Het debatt om Zimbabwe och HBTQ-rättigheter i Afrika

Under mina år som ledamot av AVS-EU församlingen har jag särskilt intresserat mig för Zimbabwe. Jag gav mig in i politiken under sent 1960-tal på grund av apartheid-systemet i Sydafrika, och har sedan 2006 suttit i AVS-EU församlingen. EU behöver Afrika mer än Afrika behöver EU, och det har varit värdefullt att få ta del av mina afrikanska kollegors åsikter om dagens afrikanska despoter.

 

Presidenten Robert Mugabe fyllde nyligen 90 år och sitter på all makt i landet. EU och USA har sedan länge haft ekonomiska och politiska sanktioner mot landet och dess ledare, men för en månad sedan valde EU:s utrikesministrar att lätta på dessa sanktioner. Kvar finns sanktioner mot president Mugabe, hans fru, landets militärära industri samt vapenembargot.

 

Idag ordnade jag och Arthur Gwagwa, från Zimbabwe Human Rights NGO Forum, en organisation som försöker stärka civilsamhället i Zimbabwe. Att normalisera förhållandet till Zimbabwe kan vara ett steg i rätt riktning, men alla de som lidit och fortfarande lider under regimens får inte glömmas bort. Den 31 juli förra året hölls val i Zimbabwe och de afrikanska organisationer som släppet in för att observera valet har inte gett en entydig bild. Klart är att våldet, men också transparensen, uteblev.

 

Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum och jag ledde dagens lunchmöte.

Makhosini Hlongwane som företräder det styrande Zanu-PF partiet är en ung och ambitiös politiker jag lärt känna under åren. han var stark kritisk till att organisationer som finansierades av Europeiska länder och stödprogram uttalade sig kritiskt om situationen i Zimbabwe. Han hävdade att de var tvungna att kritisera regeringen för att få finansiering. Mot den bakgrunden kan vi först de svårigheter civilsamhället i Zimbabwe har att göra sin röst hörd. Däremot var både han och hans kolleger från Zimbabwe besvikna på att den här diskussionen inte fördes på hemmaplan.

 

Jag kan hålla med om att en bredare debatt behövs på plats, men ibland kan det vara nödvändigt att lyfta diskussionen till en oberoende plats med fler parter. På lunchmötet fanns delegationer från Botswana, Kenya, Uganda, Liberia, Nigeria och Sydafrika representerade. En viktig fråga för alla var att inte bli förbisedda som parlamentariker. De hade erfarenhet av att organisationer gick direkt till presidenten eller inte tog dem seriöst på andra sätt, och här kunde vi dela erfarenheter om att våga ta debatter man inte är inbjuden till och att hålla sin dörr öppen för allmänheten.

 

Betydligt mer infekterad blev diskussionen om minoriteters rättigheter, och då främst HBTQ-personers rättigheter i Afrika. Kollegerna var upprörda över att vice ordförande av församlingen, Louis Michel, hade kritiserat Ugandas nya lag som kriminaliserar homosexualitet. De ansåg att de representerade folk som ville ha sådana här lagar, och att det var orättvist att kritisera Afrikanska länder när bl.a. USA har lika restriktiva lagar. Debatten var het men respektfull, och vi avslutade med vänliga

Nästa 30 kolleger kom till lunchmötet om Zimbabawe för att diskutera landets framtida roll i regionen.

AVS-EU länderna möts i Strasbourg

Idag hölls den formella inledningen av den 27:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet är det sista innan valet till Europaparlamentet i maj.

 

Mötet skulle ha ägt rum i Aten, eftersom Grekland för tillfället håller i ordförandeklubban i EU-rådet, men på grund av den ekonomiska och politiska situationen är vi istället i Europaparlamentets lokaler i Strasbourg.

 

Församlingens två ordförande, min liberala kollega och före detta EU-kommisionär för utvecklingsfrågor Louis Michel och Jamaikanska parlamentarikern Fitz Jackson berörda samma aktuella ämnen men från olika perspektiv.

 

Ordförande Fitz Jackson från Jamaica under mötets öppnanade.

De talade både om de väpnade konflikterna i AVS-länderna, som genast måste få ett slut för att få regionerna på fötter, om behovet av privat och offentligt partnerskap och småföretag. Louis Michel påpekade att Europas ekonomi till 70 procent utgörs av små- och medelstora företag, och att samma andel i Afrika är 10 procent. Svårtolkad lagstiftning, social oro och liten tillgång till finansiering är stora problem. Ett nyligen föreslaget program för att hjälpa små- och medelstora företag i Karibien och Afrika är mycket välkommet.

 

En känsligare frågar var AIDS, diskriminering av smittade, och fram för allt homosexuella. Den senaste tiden har de diskriminerande lagarna i Uganda och Nigeria fått stor uppmärksamhet.  Louis Michel underströk att kriminalisering av homosexualitet strider mot de konventioner om mänskliga rättigheter som dessa länder själva skrivit under. Jag anser att här det är viktigt att komma ihåg demokratins grundläggande betydelse, att demokratiska värden inte bedöms efter majoritetens vilja utan hur majoriteten respekterar minoriteter som avviker från deras vilja. Och här har flera afrikanska länderna mycket att jobba med. Fitz Jackson sa däremot att alla änder har olika kulturella traditioner som måste respekteras, ett argument vi ofta får höra. Den jamaikanska parlamentarikern avslutade lämpligt med att citera legenden Bob Marley, "Let's all come together".

 

Sessionen varar tills på onsdag och på agendan finns blanda annat Zimbabwe, Internet och terrorism, handelshinder och hållbar utveckling. Detta är min sista AVS-EU session innan jag i sommar kliver av som Europaparlamentariker, så det ska bli roligt att nu träffa alla mina AVS-kolleger.



Mötet hålls i Europaparlamentets plenarsal i Strasbourg, som vi annars använder en vecka i månaden för att rösta om de lagförslag som förhandlats i Bryssel.

EU måste agera mot förföljelsen av HBTQ-personer i Uganda

Igår var en dyster dag för mänskliga rättigheter i Uganda, då landets president igår skrev på ett lagförslag som ytterligare kriminaliserar HBTQ-personer. Denna lag tvingar föräldrar, lärare och läkare att anmäla HBTQ-personer till myndigheterna, en rent kriminell förföljelse av denna ugandiska minoritet.

 

Förutom att förstärka den befintliga anti-sodomilagstiftningen bestraffar den nya lagen även personer som äger eller sköter fastigheter och rum för 'homosexuella syften'. På detta vis kan regimen ge fastighetsägare eller föräldrar till HBTQ-personer upp till sju år i fängelse.

Detta omfattar även de som 'främjar homosexualitet'. Detta får allvarliga konsekvenser för de som värnar mänskliga rättigheter i Uganda, även heterosexuella aktivister. Att de som arbetar för alla människors lika rättigheter inte ens får göra sina röster hörda är ingenting annat än förfärligt.

Tidigare omfattade lagförslaget även dödsstraff för HIV-smittade eller de som klassas som 'återfallsförbrytare', men dessa så kallade brott innebär nu istället livstids fängelse. FN:s program mot spridning av HIV och AIDS, UNAIDS, har varnat för att kriminaliseringen av homosexualitet får allvarliga konsekvenser för kampanjer mot HIV och även för folkhälsan i allmänhet. Vi måste göra allt i vår makt för att visa att utvecklingen är oacceptabel, innan det är för sent.

 

Min kollega Michael Cashman som även är ordförande i Europaparlamentets HBTQ-grupp reagerade starkt på nyheten. Han uppmanar EU:s medlemsländer och EU-kommission se över en uteslutning av Uganda från ACP-EU församlingen och Cotonou-avtalet, med motivet att diskrimineringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

 

Utvecklingen i Uganda och länder som Nigeria är otroligt farlig och hotar HBTQ-personers säkerhet. Homosexuella, bisexuella och transsexuella människor borde få vara fria att leva sina liv utan hot om godtycklig arrestering och våld. EU och dess medlemsländer borde använda alla tillgängliga medel för att se till att homosexualitet avkriminaliseras, och samtidigt ge drabbade HBTQ-personer rätt till asyl i EU på grund av diskriminering i deras hemland. I mars hålls den gemensamma AVS-EU församlingen sista session för mandatperioden i Strasbourg, och jag ska då lyfta frågan med mina afrikanska kolleger. Den här orimliga diskrimineringen måste stoppas.

 

IOK måste stå upp för idrottens och demokratins principer

Internationella Olympiska Kommittén vill sprida de den olympiska andan och förena människor världen. De vill göra det genom idrottens fredliga kraft som inte tar hänsyn till hudfärg, sexuell läggning eller ekonomiska förutsättningar. Inom idrotten är det mer än någon annanstans prestation som avgör vem som lyckas. Ett vackert ideal och en viktig del i byggandet av en bättre värld. Men ett olympiskt mästerskap är så mycket mer än det som händer på arenan och det som fångas av kamerans blixt.

Samtidigt som Ryssland förbereder sig inför vinterns olympiska folkfest i Sochi höjs tonläget mot de som väljer att leva ett liv som avviker från normen. Den senaste tiden har "anti-propaganda-lagar" antagits i Ryssland som förbjuder propaganda för icke-traditionella sexuella relationer mot minderåriga. Vad det exakt betyder är dock fortfarande oklart. Är det förbjudet att delta i Pride-demonstrationer som minderåriga kan tänkas se? Är det förbjudet öppet på Rysslands gator avvika från den heterosexuella normen? Och är det förbjudet för föräldrar att sympatisera med HBT-personer? Oavsett vilket är det en utveckling som varken är förenlig med de mänskliga rättigheterna eller den olympiska andan.

Den 30:e oktober skickade mina kolleger och jag, från flera politiska grupper och länder, ett brev till den nyvalde ordföranden för IOK, Thomas Bach, där vi uttryckte vår oro över situation i Ryssland. Som det står i den olympiska stadgan ska mästerskapet lämna efter sig ett positivt arv i linje med den olympiska andan. Därför är det extra viktigt att inte de mänskliga fri- och rättigheterna enbart garanteras för de som arbetar och deltar i de olympiska, utan också för Rysslands befolkning.

Vi mottog nyligen Thomas Bachs svar. Tyvärr tänker han inte aktivt ta ställning för att mänskliga rättigheter garanteras även de ryska medborgarna. Han svarar att IOK vid upprepade tillfällen blivit försäkrade av ryska myndigheter, inklusive Vladimir Putin, att principerna om icke-diskriminering kommer att upprätthållas för alla deltagare vid de olympiska spelen. Men det är inte tillräckligt! Det hjälper inte Pride-demonstranterna i St. Petersburg. Det hjälper inte alla de som överväger att flytta från Ryssland till ett land som låter dem leva sitt liv i frihet. Och de det hjälper inte alla dem som fortfarande inte vågar leva öppet bland sina vänner.

När idrott och demokrati delar samma grundprinciper är det tråkigt att företrädarna för idrotten inte tar ställning för dem fullt ut. Därför hoppas jag att det även under detta mästerskap träder fram en Emma Green Tregaro som med målade naglar tar ställning och vågar säga det som idrottens mäktigaste män inte vågar säga.

Litauen måste stå upp för HBTQ-personers rättigheter!

Under andra halvåret 2013 håller Litauen i ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Det innebär att Litauen leder rådets arbete i alla frågor utom utrikesfrågor. I och med ordförandeskapet blir Litauens röst starkare och dess betydelse ökar. Då är det beklagligt att landet inte står upp för HBTQ-personers rättigheter.

I samband med Vilnius Pride-parad i juli i år begränsade landets statliga radio- och TV-bolag sändningen av reklam som marknadsförde paraden. Reklamen förpassades till sändningar efter klockan elva på kvällen tillsammans med en "vuxen-etikett" för att undvika att minderåriga utsattes för HBTQ-propaganda. Det är samma argumentation som vi på sistone hört från Ryssland.
 
Ytterligare ett tecken på Litauens dystra ställning i dessa frågor är att en av landets främsta motståndare av HBTQ-rättigheter, parlamentsledamoten Petras Grazulis, finns med i landets delegation till Europarådet. Grazulis har i parlamentet presenterat flera lagförslag med syfte att minska HBTQ-rättigheter och sagt att han i Europarådet kommer att stå upp för att försvara traditionella värderingar. Han skanderade också anti-gay propaganda ur en megafon och kastade ägg på paraddeltagare under Pride-festivalen i juli. Att en sådan person finns med i Litauens delegation är djupt beklagligt.
 
En av de som träffades av äggkastarna var Sveriges EU-minister och folkpartisten, Birgitta Ohlsson. Jag vill ge en stor eloge till henne för att hon tar aktiv ställning för mänskliga rättigheter i länder där de inte är självklara.
 
Jag vill att Europa ska vara en öppen och tillåtande kontinent där alla människors lika värde respekteras. Det ska vara en kontinent där människor har friheten att vara sig själva och visa sin kärlek till vem de vill. För att vi ska åstadkomma det måste varje tendens till diskriminering och attack mot människors frihet bekämpas.
 
Jag hoppas innerligt att åsikter som Petras Grazulis inte får ytterligare fäste tack vare Litauens ordförandeskap i ministerrådet.

Jag vill se Pride-flaggor i Sochi

Jag har tillsammans med flera kollegor i Europaparlamentet skrivit ett brev till presidenten för Internationella Olympiska kommittén, ordförande för Europeiska rådet, Europakommissionen och ministerrådet. Vi uttrycker vår stora oro över utvecklingen i Ryssland när det gäller mänskliga rättigheter och särskilt hur HBT-personer behandlas.

Det drar ihop sig till OS i ryska Sochi och efter sommarens friidrotts-VM i Moskva är extra fokus nu på landets lagstadgat förbud mot homosexuell propaganda. Förbudet är kränkande och blir ett solk i bägaren för alla de atleter och supportar som inte känner att de är välkomna till Sochi. Vad händer om någon skulle bära en Pride-halsduk i publiken, eller om en lyckligt medaljör kramar om sin partner av samma kön? Vi ber nu Olympiska kommittén att ingen ska behöva oro sig för detta.

Brevet är ett initiativ från Europaparlamentets LGBT-grupp för att stödja kampanjen Keep hope alive, och brevet kan du läsa här.

Kärlekens lika värde - danskt framsteg

Danska folketinget har nu godkänt lagändringen som ger samkönade par samma rätt som mixade par att vigas i danska kyrkan. Därmed har åtta europeiska länder genomfört denna modernisering. Bra så. Och fler kommer att följa efter.

Internationella dagen mot homofobi

Bara i ett fåtal länder i Europa kan du gifta dig med den du älskar om du råkar älska en människa av samma kön. Samkönade äktenskap är lagligt enbart i Sverige, Norge, Island, Spanien, Portugal, Nederländerna och Belgien. Även i Danmark blir det som borde vara självklart en möjlighet från och med den 15e juni i år.

Idag firas den internationella dagen mot homofobi, och tyvärr är det en dag vi fortfarande behöver uppmärksamma. Homofobin i Europa och världen är fortfarande ett stort problem. I Ryssland antogs nyligen hatlagstiftning som slår mot alla som talar öppet om HBTQ-personers lika rättigheter. På norra Cypern är homosexualitet fortfarande olagligt. I Ungerns nya konservativa grundlag är heteronormen numera inskriven som författningsartikel.

Och samtidigt finns ljusglimtar: Som första amerikanska president genom tiderna förkunnade nyligen Barack Obama sitt ställningstagande för lika rättigheter för sam- och olikkönade par. Yes we can!

Då är det trist att höra att i den annars så liberala staden Uppsala har den årliga manifestationen för tolerans och allas lika värde - den lokala Pridefestivalen - kidnappades av partipolitiskt käbbel. Organisatörerna ansåg plötsligt att liberaler inte var välkomna att demonstrera för en självklar mänsklig rättighet då vi inte ställer upp på antikapitalism och socialism. Uppsala Pride kommer sannolikt snart att inse att man gjort både sig själva och framför allt alla uppländska HBTQ-personer en stor björntjänst.

It Gets Better

Den 16 maj kl 12.30 visar It Gets Better-projektet videomeddelanden från Europaparlamentariker från alla olika länder och partigrupper, till stöd för HBTQ-rättigheter i Europa och världen. Om du är i Bryssel, kom och delta du också! It Gets Better

Krångel om kvotering

Dagens omröstning vad gäller synen på jämställdhet i EU blev en komplicerad historia. Tyvärr var det inte bara omröstningsförfarandet som var krångligt, utan sittande talmannen gjorde också ett misstag så att vi som inte vill se lagstadgat kvotering inte fick chansen att uttrycka detta i en omröstning med namnupprop (dvs där man efteråt kan se exakt vem som röstat hur). Omröstningen slutade i alla fall med att parlamentet godtog en skrivning om just kvoter.

Jag vill understryka igen att jag inte stödjer lagstadgade kvoteringskrav på det privata näringslivet och bolagsstyrelser. Däremot kunde jag trots allt inte rösta nej till rapporten i sin helhet eftersom den innehåller många mycket viktiga aspekter, inte minst vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, HBTQ-rättigheter och flera andra jämställdhetsfrågor som vi i Sverige redan har kommit långt i men som även övriga Europa borde ta tag i.

Resolutionstexten som rör jämställdhet inom bl.a. EU:s egna institutioner och inom politiska partier hade betydligt vagare skrivningar - den handlar om uppmaningar och rekommendationer. Även om ordet kvotering förekommer i denna text har den alltså inte alls samma laddning eller värde och jag röstade för den slutliga resolutionen. Däremot röstade jag mot klåfingriga förslag om kvotering i kommissionsrekryteringar När det gäller rekryteringar till toppositioner måste merit gå före kön.

Inom FP införde vi redan på 70-talet ett mål på minst 40 procent män/kvinnor för alla ledande positioner. På den tiden ansågs detta tämligen radikalt och den typen av åtgärder har sedermera följts av liknande åtgärder inom övriga politiska partier. Och vi ser nu att våra skandinaviska och nordiska länder ligger väl till när det gäller balanserad könsfördelning i ledande ställning! Givetvis återstår mycket ännu att göra - men i jämförelse klarar sig Norden väl.

Om HIV, ACTA och tillgång till läkemedel

Andra dagen i Lusaka handlar om skolutbildning och om HIV/Aids.

Dr Sheila Tlou, regional direktör för UNAIDS i östra och södra Afrika, gav dystra siffror om situationen i SADC-området. År 2010 infekterades 2,7 miljoner människor totalt i världen. 1,2 miljoner av dem finns i östra och södra Afrika och den södra delen är särskilt hårt drabbad.

En intressant synpunkt som Dr Tlou framförde var att avkriminalisering av homosexualitet skulle vara till hjälp för att hindra utbredningen av HIV/Aids. Men religioner och ålderdomliga föreställningar gör HIV-preventionen svårare.

Jag frågade om hur Dr Tlou såg på ACTA, vars befarade konsekvenser hon verkade omedveten om. Istället svarde David Martin (s&d) som också deltar i mötet, och som är rapportör för ACTA i Europaparlamentet. Han tonade ner oron men var inte heller helt övertygad om att striktare gränskontroller inte skulle kunna försvåra Afrikas möjlighet att få tillgång till generiska läkemedel.

Demokrati utan HBTQ-rättigheter i Togo

Vi har anlänt i Togo. En helt annan värld jämfört med Guinea. Här har utvecklingen kommit markant längre.

Jag fick tillfälle att träffa EU-ambassadören här, Patrick Spirlet. Han gav en ganska ljus analys av Togos nära framtid. Ett långt socialistiskt enpartistyre tycks nu kunna ersättas med ett riktigt flerpartisystem.

Jag ställde frågan om HBTQ-personers rättigheter och möjligheter, ett lackmustest för hur liberalt och demokratiskt ett samhälle faktiskt är.

EU-ambassadören skruvade på sig och medgav att den frågan står relativt still. Homosexualitet är fortfarande straffbart enligt lag och regeringen har inte för avsikt att ändra på det. Det enda man uppnått i den politiska dialogen är att regeringen signalerat att de inte tänker applicera lagen och låta utdöma straff. En mager tröst.

Lila 27/10

Idag kampanjas mot hatbrott.

Internationella dagen mot homofobi

Idag är den internationella dagen mot homofobi. Det är synd att en sådan dag ska behövas.

Att dagen fortfarande i allra högsta grad behövs blev tyvärr uppenbart igår, när min kollega Louis Michel, medordförande för gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, blev utbuad när han tog upp ämnet i sitt öppningstal för sessionen.

Och förra veckan var en homofoblag med bland annat förslag om dödsstraff för homo- och bisexualitet på nytt på gång i Uganda. Lyckligtvis har lagen ajournerats, tack vare internationella påtryckningar.

Att frågan anses känslig och tabu i vissa länder ger inte anledning för oss att acceptera kränkningar av mänskliga rättigheter! Det är därför viktigt att ALDE-gruppen jobbar vidare med frågan gentemot våra samarbetspartners i AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna).

Läs mer på andra bloggar och sidor om samma tema: Cecilia Malmström, Jesper Svensson, Birgitta Ohlsson, Jakob Ström/UD.

Nya problem i Ungern

I veckan fick vi veta att Ungerns polismyndighet dragit tillbaka tillståndet för årets Prideparad i Budapest. Pride-arrangörerna hade begärt tillstånd att marschera förbi parlamentet, vilket nu nekas dem.

Den nya konservativa regeringen i Ungern, under Orbáns parti Fidesz, har gått tydligt åt höger i en rad frågor. Fundamentala rättigheter och friheter har hotats. Under januari handlade debatten främst om mediefrihet och tryckfrihet. Tidigare har vi oroats över situationen för minoritetsgrupper, framför allt för den romska befolkningen. Nu kommer ett bakslag också vad gäller friheten och respekten för HBTQ-gruppen.

Detta är ytterst beklagligt. Jag hoppas att Ungerns myndigheter snabbt ska ta sitt förnuft tillfånga och ge Pride-festivalen nytt tillstånd att hålla paraden.

Här hemma i Sverige är HBTQ-frågorna inte lika känsliga (grattis förresten Birgitta Ohlsson, som fick pris på QX-galan häromdagen!) – men i våra grannländer framför allt i österled ser verkligheten annorlunda ut.

En EU-rapport nyligen slog fast att såväl hatbrottsrelaterat våld som diskriminering fortfarande förekommer i EU. Pridefestivaler slås ned eller förbjuds. I Litauen har en homofob lag röstats igenom, men ses just nu över efter påtryckningar bland annat från oss i Europaparlamentet. Det finns alltså mycket kvar att göra. EU är en nyckelaktör för att trycka på dessa medlemsländer att respektera alla människors lika värde och rättigheter.

Budapest ska veta att vi i övriga Europa håller ögonen på dem!