Äntligen en kvinna föreslagen till ECB

I går fick vi i ekonomiutskottet för första gången möjlighet att fråga ut en kvinna som är nominerad till en plats i styrelsen för Europeiska centralbanken. Mycket glädjande för mig som jobbat hårt under lång tid för en ökad jämställdhet i det så totalt mansdominerade ECB.

Nominerad från Tyskland är Sabine Lautenschläger, en mycket kompetent person, som vi i utskottet efter mötet igår kväll godkände som ledamot av ECB. På torsdag röstar vi i Europaparlamentet om att  fastställa Sabine Lautenschläger som medlem av ECB.

Svenska Dagbladet och Dagens Industri uppmärksammar det på nyhetsplats.
Ett bra första steg mot en bättre jämställdhet inom EU:s institutioner och ECB, medlemsstaterna har ett ansvar för att främja kvinnor till dessa höga positioner. Bra att Tyskland visar vägen med nomineringen av Sabine Lautenschläger.

Sexuell och reproduktiv hälsa splittrar Europaparlamentet

Idag var det åter dags att rösta om en kontroversiell egeninitiativrapport från jämställdhetsutskottet om sexuell och reproduktiv hälsa. Initiativ har varit på gång länge, det är över tio år sedan Europaparlamentet sagt något i denna fråga. Sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del för att uppnå jämställdhet. Dock har EU inte möjlighet att lagstifta om medlemsstaternas hälso- och sjukvård, dessa beslut ska tas på nationell nivå.

Dagens votering gick om intet. Den konservativa gruppen i Europaparlamentet hade presenterat en egen resolution där man sade att Europaparlamentet inte kan ta beslut i dessa frågor då det inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Detta är i sak riktigt, men är samtidigt ett misslyckande. Parlamentet framstår som djup splittrat i en fråga där vi borde kunna hitta samförstånd.

Då rapporten var utformad på ett sätt så att medlemsstaternas suveränitet inte inskränks, är det beklagligt att ledamöter - också inom den svenska delegationen - inte kunde ställa sig bakom en rapport som är en del i den globala diskussionen om befolkning, utvecklings-och jämställdhetspolitik.

Europaparlamentet röstar för kvotering

Europaparlamentet har idag röstat för kvotering i bolagsstyrelser. Om medlemsstaterna i Ministerrådet följer samma linje kommer alla EU:s företag med fler med fler än 250 anställda vara tvungna att ha en bolagsstyrelse som består av minst 40 % kvinnor.

Min kollega Cecilia Wikström har varit den liberala gruppens skuggrapportör i utskottet för rättsliga frågor och jag har varit det i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Vi är båda överens. Jämställdhet måste ha högsta prioritet och kvotering är fel väg att gå.

Istället för att EU ska lägga sig i vilka som sitter i företagens styrelser borde det vara upp till ägarna själva. Det är ägarna som har investerat i företaget, inte EU, och därför ska också ägarna utse styrelsen. Det är en grundbult i äganderätten. Det är däremot viktigt att poängtera att vi fortfarande ska ställa krav och arbeta för förbättrad jämställdhet i våra djupt mansdominerade styrelser.

Vad Cecilia och jag förespråkar är den danska modellen. En modell som brukar kallas 'följ eller förklara', där företagen själva sätter upp mål för sitt jämställdhetsarbete och sedan har att antingen följa målen eller tydligt förklara varför det inte uppnåtts. Det är en liberal väg för jämställdhet.

Trots de långtgående kraven på kvotering är jag dock nöjd med att flera av mina tillägg i rapporten röstades igenom, exempelvis att EU:s institutioner bör föregå med gått exempel. Det innefattar Europeiska Centralbanken som måste göra något åt sin obefintliga jämställdhet. Idag finns ingen kvinna i ECB:s direktion.

Här kan du lyssnapå det tal jag höll i parlamentet inför omröstningen.

 

 

Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra

I en artikel kritiserar jag, tillsammans med min kollega Cecilia Wikström (FP), Anna Hedh (S) och Olle Ludvigsson (S) som vill införa kvotering i bolagsstyrelser. Erfarenheter från Norge visar att andelen kvinnor på chefsposter inte ökar med kvotering. Kvotering är symbolpolitik och en fernissa som resulterar i att kvinnor inte bemöts på samma sätt som män i näringslivets styrelserum och på vägen dit. Det vill jag inte ha i Sverige eller Europa.

Istället vill jag införa den danska 'comply or explain-metoden' som innebär att företagen sätter upp egna mål och måste sedan, om de misslyckas med att följa dem, förklara varför. Det är en lösning som skapar jämställdhet på riktigt.

Att som Kommissionen och Socialdemokraterna förespråka kvotering utan att sopa rent framför egen dörr är en konstig moral. Hur kommer det sig att S vill införa kvotering i bolagsstyrelser, men inte i det till dem närstående facket? Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra.

Överlappande EU-regelverk resultat av bankunionen

Under måndag eftermiddag besökte Europeiska Centralbankens chef, Mario Draghi, Europaparlamantet för offentlig utfrågning i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Bland annat diskuterades hur det nya regelverket för bankunionen kommer att fungera i praktiken och hur demokratisk kontroll ska kunna utkrävas. Jag fick möjlighet att ställa en fråga.

Jag berömde Draghi för ECBs nya jämställdhetspolicy som innebär att man ska fördubbla antalet kvinnor på ledande positioner i banken. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Min första fråga till Mario Draghi rörde vilka konsekvenser en fullständig bankunion (som berör euroländerna) skulle få för det Europeiska systemet för tillsyn av de finansiella marknaderna där alla 28 EU-länder deltar. Blir inte det institutionella ramverket för EU för komplext och överlappande?

Risken är att man inte längre kan reagera snabbt vid en kris eftersom ECB är tillsynsmyndighet för storbanker i euroområdet och nationella tillsynsmyndigheter är tillsynsmyndighet för banker utanför euroområdet.  Draghi vidhöll att institutionerna kommer att kunna fortsätta verka effektivt i det nya institutionella ramverket. Ramverket kommer att innebära en viss överlappning för att säkerställa ett nödvändigt informationsutbyte mellan institutionerna.

Ordförande Sharon Bowles menade dock att frågan om överlappande regelverk är en fråga som diskuteras mellan medlemsstaterna.

Jag frågade också hur det nya ramverket kommer att påverka övervakningen av banker som har sitt säte i länder utanför eurozonen men har verksamhet inne i eurozonen. För Sverige, som ju tyvärr inte är med i eurosamarbetet, är det en högst relevant fråga. Draghi menade att övervakningen i framtiden kommer att utföras på samma sätt som idag. Från ett övervakningsperspektiv kommer alltså, enligt honom, ingenting förändras för svenska banker.

EU borde städa framför egen dörr innan man petar i privata bolag

Idag röstade Ekonomiutskottet om yttrandet på EU-kommissionens förslag till direktiv om jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser, som ska tvinga Europas ca 5000 börsnoterade bolag att ha minst 40 procent kvinnor i styrelserna år 2020, annars väntar böter.

Jag har varit rapportör för yttrandet och glädjande nog röstade en stor majoritet i utskottet till mitt förslag att överväga lagstiftning också för EU:s institutioner och myndigheter vid nästa översyn av direktivet.

Kvotering är fel metod och jag tror på att införa den danska modellen också i resten av Europa. Modellen innebär att företag måste sätta upp individuella jämställdhetsmål för ledningsnivån och upprätta en jämställdhetspolicy. Det är dags att göra något åt den manliga dominansen i europeiska storföretag.

Vårt yttrande skickar en tydlig signal till EU-kommissionen att sopa rent framför egen dörr och se till att EU:s institutioner och myndigheter, som Europeiska Centralbanken, inför en jämn könsfördelning i dess styrande organ. Ett steg i rätt riktning vore ju om man, som jag föreslagit, nominerar en kvinna och en man i urvalsprocessen till höga poster inom institutioner och myndigheter.

Emily O'Reilly EU:s nya ombudsman

Idag röstade parlamentet för den irländska kandidaten Emily O'Reilly till posten som EU:s nya ombudsman. Jag har stöttat O'Reilly från början på grund av hennes kompetens och erfarenhet som ombudsman på Irland. Dessutom är det viktigt att en kvinna nu intar denna viktiga post. Det är ett nödvändigt steg för att förbättra jämställdhetssituationen bland ledande positioner i EU:s institutioner.

O'Reilly har varit ombudsman på Irland sedan 2003. Innan det arbetade hon som prisad journalist och författare efter studier vid Trinity College och Harvard.

En viktig aspekt i utnämnandet av en ny europeisk ombudsman har varit att välja en kandidat utan politisk bakgrund. Ombudsmannens uppgift som granskare av politiker och institutioner å befolkningens vägnar kräver absolut neutralitet. Detta är viktigt för ombudsmannens legitimitet och för förtroendet från medborgarna.

Ett flertal av ledamöterna i parlamentet har ställt upp som kandidater till posten som ombudsman trots sin politiska uppdrag. Detta är jag, och många med mig, kritisk till.

I ett brev till alla 754 ledamöter i parlamentet framhåller jag tillsammans med en grupp kollegor vikten av ombudsmannens politiska neutralitet. Brevet kan ni läsa nedan.


Dear Colleagues,

The election of the new European Ombudsman is important. The Ombudsman plays a central role in ensuring the trust of the citizens in the EU institutions, including the European Parliament. It would be a very damaging move if we decided to elect someone from our own ranks instead of a person who fully lives up to the demand for independence, as is clearly stated in “The decision of the European Parliament on the regulation and the general conditions governing the performance of the European Ombudsman’s duties”.

We should continue the “Nordic tradition” of the Ombudsman, which has nothing to do with nationality. Both the current and the former Ombudsman have been taking this approach. Jacob Söderman was the Finnish national Ombudsman for many years before becoming our first European Ombudsman. And our current Ombudsman, Nikiforos Diamandouros, also served as the national Ombudsman of Greece before acceding to European Office. Both are indisputably “Nordic” in their approach.

It is also important that the candidates have the right professional background and through national or regional Ombudsman work has shown their skills and their ability to win and maintain the trust of the citizens. Impartiality and independence is crucial and they should de facto be perceived as such. This is something you per definition cannot be if you come straight from a political group in a Parliament which is responsible for electing the candidate through voting.

It simply cannot be enough to just declare ones independence or showing fine qualifications. In this case independence is an objective requirement; the candidate must appear independent - and equally important – he or she must be perceived as such!

We have three independent candidates; two of them even have extensive and well reputed experience as national Ombudsmen. We in the parliament have good options to fulfil the right of the European citizens to have a competent and independent Ombudsman. If we chose one among our own ranks there is an imminent risk that the Ombudsman office will become part of the political distribution of positions in the EU. In doing that we would not only let the citizens down, but also damage the reputation of the European Parliament. This would be a terrible failure on our part – especially now, in the “European year of the citizens”.

Värdefullt utbyte i Nürnberg

I söndags talade jag på ett seminarium i Nürnberg på temat små och medelstora företag i Europa. Seminariet var organiserat av min liberala grupp ALDE i Europaparlamentet och ett flertal av mina kollegor i gruppen deltog i panelsamtalen.

Seminariet var lärorikt och gav värdefull insikt i viktiga frågor när det gäller de små och medelstora företagens situation i Tyskland och Europa.

Det var även en möjlighet att utbyta erfarenheter mellan länder på olika områden.

Exempelvis gällande andelen kvinnor på arbetsmarknaden var många intresserade av vår svenska modell med en stark välfärdssektor som underlättar för att kombinera familj och kärriär.

Samtidigt är delar av det tyska utbildningssystemet något vi i Sverige bör inspireras av, exempelvis vad gäller lärlingsprogram som verktyg för att få unga ut i arbete.

Ingolf F. Brauner, Bertram Brossardt, Jürgen Creutzmann, Petra Göckel, Nadja Hirsch,
Franziska Leupelt, Prof. Dr. Fritz Wickenhäuser, Martin Zeil och jag själv

Jag kandiderar till det liberala europeiska partiet ALDE

Idag offentliggörs min kandidatur till posten som vice ordförande för det liberala europeiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa, ALDE. ALDE är det tredje största politiska partiet som finns representerat i Europeiska unionens institutioner, med ett 70-tal Europaparlamentariker och ett antal ledamöter i både Europeiska kommissionen och Europeiska rådet.

 

Jag är glad för förtroendet från Folkpartiets ledning. Sverige måste vara med när EU utvecklas och genom att nominera mig visar Folkpartiet att vi har ambition att vara med och påverka.

 

Skulle jag bli vald till vice ordförande för ALDE är min förhoppning att jag ska kunna medverka till att frågor såsom värnandet av mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och ett stärkt konsumentskydd får ett större genomslag i den europeiska debatten.

 

Från och med valet 2014 kommer flera av de europeiska partierna att enas kring en kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande. Det innebär att partierna får en aktivare roll i EU-samarbetet.

 

Det är av största vikt att stärka demokratin inom EU och främja en europeisk debatt. Det är nu de europeiska partierna får sitt genombrott. Att kandidater till posten som EU-kommissionens ordförande i kommande valrörelse öppet och transparent visar partitillhörighet och visioner för framtidens Europa är ett nödvändigt steg mot ett mer demokratiskt EU!

 

Här finner Du min kampanjsida. Hjälp mig gärna att sprida den vidare!

Kvotering krossar inga glastak

Det går långsamt framåt på jämställdhetsfronten i Europas bolagsstyrelser. De flesta av oss är nog överens om att fler kvinnor måste nå toppositioner i näringslivet och att företagen tydligt måste ta sitt ansvar för att främja kvinnor i karriären. Men hur?

Kommissionen har lagt fram ett förslag där man vill kräva att styrelserna i de fem tusen största börsnoterade bolagen i EU ska ha minst 40 procent av varje kön år 2020. Det är positivt att EU-kommissionen nu slår ett slag för jämställdheten, men till skillnad från dem tror jag inte på lagstadgad kvotering som metod. Istället anser jag att företagen själva måste sätta upp mål för andelen kvinnor i styrelserna och på ledningsnivå, samt ta fram en jämställdhetspolicy.

EU har ett ansvar att arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor. Inte enbart för att det är ett moraliskt ansvar, utan också för att det är en förutsättning för utveckling och välfärd. För att detta ska bli möjligt måste Europas kvinnor beredas större plats i arbetslivet, näringslivet och politiken. Det är nu dags att krossa glastaket en gång för alla.

Detta och mycket mer handlar veckans Vox Box om.

 

Tondöva bankdirektörer gör att regelverk stärks

Idag röstade Europaparlamentet i Strasbourg om det kapitaltäckningsdirektiv som ska få bankerna att ha större kapitalbuffertar och hålla kapital av bättre kvalitet. Direktivet är en viktig del i arbetet med att bygga skyddsvallar mot en ny finanskris och bygger på de nya internationella standarderna för kapitaltäckning, Basel III.

Finanskrisen har påvisat att bankerna tog allt för stora risker samtidigt som man betalade hutlösa summor i form av bonusar. Därmed måtse nu tyvärr tak för bonusar regleras i lag. Min förhoppning var att detta hade kunnat lösas av branschen, men alltför många bankdirektörer visat sig helt tondöva för den allmänna opinionens krav.

Ekonomiutskottet ställde sig också bakom mitt förslag om att ändra nomineringsprocessen till bankstyrelserna för att minska mansdominansen i bankvärlden. I förslaget ingår att varje bank borde sätta sina egna mål för andelen kvinnor i styrelsen.

Jag jobbar vidare med jämställdhetsfrågan i ekonomiutskottet där jag är rapportör för ett yttrande rörande EU-kommissionens förslag om könsförelning i bolagsstyrelser.

Kvotering löser inte brister i jämställdheten

Den 6 mars gick ledande socialdemokrater ut med tio punkter de anser skulle bidra till ökad jämställdhet och också tillväxt och jobb (i Barometern OT). Bland dessa punkter finns klassiska liberala förslag som Folkpartiet länge drivit och diskuterat, både i Sverige och på det europeiska planet. Socialdemokraterna har varit alltför tysta i dessa frågor så därför vill jag välkomna dem in i debatten!
 
Men även om jag kan skriva under på många av problembeskrivningarna i artikeln så tror jag inte på kvotering eller rätten till heltid som lösning på problemen kring bristande jämställdhet och glastak. Andra metoder har bättre effekt. Läs gärna repliken i sin helhet här.

Jämställdhet ska inte vara en kvinnofråga

Igår deltog jag i en paneldebatt om jämställdhet organiserat av ALDE (tidigare ELDR), paraplyorganisationen för liberala partier i Europa, då de lanserade sitt jämställdshetnätverk.

Tyvärr var jag den enda mannen på panelen tillsammans med fem kvinnor. Det är synd att jämställdhet ofta blir en kvinnofråga, när den borde vara en samhällsfråga.

 Jag och den kompetenta panelen

Bland annat diskuterades kvinnors ställning i politiken och i näringslivet, sexism och diskriminering samt kvinnliga entreprenörer.

Jag visade upp bilder på de tre beslutande organen i europeiska centralbanken där inte en enda kvinna finns representerad. Hur kan man från EU:s sida peka finger åt den privata sektorn när vi i våra egna institutioner har en sådan brist på jämställdhet?

På min högra sida Marion Lesmere,

kommunpolitiker i Bryssel, och mötets moderator

Sylvia Schreiber, redaktör på tyska Der Spiegel.

Jag menar att jämställdhet börjar i hemmet och handlar till stor del om att dela på ansvaret för hus och familj. Endast då kan man ge lika förutsättningar för män och kvinnor att satsa på karriären. Jag berättade om att jag själv varit pappaledig med min son och att detta val möttes av förvåning bland vissa kollegor på den tiden. Att som man stanna hemma med barn är tyvärr främmande för många europeiska länder idag.

EU-parlamentet står upp för jämställdhet i ECB

Europaparlamentet beslutade nyss att inte nominera Luxemburgs centralbankschef Yves Mersch till den Europeiska Centralbankens högsta ledning, direktionen.


Detta beslut grundade sig på rådets underlåtenhet att respektera Europaparlamentets krav på att det skulle finnas två kandidater att välja mellan - en man och en kvinna.

Jag vällkomnar beslutet eftersom det var jag som inititerade diskussionen om jämställdheten inom ECB när ECB-chefen Mario Drahi tillträde som chef för banken.

Jag tvivlar inte på Yves Mersch kompetens, men det är oerhört nedslående och jag blir lika besviken varje gång det inte förs fram en enda kvinnlig kandidat. ECB är en manlig bastion. Det finns inte en enda kvinna i direktionen (sex män), i ECB-rådet (23 män) eller i det allmänna rådet (29 män). Att det inte finns en enda kvinna i ECB:s styrande organ visar på ett systemfel i rekryteringsprocessen, ett fel som vi nu hade chansen att ändra på. Om det vore sant att kön inte spelar någon roll hade vi redan haft kvinnor i ledningen och i styrelsen för banken. Att ECB:s högsta ledning enbart består av män är fullständigt oacceptabelt.

Genom beslutet har vi skickat en signal till medlemsländerna att de måste nominera också kvinnor till ECBs direktion. Som liberal är jag övertygad om att en större mångfald i direktionen också höjer kvaliteten i beslutsprocessen i ECB.

EU måste ta tag i jämställdheten

Europa måste bli bättre på att ta tillvara kvinnors kompetens i de mäktigaste organen.

Jag skriver idag, tillsammans med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om vikten av att EU säkerställer jämställdheten i de egna leden.

EU-kommissionen förbereder omfattande förslag kring jämställdhet i börsbolagens styrelser, men det är minst lika viktigt att EU tittar över sina egna institutioner och hur jämställdheten fungerar där. Det blir ju slående när man ser på Europeiska Centralbankens högsta ledning som enbart består av män, och där man återigen nominerar endast en kandidat, en man, till detta uppdrag.

Anders Borg borde kräva jämställd ledning i ECB

 I dag presenterade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso ett förslag om att ge Europeiska centralbanken mer makt genom att den också ska ansvara för tillsyn över EU:s banksektor.

Det är ett bra förslag men det är oacceptabelt att Europeiska centralbankens ledning och styrelse helt domineras av män. För att kunna ha en demokratisk legitimitet när man fattar beslut som berör alla medborgare i Europa är det självklart med en jämställd ledning och styrelse tycker jag.

Som jag skrev för någon dag sedan inställdes måndagens utfrågning av den nya tänkta ledamoten i Ekonomiutskottet därför att inte någon kvinna föreslagits. EU-ländernas nomineringar till de viktigaste EU-institutionerna har oftast en skrämmande ensidig kandidatlista, ECB är bara ett exempel. 

Jag blir oerhört besviken varje gång man inte lyckas föra fram en enda kvinna som kandidat. Självklart borde det tas fram en lista med kandidater som Ekonomiutskottet frågar ut där det ska finnas med åtminstone en kvinna. Vår liberala grupp har tagit fram en lista med lämpliga kvinnor.

Finansminister Anders Borg borde i kontakterna med sina kollegor kunna verka för att de ser över nomineringsprocesserna, som det är nu kan jag inte låta bli att undra om det finns ett systemfel i processen som hindrar nominering av kvinnor.

Stort stöd för förslag om jämställda bankstyrelser

 Europaparlamentets Ekonomiutskott röstade i går kväll om kommissionens förslag om ett förbättrat och mer enhetligt kapitaltäckningssystem för banker samt nya regler som ska stärka bankernas riskhantering och bolagsstyrning. Där fick jag stort stöd för mitt förslag att stärka andelen kvinnor i bankernas styrelser.

Jag föreslog att tillsynsmyndigheterna ska kräva att bankerna och nomineringskommittéerna tar konkreta steg mot en mer jämställd representation i styrelserna, tex i form av en list med kvalificerade kvinnliga kandidater och ett nomineringsförfarande där man presenterar en kandidat av varje kön.

Glädjande nog ställde sig Europaparlamentet bakom mitt förslag och det är en viktig signal inför dagens möte med Ekofin, finansministrarna i EU.

Krångel om kvotering

Dagens omröstning vad gäller synen på jämställdhet i EU blev en komplicerad historia. Tyvärr var det inte bara omröstningsförfarandet som var krångligt, utan sittande talmannen gjorde också ett misstag så att vi som inte vill se lagstadgat kvotering inte fick chansen att uttrycka detta i en omröstning med namnupprop (dvs där man efteråt kan se exakt vem som röstat hur). Omröstningen slutade i alla fall med att parlamentet godtog en skrivning om just kvoter.

Jag vill understryka igen att jag inte stödjer lagstadgade kvoteringskrav på det privata näringslivet och bolagsstyrelser. Däremot kunde jag trots allt inte rösta nej till rapporten i sin helhet eftersom den innehåller många mycket viktiga aspekter, inte minst vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, HBTQ-rättigheter och flera andra jämställdhetsfrågor som vi i Sverige redan har kommit långt i men som även övriga Europa borde ta tag i.

Resolutionstexten som rör jämställdhet inom bl.a. EU:s egna institutioner och inom politiska partier hade betydligt vagare skrivningar - den handlar om uppmaningar och rekommendationer. Även om ordet kvotering förekommer i denna text har den alltså inte alls samma laddning eller värde och jag röstade för den slutliga resolutionen. Däremot röstade jag mot klåfingriga förslag om kvotering i kommissionsrekryteringar När det gäller rekryteringar till toppositioner måste merit gå före kön.

Inom FP införde vi redan på 70-talet ett mål på minst 40 procent män/kvinnor för alla ledande positioner. På den tiden ansågs detta tämligen radikalt och den typen av åtgärder har sedermera följts av liknande åtgärder inom övriga politiska partier. Och vi ser nu att våra skandinaviska och nordiska länder ligger väl till när det gäller balanserad könsfördelning i ledande ställning! Givetvis återstår mycket ännu att göra - men i jämförelse klarar sig Norden väl.

Mångfald lönar sig alltid!

Se Olles tal i plenum om den dystra situationen gällande jämställdhet i Europas näringsliv och institutioner.

EU kan bli bättre på att nominera jämställt!

Idag står två intressanta rapporter om jämställdhet på dagordningen här i Europaparlamentet i Strasbourg: en om kvinnor i politiskt beslutsfattande och en om kvinnors och mäns lika möjligheter i arbetslivet i Europa.

Vi talar mycket om vikten av fler kvinnor i ledande positioner i Europas näringsliv. EU-kommissionens rapport om jämställdheten 2011är nedslående - fortfarande är det europeiska genomsnittet 12 procent kvinnor som ledamöter i de största listade bolagen - och bara 3 procent kvinnor som styrelseordföranden. Detta är inte gott nog.

Detta är inte något vi diskuterar för kvinnornas skull utan för att företag och organisationer blir livaktigare, starkare, mer idérika och mer lönsamma med en mångfald av människor i ledningen.

Men EU:s egna institutioner måste föregå med gott exempel. Om vi inte själva visar att vi tror på värdet av att ha både kvinnor och män i ledande positioner, hur ska vi då kunna kräva av Europas företagare att göra bot och bättring?

Några exempel:
I kommissionen är nio av 27 kommissionärer kvinnor.
I Europa är kvinnor i majoritet men på EU:s toppmöten är de en väldigt liten minoritet.
Av EU-domstolens 39 domare är sju kvinnor.
Revisionsrätten består av tre kvinnor och tjugofyra män.
I Europeiska Centralbankens ledning finns inte en enda kvinna.
Och - nyligen valde vi i Europaparlamentet nytt presidium med bara tre kvinnor bland fjorton vice talmän. Vi har alltså nominerat och röstat fram ett nytt presidium som är mindre jämställt än det vi hade under den första halvan av mandatperioden.

Många vill ha det till att denna debatt bara handlar om antingen införa kvotering, eller att inte göra något alls. Men det finns andra vägar att gå. Jag tror inte kvotering är rätt metod just nu. Men jag tycker inte heller att vi kan sätta oss ner och vara nöjda, 220 år efter att upplysningstidens Mary Wollstonecraft lät publicera det första feministiska manifestet om mäns och kvinnors lika rättigheter i Europa.

Jag har några konkreta exempel på fler verktyg och metoder som både EU och europeiska näringslivet kanske vill börja använda:

• Utred nya nomineringsprocedurer, t.ex. att nominera två kandidater, en man och en kvinna, till varje post.


• Skapa listor med kompetenta kandidater av båda könen


• Utbilda dem som har ansvar för nomineringar.

EU borde leda vägen!