Röstade ja till EU:s bankunion

Bankunionen som vi röstade om idag är av stor politisk och ekonomisk betydelse för valutaunionen och EU. Kanske den viktigaste omröstningen under hela mandatperioden. Jag röstade för bankunionen.

Nu får vi en gemensam stark europeisk tillsynsmyndighet i form av ECB - inte 28 svaga. Också en gemensam stabilitetsfond, så att skattebetalarna inte drabbas.

Valutaunionen har ifrågasatts av ekonomer och opinionsbildare ända från dess början.

De som inte trodde att euron skulle bli verklighet hade fel.

De som trodde att euron skulle kollapsa hade fel.

De som för två år sedan trodde Grekland skulle tvingas lämna valutaunionen hade fel.

Tid för eftertanke för dem som inte förstår beslutskraften som unionen kan uppbåda i orostider. Europa reser sig ur den värsta krisen sedan 20- och 30-talen.

Grekland har återvänt till internationella kapitalmarknaden. Också Irland och Portugal håller på att återhämta sig.

EU har visat sin styrka i svåra tider - bankunionen skapar stabilitet och trygghet. Men reformerna måste nu fortsätta. Jag beklagar att Sverige står utanför bankunionen. Det är inte bra för de svenska storbanker och försvagar Sveriges inflytande i EU.

Tid för Sverige att gå med i bankunionen

Artikel i Kvällsposten 4 april tillsammans med Jasenko Selimovic: Bankunionen innebär att Europeiska centralbanken, ECB, i slutet av året blir europeisk tillsynsmyndighet för euroområdets 130 största banker. Det ger stabilare banker, minskar splittringen på finansmarknaderna och stärker euroområdet. I en tid av ekonomisk osäkerhet är ECB den kanske viktigaste stabiliserande faktorn i EU. Läs hela artikeln på Kvällspostens webbsida.

EU behöver en gemensam krisfond för banker

Folkpartiets ledamöter röstade idag i Europaparlamentets sammanträde om den gemensamma avvecklingsmekanismen (SRM). En stor majoritet i parlamentet röstade för den sista delen av bankunionen, och vikten av ett gemensamt europeiskt svar på problemen i finansmarknaden har aldrig varit större. SRM innebär att EU ska inrätta gemensamma rekonstruktionsregler för banker som går i konkurs och även bilda en gemensam fond för krisstöd.

Det är viktigt för stabiliteten inom Europas banksektor att vi skapar en gemensam bankunion och en gemensam fond, och Sverige bör på sikt vara en del av denna union. Genom att anta ekonomiutskottets förhandlingsmandat hoppas parlamentet på genombrott i förhandlingarna med EU-ländernas finansministrar om den sista delen av bankunionen. Europaparlamentet säger dock tydligt säger nej till att använda EU:s budget eller nationella budgetar för att rädda banker i kris. Fonden måste istället finansieras av bankerna själva genom avgifter.

Det är viktigt att svenska skattebetalare inte ska stå för förluster i utländska banker om vi går med i bankunionen. Varje EU-land har ansvar för att sköta sina egna statsfinanser. Man ska inte kunna vältra över ansvaret för fallerande banker på något annat land och dess skattebetalare.

Europaparlamentet sätter nu press på Europas finansministrar att se över den överenskommelse de träffade före jul som förordade ett mellanstatligt avtal i stället för i EU-förordningen om SRM.

Det finns en risk för att den demokratiska legitimiteten och transparensen blir lidande i arbetet med fonden. Europaparlamentet och de nationella parlamentens roll borde stärkas genom till exempel genom public hearings. Dock är dagens omröstning ett steg i rätt riktning mot en lösning på problemet.

Årets arbete lider mot sitt slut

Nu börjar julen närma sig och året 2013 lida mot sitt slut. Under årets sista vecka i Europaparlamentet vill jag passa på att skicka en julhälsning och sammanfatta det som, ut mitt perspektiv, varit det viktigaste under året. En av de största frågorna vi arbetat med är bankunionen. Det samarbete mellan flertalet av EU:s medlemsstater som ska förhindra fler finansiella kriser. Just nu pågår arbetet med att fatta beslut om den andra delen i unionen, en avvecklingsmekanism för banker i nöd, och i natt kom EU:s finansministrar närmare en överenskommelse. Jag hoppas att Sveriges regering snart tar sitt förnuft till fånga och inser att Sverige behöver vara med och att Sverige behövs i bankunionen.

En annan viktig fråga som vi arbetat med under året är att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Precis som Europas övriga medborgare har de kriminella ligorna nytta av våra öppna gränser. För att inte den fria rörligheten ska hotas krävs ett fördjupat polisiärt och rättsligt samarbete inom EU. När brottsligheten är gränsöverskridande måste också samarbetet vara gränsöverskridande.

Förutom det dagliga arbetet har alla vi europavänner ett val i maj att se fram emot. Det kommer att bli ett val som kan komma att avgöra Europas framtid. Medborgarna har då möjligheten att välja om vi ska fördjupa vårt samarbete eller bygga murar mot våra grannar och ge vind i seglen åt de främlingsfientliga krafter som reser sig runt om i våra länder. För min del är valet självklart. Vi behöver Europa och Europa behöver oss.

Trots det stundande allvaret hoppas jag att ni alla får möjlighet att njuta av välförtjänst ledighet och en skön jul. God jul och gott nytt år!

På följande länk kan ni se en julhälsning från mig och en sammanfattning av det gångna året.

Folkpartiet tar tydlig ställning för euron

Idag fortsätter Folkpartiets landsmöte i Västerås, och förmiddagens förhandlingar handlade om ekonomi, företagande och arbetsmarknad. Fokus i debatten låg så klart på åtgärder på nationell nivå, men ett ärende som jag själv var uppe och försvarade var euron.  Den europeiska valutan är både ett politiskt och ekonomiskt projekt, och genom en gemensam valuta fördjupas samarbetet mellan EU:s medlemsländer.

Jag anser att det är olyckligt att Sverige har samma svala inställning till valutasamarbetet som till bankunionen och andra områden där EU-länderna nu beslutar om fördjupat samarbete. När allt är klart kommer vi att tydligt se ett tvådelat EU. En kärna av länder som samarbetar djupare, och ett antal länder som står vid sidan om. Sverige ska inte stå vid sidan, Sverige ska tillhöra EU:s kärna. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiet idag beslutade att i partiprogrammet säga att Sverige ska införa euron och att det ligger i Sveriges intresse att stabilisera det gemensamma reglerverket för det ekonomiska samarbetet. Med detta är Folkpartiet nu det parti som ger tydligast besked i den mycket viktiga frågan om Sveriges roll i EU:s ekonomiska politik.

Ett mycket trevligt inslag på landsmötena är mötena med partivänner från när och fjärran. Också från fornstora dagar, då vi hade en Folkpartistisk statsminister.

Ola Ullsten, fd folkpartistisk statsminister, signerar sina memoarer på landsmötet

Min trevliga bänkgranne Ingemar Mundebo, fd. folkpartistisk budgetminister

Samtal med Storbritanniens finansminister

Just nu besöker jag London med en delegation från Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. På dagordningen står diskussioner om skattebrott, reformer och reglering av banksektorn samt finansiell stabilitet. Det är frågor som både jag och Europaparlamentet har arbetat hårt med sedan finanskrisen och är av yttersta vikt för att den europeiska gemenskapen ska kunna fortsätta att utvecklas. Hittills har mötet på 11th Downing Street med George Osborne, finansminister i Storbritannien, varit av speciellt intresse. Det var ett bra samtal där han talade väl om EU och uttryckte sin önskan att Storbritannien stannar kvar som medlem i Unionen.

Men för att det ska ske måste förändringar till i form av förändringar i EU:s fördrag, i synnerhet för eurozonen. Till dess att de är på plats kommer Storbritannien inte att gå med i bankunionen, vilket jag beklagar. Storbritannien behövs för att skapa legitimitet och stabilitet i de mekanismer som nu byggs upp för att skydda oss från nästa finansiella kris.

 

Många likheter finns mellan Osbornes och Anders Borgs argumentation om varför man ska stå utanför bankunionen. Osborne framhöll vikten av ett dynamiskt och flexibelt London som Europas viktigaste finanscentrum och det är förvisso sant, men Europas ledare måste lyfta blicken och inse att ensam är inte stark. För att klara framtidens ekonomiska och sociala utmaningar krävs mer samarbete inte mindre.



Från vänster: Hong Ngoc Liem, Adolfo Barberá del Rosal, Sayed Kamall, Sharon Bowles, Herbert Dorfmann, George Osborne, Pablo Zalba Bidegain, Olle Schmidt

Överlappande EU-regelverk resultat av bankunionen

Under måndag eftermiddag besökte Europeiska Centralbankens chef, Mario Draghi, Europaparlamantet för offentlig utfrågning i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Bland annat diskuterades hur det nya regelverket för bankunionen kommer att fungera i praktiken och hur demokratisk kontroll ska kunna utkrävas. Jag fick möjlighet att ställa en fråga.

Jag berömde Draghi för ECBs nya jämställdhetspolicy som innebär att man ska fördubbla antalet kvinnor på ledande positioner i banken. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Min första fråga till Mario Draghi rörde vilka konsekvenser en fullständig bankunion (som berör euroländerna) skulle få för det Europeiska systemet för tillsyn av de finansiella marknaderna där alla 28 EU-länder deltar. Blir inte det institutionella ramverket för EU för komplext och överlappande?

Risken är att man inte längre kan reagera snabbt vid en kris eftersom ECB är tillsynsmyndighet för storbanker i euroområdet och nationella tillsynsmyndigheter är tillsynsmyndighet för banker utanför euroområdet.  Draghi vidhöll att institutionerna kommer att kunna fortsätta verka effektivt i det nya institutionella ramverket. Ramverket kommer att innebära en viss överlappning för att säkerställa ett nödvändigt informationsutbyte mellan institutionerna.

Ordförande Sharon Bowles menade dock att frågan om överlappande regelverk är en fråga som diskuteras mellan medlemsstaterna.

Jag frågade också hur det nya ramverket kommer att påverka övervakningen av banker som har sitt säte i länder utanför eurozonen men har verksamhet inne i eurozonen. För Sverige, som ju tyvärr inte är med i eurosamarbetet, är det en högst relevant fråga. Draghi menade att övervakningen i framtiden kommer att utföras på samma sätt som idag. Från ett övervakningsperspektiv kommer alltså, enligt honom, ingenting förändras för svenska banker.

Positiv ECB-chef undvek att svara

Idag var Europeiska Centralbankens (ECB) chef Mario Draghi återigen i utskottet för ekonomiska och monetära frågor för att höras av Europaparlamentarikerna om ECB:s monetära politik. Draghi presenterade centralbankens beslut från förra veckan, att ECB kommer att behålla styrräntan på samma låga nivå, eller ännu lägre, inom en överskådlig tid. Detta givetvis på grund av det tuffa ekonomiska klimat som råder i Europa, och i eurozonen i synnerhet.


Jag beklagar att Draghi fick så många frågor om den kritiserade IMF-rapporten där man utmålar EU:s institutioner efter deras hantering av situationen i Grekland då krisen var som värst. Jag framhöll den danska filosofen Kierkegaards ordspråk: att livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges. Det är lätt att i efterhand kritisera agerandet under krisåren. Men man måste komma ihåg att rädslan för vissa alternativa utfall gjorde att man agerade från ett annat perspektiv än vad man gör idag, med facit i hand.


Jag frågade Draghi om han inte tror att rättegången i Tysklands konstitutionsdomstol skadar ECB:s trovärdighet. Det är trots allt mycket som är på spel. Domstolen överväger huruvida ECB:s obligationsköpsprogram "outright monetary transactions", OMT, är förenliga med Tysklands konstitution. Draghi svarade att han inte var orolig.


På min fråga om huruvida bankunionen inte kommer att leda till ökade klyftor mellan länder inom och utanför eurozonen undvek Draghi att svara. Han påpekade istället vikten av en solid bankunion på plats för att minska fragmenteringen inom eurozonen. Möjligtvis kan det tolkas som en signal mot länder som Sverige som står vid sidan om.

Glädjande att Lettland blir medlem i euron

Jag välkomnar att Lettland blir det 18e landet i eurozonen 1 januari 2014. I onsdags togs beslut i rådet att på basis av EU-kommissionens rapport i enlighet med ECB:s rekommendation göra Lettland till fullvärdig medlem av EMU vid årsskiftet. Beslutet ska formellt godkännas av Europaparlamentet i sommar.

Lettlands anslutning till euron visar att det fortfarande finns en efterfrågan från utomstående länder att bli en del av valutaunionen. Detta trots ekonomernas dystra spekulationer om EMU:s sammanbrott som varit det ständiga budskapet i media under de senaste åren.

Jag menar att många underskattar den politiska viljan som håller eurozonen ihop. EU är inte endast ett ekonomiskt projekt, även om ekonomiskt utbyte och samarbete ofta har varit verktyget för att öka integrationen och välståndet i unionen.

Lettlands anslutning till euron pekar på att det finns hopp framåt. Med nya och starka regleringar för gemensam budgetöversyn och makroekonomisk samordning kommer eurozonen att gå stärkt ur krisen.

En verklig valutaunion kräver dock en bankunion på plats med gemensam översyn, gemensamma regler för banker i kris, samt en gemensam insättningsgaranti. I veckan antar min liberala grupp en resolution där vi lägger press på medlemsländerna att ta lagstiftningen om bankunionen framåt i ett högre tempo.

Med ett nytt medlemsland och en riktig bankunion på plats skulle framtiden se ljus ut för euron.

Veckans session i Strasbourg

Situationen i Syrien




Skatteflykt




Olle frågar om bankunion




Bankunion

The Banking Union and the survival of the euro - Mölle 24 maj 2013

Idag talar Olle om bankunionen på en konferens i Mölle med ekonomer från hela världen. 

Läs gärna hela Olles tal som du hittar genom att klicka här.

 

The euro will survive, its about the european history and uniting Europe. The euro is a political project!

Vi måste känna solidaritet med våra grannländer

I tisdags deltog jag i en paneldebatt om EU:s utmaningar då SKL tillsammans med Sveriges regionkontor i Bryssel ordnade konferens för besökande tjänstemän från regioner och kommuner. Panelen bestod av, förutom mig själv, Gunnar Hökmark (M), Kent Johansson (C) och Jens Nilsson (S).

Panelen

Eftersom mitt uppdrag var att presentera mina tankar kring EU:s utmaningar var det självklart att fokusera på den ekonomiska krisen och dess följdeffekter. Men som liberal anser jag samtidigt att man måste vara optimist. En rad lagstiftningsinitiativ vad gäller bättre ekonomisk styrning, budgetdisciplin, bankunion mm. driver en process av ökad integration och jag övertygad om att EU kommer att resa sig starkare ur krisen.

Gunnar Hökmark (M) och jag 

Frågan är om vi i Sverige vill vara med på den resan. Integrationen ökar vare sig vi vill eller inte och jag menar att Sverige måste vara en positiv och stark kraft i den processen. Detta betyder att man inte kan plocka godbitarna ur det europeiska samarbetet och stå utanför där det inte passar.

Vi får inte sätta oss på  höga hästar och se ner på de länder som har det svårt. I början av 1990-talet då jag satt i finansutskottet i riksdagen var vi inte så kaxiga vi heller. Nu står många av EU:s medlemsländer inför de strukturreformer som vi i Sverige tvingades genomföra. Det är av största vikt att vi är solidariska med våra europeiska grannländer.

Jag välkomnar bankunionen

Den 13 mars skrev Gunnar Hökmark (M) på DI debatt att bankunionen inte behövs. Jag håller inte med. Den allvarliga krisen i euroområdet och den senaste bankkrisen då hela banksystemet var nära att kollapsa visar att vi behöver mer och bättre tillsyn av banksektorn på EU-nivå. 

  
Jag välkomnar bankunionen - för kan bryta bankernas beroende av ett skyddsnät i form av statsgarantier. Skattebetalarna ska inte behöva rädda fallerande banker igen. 
  
Om det vore så enkelt att alla banker vore nationella, skulle jag kunna köpa Gunnar Hökmarks resonemang. Med nationella banker behövs ingen EU-lagstiftning eller bankunion. Då behövs ingen europeisk bankreglering. Men varför välkomnar Nordeas vd Christian Clausen och ordförande för svenska och europeiska bankföreningen bankunionen och vill att Sverige går med? 
  
Jo, därför att Nordea har verksamhet i både euroländer och icke-euroländer, i både Sverige, Danmark och Finland samt i Baltikum. Bankerna är inte längre nationella utan internationella, därför måste också tillsynen också vara europeisk. Clausen säger att på längre sikt gynnas Sverige av att vara med i bankunionen. En europeisk bankunion skulle fungera som dagens banktillsyn i Sverige: gemensamma regler, en tillsynsmyndighet och rutiner för att hantera krisbanker. Varför är Hökmark emot det vi redan har i Sverige? 
  
Att ECB blir tillsynsmyndighet är problematiskt utifrån ett svenskt perspektiv eftersom vi inte är med i euron, men ECB är den myndighet som för tillfället har störst trovärdighet på marknaden. 
  
Det Hökmark presenterar i sina kompromissförslag i parlamentet till krishanteringsdirektiv är ett komplement till bankunionen - men kan inte på ett trovärdigt sätt ersätta en stark europeisk tillsyn och gemensamma regler. 
  
Hökmark måste lyfta ögonen från sitt strikt svenska nationella perspektiv och se varför bankunionen kom till. Det handlar om att rädda euron. Om euron fallerar vore det förödande för svenska företag och banker. 
  
Istället för att säga nej borde Sverige därför så snart som möjligt går med i bankunionen när de legala hindren om lika rösträtt i ECB har rättats till. Genom att säga nej bidrar vi till att dela upp unionen. Istället borde vi bejaka ett närmare europeiskt samarbete.

Bankunionen: nästa steg i det europeiska samarbetet

Igår deltog jag i ett panelsamtal om bankunionen. Den föreslagna bankunionen består i princip av tre delar: gemensam övervakning av bankerna, en gemensam bankkrisfond och gemensam insättningsgaranti. Övriga deltagande i panelen var bland andra parlamentariker Gunnar Hökmark (M) och tyska Sven Giegold  från den gröna gruppen.

 Jag och Sven Giegold från den gröna gruppen

Medan Hökmark argumenterade för att bankunionen skapar mer problem än vad den löser, så tryckte jag på vikten av att vara en full medlem i en allt mer integrerad EU. Därför menar jag att Sverige också borde vara medlem i bankunionen. Detta beror självklart på om Sverige får en röst i europeiska centralbankens råd, som kommer att vara den huvudsakliga aktören när det gäller översyn och hantering av krisfonden.

 

Jag tror att många i vårt egna avlånga land glömmer bort anledningen till varför vi har en europeisk union. Så tidigt som 1814 dog den sista svenska soldaten i strid. För många av våra grannländer ligger krigets misär närmre i tiden. De senaste 60 åren av fred som vi njutit i Europa skulle lika gärna kunna vara en parantes i vår långa och blodiga historia. Därför är det av yttersta vikt att Sverige kämpar för en fortsatt europeisk integration, och bankunionen är nästa steg i denna riktning. Ett europeiskt samarbete fungerar inte à la carte där varje medlemsland efter nationella intressen väljer vilka delar man vill vara medlem i.

Man kan inte plocka russinen ur kakan, Gunnar Hökmark!

Bankunionen

Under förra veckans Strasbourg session ställde jag frågor kring bankunionen och uppmanade också svenska regeringen att gå med i bankunionen.

Förslag till bankunion

Idag höll Kommissionens ordförande José Manuel Barroso sitt årliga tal om "Tillståndet i unionen".


- Vi måste röra oss mot en federation av nationella stater. Det är vad som måste vägleda vårt arbete. Vi kan inte fortsätta lösa europeiska problem med nationella lösningar. Vi måste ta beslut nu, med en politisk union hägrande vid horisonten, sa Barosso. Detta kan leda till behovet av ett nytt EU-fördrag. En förverkligad ekonomisk och monetär union kan dras igång under det nuvarande fördraget, men kan bara genomföras under ett nytt, konstaterade Barosso.


I Kommissionens förslag till bankunion, som Barosso presenterade ingår en gemensam förbättrad tillsyn av Europas finansiella sektor genom att ECB blir tillsynsmyndighet för EU:s alla banker.


Det är bra med en gemensam EU-tillsyn av banker och andra finansiella institutioner. Alla EU-länder borde ingå och inte enbart euroländerna. ECB borde få en avgörande roll i tillsynen på EU-nivån för att få en enhetlig och effektiv tillämpning av bestämmelserna.

Sista dagen i Washington - ovädret kom, lättare att andas

Ytterligare en myndighet inom bankvärlden besöktes idag, FDIC, som bl a ansvarar för spararnas insättningsgaranti.

Jag är ju rapportör för det vi i EU kallar ICSD, Investor Compensation Scheme Directive som syftar till att kunna garantera de privata investerarnas pengar om t ex en fond begår brott. Det var ett mycket intressant möte som med all tydlighet visade att USA faktiskt i många avseenden har ett bättre system och ett högre skydd än vad vi har i Europa. Och det mesta emanerar från The Great Depression på 30-talet då småspararna på ett förfärande sätt sattes på gatan.

Ett kort möte med en färgstark demokrat från New York, Carolyn B. Maloney, visar att det faktiskt finns några politiker på Capitol Hill, som känner viss ånger för en del av besluten som togs innan Lehmanns i september 2007 gick i graven. Och en intressant poäng är att Wall Street ligger inom hennes valdistrikt.

En sak jag glömde igår, vid ett lunchmöte hade jag möjlighet att diskutera Sveriges euro-utanförskap med Anders Åslund, välkänd Ryssland-expert. Det var intressant att höra hans syn på riskerna med den svenska fripassagerar-rollen.

Våra intensiva dagar avslutades med ett möte med Ben Bernanke, ordföranden för Federal Reserve, vilket utan tvekan var resans höjdpunkt!

Bernanke, som precis kom från en hearing i Representanthuset, var öppenhjärtig och rättfram. Han manade oss europeiska politiker att stödja integrationen i Europa. Europa har inte ett i första hand ekonomiskt problem utan det är istället ett politiskt problem. Det behövs en politisk integration för att ta fram ett stabilt ramverk för den gemensamma ekonomin. Han såg framför sig två scenarion. Ett ljust där EU, och främst eurozonen, samlar sig till gemensamma beslut om en bankunion, ger ECB en tydig roll som tillsynsmyndighet för de gränsöverskridande bankerna, ytterligare politisk legitimitet, fördelning av skuldbördan och en möjlighet att överföra stödjande medel från norr till söder.

Just detta diskuteras just nu inom eurozonen men en lösning är ännu långt borta. Bernanke såg också en dystrare bild. Om inte integrationen successivt kan genomföras väntar många svåra år framöver i Europa och kanske i slutändan ett sammanbrott av den gemensam valutan.

Ben Bernanke uttryckte stor oro inför Greklands öde. Tiden rinner ut!

Hans syn på den amerikanska ekonomin var blandad. En hel del pekar rätt, men arbetslösheten är fortfarande hög på drygt 8 procent. Trots kraftigt fallande huspriser, upp till 35 procent, är det mycket svårt att låna pengar till just husköp. Åtta miljoner jobb har förlorats i krisen och den senaste åren har endast 3 miljoner nya jobb skapats.

I senaste numret har The Economist lyft fram USA som det land som återigen kan få fart på den globala ekonomin. Om just detta hade Bernanke inga synpunkter, eftersom han lite syrligt påpekade att han slutat läsa detta magasin.

Att få byta några ord med Ben Bernanke kändes väldigt stimulerande!

Vår delegation tillsammans med Ben Bernanke, ordförande för Federal Reserve

I SVT forum diskuterade jag EU:s långtidsbudget, Schengensamarbete och bankunion tillsammans med några parlamentskollegor.