etiopiska Oganden-provinsen för att visa på de övergrepp som den regionala regimen utsatte befolkningen för. I regionen finns spår av olja, och möjlighet till rikedom har förvärrat situationen. Abdullahi Hussein jobbade nära Ogaden-presidenten Abdi Muhamoud men fick nog av övergreppen. Han lyckades ta sig till Sverige med över 100 timmar film som skulle klippas ner till en propagandavideo. På filmen verkar det finnas tydliga bevis på hur regionens milis utsätter befolkningen för mord, tortyr, olaga frihetsberövning, utpressning och våldtäkter.

Materialet är nu överlämnat till svenska Krigsbrottskommissionen, med ansvar för svenska utredningar av folkmord, och till internationella åklagarkammaren i Stockholm. De har nu inlett en förundersökning och deras uppgift är att bedöma huruvida allvarliga brott mot folkrätten som folkmord och tortyr har begåtts. Detta kan i så fall bli föremål för rättsliga åtgärder i Sverige eller föras vidare för prövning av åklagare hos den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag.

Efter mötet bytte jag några ord med Etiopiens statssekreterare, landets ambassadör till Frankrike samt mina kolleger Ana Gomes, Fiona Hall samt Catherine Bearder. 

Nya hus ger hopp åt invånarna i slummen

AVS-länderna står inför många och tuffa utmaningar, och en av dem är bostadsutveckling. Addis Ababas statsförvaltning var på plats för att berätta om sitt arbete att uppnå Milleniummålet att utrota slumboende. I Addis Ababa bor 3 procent av landets knappa 85 miljoner invånare. Landets urbana population ökar med drygt 4 procent varje år, vilket är mycket i jämförelse med resten av den afrikanska kontinenten. Hela 80 procent av den urbana populationen bor i slummen, dvs. i plåtskjul utan rinnande vatten, sanitet, el eller infrastuktur.

Statsförvaltningen i Addis Ababa lösning på problemet är höghus. I Etiopien äger staten all mark och behöver alltså inte de boendes godkännande för att riva slumområden och bygga nya billiga höghus. De lägenheter som byggs lottas sedan ut och staten ger upp till 90 procent av hyran som lån. Om de boende kan betala tillbaka den resterande summan får de äganderätt till lägenheten.

Systemet har funnit i 10 år och har lyft 542 000 personer ur slummen till lägenheter med vatten, el och avloppssystem. Staden planerar att bygga 100 000 nya lägenheter varje år under de kommande sju åren. Det kommer att hjälpa en stor del av Addis Ababas fattigaste befolkning. Men för många är det svårt att anpassa sig till det nya livet i lägenhet. Att behålla sociala strukturer, lokala föreningar och traditioner är viktigt både för att hålla kriminaliteten nere och för att för att skapa jobb i området. 

Efter presentationen åkte vi ut till några av Addis Ababas nybyggen. På den ena plasten var hela 20 000 lägenheter under uppbyggnad. De nya husen ger hopp åt de familjer som kämpar för att klara sig i slummen, men för att komma ut fattigdom behövs mer än bara en ny lägenhet. Det krävs utbildning och infrastruktur som möjliggör att man kan ta sig till och från arbete och förutsägbarhet om man får bo kvar  eller inte. Utan detta blir Addis Ababas imponerande projekt enbart en omlokalisering av de allra fattigaste. 

Vid den ena byggplatsen med min brittiska kollega Catherine Bearder och Makhosini Hlongwane från Zimbabwe. 

På väg ut till byggplatserna körde vi igenom stora slumområden. 

På byggplatsen med min etiopiska kollega i AVS-EU-församlingen.

Statsförvaltningen i Addis Ababa bygger 20 000 lägenheter för stadens stora slumbefolkning.

Pressfrihet och terrorism heta ämnen i Addis Ababa

På måndag den 25 november invigs den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet hålls den här gången i Etiopiska Addis Ababa och idag startade de förberedande utskottsmötena. 

I det politiska utskottet som jag är medlem av hade vi två föreslagna rapporter på agendan, dels terrorismens globala utbredning samt nationella förlikningsprocesser i länder som upplevt konflikter och kriser. Det blev en lång debatt om rapporten om terrorism och sociala media skriven av min ungerska kollega Zita Gurmani och Moses Kollie från Liberia. 

Internet och sociala nätverk som Facebook, LinkedIn, Twitter och YouTube används i allt större utsträckning av gränsöverskridande terroristorganisationer för att rekrytera nya medlemmar, sprida propaganda och för att söka finansiering. Mina afrikanska kolleger var kritiska till att europeiska demokratier i sin vilja att skydda yttrandefriheten är tveksamma till att stänga ner webbsidor som förespråkar intolerans, hat och våld. Jag anser inte att man kan ställa frihet och säkerhet mot varandra och se vilken som väger tyngst. Personlig integritet och respekt för privatliv är fundamental för alla medborgare och det måste alla stater erkänna. Den senaste tidens NSA-skandal har visat att medborgare i USA och EU inte godkänner att deras privatliv på internet övervakas - utan deras godkännande. 

Vårt värdland Etiopien har en viktig roll för att bekämpa terrorism på Afrikas Horn. Som det mest stabila landet i regionen har de bl.a. bistått internationella insatser i Somalia för att bekämpa pirater och terrorgruppen al-Shabab. Etiopiens stöd är viktigt, jag anser att vi ändå måste väga kritisera dem för de mycket håra anti-terrorlagar som har satt ett tjugotal journalister i fängelse. Lagen missbrukas genom att kritisera alla som inte håller med regimen med att undergräva den nationella säkerheten, och därmed vara terrorist. Vi kommer alla ihåg de 438 dagar Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien. 

Detta är mycket beklagligt och jag har tillsammans med flera kolleger i Europaparlamentet skrivet brev till Etiopens regering för att förklara varför journalister som Eskinder Nega and Reeyot Alemu sitter fängslade. Såklart fick vi inget tydligt svar från de etiopiska parlamentarikerna. De förklarade saken med att lands grundlag som skyddar yttrandefriheten enbart är 20 år gammal och att det är svårt att hitta en balans. Det är inte alls svårt. De är inte terrorister, de utnyttjar enbart sin grundlagsskydde rätt att säga sin åsikt. 

I diskussion om internationella brottmålsdomstolen med James Kembi-Gitura, vice talman av Kenyas överhus.

Mötet avslutades med en diskussion om betydelsen av Internationella brottmålsdomstolen. Jag anser att domstolen spelar en viktig roll när nationella konflikter och inbördeskrig för det svårt att få till en nationell rättsprocess som accepteras av alla parter. En invändning mot domstolen är att förhandlingar kan skada förlikningsprocesser och slita upp sår som ännu inte läkts. Det kan stämma, men att gå så långt som att exkludera folkvalda personer är inte rimligt. Om någon misstänks för grova brott mot sin egen befolkning måste regeringen i landet leva upp till detta annars riskerar hela systemet att fallera. 

Ett aktuellt exempel är Kenyas president Uhuru Kenyatta och vicepresident William Ruto som bägge är misstänka för brott mot mänskligheten i samband med de våldsamheter som uppstod efter valet 2007 då över 1000 personer dog. Domstolen är rättslig, inte politisk, en slutsats som James Kembi-Gitura, vice talman i Kenyas överhus hade svårt att acceptera. Internationella brottmålsdomstolen har en viktig roll att ge upprättelse till de som inte får gehör på hemmaplan, och att politisera detta är mycket olyckligt. Det är inte Afrika som nu utreds, det är några misstänka brottslingar som råkar vara afrikaner. 

Europaparlamentet röstar för kvotering

Europaparlamentet har idag röstat för kvotering i bolagsstyrelser. Om medlemsstaterna i Ministerrådet följer samma linje kommer alla EU:s företag med fler med fler än 250 anställda vara tvungna att ha en bolagsstyrelse som består av minst 40 % kvinnor.

Min kollega Cecilia Wikström har varit den liberala gruppens skuggrapportör i utskottet för rättsliga frågor och jag har varit det i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Vi är båda överens. Jämställdhet måste ha högsta prioritet och kvotering är fel väg att gå.

Istället för att EU ska lägga sig i vilka som sitter i företagens styrelser borde det vara upp till ägarna själva. Det är ägarna som har investerat i företaget, inte EU, och därför ska också ägarna utse styrelsen. Det är en grundbult i äganderätten. Det är däremot viktigt att poängtera att vi fortfarande ska ställa krav och arbeta för förbättrad jämställdhet i våra djupt mansdominerade styrelser.

Vad Cecilia och jag förespråkar är den danska modellen. En modell som brukar kallas 'följ eller förklara', där företagen själva sätter upp mål för sitt jämställdhetsarbete och sedan har att antingen följa målen eller tydligt förklara varför det inte uppnåtts. Det är en liberal väg för jämställdhet.

Trots de långtgående kraven på kvotering är jag dock nöjd med att flera av mina tillägg i rapporten röstades igenom, exempelvis att EU:s institutioner bör föregå med gått exempel. Det innefattar Europeiska Centralbanken som måste göra något åt sin obefintliga jämställdhet. Idag finns ingen kvinna i ECB:s direktion.

Här kan du lyssnapå det tal jag höll i parlamentet inför omröstningen.

 

 

Mala Yousafzai mottog Sakharovpriset i Strasbourg

Idag delades Sakharov-priset ut till 16-åriga Malala Yousafzai från Pakistan. Europaparlamentets pris för tankefrihet till minne av den ryske dissidenten Andrei Sakharov har tidigare gått till storheter som Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi och Kofi Annan. Malala får priset för att hon trotsar förtryck och kämpar för allas, kvinnor och mäns, lika rätt till utbildning. Trots sin ringa ålder har hon redan gjort det i flera år. Den 9:e oktober sköts hon i huvudet under ett mordförsök när hon var på väg hem från skolan. Mirakulöst nog överlevde hon och efter att ha återhämtat sig bor hon nu i England.

Under prisutdelningen höll hon ett enastående tal (lyssna på det här) till parlamentets ledamöter. Hon inledde med filosofen Voltaires berömda citat "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det". Hon betonade att trots de svårigheter som finns i världen finns det hopp. Hopp om att det en dag kommer bli bättre. Och vägen till rikedom går genom utbildning. Utbildning för alla oavsett kön.

Jag är oerhört imponerad av hennes mod och förmåga och jag hoppas att världen tar till sig denna sextonåriga flickas visdom.

Malala Yousafzai under prisutdelningen i Europaparlamentet

 

IOK måste stå upp för idrottens och demokratins principer

Internationella Olympiska Kommittén vill sprida de den olympiska andan och förena människor världen. De vill göra det genom idrottens fredliga kraft som inte tar hänsyn till hudfärg, sexuell läggning eller ekonomiska förutsättningar. Inom idrotten är det mer än någon annanstans prestation som avgör vem som lyckas. Ett vackert ideal och en viktig del i byggandet av en bättre värld. Men ett olympiskt mästerskap är så mycket mer än det som händer på arenan och det som fångas av kamerans blixt.

Samtidigt som Ryssland förbereder sig inför vinterns olympiska folkfest i Sochi höjs tonläget mot de som väljer att leva ett liv som avviker från normen. Den senaste tiden har "anti-propaganda-lagar" antagits i Ryssland som förbjuder propaganda för icke-traditionella sexuella relationer mot minderåriga. Vad det exakt betyder är dock fortfarande oklart. Är det förbjudet att delta i Pride-demonstrationer som minderåriga kan tänkas se? Är det förbjudet öppet på Rysslands gator avvika från den heterosexuella normen? Och är det förbjudet för föräldrar att sympatisera med HBT-personer? Oavsett vilket är det en utveckling som varken är förenlig med de mänskliga rättigheterna eller den olympiska andan.

Den 30:e oktober skickade mina kolleger och jag, från flera politiska grupper och länder, ett brev till den nyvalde ordföranden för IOK, Thomas Bach, där vi uttryckte vår oro över situation i Ryssland. Som det står i den olympiska stadgan ska mästerskapet lämna efter sig ett positivt arv i linje med den olympiska andan. Därför är det extra viktigt att inte de mänskliga fri- och rättigheterna enbart garanteras för de som arbetar och deltar i de olympiska, utan också för Rysslands befolkning.

Vi mottog nyligen Thomas Bachs svar. Tyvärr tänker han inte aktivt ta ställning för att mänskliga rättigheter garanteras även de ryska medborgarna. Han svarar att IOK vid upprepade tillfällen blivit försäkrade av ryska myndigheter, inklusive Vladimir Putin, att principerna om icke-diskriminering kommer att upprätthållas för alla deltagare vid de olympiska spelen. Men det är inte tillräckligt! Det hjälper inte Pride-demonstranterna i St. Petersburg. Det hjälper inte alla de som överväger att flytta från Ryssland till ett land som låter dem leva sitt liv i frihet. Och de det hjälper inte alla dem som fortfarande inte vågar leva öppet bland sina vänner.

När idrott och demokrati delar samma grundprinciper är det tråkigt att företrädarna för idrotten inte tar ställning för dem fullt ut. Därför hoppas jag att det även under detta mästerskap träder fram en Emma Green Tregaro som med målade naglar tar ställning och vågar säga det som idrottens mäktigaste män inte vågar säga.

Avtackad på landsmötet

Idag avslutades Folkpartiets landsmöte 2013. Ett nytt partiprogram har antagits och debattglada partivänner har gjort sin röst hörd. Vid avslutningen blev jag och Birgitta Rydberg avtackade för vårt arbete i Partistyrelsen. Det har varit ett ärofyllt, spännande och roligt uppdrag som jag med varm hand överlämnar till den nya styrelsen och jag önskar den all lycka i sitt arbete över detta supervalår. Jag hoppas att vi tar chansen i vår att visa att vi är Sveriges mest EU-vänliga parti och tar tydlig ställning för mer samarbete i Europa och att Sverige ska vara an aktiv del i EU:s kärna.

Nu ser jag fram emot det kommande arbetet i valberedningen och min kandidatur till vice ordförande i det liberala europeiska partiet, ALDE.

Jag och Birgitta Rydberg avtackades för vårt arbete i Partistyrelsen

Marit Paulsen ställer upp i Europaparlamentsvalet

Marit Paulsen tillkännagav alldeles nyss sin kandidatur till Europaparlamentsvalet i maj nästa år. För oss som bryr oss om Europas framtid var det självklart ett glädjande besked. I valet 2009 var hon den svenska kandidat som fick överlägset flest personröster och hon var också en starkt bidragande faktor till Folkpartiets valframgång.

Hon påminde sina landsmötesvänner om det allvar som Europa nu står inför. Hon påminde oss om att gå och rösta och rösta på ett demokratiskt parti. Vi står inför ett vägval och en potentiell avgrund. En ekonomisk kris av den magnitud som vi nu upplever har inte upplevts sedan 30-talet. Det slutade då med ett Europa i spillror. Därför är det oerhört viktigt att vi påminner våra vänner att demokrati och öppenhet inte är något som kan ärvas av tidigare generationer. Det måste varje generation skapa själv.

Jag är övertygad om att Marit kommer att axla ansvaret och arbeta för demokrati, öppenhet och en sund jordbrukspolitik i Europa. Jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta röra om i Europaparlamentets gryta. Och jag är övertygad om att Europa behöver sin tant i Bryssel.

Jag önskar dig all lycka till Marit.

Folkpartiet tar tydlig ställning för euron

Idag fortsätter Folkpartiets landsmöte i Västerås, och förmiddagens förhandlingar handlade om ekonomi, företagande och arbetsmarknad. Fokus i debatten låg så klart på åtgärder på nationell nivå, men ett ärende som jag själv var uppe och försvarade var euron.  Den europeiska valutan är både ett politiskt och ekonomiskt projekt, och genom en gemensam valuta fördjupas samarbetet mellan EU:s medlemsländer.

Jag anser att det är olyckligt att Sverige har samma svala inställning till valutasamarbetet som till bankunionen och andra områden där EU-länderna nu beslutar om fördjupat samarbete. När allt är klart kommer vi att tydligt se ett tvådelat EU. En kärna av länder som samarbetar djupare, och ett antal länder som står vid sidan om. Sverige ska inte stå vid sidan, Sverige ska tillhöra EU:s kärna. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiet idag beslutade att i partiprogrammet säga att Sverige ska införa euron och att det ligger i Sveriges intresse att stabilisera det gemensamma reglerverket för det ekonomiska samarbetet. Med detta är Folkpartiet nu det parti som ger tydligast besked i den mycket viktiga frågan om Sveriges roll i EU:s ekonomiska politik.

Ett mycket trevligt inslag på landsmötena är mötena med partivänner från när och fjärran. Också från fornstora dagar, då vi hade en Folkpartistisk statsminister.

Ola Ullsten, fd folkpartistisk statsminister, signerar sina memoarer på landsmötet

Min trevliga bänkgranne Ingemar Mundebo, fd. folkpartistisk budgetminister

EU-seminarium under Folkpartiets landsdagar

Idag inleddes Folkpartiets landsmöte i Västerås där bland annat nytt partigrogram ska antas. Efter att Jan Björklund sparkat igång mötet med sitt öppningstal höll jag tillsammans med mina två kollegor Marit Paulsen och Cecilia Wikström ett seminarium om arbetet i Europaparlamentet. Som Sveriges enda riktigt EU-positiva parti är det ett självklart inslag på vårt landsmöte.

På seminariet diskuterade vi och publiken allt från EU:s patentlagstiftning som till slut tröskats igenom efter 37 år till kostnaden för svenskars sjukvård i Spanien. En stor fråga i diskussionen var självklart den ekonomiska krisen och Sveriges förhållande till euron. Som liberal europavän är min åsikt att Sverige ska gå med i eurosamarbetet. Det är både ett ekonomiskt och ett politiskt projekt, vilket ibland glöms bort i debatten. Tysklands före detta förbundskanslern, Helmut Kohl, har ju påpekat är det inte säkert att Tyskland enats lika snabbt utan ett gemensamt valutasamarbete. Att Lettland blir det 18:e landet att införa euron vid årsskiftet och att Litauen förväntas göra det om drygt år visar på attraktiviteten i projektet. Snart kommer vi vara ensamma runt Östersjön utan att vara med. Det kommer att få konsekvenser för vår handel och vårt inflytande i Europa.

Cecilia Wikström, som arbetar med mänskliga rättigheter i parlamentet, påminde också om den värderingskris som kommit i den ekonomiska krisens spår. Idag ser vi en skrämmande utveckling i Europa. Främlingsfientliga krafter grupperar sig i alla Europas länder och nyligen inledde Marine Le Pen sin erövringsresa, med syfte att ena Europas främlingsfientliga partier och bilda en egen politisk grupp i parlamentet, med att besöka Sverige och Jimmie Åkesson. Som tur är lär det inte vara en lätt uppgift att förena nationalister över nationsgränser.

För mig, Marit och Cecilia är EU en självklar och viktig del av Sverige och Folkpartiet. Vi påverkas ständigt av de beslut som fattas i EU:s institutioner och vi som medborgare får mer och mer makt att påverka besluten. Därför är det viktigt att vi folkpartister tar EU och Europaparlamentsvalet på allvar.

Jag hoppas att vi ses på landsmötet i Västerås och tillsammans hjälps åt att förbättra Sveriges mest EU-vänliga parti. Välkommen!

Jag, Cecilia Wikström, Marit Paulsen och Lars Ströman under dagens EU-seminarium

Seminarium i Malmö om organiserad brottslighet

Idag inleddes dagen i Malmö med ett seminarium om organiserad gränsöverskridande kriminalitet i Europa. Som medlem av det tillfälliga utskottet mot organiserad brottslighet i Europaparlamentet, CRIM-utskottet, har jag de senaste 18 månaderna lyssnat till experter på området tillsammans med kollgerna i utskottet tagit fram en rapport med ett 20-tal förslag på åtgärder på EU-nivå.

Idag finns 3600 kriminella ligor i Europa, och det är inte bara den sicilianska maffian som vi kanske tänker på- Även Sverige är drabbat. Det är våldsdåden i Malmö och Göteborg bevis på. Av de 10 miljoner illegala vapen som finns i EU kommer en andel även till våra svenska städer.

Under seminariet i Malmö presenterar jag CRIM-utskottets arbete i Europaparlamentet.

Förutom att presentera arbetet som CRIM-utskottet hade jag även bjudit in ett par experter på området. Solweig Wollstad är åklagare vid Internationella åklagarmyndigheten i Skåne län, Stefan Sintéus är chef för länskriminalen i Malmö och Joakim Palmqvist är välkänd journalist och författare som kartlagt ligor i Sverige. Folkpartiets rättspolitiska talesperson Johan Pehrson moderedare samtalet.

Johan Pehrson, Stefan Sintéus, Solweig Wollstad och Joakim Palmqvist berättar om hur ligorna kan stoppas. 

Ett 50-tal personer hade tagit sig till lokalerna i Malmö och diskussionen med publiken handlade mycket om tilliten till andra EU-länders polis och rättsystem. Kan man tro att polisen i Bulgarien och Rumänien gör ett lika bra jobb som polisen i Sverige? Ja, det kan man. Förutom att det finns goda exempel på samarbete för att stoppa trafficking gav Solweig Wollstad ett bra exempel. Efter sina år som svensk samordnare för Eurojust, EU:s åklagaresamarbete, i Haag har hon god kännedom om de ländernas rättstraditioner och effektivitet. Polisen i Storbritannien och Italien litar inte på den svenska polisen, utan anser att man är för flat mot kriminella ligor. Det som är smuggling i ett land är bedrägeri i ett annat. Vad som behövs är god kännedom om andra länders system och personliga kontakter. Just därför tycker jag det är tråkigt att Sveriges riksdag och justitieminister inte ställde sig bakom EU-kommissionens förslag om att utvidga Eurojust till en åklagarmyndighet.

När brottsligheten är gränsöverskridande räcker det inte med nationella lösnngar. Förutom gemensamma brottsrekvisit och straffstater för de brott som är särskilt allvarliga, som narkotikabrott och penningtvätt, krävs också mer information om till allmänheten. Idag faller en fjärdedel av svenska folket för bedrägeri. Det kan vara allt från orealistiskt billiga taxiresor till dyra telefoner som reas ut på internet. Förutom att de drabbar miljontals konsumenter ger det nödvändiga inkomster till skurkarna. Här har vi alla ett ansvar att tänka efter innan vi faller för ett kap. Mycket ofta är det för bra för att vara sant.

Slarv och fusk med EU:s pengar sker i medlemsländer

Idag skriver jag på Dagens Nyheter om slarv med EU:s budget. I går publicerade Europeiska revisionsrätten rapporten för 2012 års utbetalningar. Av de 140 miljarder euro som EU:s institutioner betalade ut till olika projekt och stödprogram gjordes 4,8 procent av dessa utbetalningar på felaktiga grunder.

Ofta glöms en viktig sak. Nämligen att fusket och felaktigheterna till nära 80 procent sker i EU:s medlemsländer.

Här kan du läsa hela artikeln.

Europaparlamentet ställer Trojkan till svars

Idag medverkade jag i Sveriges Radios Studio Ett, om den så kallade trojkan och eurozonens krishantering. Trojkan som består av Kommissionen, Europeiska Centralbanken och Internationella Valutafonden har fått mycket kritik för sitt sätt att försöka åtgärda krisen i eurozonen. Kritiken har dels handlat om den tuffa åtstramningspolitik som Trojkan förordat för Europas länder i kirs och dels det demokratiska underskott som Trojkan lider av.

Jag anser att stora delar av den ekonomiska politik som genomförts varit nödvändig för att länderna ska ta sig ur krisen. Däremot är trojkans demokratiska underskott ett enormt problem. Vi kan inte ha ett system som tillåter att miljontals människors framtid avgörs utan insyn bakom stängda dörrar och av icke-folkvalda teknokrater. Därför är det glädjande att Europaparlamentet idag, genom en utfrågning av representanter från Kommissionen och Europeiska Centralbanken, inledde arbetet med att ställa trojkan till svars och kräva större insyn.

Liberala möten i London

Gårdagen var historisk för mig. Jag fick besöka "The National Liberal Club" i London, grundad 1862 och lyssna på den holländska premiärminstern, Mark Rutte, som höll det årliga Isaiah Berlin-föreläsningeni regi av den Liberala Internationalen.

Den välkände brittiske liberalen,  filosofen och idéhistorikern Berlin, föddes i Riga för att sedan tvingas fly till Storbritannien efter den ryska revolutionen. Berlin är kanske mest känd för sina analyser med utgångspunkt i frihetsbegreppet;  frihet från, frihet till - negativ och positiv frihet.

Rutte utgick från detta tema och talade sedan mycket om hur han ser på EU:s framtid. Jag fick möjlighet att prata en hel del med honom både före hans föreläsning och efteråt i samband med en lunch. En öppen och intressant liberal, kanske den liberal i Europa idag med störst inflytande.

När jag gick från mötet så fann jag Rutte med sina två medarbetare gående på gatan några hundra meter från Parlamentet, som vilka turister som helst denna lediga höstvecka där den brittiska huvudstaden mer eller mindre invaderas av turister.

I samtal med Hollands premiärminister Mark Rutte på The National Liberal Club i London.
 

Den sena eftermiddagen igår försökte jag saluföra min kandidatur som vice ordförande i Aldepartiet. Kongressen där valet skall göras äger rum i slutet av november i London och närmar sig med stormsteg. Jag träffade ett tjugotal liberaler, parlamentsledamöter och medlemmar från det brittiska liberala partiet Liberaldemokraterna, Lib Dem. Det gick hyggligt, men man vet aldrig.

Dagens huvudpunkt blev rundvandringen i House of Commons och House of Lords. Den vänlige medarbetaren hos Lib Dem, Peter Lesniak, förde mig runt i dessa historiska domäner.

För att anträda Lordernas Hus krävdes närvaro av en riktig Lord, Roger Roberts, en sympatisk liberal från Wales. Nog verkar det väl ålderdomligt och liberalerna har ju också velat avskaffa Överhuset, men detta motsatte sig Cameron. Men jag måste erkänna att jag kände en viss historisk tjusning!

 

Samtal med Storbritanniens finansminister

Just nu besöker jag London med en delegation från Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. På dagordningen står diskussioner om skattebrott, reformer och reglering av banksektorn samt finansiell stabilitet. Det är frågor som både jag och Europaparlamentet har arbetat hårt med sedan finanskrisen och är av yttersta vikt för att den europeiska gemenskapen ska kunna fortsätta att utvecklas. Hittills har mötet på 11th Downing Street med George Osborne, finansminister i Storbritannien, varit av speciellt intresse. Det var ett bra samtal där han talade väl om EU och uttryckte sin önskan att Storbritannien stannar kvar som medlem i Unionen.

Men för att det ska ske måste förändringar till i form av förändringar i EU:s fördrag, i synnerhet för eurozonen. Till dess att de är på plats kommer Storbritannien inte att gå med i bankunionen, vilket jag beklagar. Storbritannien behövs för att skapa legitimitet och stabilitet i de mekanismer som nu byggs upp för att skydda oss från nästa finansiella kris.

 

Många likheter finns mellan Osbornes och Anders Borgs argumentation om varför man ska stå utanför bankunionen. Osborne framhöll vikten av ett dynamiskt och flexibelt London som Europas viktigaste finanscentrum och det är förvisso sant, men Europas ledare måste lyfta blicken och inse att ensam är inte stark. För att klara framtidens ekonomiska och sociala utmaningar krävs mer samarbete inte mindre.



Från vänster: Hong Ngoc Liem, Adolfo Barberá del Rosal, Sayed Kamall, Sharon Bowles, Herbert Dorfmann, George Osborne, Pablo Zalba Bidegain, Olle Schmidt

Catherine Ashton har svarat på min fråga om Oswaldo Payás död

Oklarheterna kring den kubanske frihetskämpen Oswaldo Payás död kvarstår. Det var den 22:a juli 2012 som Payá omkom i en bilolycka. Hans familj är övertygad om att han mördades på grund av sitt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet på Kuba. Payá belönades 2002 med Sacharovpriset och nominerades flera gånger till Nobels fredspris. Hans berömmelse skyddade honom från att fängslas, men inte från att trakasseras och kanske inte heller från att mördas.

Det finns för många frågetecken kring den tragiska bilolyckan och därför har jag frågat EU:s höga representant för utrikesfrågor Catherine Ashton om hon kommer att diskutera fallet med representanter från den kubanska regimen. Jag har också frågat om hon stödjer en internationell utredning av fallet. Idag svarande hon, men tyvärr bara svepande och passade vidare ansvaret till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

 

Det är tråkigt att EU inte sätter ned foten och står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Att respektera demokratiska principer och mänskliga rättigheter borde idag vara en självklarhet i världens alla länder, men så är tyvärr inte fallet.

Nedan kan du läsa Catherine Ashtons svar.

 

"P-010754/2013

Svar från den höga representanten/vice ordföranden Catherine Ashton

(25.10.2013)

EU följer människorättsaktivisternas situation på Kuba på nära håll och tar regelbundet upp därtill hörande frågor i sin politiska dialog med de kubanska myndigheterna på alla nivåer.

Krav på en internationell och oberoende utredning har överlämnats officiellt till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu är det upp till FN:s råd för mänskliga rättigheter att avgöra hur relevant det är att inleda en utredning i ärendet. Den höga representanten/vice ordföranden upprepar sitt svar på fråga E-004347/2013[1]: EU och dess institutioner förfogar inte över den sortens mekanismer som krävs för att inleda en sådan utredning, men kommer även fortsättningsvis att bevaka situationen på nära håll."

SVT Forum om EU:s budget, Lampedusa och organiserad brottslighet

Gårdagens omröstningar i Europaparlamentet omfattande flera viktiga rapporter. Dels röstade vi om EU:s budget för 2014, om en resolution för bättre skydd för de flyktingar som kommer över Medelhavet, samt om mer samarbete mellan EU-länderna för att komma åt den organiserade brottsligehten.

Tillsammans med Centerpartsiets Kent Joahnsson diskuterar jag dessa frågor i programmet SVT Forum. 

Här kan du se klippet.

Europaparlamentet stödjer gemensamma verktyg för brottsbekämpning

Idag, den 23 oktober, gav Europaparlamentet stöd för ett initiativ att EU-kommissionen och EU:s medlemsländer ska ta fram gemensamma verktyg för att bekämpa organiserad brottslighet. Det är ett steg i rätt riktning.

I Europa finns 3 600 kriminella ligor och varje år inbringar handel med droger, människor, vapen och förfalskade varor hundratals miljoner euro. Varje år genererar människosmuggling 25 miljarder euro och smugglade cigaretter 10 miljarder euro. Det finns 10 miljoner illegala vapen i EU. Enbart korruptionen kostar årligen EU 120 miljarder euro och uppskattningsvis 100 miljarder euro av offentliga inkomster försvinner varje år på grund av momsbedrägeri. Detta är mycket allvarligt i tider av ekonomisk kris och vi måste ta gemensamma krafttag för att lösa dessa problem.

Rapporten fick stort stöd i Europaparlamentet, och den stora frågan var hur mycket inflytande EU:s myndigheter och institutioner bör ha i förhållande till medlemsstaterna. Jag vill se en större harmonisering av lagar på vissa områden. Att ytterligare stärka Europol, inrätta en europeisk åklagare och på sikt skapa ett europeiskt FBI är nödvändigt i kampen mot de kriminella ligorna. Efter dagens omröstning understryker Europaparlamentet också behovet av en EU-åklagare och det är ett steg i rätt riktning.

Det finns dock mycket kvar att göra. Lissabonfördraget stärkte Europols mandat men det räcker inte. Än idag är myndigheten beroende av att EU-länderna vill dela information och samarbeta. Om vi inte gemensamt tar krafttag mot den gränsöverskridande brottsligheten kommer Europa halka efter. Det är inte acceptabelt.