IOK måste stå upp för idrottens och demokratins principer

Internationella Olympiska Kommittén vill sprida de den olympiska andan och förena människor världen. De vill göra det genom idrottens fredliga kraft som inte tar hänsyn till hudfärg, sexuell läggning eller ekonomiska förutsättningar. Inom idrotten är det mer än någon annanstans prestation som avgör vem som lyckas. Ett vackert ideal och en viktig del i byggandet av en bättre värld. Men ett olympiskt mästerskap är så mycket mer än det som händer på arenan och det som fångas av kamerans blixt.

Samtidigt som Ryssland förbereder sig inför vinterns olympiska folkfest i Sochi höjs tonläget mot de som väljer att leva ett liv som avviker från normen. Den senaste tiden har "anti-propaganda-lagar" antagits i Ryssland som förbjuder propaganda för icke-traditionella sexuella relationer mot minderåriga. Vad det exakt betyder är dock fortfarande oklart. Är det förbjudet att delta i Pride-demonstrationer som minderåriga kan tänkas se? Är det förbjudet öppet på Rysslands gator avvika från den heterosexuella normen? Och är det förbjudet för föräldrar att sympatisera med HBT-personer? Oavsett vilket är det en utveckling som varken är förenlig med de mänskliga rättigheterna eller den olympiska andan.

Den 30:e oktober skickade mina kolleger och jag, från flera politiska grupper och länder, ett brev till den nyvalde ordföranden för IOK, Thomas Bach, där vi uttryckte vår oro över situation i Ryssland. Som det står i den olympiska stadgan ska mästerskapet lämna efter sig ett positivt arv i linje med den olympiska andan. Därför är det extra viktigt att inte de mänskliga fri- och rättigheterna enbart garanteras för de som arbetar och deltar i de olympiska, utan också för Rysslands befolkning.

Vi mottog nyligen Thomas Bachs svar. Tyvärr tänker han inte aktivt ta ställning för att mänskliga rättigheter garanteras även de ryska medborgarna. Han svarar att IOK vid upprepade tillfällen blivit försäkrade av ryska myndigheter, inklusive Vladimir Putin, att principerna om icke-diskriminering kommer att upprätthållas för alla deltagare vid de olympiska spelen. Men det är inte tillräckligt! Det hjälper inte Pride-demonstranterna i St. Petersburg. Det hjälper inte alla de som överväger att flytta från Ryssland till ett land som låter dem leva sitt liv i frihet. Och de det hjälper inte alla dem som fortfarande inte vågar leva öppet bland sina vänner.

När idrott och demokrati delar samma grundprinciper är det tråkigt att företrädarna för idrotten inte tar ställning för dem fullt ut. Därför hoppas jag att det även under detta mästerskap träder fram en Emma Green Tregaro som med målade naglar tar ställning och vågar säga det som idrottens mäktigaste män inte vågar säga.