Pressfrihet och terrorism heta ämnen i Addis Ababa

På måndag den 25 november invigs den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet hålls den här gången i Etiopiska Addis Ababa och idag startade de förberedande utskottsmötena. 

I det politiska utskottet som jag är medlem av hade vi två föreslagna rapporter på agendan, dels terrorismens globala utbredning samt nationella förlikningsprocesser i länder som upplevt konflikter och kriser. Det blev en lång debatt om rapporten om terrorism och sociala media skriven av min ungerska kollega Zita Gurmani och Moses Kollie från Liberia. 

Internet och sociala nätverk som Facebook, LinkedIn, Twitter och YouTube används i allt större utsträckning av gränsöverskridande terroristorganisationer för att rekrytera nya medlemmar, sprida propaganda och för att söka finansiering. Mina afrikanska kolleger var kritiska till att europeiska demokratier i sin vilja att skydda yttrandefriheten är tveksamma till att stänga ner webbsidor som förespråkar intolerans, hat och våld. Jag anser inte att man kan ställa frihet och säkerhet mot varandra och se vilken som väger tyngst. Personlig integritet och respekt för privatliv är fundamental för alla medborgare och det måste alla stater erkänna. Den senaste tidens NSA-skandal har visat att medborgare i USA och EU inte godkänner att deras privatliv på internet övervakas - utan deras godkännande. 

Vårt värdland Etiopien har en viktig roll för att bekämpa terrorism på Afrikas Horn. Som det mest stabila landet i regionen har de bl.a. bistått internationella insatser i Somalia för att bekämpa pirater och terrorgruppen al-Shabab. Etiopiens stöd är viktigt, jag anser att vi ändå måste väga kritisera dem för de mycket håra anti-terrorlagar som har satt ett tjugotal journalister i fängelse. Lagen missbrukas genom att kritisera alla som inte håller med regimen med att undergräva den nationella säkerheten, och därmed vara terrorist. Vi kommer alla ihåg de 438 dagar Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien. 

Detta är mycket beklagligt och jag har tillsammans med flera kolleger i Europaparlamentet skrivet brev till Etiopens regering för att förklara varför journalister som Eskinder Nega and Reeyot Alemu sitter fängslade. Såklart fick vi inget tydligt svar från de etiopiska parlamentarikerna. De förklarade saken med att lands grundlag som skyddar yttrandefriheten enbart är 20 år gammal och att det är svårt att hitta en balans. Det är inte alls svårt. De är inte terrorister, de utnyttjar enbart sin grundlagsskydde rätt att säga sin åsikt. 

I diskussion om internationella brottmålsdomstolen med James Kembi-Gitura, vice talman av Kenyas överhus.

Mötet avslutades med en diskussion om betydelsen av Internationella brottmålsdomstolen. Jag anser att domstolen spelar en viktig roll när nationella konflikter och inbördeskrig för det svårt att få till en nationell rättsprocess som accepteras av alla parter. En invändning mot domstolen är att förhandlingar kan skada förlikningsprocesser och slita upp sår som ännu inte läkts. Det kan stämma, men att gå så långt som att exkludera folkvalda personer är inte rimligt. Om någon misstänks för grova brott mot sin egen befolkning måste regeringen i landet leva upp till detta annars riskerar hela systemet att fallera. 

Ett aktuellt exempel är Kenyas president Uhuru Kenyatta och vicepresident William Ruto som bägge är misstänka för brott mot mänskligheten i samband med de våldsamheter som uppstod efter valet 2007 då över 1000 personer dog. Domstolen är rättslig, inte politisk, en slutsats som James Kembi-Gitura, vice talman i Kenyas överhus hade svårt att acceptera. Internationella brottmålsdomstolen har en viktig roll att ge upprättelse till de som inte får gehör på hemmaplan, och att politisera detta är mycket olyckligt. Det är inte Afrika som nu utreds, det är några misstänka brottslingar som råkar vara afrikaner.