AVS-länderna måste ta ansvar för att Dawit Isaak friges

Idag hade vi möjlighet att ställa frågor till AVS-ländernas råd samt till EU:s ordförandeland Litauen. AVS-länderna representerades av Fonotoe Lufafesili Pierre Lauofo, nuvarande ordförande för AVS-rådet och utrikesminister i Samoa, och jag frågade om de kunde tänka sig att stödja stater som gör framsteg i fråga om pressfrihet, som Namibia, Ghana, Botswana, Trinidad och Tobago, för att bilda ett nätverk som erbjuder det konstnärliga fria ordet för att konsolidera denna växande rörelse som ger fristäder för censurerade och förtryckta kulturarbetare.

Enligt 2013 World Press Freedom Index respekterar många AVS-länder fortfarande inte yttrandefrihet. Det var därför glädjande att AVS-rådet var positiva till mitt förslag. Jag kommer nu att kontakta Lauofo och AVS-rådets sekretariat med konkreta förslag på hur Afrika, Västindien och Stilla havet kan hjälpa alla de journalister som sitter fängslade.

Jag påminde även rådet om situationen i Eritrea där 28 journalister sitter fängslade, och krävde svar på om de hade någon information om Dawit Isaak och hans kolleger. Dessvärre hade rådet ingen ny information om Dawit Isaak. Länder som Eritrea har ratificerat internationella och regionala konventioner om att värna yttrandefrihet men lever inte upp till sina åtaganden. AVS-länderna måste sätta ner foten. 

Efter diskussionen talade jag med Lauofo och han lovade återkomma när han fått fram färsk information om Dawit Isaak. Kanske det krävs en oberoende part från Stilla havet för att lösa det afrikanska problem.

Efter utfrågningen överräckte jag Gellert Tamas film "Dawit Isaak och tystnaden" till ordförande Lauofo. Han lovade återkomma till mig med ny information om Dawit Isaak. 

EU återupptar förhandlingarna med Eritrea

Igår kväll var EU:s kommissionär Andris Pielbags, ansvarig för utvecklingsfrågor, på plats i Addis Ababa för att svara på våra frågor som rör EU-kommissionens arbete i EU-AVS-länderna. Min fråga gällde människosmugglingen i egyptiska Sinaiöknen. Förra året flydde 305 723 personer från regimen i Eritrea. Majoriteten kommer till flyktingläger i Sudan och Etiopien.

Både EU och Afrikanska Unionen, AU, har en moralisk skyldighet att hjälpa dessa människor och säkerställa att de i jakt på ett bättre liv omkommer i Medelhavet. Jag frågade kommissionären om hans ansåg att samarbetet med AU var tillräcklig, och om han var villig att tillsammans med AU inrätta särskilda arbetsgrupper som ska öka säkerheten i flyktinglägren. Idag finns fakta som tyder på att människosmugglarna arbetar aktivt inne i lägren.

Kommissionär Piebalgs höll med om att mer måste göras, men underströk att det är svårt att arbeta operativt med AU då de inte har mandat att utföra mycket att de jag föreslog. Däremot ansåg kommissionären att det fanns två områden där EU och AU kan samarbeta; att komma åt kärnan av problemet i Eritrea och att hitta de kriminella ligorna.

Kommissionär Andris Piebalgs svarade på frågor om EU-kommissionens arbete i AVS-länderna.

Att komma åt kärnan av problemet, dvs. fattigdom, instabilitet och politisk oförutsägbarhet är svårt. Kommissionären var mycket bekymrad över situationen i Eritrea. Kommissionären bekräftade att ett möte mellan EU:s högsta representanter och Eritrea ägt rum i Bryssel, samt att EU:s särskilda representant för Afrikas Horn, Alexander Rondos, är på väg till Eritrea nästa vecka. Den huvudsakliga frågan för mötet är att återuppta arbetet med EU:s biståndsfond, EDF. Sedan november 2011 har Eritrea avslutat alla program inom ramen för 10:e EDF. Minister Giorgish Teklemichael meddelade att man avsåg att först implementera sitt nationella program för utveckling innan man mottog pengar från EU. 

De pågående program som därmed annullerades inkluderar ett program till stöd för jordbrukssektorn (37 miljoner euro), ett program till stöd för domstolar (5 miljoner euro), ett program för att bistå utbildningen av tjänstemän (3,4 miljoner euro) och ett program för återupprättande av Asmara National Heritage (5 miljoner euro). Dessutom fanns ytterligare tillgängliga belopp på 68,3 miljoner euro.

Det är nu kommissionärens förhoppning om att man åter kan börja samarbeta med regimen i Eritrea för att dessa pengar skall nå landets utsatta befolkning. Jag hoppas att försöket till dialog lyckas. Eritreas befolkning måste veta att de inte är ensamma, utan att vi står på deras sida.

Trovärdigt rättssystem är ett stort problem för AVS-länderna

Idag hölls den formella invigningen av den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Abadula Gemada Dago, talman i Etiopiens parlament inledde ceremonin genom att påminna oss alla om urmänniskan Lucy och att det var just här i Etiopien som mänskligheten först reste på sig. Kenyanska Joyce Laboso är en av ordföranden av församlingen och underströk att finansiering är viktigt för AVS-länderna att uppnå Milleniummålet att minska fattigdomen, men att det inte är allt. Även privata sektorn och främst rättsväsendet har en viktig roll. Transparenta processer i samband med val eller domstolsbeslut är viktigt för befolkningens förtroende men även för at minska korruptionen.

Etiopiens premiärminister Hailemariyam Desalegn avslutade invigningen med att understryka AVS-ländernas eget ansvar för utveckling. Han uppmanade sina kolleger att komma ihåg att demokrati inte är att alternativ bland andra styrelseformer, det är ett måste för alla ledare med folkligt mandat. Det är en bra tanke, men med tanke på att Etiopiens styrande parti, Etiopiens Revolutionära Demokratiska Front, just nu innehar 544 avd de 547 platserna i parlamentet finns mycket att göra i landet för att respektera parlamentarismen och oppositionens rätt att kritisera regimen. Dessutom är premiärminister Desalegn, och tillika högsta befäl av militären, inte vald på tidsbegränsat mandat utan kan sitta kvar så länge parti vill. 

Etiopiens premiärminister Hailemariam Dessalegn under invigningen av AVS-EU-församlingens 26:e session. 

Den officiella invigningen avslutades med EVS-ländernas samt EU:s hymn.  Mötet hålls i FN:s kongresscenter i Addis Ababa. 

Att kritisera regimen har ett pris. Sedan 2011 sitter elva journalister fängslade i Etiopen, varav en av dem är internationellt erkända Eskinder Nega. Etiopien använder sin anti-terrorism lagstiftning för att kunna undanröja alla som underminerar regimen. Nega satt fängslad samtidigt som svenska journalisterna Martin Schibby och Johan Persson, men till skillnad från dem sitter han fortfarande fängslad. Under gårdagskvällens möte med AVS-EU-ländernas föreslog den gröna gruppen att de fängslade journalisterna i Etiopien bör besökas i fängelset för att säkerställa att deras rätt till sjukvår respekteras och att de inte utsett för tortyr. Detta är ett initiativ som jag helhjärtat ställer mig bakom.

Schibby och Persson tog sig in i Etiopiska Oganden-provinsen för att visa på de övergrepp som den regionala regimen utsatte befolkningen för. I regionen finns spår av olja, och möjlighet till rikedom har förvärrat situationen. Abdullahi Hussein jobbade nära Ogaden-presidenten Abdi Muhamoud men fick nog av övergreppen. Han lyckades ta sig till Sverige med över 100 timmar film som skulle klippas ner till en propagandavideo. På filmen verkar det finnas tydliga bevis på hur regionens milis utsätter befolkningen för mord, tortyr, olaga frihetsberövning, utpressning och våldtäkter.

Materialet är nu överlämnat till svenska Krigsbrottskommissionen, med ansvar för svenska utredningar av folkmord, och till internationella åklagarkammaren i Stockholm. De har nu inlett en förundersökning och deras uppgift är att bedöma huruvida allvarliga brott mot folkrätten som folkmord och tortyr har begåtts. Detta kan i så fall bli föremål för rättsliga åtgärder i Sverige eller föras vidare för prövning av åklagare hos den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag.

Efter mötet bytte jag några ord med Etiopiens statssekreterare, landets ambassadör till Frankrike samt mina kolleger Ana Gomes, Fiona Hall samt Catherine Bearder. 

Nya hus ger hopp åt invånarna i slummen

AVS-länderna står inför många och tuffa utmaningar, och en av dem är bostadsutveckling. Addis Ababas statsförvaltning var på plats för att berätta om sitt arbete att uppnå Milleniummålet att utrota slumboende. I Addis Ababa bor 3 procent av landets knappa 85 miljoner invånare. Landets urbana population ökar med drygt 4 procent varje år, vilket är mycket i jämförelse med resten av den afrikanska kontinenten. Hela 80 procent av den urbana populationen bor i slummen, dvs. i plåtskjul utan rinnande vatten, sanitet, el eller infrastuktur.

Statsförvaltningen i Addis Ababa lösning på problemet är höghus. I Etiopien äger staten all mark och behöver alltså inte de boendes godkännande för att riva slumområden och bygga nya billiga höghus. De lägenheter som byggs lottas sedan ut och staten ger upp till 90 procent av hyran som lån. Om de boende kan betala tillbaka den resterande summan får de äganderätt till lägenheten.

Systemet har funnit i 10 år och har lyft 542 000 personer ur slummen till lägenheter med vatten, el och avloppssystem. Staden planerar att bygga 100 000 nya lägenheter varje år under de kommande sju åren. Det kommer att hjälpa en stor del av Addis Ababas fattigaste befolkning. Men för många är det svårt att anpassa sig till det nya livet i lägenhet. Att behålla sociala strukturer, lokala föreningar och traditioner är viktigt både för att hålla kriminaliteten nere och för att för att skapa jobb i området. 

Efter presentationen åkte vi ut till några av Addis Ababas nybyggen. På den ena plasten var hela 20 000 lägenheter under uppbyggnad. De nya husen ger hopp åt de familjer som kämpar för att klara sig i slummen, men för att komma ut fattigdom behövs mer än bara en ny lägenhet. Det krävs utbildning och infrastruktur som möjliggör att man kan ta sig till och från arbete och förutsägbarhet om man får bo kvar  eller inte. Utan detta blir Addis Ababas imponerande projekt enbart en omlokalisering av de allra fattigaste. 

Vid den ena byggplatsen med min brittiska kollega Catherine Bearder och Makhosini Hlongwane från Zimbabwe. 

På väg ut till byggplatserna körde vi igenom stora slumområden. 

På byggplatsen med min etiopiska kollega i AVS-EU-församlingen.

Statsförvaltningen i Addis Ababa bygger 20 000 lägenheter för stadens stora slumbefolkning.

Pressfrihet och terrorism heta ämnen i Addis Ababa

På måndag den 25 november invigs den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet hålls den här gången i Etiopiska Addis Ababa och idag startade de förberedande utskottsmötena. 

I det politiska utskottet som jag är medlem av hade vi två föreslagna rapporter på agendan, dels terrorismens globala utbredning samt nationella förlikningsprocesser i länder som upplevt konflikter och kriser. Det blev en lång debatt om rapporten om terrorism och sociala media skriven av min ungerska kollega Zita Gurmani och Moses Kollie från Liberia. 

Internet och sociala nätverk som Facebook, LinkedIn, Twitter och YouTube används i allt större utsträckning av gränsöverskridande terroristorganisationer för att rekrytera nya medlemmar, sprida propaganda och för att söka finansiering. Mina afrikanska kolleger var kritiska till att europeiska demokratier i sin vilja att skydda yttrandefriheten är tveksamma till att stänga ner webbsidor som förespråkar intolerans, hat och våld. Jag anser inte att man kan ställa frihet och säkerhet mot varandra och se vilken som väger tyngst. Personlig integritet och respekt för privatliv är fundamental för alla medborgare och det måste alla stater erkänna. Den senaste tidens NSA-skandal har visat att medborgare i USA och EU inte godkänner att deras privatliv på internet övervakas - utan deras godkännande. 

Vårt värdland Etiopien har en viktig roll för att bekämpa terrorism på Afrikas Horn. Som det mest stabila landet i regionen har de bl.a. bistått internationella insatser i Somalia för att bekämpa pirater och terrorgruppen al-Shabab. Etiopiens stöd är viktigt, jag anser att vi ändå måste väga kritisera dem för de mycket håra anti-terrorlagar som har satt ett tjugotal journalister i fängelse. Lagen missbrukas genom att kritisera alla som inte håller med regimen med att undergräva den nationella säkerheten, och därmed vara terrorist. Vi kommer alla ihåg de 438 dagar Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien. 

Detta är mycket beklagligt och jag har tillsammans med flera kolleger i Europaparlamentet skrivet brev till Etiopens regering för att förklara varför journalister som Eskinder Nega and Reeyot Alemu sitter fängslade. Såklart fick vi inget tydligt svar från de etiopiska parlamentarikerna. De förklarade saken med att lands grundlag som skyddar yttrandefriheten enbart är 20 år gammal och att det är svårt att hitta en balans. Det är inte alls svårt. De är inte terrorister, de utnyttjar enbart sin grundlagsskydde rätt att säga sin åsikt. 

I diskussion om internationella brottmålsdomstolen med James Kembi-Gitura, vice talman av Kenyas överhus.

Mötet avslutades med en diskussion om betydelsen av Internationella brottmålsdomstolen. Jag anser att domstolen spelar en viktig roll när nationella konflikter och inbördeskrig för det svårt att få till en nationell rättsprocess som accepteras av alla parter. En invändning mot domstolen är att förhandlingar kan skada förlikningsprocesser och slita upp sår som ännu inte läkts. Det kan stämma, men att gå så långt som att exkludera folkvalda personer är inte rimligt. Om någon misstänks för grova brott mot sin egen befolkning måste regeringen i landet leva upp till detta annars riskerar hela systemet att fallera. 

Ett aktuellt exempel är Kenyas president Uhuru Kenyatta och vicepresident William Ruto som bägge är misstänka för brott mot mänskligheten i samband med de våldsamheter som uppstod efter valet 2007 då över 1000 personer dog. Domstolen är rättslig, inte politisk, en slutsats som James Kembi-Gitura, vice talman i Kenyas överhus hade svårt att acceptera. Internationella brottmålsdomstolen har en viktig roll att ge upprättelse till de som inte får gehör på hemmaplan, och att politisera detta är mycket olyckligt. Det är inte Afrika som nu utreds, det är några misstänka brottslingar som råkar vara afrikaner. 

Frige journalisten Eskinder Nega

Idag har jag, tillsammans med 15 av mina kollegor i Europaparlamentet skrivet ett öppet brev till Etiopiens premiärminister Hailemariam Desalegn om vår oro över den fängslade journalisten och bloggaren Eskinder Nega med önskan om hans omedelbara frigivande.

Eskinder Nega fängslades efter att ha skrivet online artiklar om möjligheten för en Arabisk-vår rörelse även i Etiopien. Premiärminister Desalegn har nu möjlighet att leda Etiopien mot mänskliga rättigheter och rätten att öppet uttrycka sin åsikt. Vi ber honom att använda sin makt och frige Eskinder Nega.

Brevet kan du läsa här

Etiopien gör det enda rätta

Det är mycket glädjande att Johan Persson och Martin Schibbye äntligen är frigivna. Etiopien har som vana att fängsla personer som uppmärksammar obekväma delar av regimens styre, men det har som tur vad även för vana att benåda dem under nyårsfirandet.

Regimen kunde i det här fallet inte längre hålla de två journalisterna fängslade, omvärldens påtryckningar för ett frigivande var för stora. En sådan konstant negativ publicitet blir i längden för kostsamt även för ett land som Etiopien.

Även ledamöter av Europaparlamentet har drivit frågan och har bland annat uppmanat kommissionen se över hur biståndet till Etiopien kan öppna upp för dialog på andra områden. Biståndet går idag huvudsakligen till fattigdomsbekämpning och att säkra mattillgångar, men innebär också att EU:s begäran för respekt av mänskliga rättigheter, pressfrihet kostar mycket att vägra diskutera.

Detta är en strategi som jag och mina kolleger hoppas att kunna ge resultat även i granlandet Eritrea, där jornalisten Dawit Isaak sedan snart 11 år tillbaka suttit fängslad. Att Johan Persson och Martin Schibbye nu släpps fria visar hur viktigt omvärldens ihärdiga fokus, dialog och fördömande verkligen är. Låt hos hoppas att även Dawit Isaak snart kan vara tillbaka hos sin familj.

Europa behöver Afrika

Afrika behöver Europa, men Europa behöver också Afrika. Världen förändras, maktbalanser förändras. Afrika har råvaror som Europa behöver. Europa har arbetskraftsbrist som Afrika kan hjälpa att möta. Afrika går framåt medan Europa backar – visste Du att Etiopien mellan 2000 - 2010 hade världens högsta tillväxtsiffror? En imponerande ekonomisk tillväxt på 8,4%, långt mer än Kina. Visserligen med ett mycket lägre ingångsvärde.