En praktikants dagbok – Erik Hammar

Mitt namn är Erik Hammar och jag har tillbringat en vecka på Olle Schmidts kontor i Bryssel.  Jag växte precis som Olle upp i Skärv, Västra Götaland, och till vardags studerar jag filosofi, statskunskap och ekonomi vid Oxfords universitet i Storbritannien.

På måndagen anlände jag vid Europaparlamentets ingång i samma stund som Kinas president Xi Jinping. Jag kunde inte ha fått en tydligare indikator på att jag i sanning anlänt till ett av världens viktigaste politiska centra. Efter en introduktion till personalen och en rundtur i parlamentet fick jag möjlighet att närvara vid en gemensam session mellan Europaparlamentet och Panafrikanska parlamentet. Bland annat diskuterades den känsliga frågan om homosexuellas rättigheter. Det var mycket intressant att se hur de olika delegaterna ställde sig till saken.

På tisdagen fick jag en närmare inblick i hur det dagliga arbetet på kontoret. Mina kollegor Julia, Rickard och Valter har alla varit mycket vänliga och behjälpliga under min resa mot bättre förståelse av denna komplexa institutions olika mekanismer. Denna dag bestod till övervägande del av att förbereda material och underlag för de olika omröstningar som skulle ske på onsdagen. Tunga rapporter och komplicerade ändringsförslag var legio.

Under onsdagen skedde plenumdebatter vilka jag hade förmånen bevittna. Dessa föregicks av ett otroligt intressant gruppmöte med den liberala partigruppen (ALDE). Jag kom att förstå att gruppmötena spelar en väldigt viktig roll i samordnandet av ställningstagandena till de mycket komplexa och ofta tekniska förslag som behandlas i stora kvantiteter i parlamentet. Utan partigrupperna som institutionell samordningsmekanism dristar jag mig säga att parlamentets arbete vore nära nog ogörligt.

Idag (torsdag) har jag deltagit i ett av politisk energi pulserande förmiddagsmöte. Detta var med anledning av de omröstningar som skulle ske 11:30, innan vilka de svenska liberalerna (C och Fp) med tjänstemän samlades för att ta ställning i de sista kontroversiella frågorna. Efter detta och lunch deltog jag i en rundvandring med besökare från Trygg Hansa och deras samarbetspartner, Akademikerorganisationen SACO.  Vi hade även ett möte där Olle talade om de frågor som dominerat parlamentets arbete den senaste tiden.

Imorgon kommer jag att tillbringa förmiddagen på kontoret innan jag tar mig ut till Charleroi-flygplatsen för att återvända till Sverige. Det har varit en mycket berikande vecka där jag fått en djupare förståelse för de mekanismer och processer som resulterar i beslut som påverkar människor i Europa och världen varje dag. Framför allt vill jag tacka Olle för att han accepterade min förfrågan att komma till honom, samt Valter, Rickard och Julia för att de gjorde upplevelsen mycket minnesvärd.

Vald till ALDE-partiets Vice President

ALDE-kongressen i London valde nyss mig till Vice President of the ALDE Party. Jag tackar ödmjukast för förtroendet och ser fram emot två spännande år. Jag kommer arbeta för ett mer inkluderande och mänskligare Europa. Jag hoppas att liberaler tar plats i debatten under detta valår och skiclar en tydlig signal att vi inte tolererar främlingsfientliga.

Liberala möten i London

Gårdagen var historisk för mig. Jag fick besöka "The National Liberal Club" i London, grundad 1862 och lyssna på den holländska premiärminstern, Mark Rutte, som höll det årliga Isaiah Berlin-föreläsningeni regi av den Liberala Internationalen.

Den välkände brittiske liberalen,  filosofen och idéhistorikern Berlin, föddes i Riga för att sedan tvingas fly till Storbritannien efter den ryska revolutionen. Berlin är kanske mest känd för sina analyser med utgångspunkt i frihetsbegreppet;  frihet från, frihet till - negativ och positiv frihet.

Rutte utgick från detta tema och talade sedan mycket om hur han ser på EU:s framtid. Jag fick möjlighet att prata en hel del med honom både före hans föreläsning och efteråt i samband med en lunch. En öppen och intressant liberal, kanske den liberal i Europa idag med störst inflytande.

När jag gick från mötet så fann jag Rutte med sina två medarbetare gående på gatan några hundra meter från Parlamentet, som vilka turister som helst denna lediga höstvecka där den brittiska huvudstaden mer eller mindre invaderas av turister.

I samtal med Hollands premiärminister Mark Rutte på The National Liberal Club i London.
 

Den sena eftermiddagen igår försökte jag saluföra min kandidatur som vice ordförande i Aldepartiet. Kongressen där valet skall göras äger rum i slutet av november i London och närmar sig med stormsteg. Jag träffade ett tjugotal liberaler, parlamentsledamöter och medlemmar från det brittiska liberala partiet Liberaldemokraterna, Lib Dem. Det gick hyggligt, men man vet aldrig.

Dagens huvudpunkt blev rundvandringen i House of Commons och House of Lords. Den vänlige medarbetaren hos Lib Dem, Peter Lesniak, förde mig runt i dessa historiska domäner.

För att anträda Lordernas Hus krävdes närvaro av en riktig Lord, Roger Roberts, en sympatisk liberal från Wales. Nog verkar det väl ålderdomligt och liberalerna har ju också velat avskaffa Överhuset, men detta motsatte sig Cameron. Men jag måste erkänna att jag kände en viss historisk tjusning!

 

Värdefullt utbyte i Nürnberg

I söndags talade jag på ett seminarium i Nürnberg på temat små och medelstora företag i Europa. Seminariet var organiserat av min liberala grupp ALDE i Europaparlamentet och ett flertal av mina kollegor i gruppen deltog i panelsamtalen.

Seminariet var lärorikt och gav värdefull insikt i viktiga frågor när det gäller de små och medelstora företagens situation i Tyskland och Europa.

Det var även en möjlighet att utbyta erfarenheter mellan länder på olika områden.

Exempelvis gällande andelen kvinnor på arbetsmarknaden var många intresserade av vår svenska modell med en stark välfärdssektor som underlättar för att kombinera familj och kärriär.

Samtidigt är delar av det tyska utbildningssystemet något vi i Sverige bör inspireras av, exempelvis vad gäller lärlingsprogram som verktyg för att få unga ut i arbete.

Ingolf F. Brauner, Bertram Brossardt, Jürgen Creutzmann, Petra Göckel, Nadja Hirsch,
Franziska Leupelt, Prof. Dr. Fritz Wickenhäuser, Martin Zeil och jag själv

Vi kan göra mer för Syrien

Under dagens debatt i Europaparlamentet var Syrien uppe på agendan. EU:s högste representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton, var fortfarande i Serbien och i hennes ställe svarade Stefan Fühle, kommissionär för utvidgning och grannskapspolitik, på våra frågor. För mig är den övergripande frågan varför omvärlden hjälpte Libyen, men inte Syrien?

Över 3,5 miljoner syrier har flytt sitt hemland. Sverige är ett av de EU-länder som tagit emot flest flyktingar från inbördeskriget i Syrien, men totalt har EU enbart tagit emot 4 procent av alla som lämnat Syrien. Grannländerna Jordanien, Turkiet och Libanon har tagit emot ca 1 miljon flyktingar vardera.

Jag frågade om kommissionen inte kunde göra som under kriget i Kosovo, och använda direktivet om miniminormer för att tillfälligt skydd av fördrivna personer och för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser. Mitt andra förslag var att visumkraven tillfälligt kan lyftas för de syriska flyktingarna.

Det var en besvikelse att kommissionären inte svarade på våra frågor. Detta är en alldeles för viktig fråga för svävande debatter och grumliga resonemang. EU måste göra mer för regionen, och ett första steg är att kommissionen visar våra utrikesministrar att det finns konkreta alternativ.

EU har ett ansvar att så snabbt som möjligt få ett slut på folkmordet. På kvällens möte med den liberala gruppen föreslog jag att vi kräver mer av kommissionen och utrikesministrarna. Vår gruppledare Guy Verhofstadt höll med, och så snart sanktionerna löper ut i slutet av maj kan flygfriazoner upprättas och vapenembargot ses över. Inbördeskrig kan inte vinnas, vårt ansvar är nu visa syrierna att omvärlden inte blundar för övergreppen.

Jag kandiderar till det liberala europeiska partiet ALDE

Idag offentliggörs min kandidatur till posten som vice ordförande för det liberala europeiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa, ALDE. ALDE är det tredje största politiska partiet som finns representerat i Europeiska unionens institutioner, med ett 70-tal Europaparlamentariker och ett antal ledamöter i både Europeiska kommissionen och Europeiska rådet.

 

Jag är glad för förtroendet från Folkpartiets ledning. Sverige måste vara med när EU utvecklas och genom att nominera mig visar Folkpartiet att vi har ambition att vara med och påverka.

 

Skulle jag bli vald till vice ordförande för ALDE är min förhoppning att jag ska kunna medverka till att frågor såsom värnandet av mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och ett stärkt konsumentskydd får ett större genomslag i den europeiska debatten.

 

Från och med valet 2014 kommer flera av de europeiska partierna att enas kring en kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande. Det innebär att partierna får en aktivare roll i EU-samarbetet.

 

Det är av största vikt att stärka demokratin inom EU och främja en europeisk debatt. Det är nu de europeiska partierna får sitt genombrott. Att kandidater till posten som EU-kommissionens ordförande i kommande valrörelse öppet och transparent visar partitillhörighet och visioner för framtidens Europa är ett nödvändigt steg mot ett mer demokratiskt EU!

 

Här finner Du min kampanjsida. Hjälp mig gärna att sprida den vidare!

EU måste gå från ord till handling när det gäller mänskliga rättigheter i Kina

Igår besökte den kände dissidenten Chen Guangcheng den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet.

Chen, som är blind och självlärd jurist specialiserad på mänskliga rättigheter, har suttit i fängelse i fyra år för att kritiserat den kinesiska regimen för ständiga övergrepp mot grundläggande mänskliga rättigheter. Chen hade gjort en anmälan mot staden Liniy i Shandong-provinsen för deras brutala sätt att genomföra enbarnspolitiken. Chen flydde till slut från sin husarrest till USA:s ambassad i Beijing och lever numera i USA. Chen har kvar sin familj i Kina, familjen trakasseras och förförljs av myndigheterna.

Cheng Guangcheng på ALDE:s gruppmöte igår

Chen Guangcheng har varit mycket aktiv framförallt gällande kvinnors och fattigas rättigheter. Han har fått Ramon Magsaysay-priset, kallat Asiens nobelpris, för sin kamp mot orättvisor.

Jag frågade om Chen tyckte EU gjorde tillräckligt för att påverka Kinas ledare. Han svarade mycket tydligt att Europa inte har gjort tillräckligt. Ord och handling måste alltid följas åt, och så är det inte, menade Chen.

Vid dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina i september 2006 kom det fram att ca. 250 000 personer då var frihetsberövade i kinesiska arbetsläger, en process kallad "omskolning genom arbete". Enligt officiellt statistik från Kinas finns inte några politiska fångar. Beslut om frihetsberövning tas inte i domstol utan på lokal nivå av polismyndigheter och till och med minderåriga från 14 år kan omfattas av det administrativa frihetsberövandet. Att en sådan orättvisa kan förkomma är helt förfärligt.

EU har ett ansvar gentemot Kinas befolkning att sätta press på landet för att respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Ökat samarbete, handel och utbyte är vägen fram, men vi får inte glömma denna viktiga fråga i dialogen med Kina. Från ord till handling!

Ingen visumfrihet för ryska statstjänstemän!

Idag är stora delar av EU-kommissionen i Moskva för möten med Rysslands president och regering. Bland annat väntar förhandlingar om visumlättnader för ryssar som till exempel vill resa till Sverige. Men inom EU finns ett politiskt motstånd mot visumlättnader.

Ryssland har mycket arbete kvar att göra på en mängd olika områden, inte minst vad gäller demokrati,  mänskliga rättigheter och korruption. Vi liberaler i Europaparlamentet (ALDE) accepterar inte visumfrihet för ryska statstjänstemän. Vi menar att det vore ett oacceptabelt svek gentemot landets opposition, människorättsorganisationer och andra aktivister som förföljs om vi skulle gå med på kraven från Putin.

ALDE kräver nu också att EU:s samtliga medlemsländer inför en "Magnitskij-lag" liknande den som gäller i USA sedan i december i fjol. Lagen är uppkallad efter Sergej Magnitskij, en av Rysslands ledande affärsjurister, som mördades år 2009 på grund av att han försvarade rättsstatprincipen i Ryssland. Att ingen ansvarig straffats kan ses som ett tydligt bevis på den djupa och omfattande korruptionen i Ryssland.

Däremot, och detta är viktigt att komma ihåg, är det välkommet att vi tagit tydliga steg framåt då det gäller snabbare ansökningsprocess och avgiftsfrihet för bland annat journalister och personer från olika intresseorganisationer som vill resa till EU!

Jämställdhet ska inte vara en kvinnofråga

Igår deltog jag i en paneldebatt om jämställdhet organiserat av ALDE (tidigare ELDR), paraplyorganisationen för liberala partier i Europa, då de lanserade sitt jämställdshetnätverk.

Tyvärr var jag den enda mannen på panelen tillsammans med fem kvinnor. Det är synd att jämställdhet ofta blir en kvinnofråga, när den borde vara en samhällsfråga.

 Jag och den kompetenta panelen

Bland annat diskuterades kvinnors ställning i politiken och i näringslivet, sexism och diskriminering samt kvinnliga entreprenörer.

Jag visade upp bilder på de tre beslutande organen i europeiska centralbanken där inte en enda kvinna finns representerad. Hur kan man från EU:s sida peka finger åt den privata sektorn när vi i våra egna institutioner har en sådan brist på jämställdhet?

På min högra sida Marion Lesmere,

kommunpolitiker i Bryssel, och mötets moderator

Sylvia Schreiber, redaktör på tyska Der Spiegel.

Jag menar att jämställdhet börjar i hemmet och handlar till stor del om att dela på ansvaret för hus och familj. Endast då kan man ge lika förutsättningar för män och kvinnor att satsa på karriären. Jag berättade om att jag själv varit pappaledig med min son och att detta val möttes av förvåning bland vissa kollegor på den tiden. Att som man stanna hemma med barn är tyvärr främmande för många europeiska länder idag.

Nej till ACTA

Under veckans plenisession röstade vi om det mycket uppmärksammade ACTA-avtalet, som är ett internationellt handelsavtal för att skärpa lagstiftningen kring upphovsrättsliga frågor.

Debatten har varit omfattande, inte minst på nätet och vi Europaparlamentariker har fått tusentals mail från oroade medborgare. Från FP:s sida har vi både på hemmaplan och i Europaparlamentet varit pådrivande för att få mer öppenhet och transparens kring avtalet.

Situationen förbättrades visserligen under förhandlingarnas gång, och både Europaparlamentet och allmänheten fick mer information om vad avtalet innebar.

Jag röstade tillsammans med kollegorna i den liberala gruppen emot avtalet. Min främsta kritik är att det varit för många osäkerheter kringavtalet som kommissionen helt enkelt inte kunnat förklara för vare sig oss Europaparlamentariker eller för allmänheten. En annan viktig kritik är att USA inte ser avtalet som bindande. Att då rösta igenom ett illa skrivet avtal känns inte rätt.

Jag anser att immaterialrätten är viktigt och bör skyddas, men inte genom ACTA.

Nya krislån i Europa

I förra veckan var jag på Cypern med mina kollegor från Europaparlamentets liberala grupp ALDE, för att se hur det gick med förberedelseran inför landers ordförandeskap i EU. Det var en intressant resa, speciellt givet de ekonomiska förhållanden som nu råder.

Cypern blev idag det femte landet att be om finansiell hjälpa från EU. Landet behöver 1,8 miljarder euro i lån i juni för att rädda bankerna Bank of Cyprus och Cyprus Popular. In i det sista vill Cyperns regering inte vända sig till EU:s permanenta stabilitetsfond på grund av de hårda sparkrav som krävts av långivarna. För exempelvis Grekland har sparkraven väckt stort missnöje bland befolkningen. Banken Cyprus Popular förlorade över två miljarder euro när värdet på grekiska skuldebrev tidigare skrevs ned.

Cypern har i likhet med andra krisande euroländer haft stora bytesbalansunderskott, vilka i likhet med Spanien finansierade en stor bygg- och fastighetsbubbla. Men i Cyperns fall har det även förvärrats av andra problam. Det första var en stor explosionen på en marinbas i juli fjol som slog ut landets största elverk, vilket stod för halva elförsörjningen. Katastrofen fick den cypriotiska centralbanken att gå ut med ett meddelande att landet kunde behöva ansöka om hjälp från euroländernas då just sjösatta stödfond, EFSF. Cypern fick emellertid hjälp från annat håll, nämligen Ryssland, som ställde upp med ett lån på tre miljarder euro.

Det nu aktuella nödlånet på närmare 2 miljarder euro kan verka mycket, men i dessa sammanhang är det närmast fikapengar och lär inte få någon större effekt på EU:s krishantering. Däremot har det en stor symbolisk betydelse. Om bara några dagar ta Cypern över ordförandeskapet i EU och i dessa kristider ska EU alltså ledas av ett land som inte kan sköta sina egna finanser. Även om Cyperns ordförandeskap inte kommer att vara märkt av den här tråkiga starten så inger det knappast något förtroende.

Liberalt manifest för småföretagare

Så här trevligt var det igår kväll när ALDE-kampanjen för småföretagare lanserades. Kollegan Marion Harkin (irländsk liberal) och jag signerar manifestet för europeiskt entreprenörskap.

(Foto: Lara Szpiro, ALDE)

Förslag på kvinnor till ECB:s styrelse

Idag kan EU: s finansministrar besluta om vem som ska ta över efter Gonzalez Palermo i ECB:s styrelse. Det finns idag inte en enda kvinna i direktionen, som består av sex män, eller i ECB-rådet, som utgörs av 23 män.

Olle Schmidt, initiativtagare inom ALDE-gruppen om en muntlig fråga till kommissionen på ämnet, säger i ett pressmeddelande den 29 februari 2012 att detta inte är en fråga om att ifrågasätta kandidaternas kompetens, utan en fråga om huruvida det finns ett systemfel i utnämningsprocessen som hindrar nominering av kvinnor.

Precis som att det inte råder någon tvekan om nuvarande kandidaters kompetens, råder det heller ingen tvekan om det faktum att det finns många kvalificerade kvinnor som kan övervägas i urvalsprocessen. Vi har tagit fram en lista med namn som vi kommer presentera för EU:s finansministrar, fortsätter Olle Schmidt.

Läs gärna pressmeddelandet i sin helhet här.

Här kan du också läsa Olle Schmidts och Bonnie Bernströms artikel i UNT om ämnet.

Det är entreprenörerna, inte staten, som får hjulen att rulla

Ett videomeddelande för ALDEs aktionsgrupp för mer småföretagande i EU!

Olle Schmidt talar, å ALDEs vägnar, om det polska ordförandeskapet

Vart är Europa på väg?

Tillsammans med mina kollegor Cecilia Wikström och Marit Paulsen organiserade jag idag ett seminarium om EU-politik i anslutning till Folkpartiets landsmöte i Karlstad. ALDE - den liberala gruppen i Europaparlamentet - sponsrade evenemanget.

Vi samtalade om Europas stora och svåra utmaningar idag - med finanskris, nationalism och ett EU som drar åt flera olika håll. Sverige, som står utanför det oerhört centrala eurosamarbetet blir alltmer politiskt marginaliserat. Det är mycket synd. Som min kollega Cecilia Wikström sa - ensam är inte stark!

Sverige borde gå med i europluspakten, och Sverige borde kunna gå med som medlem i räddningsfonden, EFSF. Då skulle vi kanske i alla fall få stå med och lyssna i dörren till rummet där besluten fattas.

EU-parlamentet om terrorattacken i Norge

Redan i lördags gjorde min kollega i ALDE-gruppen, Pat the Cope Gallagher, följande uttalande med anledning av det fruktansvärda illdådet i Oslo.

Pat är ordförande i EU-parlamentets Norge-delegation, där jag själv är suppleant.
Också parlamentets talman Jerzy Bucek har uttryckt sin stora sorg och medkänsla med det norska folket.
- Jag fördömer å det starkaste dessa fega attacker mot oskyldiga ungdomar, säger Buzek.

Statement:- Pat the Cope Gallagher MEP, the chairperson of the European Parliament - Norway delegation.

Cope Gallagher extends his condolences ,on behalf of the European Parliament/Norway delegation, to the Norwegian Mission to the EU , following the tragedies that took place last night on Utoya island and in Oslo city centre.
23/07/2011

Cope Gallagher extends his condolences ,on behalf of the European Parliament/Norway delegation, to the Norwegian Mission to the EU , following the tragedies that took place last night on Utoya island and in Oslo city centre. He has also spoken with his counterpart Ine Erikson Soreide MP Chair of the Norway delegation and expressed to her the delegation members deepest sympathy.

Pat the Cope Gallagher MEP, the chairperson of the European Parliament delegation that deals with political relations with Norway sent his his condolences this morning following the truly horrific tragedies that took place on Utoya Island and in Oslo city last night.

Pat the Cope Gallagher MEP said that " my thoughts and prayers are with the families and friends of the people who were so brutally killed and injured. The killings that took place on Utoya island happened at a political gathering of young people who both cherished and promoted democracy- a value that we all must seek to protect at all times".

Liberalerna får genomslag i Europa

Votewatch släppte sin rapport om trenderna i Europaparlamentet häromdagen. Det är bara att konstatera: det lönar sig att ta Europa på allvar. Den liberala gruppen som mina kollegor Marit och Cecilia och jag själv ingår i har lyckats allra bäst med att få genomslag i Europaparlamentets frågor. Kanske för att vår grupp är den mest Europavänliga och därmed engagerade.

Den liberala gruppen har vunnit omröstningarna i 89% av fallen, trots att vi bara har ungefär 11.5% av mandaten. Vi får ofta rollen av tungan på vågen. Vi har också höga närvarosiffror i parlamentet – själv har jag inte missat en session hittills och firade 100 Strasbourgsessioner häromsistens.

Man kan dra flera slutsatser av detta. Till exempel att om man vill att Sverige ska få så mycket som möjligt att säga till om i EU bör man skicka dem som brinner för EU-frågorna, inte dem som vill montera ner samarbetet och dess möjligheter. Vänsterkartellen har fortfarande mycket att svara på när det gäller EU-politiken inför valet.

Läs mer på Europaportalen som sammanfattar Votewatch:s rapport på ett lättfattligt sätt.