tisdag 22 december 2009

Vågorna efter Köpenhamn?

Carl Schlyters verbala förlöpning
Blev Köpenhamn en katastrof? Eller var det ett viktigt steg på vägen?

Kommentarerna kommer nu i en strid ström. Envar kan få sitt lystmäte stillat.
Vad jag har sett går min kollega Carl Schlyter - EU-kritisk miljöpartist - allra längst genom att vilja dra världens ledare inför domstolen i Haag anklagande dem för "Brott mot mänskligheten".
Carl Schlyter är på många sätt en hygglig kollega som det är lätt att gilla på det personliga planet.
Senast samarbetade vi med framgång vid ett seminarium om Dawit Isaak.

Men ibland drabbas Carl Schlyter uppenbarligen av den sjuka som politiker understundom hemsöks av; viljan att synas och höras överordnas det sakliga politiska innehållet.

Menar verkligen att Carl Schlyter att Fredrik Reinfeldt och Barrak Obama skall bedömas och dömas på samma grunder som nazi-förbrytarna under andra världskriget, eller de ansvariga för massakern i Srebrenica som Karadic och Mladic, eller de som var ansvariga för folkmordet i Rwanda.
Självfallet menar inte Carl Schlyter det utan han vill med sitt förslag provocera, höras och synas för att få ut sin kritik mot resultatet av COP 15.

Jag kan till delar förstå hans kritik och frustration , men jag tycker han gör klimatfrågan en stor otjänst genom sitt obetänksamma utspel. Är det domstolen i Haag som skall klara av att hålla den globala temperaturökningen inom givna gränser? Vem tror det?
Därtill; betänk att miljöpartiet kan hamna i regeringsställning efter valet i höst.

Vem kan tro på miljöpartiets seriositet i framtiden?

FN-systemets brister
Själv tror jag att statsministern är något viktigt på spåren, när han berättar om hur förhandlingarna i praktiken gick till.
Om varje land - 193 länder med 115 stats-regeringschefer samlade i Köpenhamn - har vetorätt blir det aldrig ett resultat.
För oss utanför Bella Center kändes det frustrerande att veta att diktatoriska eller semi-demokratiska regimer hade samma inflytande som övriga demokratiska nationer. FN-systemet visade återigen sina brister.
EU:s i och för sig komplicerade beslutsmekanismer må vara tröga men i skarpa lägen hittas så gott som alltid rimliga lösningar. Klimatarbetet inom EU är ju ett bevis på detta.

EU framstår i ljuset av Köpenhamn som ett mönster av smidighet och beslutsförhet.

Obama påverkar allas våra liv - i stort som smått
På hemväg från Kastrup efter att ha hämtat den hemvändande dottern drogs helt plötsligt ett rep över vägen av dansk Politi. I nästan en timme var alla vägar kring flygplatsen blockerade och Öresundsbron avstängd.
President Obama var på väg hem till Vita Huset.
För ett år sedan var det inte så många som trodde på senator Obama.
Idag stannar trafiken var han kommer.

Må han lyckas också att begränsa trafiken i sitt eget hemland.
Jag menar i största allmänhet.

Vi väntade gärna!

söndag 20 december 2009

Decenniets sista session i Strasbourg

Ombudsmän i EP
Årets Crescendo i Strasbourg inleddes med en trivsam stund med gamla vänner från fältpersonalföreningen inom fp. Där fanns många kända ansikten från Luleå i norr med Ylva Strutz, ett liberalt nordligt kraftfält till den analytiske kämpen söderöver, Sven Astevall i Växjö. Ända till Strasbourg hade ett tjugotal av fp:s främsta företrädare runt om i vårt land begivit sig för att få reda på mer om EU, prata lite om EU-valet, men framförallt för att förbereda sig inför nästa års val.
Det var en stor glädje för mig att tillsammans med Cecilia Wikström och Marit Paulsen tacka dem alla för en utomordenlig valrörelse i våras.

Budget och mikrokrediter
Jag hann också med att debattera mikrokrediter senare samma kväll och faktiskt för en gångs skull kritisera det svenska ordförandeskapet för dess ovilja att hitta en lösning för extra medel till att finansiera denna nya EU-form med syfte att få fart på ekonomin och stimulera till nyföretagande i Europa.
Statssekreterare Hans Lindblad kändes inte som flexibilitetens mästare, uppbunden som han var av njugga medlemsländer.

Ordförandeskapet
Debatten om det svenska ordförandeskapet var i stort en välförtjänt (tycker jag) hyllning till ett väl genomfört ordförandeskap. De Gröna och S&D andades en del kritik och oro inför Köpenhamn och de högerextrema anklagade (som vanligt) att EU släpper in invandrare på ett okontrollerat sätt.
Mina svenska röd-gröna kolleger var relativt vänliga, även om en del inrikespolitiska slängar kunde noteras. Vi har ju val om nio månader som bekant.

Årets Alde-Event
Veckan avslutades med årets händelse i Alde-gruppen; julfesten med tillhörande uppträdande av de olika landsdelegationerna.
En del av insatserna går inte att berätta om, måste ses och upplevas (inte minst det svenska fp-bidraget). Bilder kan möjligen uppbringas genom NU:s utsände reporter på plats.

Att notera är att den förre preimärministern i Lettland, Ivars Godmanis, är en lysande rocktrummis. Han kan skådas och höras på Youtube spelandes med Oueen "All Right Now".

Min irländske kollega är skönsjungande, den bulgariske professorn är utmärkt på saxofon, mina finlandssvenska vänner kommer loss med Proud Mary och förre gruppledaren Graham Watson kan uppträda som en välsjungande italienare. Och inte minst - nuvarande gruppledare Guy Verhofstadt är både dansant och har stor humor.

Nu är det bara att börja förbereda sig inför 2010!

Pressen ökar på Eritrea

Efter det gemensamma seminariet i EU-parlamentet häromveckan om Dawit Isaak har frågan lyfts ytterligare en nivå inom EU.

Louis Michel, tidigare utvecklingskommissionär, numera partikollega i EP, är beredd att bege sig till Eritrea för att träffa President Isaias Afewerki med EP:s krav om frisläppande om Isaak och hans politiska medfångar.

Vid seminariet fick vi flera uppslag för att kunna verka till stöd för Dawit. EU kan göra mer, den nya Kommissionen kan agera, i synnerhet Baronessan Ashton i sin nya roll som EU:s "utrikesminister".
Jag har talat med mina kolleger om att ställa frågor om Dawit till Ashton på hennes utfrågning i EP den 11 januari.

Det var en bred uppslutning under seminariet kring strategin att kombinera högljudd diplomati/politiskt arbete med den traditionella tysta diplomatin.

Från oss svenska MEP-ar och Esayas Isaak och Leif Öbrink utgick en appell om att EU skall frysa biståndet till Eritrea.
Vi fick inte stöd från Kommissionens representant, även om attityden var mer förstående denna gång.
Vi fortsätter vår kamp på alla nivåer!
Må detta vara sista julen som Dawit Isaak tillbringar i fängelse!

onsdag 16 december 2009

Svenskarna säger ja till euron! Varför hukar sossar och moderater om euron?

Motståndet mot euron håller på att släppa. Om det hade varit en folkomröstning i november 2009 om euron skulle 44 procent rösta ja och 42 procent rösta nej, enligt en ny undersökning från SCB. Det är första gången sedan november 2002 som en högre andel är för euron än emot den.

Att en majoritet av svenskarna är positiva till euron är ett bevis för att euron är en succé. Utan euron hade Europa inte klarat av finanskrisen på det sätt som nu skett. Ingen kan säga att 16 valutor hade varit bättre än en. Också vi i Sverige har haft nytta av eurons stabilitet. Nu är det hög tid för Sverige att bli en fullvärdig medlem i EU. Jag hoppas att euron blir en av huvudfrågorna i nästa års valrörelse.

Nu måste socialdemokraterna och moderaterna sluta att huka i riksdagsbänkarna och börja att bilda opinion för införande av euron. En folkomröstning måste äga rum så snart som möjligt efter valet.

Andelen män som skulle rösta för euron har ökat till 50 procent, men fortfarande skulle en majoritet kvinnor rösta nej till euron.

Vi måste lägga speciell tyngd vid att förklara att euron inte bara handlar om penningpolitik utan om trygghet i ett vidare perspektiv. Euron handlar också om trygghet, säkerhet och stabilitet.

Fakta om undersökningen:

Andelen ja röster har ökat jämfört med förra undersökningen i maj, då 42,1 procent var positiva till euron. Andelen ja-röster har ökat jämfört med ett år sedan då 37,5 procent skulle ha röstat ja till euron.

måndag 7 december 2009

Anders Borg slog ett slag för euron i Europaparlamentet

I eftermiddag kom finansminister Anders Borg till Ekonomiutskottet i Europaparlamentet för att summera det svenska ordförandeskapet. Han skötte sig utmärkt. Jag ställde tre frågor till Borg (se nedan) om bonusar och euron. Han uttryckte sig tydligt för att vi ska ha en ny svensk folkomröstning om euron.

Anders Borg redogjorde för resultatet av det svenska ordförandeskapet i EU och konstaterade att Sverige nått framgångar på flera områden, trots att förutsättningarna var tuffa när man tog över som ordförande.

Anders Borg konstaterade att finansmarknaderna har stabiliserats och den ekonomiska utvecklingen är bättre nu än för ett halvår sedan då Sverige tog över.

Borg lyfte fram beslutet i Ekofin att införa en ny struktur för den finansiella tillsynen som en svensk framgång. Ekofinrådet (de 27 finansministrarna från medlemsstaterna) enades i oktober om en allmän riktlinje om inrättandet av Europeiska systemrisknämnden, som kommer att ansvara för makrotillsynen. I förra veckan kom finansministrarna överens om ett komplett tillsynspaket, vilket gör det möjligt för ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Europaparlamentet.

Jag fick möjlighet att ställa tre frågor till Anders Borg:

1. De nya bonusregler i finansbranschen som nu föreslås i bland annat Sverige avviker på väsentliga punkter från de internationellt framförhandlade reglerna. Det behövs ett globalt harmoniserat regelverk, ett likformigt ramverk för alla länder som kan bidra till att förhindra bonuskonstruktioner som uppmuntrar ett osunt risktagande. Vad tycker du om att några medlemsländer, däribland Sverige, skapar egna regler. Borde man inte försöka åstadkomma ett ”level playing field” inom den europeiska marknaden?

Anders Borg svarade att flera länder som Sverige, Storbritanien och Frankrike implementerat de nya regelverket för bonusar, medan andra länder inte gjort någonting. Det behövs en koordinerad process och en uppföljning av vad som görs i de olika länderna. Det blir ytterligare reglering av bonusar eftersom flera aktörer kommer betala ut höga bonusar i år. Men "business as usual" kommer inte att få fortsätta och G 20 kommer skärpa reglerna ytterligare.

Mina två andra frågor handlade om euron. Hur ser du nu när du varit ordförande i Ekofin i ett halvår på möjligheterna till inflytande? Du leder ju Ekofin, men inte får vara med när beslut fattas i eurogruppen. Min tredje fråga: Står Sverige närmare euromedlemskap nu än förra gången du var här i Ekonomiutskottet i september?

Anders Borg svarade att det varit ett bra samarbete i Ekofin och att Ekofin har fått en starkare roll, bland annat i diskussionen om tillväxt- och stabilitetspakten. Han uttryckte att Sverige bör gå med i euron och så fort som möjligt. Men att det behövs ett tydligt stöd från svenska folket i en ny folkomröstning. Det behövs enligt Borg "some time" innan en ny folkomröstning kan äga rum och att Sverige så småningom kommer att gå med. Han sa också att de flesta länder klarar sig bättre med euron än utan, och att det gäller också Sverige.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag är positivt överraskad över Anders Borgs EU-positiva hållning under utfrågningen i ekonomiutskottet. Han uttryckte sig starkt positiv till närmare EU-samarbete på flera områden, bland annat inom finansiell tillsyn.

torsdag 3 december 2009

Patientrörlighet för EU:s medborgare dröjer

Det svenska ordförandeskapet lyckades tyvärr inte att få EU:s socialministrar att komma överens om ett patientrörlighetsdirektiv, som skulle underlätta och reglera patienters rätt till planerad vård utomlands.

EU:s socialministrar ville vid mötet i Bryssel på tisdagen inte fatta något beslut i frågan. Patientrörlighetsdirektivet var tänkt att göra det tydligt för patienter vilka regeler som gäller och jag är därför mycket kritisk till det osäkra rättsläget som skapas i och med blockaden av direktivet.

Aktuellt: Seminarium för Dawit Isaac 9 december

Tillsammans med Eva-Britt Svensson (V) och flera andra svenska Europaparlamentariker anordnar vi ett seminarium om Dawit Isaak i Europaparlamentet den 9 december.

Se inbjudan på min hemsida. Det finns också en facebook-inbjudan.

Är du i Bryssel den 9 december är du varmt välkommen till seminariet!

Världens regeringar måste satsa mer på ungdomar.

Den 30 november till 3 december har jag varit i Luanda, Angola, för det artonde sammanträdet med det gemensamma parlamentariska AVS-EU församlingen. Under sammanträdet presenterades rapporten om "Social och kulturell integration och unga människors deltagande", som jag har skrivit tillsammans med Manuel Jiménez från Dominikanska republiken.

Här är en sammanfattning av rapporten och det tal jag höll den 2 december:

Det behöver skapas bättre möjligheter för ungdomarna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. I den rapport som jag lägger fram tillsammans med Manuel Jiménez, från Dominikanska Republiken, efterfrågar därför medlemmarna av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), och EU medlemsländerna bättre tillgång för ungdomar till utbildning, arbete och teknologi.

Sveriges historia är ett bra exempel på hur viktigt allmän skolgång är för ett lands utveckling. Det är viktigt att satsa på utbildning och informationsspridning. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar därför regeringarna i AVS- och EU-länderna att starta program som motverkar att ungdomar hoppar av skolan, som motverkar analfabetism och som stärker kvaliteten i grundutbildningar.

Medlemmarna efterfrågar även allmän tillgång till och spridningen av informations- och kommunikationsteknik för unga människor och uppmanar regeringar att möjliggöra förmånliga lån och stipendier till ungdomar från utvecklingsländer som vill påbörja en högre utbildning.

Rapporten uppmanar även EU att öka skyddet för unga människor från tredjeland som arbetar lagligt i Europa genom att arbeta för en definierad status för okvalificerat och halvkvalificerat arbete.

EU- och AVS-länderna uppmanas även att skapa gemensamma program och att samarbeta för att motverka att den kvalificerade arbetskraften försvinner från AVS-länderna. Även behovet av att skapa positiva möjligheter för unga entreprenörer och att förenkla deras tillgång till mikrokrediter uppmärksammas i rapporten.

Det är viktigt att ge unga människor möjligheten att påverka sin situation och medlemmarna i AVS-EU församlingen uppmanar därför regeringarna att integrera ungdomsfrågor i all politik och även att förbättra samordningen mellan ungdomspolitik och andra politiska områden som har direkt inverkan på unga människor.

För att garantera integrationen och medverkandet av unga i samhället uppmanar rapporten EU och AVS-länderna att garantera unga deras fri och rättigheter och att undanröja alla former av diskrimination, här poängterar rapporten särskilt diskrimination mot ungdom som lever med HIV/AIDS. Du kan läsa hela rapporten på Europaparlamentets hemsida. Här är en länk till rapporten.

måndag 30 november 2009

Bra portfölj för Cecilia

Sverige och liberaler i hela Europa har all anledning att vara nöjda med Cecilia Malmströms ansvar i den nya Kommissionen. Ett tungt ansvar med många svåra områden som kräver EU-lagstiftning.

Det handlar om nya områden där EU efter Lissabon får en mer dominerande roll. Det sk Stockholmsgrogrammet skall genomföras, där jag saknar mer och tätare polissamarbete i EU. Detta var ju en av fp:s profilfrågor i valrorelsen i juni. Vi talade om att inrätta ett europeiskt FBI, som vi valde att kalla det, för att bekampa den okande gransoverskridande brottsligheten.

Jag är på ett parlamentariskt möte i Angola just nu och här diskuteras givetvis de nya kommissionärerna och deras ansvarsområden. Alla kolleger och andra som jag har talat med välkomnar Cecilia som kompetent och flitig partner i formandet av ett säkrare och anständigare EU. Migration och polisfrågor (av tradition ett nationellt ansvar), svårare än så kan det knappast bli, som en kollega uttryckte saken. Men jag är övertygad om att Cecilia Malmström kommer att klara det.

Barroso har säkert valt just henne för hennes allmanna klokskap( givetvis), men också för Cecilias mycket goda kontakter med EP. Har behövs samspel; Kommissionen, Rådet och EP. Inte helt enkelt!

Förvisso är Cecilia vänlig och samarbetsvillig. Men de som försöker att köra med henne eller få henne att tyst gå med på kompromisser om grundlaggande fri- och rattigheter, känner Cecila dåligt. Lika vänlig som hon vanligtvis är, lika hårdför är hon i sådana sammanhang.

Jag vet ty jag har varit med!

måndag 23 november 2009

Lyckat landsmöte! Ja till mer kärnkraft!

Återigen har folkpartister samlats och debatterat motioner och partistyrelsesvar på ett landsmöte. Det är alltid lika trevligt att diskutera politik och bryta argument mot varandra med andra folkpartister. Jag tycker landsmötet var lyckat. Vi tog en rad viktiga beslut. Speciellt beslutet om att möjliggöra utbyggnaden av fler kärnkraftverk var bra.

I kärnkraftsdebatten gick jag upp och pläderade för det ska bli möjligt att bygga nya kärnkraftreaktorer i Sverige - och inte bara ersätta de befintliga.

I debatten sa jag:

– De steg vi har tagit är inga myrsteg, det är älgakliv. Men nu är det tid att ta ytterligare steg. Varför ska vi sätta gränsen vid tio? Varför inte öppna för fler? Vi skulle kunna utveckla de tio kärnkraftverk som finns. Jag är dyster varje gång jag passerar Öresundsbron och ser dessa sarkofager i fjärran.

Jag kommer inte motsätta mig att Barsebäck öppnas igen. Den rysktyska gasledningen som har fått klartecken från regeringen kan leda till att beroendet av naturgas ökar i Sveriges närområde. Om vi bygger fler kärnkraftverk kan överskottet från elproduktionen exporteras. Vi skulle kunna bistå våra grannländer. Klimathotet måste stoppas.

Till slut hamnade frågan i det så kallade beredningsutskottet, som tog fram ett förslag som Landsmötets ombud ställde sig bakom:

Landsmötet uttalade att: 1. Sverige långsiktigt kan spela en roll för att minska Europas användning av fossila bränslen genom att exportera koldioxidfri el till Europas länder.2. Sverige på lång sikt bör öppna möjligheter inte bara för att ersätta befintlig kärnkraft utan också vid behov öka antalet kärnkraftreaktorer.3. Vi på allvar behöver börja med att även bygga ut förnybara energislag och energieffektivisera.

Även i andra frågor tog Folkpartiet flera viktiga steg framåt. Vi beslutade till exempel om att modernisera arbetsmarknadslagstiftningen och möjliggöra fler undantag från LAS.

Men jag är besviken över beslut om att inte göra medborgarkurs obligatorisk för att få bli svensk medborgare. Nu blev beslutet att kursen ska bli frivllig. Det tycker jag var ett felaktigt beslut. Dels hade det varit bra att göra kursen obligatorisk för att lättare kunna ta debatten med Sverigedemokraterna. Dels var det en knäpp på näsan på vår egen integrationsminister, Nyamko Sabuni. Det sänder en egendomlig signal att gå emot vår egen minister.

Under landsmötet blev jag åter invald i partistyrelsen och i partiledningen. Det känns bra att få fortsätta arbeta i partiledningen för Folkpartiet.

tisdag 17 november 2009

Grattis Cecilia!

Idag är det glädjens dag för alla svenska europavänner, när regeringen har nominerat Cecilia Malmström till ny svensk EU-kommissionär.
Under många år har jag haft nöjet att följa Cecilias politiska karriär. Hon är på många sätt en enastående människa; kunnig, klok, ständigt lika vetgirig och sökande efter ny kunskap - men aldrig övermodig.
Jag har svårt att finna ord för hur stor min respekt för Cecilia är.

En bättre kommissionär är svår att finna. Ett stort tack till Jan Björklund som lyckats förhandla så väl för Sverige, Europa och folkpartiet. Ett stor eloge till övriga partiledare i regeringen - i synnerhet statsministern - att denna så viktiga post inte nödvändigtvis måste tillfalla det största partiet i alliansen. Storsinthet och gott ledarskap!

måndag 16 november 2009

Okänd och profillös belgare ny president i EU?

På torsdag kväll är det klart. Då vet vi förhoppningsvis vem som får beträda de två viktigaste posterna inom EU; vem som blir president, ordförande, i det Europeiska Rådet och utrikesminister, den höge representanten för utrikesfrågor. Hetast kandidat till president är en okänd begåvad profillös belgisk politiker.

När statsminister Reinfeldt talade inför EU-parlamentet i förra veckan framhöll han att det tar tid för att få ihop alla 27 EU:s stats- och regeringschefer att enas kring två namn. Det är både komplicerat och tidsödande, poängterade han.

Att bara ringa runt till de 26 kollegerna tar två dagar, berättade han. Någon vill ha en stark och välkänd EU-profil, som gör att folk vänder sig om på gatan varhelst i världen vid blotta åsynen, som den brittiske utrikesministern uttryckt saken. Möjligen är den partivännen och förre premiärministern i London, Tony Blair, han har i tankarna.

Andra vill ha en vanlig ordförande som leder toppmötena. Så har flera mindre länder funderat både internt och offentligt. Då kan den tämligen gråe, men kompetente, premiärministern i Luxemburg vara aktuell, Jean-Claude Juncker. Eller holländaren Jan Peter Balkenende. Eller Wolfgang Schüssel. Eller den spanske premiärministern Zapatero, som min katalanska kollega hävdar aldrig varit utanför Spanien. Jag tror han menar, att Zapatero aldrig mentalt lämnar Spanien. En nordbo har också anmält sitt intresse, förre finländske statsministern Paavo Lipponen.

Hetast kandidat verkar vara den för mig till för några veckor sedan helt okände belgiske premiärministern, Herman van Rompuy. Vill man ha någon okänd och profillös verkar han var ett utomordentligt namn. Dock en högst begåvad man, enligt mina belgiska kolleger.

Min gruppledare, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt, lär också ha anmält sitt intresse, även om han nesligen förlorade kampen mot Barroso för fem år sedan.

Kvinnorna i diskussionen är få. Lettlands förra president Vike-Freiberga och Irlands dito, Mary Robinson nämns dock i spekulationerna. Min favorit är Angela Merkel, om hon bara kunde förmås lämna den tyska politiken.

På utrikesministerposten är också namnen många. David Miliband, Storbritanniens utrikesminister, Oli Rehn, från Finland och den liberala familjen, idag framgångsrik kommissionär för utvidgningen, Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner och förre österrikiske utrikesministern, Ursula Plassnik. Och förstås Carl Bildt.

Statsministern har ett tufft jobb in i det sista. Han måste kunna ena hela EU och förslaget måste också ha en jämställdhetsprofil, vilket säkert blir extra svårt. Måhända är det därför det svenska ordförandeskapet också har fört fram generalsekreterarposten inom rådskansliet som en viktig position. Där kan det vara lättare om att enas om kvinna.

Jag tror det blir van Rombuy som president, Bernard Kouchner som utrikesminister och Ursula Plassnik som generalsekreterare.

söndag 15 november 2009

Kan Klimatmötet i Köpenhamn räddas?

Många har siat om utgången inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Det verkar som om flera just nu är överens om att det blir en tvåstegslösning. Bindande avtal är svåra att få fram så länge USA och Kina tövar.
President Obama har sina problem med kongressen, och Kina tillsammans med övriga utvecklingsekonomier (främst Indien och Brasilien) anser att de måste få chansen att komma i kapp Västvärlden.

Jag tror nog att USA är berett att ta sitt ansvar. Mycket har hänt i klimatmedvetandet runt om i USA. Men presidenten kan inte ha hur många strider som helst samtidigt. Nu måste han få sjukvårdsreformen på plats, samtidigt som det finansiella systemet i grunden kräver förändring.

Den danske statsministerns brandkårsutryckning till Singapore under söndagen verkar ha givit resultat, och en kompromiss är på väg.

Detta räddar ansiktet på många.
Men framförallt ges de livsavgöranden klimatbesluten en verklig chans att överleva den tuffa slutrundan i det globala beslutsmaskineriet.

Det viktiga är att bidande åtaganden görs globalt - av alla!

En sann europeisk hjälte

I veckan besöktes EP av en av mina levande hjältar; Vaclav Havel.
Han invigde tillsammans med vår talman en minnesutställning 20 år efter Berlinmurens fall.
Vaclav Havel, denne anspråkslöse man, höll därefter ett anförande om hur han ville se Europa utvecklas i framtiden.
När huvuddelen av oss just nu andas ut sedan Lissabonfördraget äntligen är på plats, tog den forne tjeckiske presidenten upp vidare utmaningar om hur Europa konstitutionellt bör se ut inom icke alltför lång framtid. Skall inte nationalismen segra måste ytterligare förändringar till för att stärka den gemensamma beslutsnivån.
Kan inte EU samla sig i än högre grad riskerar nationalistiska krafter att åter slita sönder det Europa som har haft en så svår tillkomst, menade Havel.
Aldrig må vi glömma det europeiska historiska arvet!

Jag är inte så förtjust i att stå upp och applådera, har heller aldrig gillat att gå i takt, men denna stund i Europaparlamentet såg jag inte någon som satt ner, när Vaclav Havel med något osäker gång lämnade talarstolen.

För mig personifierar Vaclav Havel det nya, fredliga Europa!

Förutom personer som Lech Walesa och Bronislaw Geremek och Vaclav Havel samt alla miljoner som vågade resa sig ur förtrycket hade vi idag inte haft ett enat Europa.
Rörd var jag, när jag lite snuvig vandrade genom ett regnigt Bryssel denna kulna höstkväll och funderade över hur lycklig vår generation européer har anledning att vara.

onsdag 11 november 2009

Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2008: "EU:s pengar används ineffektivt"

Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2008 presenterades av igår i Europaparlamentets Budgetkontrollutskott av revisionsrättens ordförande Vítor Manuel da Silva Caldeira.

Vi liberaler är besvikna. Fortfarande är budgetförvaltningen inom EU otillfredsställande. Inom de områden där EU är direkt ansvarig för budgeten är felen små, men inom verksamhetsområdet “Sammanhållning”, som är det näst största verksamhetsområdet och som står för nästan en tredjedel av budgeten, är fortfarande problematiskt. Här förekommer flest fel i EU:s budget. Det är ett område som också medlemsstaterna har ett tydligt ansvar för.

Europeiska revisionsrätten uppskattar att minst 11 procent av det totala belopp som betalats i ersättningar inte borde ha betalats ut inom "sammanhållning". Det handlar om 2,7 miljarder euro, vilket är en alldeles för hög siffra.

Ett stort antal länder motsätter sig att EU-länderna ska obligatoriskt ta fram ekonomisk redovisning och revisionsberättelser. Endast fyra länder - Sverige, Storbritannien, Danmark och Nederländerna- presenterar, på frivillig basis, ekonomiska deklarationer. Andra länder framför en rad argument mot denna typ av frivillig rapportering.

Kommissionen borde sätta upp en röd lista med de länder som vägrar hjälpa till att samla in information och kontrollera uppföljningen av hur EU-pengar används. Medlemsstater måste hållas ansvariga för skattebetalarnas pengar som de använder i EU-projekt.

Trots att Sverige uppfattas som ett land som sköter sina budgetåtaganden i EU konstaterar revisionsrätten att det finns brister i hur återrapportering skett till kommissionen rörande strukturfonder under åren 2000-2006.

Det behövs bättre och effektivare kontrollsystem och goda exempel behöver lyftas fram. För att minska antalet fel behöver också minska komplexiteten i regelverket. EU-kommissionen måste nu utarbeta skarpa förslag till översyn av budgetförordningen, en ny budgetram och en reformerad budget.

Fakta Europeiska revisionsrätten:

Europeiska revisionsrätten är en institution inom EU. Den inrättades 1975 i Luxemburg för att granska tillgångarna inom EU-institutionerna. Revisionsrätten består av en ledamot från varje medlemsstat och dess nuvarande ordförande är Vítor Manuel da Silva Caldeira.

Revisionsrättens uppdrag är att oberoende granska unionens inkomster och utgifter samt att bedöma huruvida EU:s institutioner fullgör sina uppgifter. Revisionsrätten undersöker om de ekonomiska transaktionerna redovisats korrekt, genomförts lagligt och tillbörligt samt förvaltats på ett ekonomiskt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Revisionsrätten publicerar resultaten av sin granskning i offentliga rapporter. Dessa rapporter presenteras för Europaparlamentet, som kan besluta om att ge ansvar eller ansvarsfrihet för Kommissionen.

torsdag 5 november 2009

Lugubert - Övermåttan dystert!

Olyckligt beslut att ge Nordstream tillstånd att bygga gasledning

Regeringens tillstånd för Nord Stream AG att lägga ut två rörledningar för transport av naturgas på internationellt vatten inom svensk ekonomisk zon i Östersjön är ett olyckligt beslut. Östersjön ett mycket känsligt innanhav, som ytterligare riskeras vid byggandet av gasledningen. Det är därför inte försvarbart utifrån ett miljö- och klimatperspektiv att bygga en gasledning genom Östersjön.

Även utifrån säkerhetspolitiska skäl är det olyckligt att Europa gör sig beroende av rysk gas. Våra baltiska grannländer och Polen motsätter sig byggande av gasledningen eftersom det stärker Rysslands ställning i regionen.

Kompromissen om telekompaketet en liberal seger för rättssäkerheten på Internet

I går kväll blev telekomuppgörelsen mellan medlemsländerna och parlamentets förlikningskommitte klar.

Under mötet i förlikningskommitte har parlamentet och rådet enats om gemensam lösning på den s.k. "138:an" och därmed telekompaktet. Texten bifogas nedan i sin helhet. Texten har godtagits av rådet och av parlamentets förlikningskommitte (enhälligt) och ska röstas om vid sessionen i Strasbourg sista veckan i November för att formellt antas av parlamentet.

Det är till stor del tack vare våra insatser i våras i Europaparlamentet för ett rättssäkert Internet som kompromissen mellan medlemsländerna och parlamentet om "138:an" möjliggjorts.

I maj lyckades vi liberaler i omröstningen i parlamentet att få en majoritet att rösta för att ingen ska kunna stängas av från Internet utan ett föregående domstolsbeslut. Det och fortsatt arbete i liberala gruppen under hösten tvingade fram den kompromiss som nu rådet och parlamentet enats om.

Kompromissen tillmötesgår de krav som Folkpartiet ställt upp. Att stänga av personer från Internet utan föregående prövning i domstol eller annan oberoende instans kunde vi aldrig acceptera. Rättsskipningen måste handhas av domstolar, inte av privata aktörer. Det har nu även medlemsländerna gått med på. Därför är överenskommelsen en liberal seger för ett rättssäkert Internet.

Kompromisstexten:

-------------------
Proposal for Article 1(3)a:

3a. Measures taken by Member States regarding end-users' acces to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-users' access to or use of service and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due repect for the principle of presumption of innocense and the right to privacy. A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review, shall be guaranteed.

måndag 2 november 2009

Liberala Internationalen


LI:s årliga kongress i Kairo i Egypten som ägde rum i slutet av förra veckan skall givetvis ses som ett brobyggande för liberalismen till Arabvärlden. En skrift om liberala grunddokument på arabiska presenterades för att ytterligare markera detta faktum.

Om den samlade Världsliberalismens möte i Kairo ådrog sig någon större uppmärksamhet i regionen har jag svårt att avgöra.
Jag försökte läsa de engelskspråkiga kairotidningarna och bläddra igenom några egyptiska utgåvor på arabiska, men kunde inte hitta något.

Utbildning
Kongressen hade som tema "Utbildning i det 21:a århundradet".En av huvudtalarna var Zimbabwes utbildningsminister, David Coltart, en imponerande person med nära relationer till Birgitta Ohlsson.

Bra seminarier
Flera intressanta och spännande seminarier kunde man delta i, bland annat om religion och utbildning både med arabiska, och bosniska erfarenheter. Från fp:s sida deltog Bírgitta Ohlsson om förtrycket på Kuba och Ingemund Hägg om Akademiens frihet. Också Alexander Bard medverkade i ett seminarium om den nya tekniken och utbildning.

Ny ordförande
LI avtackade den avgående ordförande Lord Alderdice och valde min kollega i EP, Hans van Baalen, till ny ordförande. Den nyvalde ordföranden höll ett bra och principfast anförande, där han bland annat kritiserade både Rysslands odemokratiska utveckling med det senaste valet i åtanke och Arabvärldens brist på demokrati och grundläggande demokratiska rättigheter.

Starkt anförande
LI:s "Frihetspris" har delats ut i 25 år, vilket högtidlighölls. Kongressens starkaste anförande hölls av den tidigare pristagaren Sam Rainsy från Kambodja, där han bedriver en hård kamp för demokrati och frihet.

Diskussion om det egyptiska värdpartiet DFP
Som jag skrev om inför kongressen var en viktig fråga att välja in kongressens värdparti, DFP, som fullvärdig medlem i LI.
I några veckor har det internt inom LI pågått en intensiv diskussion om DFP (Democratic Front Party) och att det inom partiet finns anti-semitiska åsikter. Det är i första hand dess vice ordförande som har varit i blickfånget, Sakine Fouad, som är kolumnist i en Kairo-tidning.
I Sverige har det funnits en artikel om detta i Expo, men en likartad artikel förekom någon dag före kongressen i Kairo också i The Wall Street Journal. En mycket känslig fråga!

Fp ville vänta - lade ner rösterna
Vid det inledande styrelsemötet i Alexandria tog Birgitta Ohlsson och jag upp frågan och krävde klargöranden och svar. Då blev vi inte så mycket klokare utan avgörandet sköts till kongressen i sin helhet, där både partiledaren och Sakine Fouad skulle delta.
Vi fick då en genomgripande belysning, där Sakine Fouad fick tillfälle att förklara sig på kongressen.
Från fp.s sida var vi inte nöjda med svaren, som gav utrymme för tolkningar i dubbel bemärkelse, eftersom hon varierade mellan arabiska och engelska.

Birgitta Ohlsson och jag föreslog därför att beslutet borde skjutas upp ett år efter ytterligare granskning. Så blev det inte.

När sedan omröstningen om medlemskap genomfördes var det bara vi och Radikale Venstre från Danmark som lade ner våra röster. Alltså inte centern, vilket förvånar mig en smula. Fredrik Federley motiverade centerns stöd med att man fått godtagbara svar.
Nu får vi verkligen hoppas att det var ett riktigt beslut att ta in DFP. För självfallet behöver alla moderata och liberala krafter i arabvärlden allt vårt understöd.
Särskilt känsligt är det ju för tyska FDP, vars delegationsledare jag hade flera samtal med. Den nye utrikesministern Westerwelle har ju redan kritiserats för sina på den tiden nära relationer med framlidne fdp-ministern Möllemann, som ju var kritiserad att bära anti-semitiska uppfattningar.

Ingemund Hägg Liberal Patron
Det finaste man kan bli i LI är att utnämnas till Patron för de liberala idéerna. Detta blev i Kairo vår egen Ingemund Hägg, professor från Uppsala. Han började verka inom LI för drygt 40 år sedan. Stolta och glada blev vi i fp-delegationen.
Andra som haft och har denna finna titel är Ralf Dahrendorff och David Steel.
En varm gratulation till Ingemund!

lördag 24 oktober 2009

Klaus ger upp?

Lissabonfördraget

Äntligen verkar det som om den envise mannen i Pragborgen kan tänka sig att sätta sitt namn under Lissabonfördraget. Det hela avgörs nästa vecka dels i Prag, dels på toppmötet i Bryssel.
Därefter kan processen med att få en ny Kommission på plats starta. Från EP:s sida vet vi att utfrågningarna med beslut tar ungefär fem veckor totalt. Aldegruppen har begärt en debatt om Kommissionen sammansättning, inte namn men däremot struktur och ansvarsuppdelning.
När det gäller vilka som skall besätta posterna är ju det i första hand de 27 medlemsländernas ansvar tillsammans med Kommissionsordföranden Barroso. Men vi parlamentet skall godkänna Kommissionen i sin helhet, vilket betyder att någon kandidat kan få rött kort om han/hon inte klarar utfrågningen. Så skedde som bekant 2004.
Mest intresse tilldrar sig just nu vilka som skall besätta de två viktigaste posterna; ordförande i Rådet och den höge representanten, som är ansvarig för utrikesfrågor.
Tony Blairs namn nämns allt oftare, också Mary Robinsons, som dock offentligt har avböjt. Blair utsätts för kraftig kritik i sitt eget hemland. De konservativa varnar för att utse Blair, något som skulle uppfattas som en ovänlig handling mot dem (kanske den nya regeringen i London) och skulle ytterligare försvåra samarbetet över Kanalen.
Det finns andra namn i svang som Juncker i Luxembourg, Gonzales i Spanien och Balkenende i Holland.
Själv föredrar jag som jag tidigare skrivit Angela Merkel, utmärkt kvinna från det forna DDR.
För den andra posten finns Carl Bildts namn med, men också nuvarande utvidgningskommissionären, finländaren Olli Rehns, som ju tillhör den liberala familjen samt Ursula Plassnik från Österrike.
Vi i Aldegruppen anser att en av de fyra tunga posterna, talman i EP (redan klar), ordförande i Kommissionen(redan klar) plus dessa två, skall komma från vår politiska krets.

Sacharovpriset

Dawit Isaak fick inte Sacharovpriset. Det gick till den ryska människorättsorganisationen Memorial, som förvisso förtjänar både utmärkelsen som sådan och all uppskattning för ett enastående arbete för rättfärdighet och yttrandefrihet.
Men jag tror ändå att uppmärksamheten kring utnämningen har varit bra för Dawit Isaak. I samband med beslutet om priset fattade EP:s ledning på initiativ av Aldegruppens ledare - Guy Verhofstadt - beslut om att snarast finna åtgärder där EU och EP kan agera för att få Dawit fri. Jag är glad att denna stora samsyn har kunnat uppnås.
Den 9 december ordnar vi i EP ett seminarium om Dawit Isaak med bland annat medverkan av hans bror, Essayas.


Utan euron - en black om foten

Efter att jag tidigare har förhindrats att bli koordinator i det ekonomiska utskottet beroende på att jag inte kommer från ett euroland, fick jag höra samma argumentation när jag önskade få ansvaret för rapporten som behandlar den nya finansiella riskmyndigheten inom EU och ECB, European Systemic Risk Board.
Dock klarade jag att få bli den ansvarige i Aldegruppen i det nya Krisutskottet, som börjar med hearing om orsakerna till krisen. Före jul kommer också ett besök i Stockholm att göras för att lära mer hur vi i Sverige hanterade 90-tals krisen inom vårt bankväsende.


Liberala Internationalen i Kairo

En relativt stor svensk delegation reser i dagarna till Kairo för att delta i den liberala Internationalens årliga kongress. Värdpartiet i Egypten, DFP (Democratic Front Party) har bland i Sverige varit föremål för viss diskussion. En av dess ledande företrädare har beskyllts för att ha uttryckt anti-semitiska synpunkter.
FP:s internationella sekreterare, Fredrik Svensson, har på ett utmärkt sätt granskat detta och försökt få klarlägganden av DFP, som också söker medlemskap i LI.

På det styrelsemöte som föregår kongressen kommer Birgitta Olsson och jag att begära ytterligare klarlägganden, innan vi från fp:s sida kan acceptera ett medlemskap från DFP.

Berlusconi vann

Denna vecka har vi röstat om nästa års budget med pengar till mjölken. Störst uppmärksamhet drog dock nog omröstningen om mediesituationen i Italien.
Spänningen inför omröstningen har varit stor och närvaron hög. I slutändan föll resolutionen i sin helhet med några få röster, delvis beroende på att Aldegruppens tre irländare från Finna Fail lade ner sina röster.
Glädjen var stor bland kristdemokraterna, i synnerhet bland italienarna, besvikelsen lika stor på den andra kanten. Gruppmötet om aftonen efter debaclet var inte munter. Från att ha varit förra veckans hjältar - våra irländare - så fick de denna vecka en skur av kritik.
Jag delar kritiken, även om jag fann en hel del överord i debatten. Ett stort problem var, som jag ser det, att de tre kollegerna inte i förväg annonserat att de inte delade gruppens linje. Vi vet alla hur känsligt ämnet är, och att Berlusconi slåss för sitt politiska liv, hedern är väl redan förlorad.
EP:s kattrackande kan nu ses som en seger för Berlusconis famösa mediainflytande.

Man kan ha synpunkter på om EU-parlamentet skall syssla med denna typ av frågor, som av många uppfattas som nationellt ansvarsområde.

Men när vi i parlamentet väl satt igång denna process, skulle vi ha gått segrande ur striden.

Nu blev det ett dubbelt nederlag. Berlusconi klarade sig och vårt parlament som i så hög grad bygger på consensus, är djup splittrat. Detta beklagar jag.

lördag 17 oktober 2009

Liberaler i blickfånget i Berlin

En ny ton i tysk politik

Varje mandatperiod brukar börja med några dagar med gruppen utanför Bryssel för att förbereda oss inför kommande Strasbourg-vecka och ge oss möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Alde-gruppen har många nya ledamöter.

Att Alde-gruppen valt Berlin denna höst var givetvis väl valt efter det liberala FDP:s bästa val någonsin.
Just nu pågår intensiva förhandlingar mellan CDU/CSU och FDP inför regeringsbildandet. Den 27 oktober möts den nyvalda Riksdagen i det nymoderna Riksdagshuset, en byggnad som bär så mycket tragisk europeisk historia inom sig.

Mötet med FDP-ledaren och den tilltänkte nye utrikesministern - Guido Westerwelle - ingav hopp om ett Tyskland berett till förändring.
En av mina tyska vänner - mångårig ledamot i Budestag - tillstod dock att förhandlingarna med Angela Merkel inte gick helt smärtfritt och han undslapp sig: "Merkel har blivit socialdemokrat under de senaste fyra åren".
Frågorna känns igen skatter och sjukvård.

20 år sedan Muren föll


Den 9 november är det tjugo år sedan medlemmen i DDR:s Politbyrå, Günter Schabowski, meddelade att det införts fri övergång för DDR-medborgare till Västberlin. På några dagar ändrades allt i Europa.

Sedan gick det fort, det som hade startat med Solidaritet i Polen.

För att minnas vilket monster till stat som efterkrigstiden skapade med en kombination av preusseri och kommunism besökte gruppen Stasis högkvarter (DDR:s fruktade säkerhetspolis).
Egentligen borde allt jämnas med marken, tänker jag först, när jag lyssnar på den kunniga ciceronen i detta skräckens arkiv.

Men självklart måste vi kunna visa upp detta för kommande generationer, så det inte händer igen.

Vi får se en specialbyggd "brevöppningsmaskin". Varje dag öppnades 90 000 brev här.

Miljontals personakter ligger staplade på varandra och avger den där karaktäristiska unkna doften av gammalt papper.
Fortfarande försöker man med modern teknik återställa det material som DDR-regimen försökte förstöra.
Alla spionerade på alla. Vilket samhälle!

Tillsammans med min pappa besökte jag Berlin första gången 1964. Det Berlin finns inte längre. Idag finns ett enat Europa, där en svag markering i gatan markerar var det kalla kriget var som kallast.
Aldrig trodde jag då 1964 att jag under min livstid skulle få uppleva ett öppet, demokratiskt Östtyskland!
Jag minns min pappas ord om att ett enat Tyskland alltid kommer att vara ett hot mot freden i Europa.
Så är det inte idag. Tyvärr hann han avlida långt innan vi kunde se teknen i skyn!

Krisutskottet blev Klinzutskottet

Första mötet i det sk krisutskottet har ägt rum. Vi fick genast en diskussion om vilka som bär ansvaret för den finansiella krisen och vad som behövs framgent. Vi är tre svenskar i utskottet; Gunnar Hökmark, Marita Ulvskog och jag. Också inom denna trånga krets finns nog utrymme för olika tolkningar och förslag inför framtiden.

Själv fick jag av kollegerna i Alde förtroendet att leda den liberala gruppen, bli sk koordinator, vilket känns stimulerande.
Jag väljer att kalla utskottet "Klinzutskottet" efter vår liberale ordförande Wolf Klinz, en ytterst kompetent tysk kollega med bred erfarenhet utanför politiken.

Och så denne Klaus igen!

Vad som nu händer efter Irlands folkomröstning och Polens godkännande av Lissabonfördraget är fortfarande oklart. Vaclav Klaus är ytterst oberäknelig. Han tycks ständigt hitta nya hinder för att skriva under, och frågorna är många. Hur hantera den kommande processen. En kommission är på utgående. Men vilken är på ingående? Och när?
Detta är frågor som Cecilia Malmström kommer att ställas inför i Stasbourg den kommande veckan.

Tony Blair - comeback kid? Eller Andela Merkel!

Trots osäkerheten om fördraget är spekulationerna om vem som skall besitta de tyngsta positionerna inom EU i full svang.
Har Tony Blair en chans att bli det nya EU:s förste valde ordförande för Europeiska Rådet?
Hans möjligheter har bedömts som riktigt hyggliga, men nu verkar president Sarkozy tveka. Den springande frågan är om stats- och regeringscheferna vill ha en profilerad och stark ordförande eller mer av klubbförare på mötena? Själv hoppas jag på den mer profilerade varianten. Jag tror EU har behov att ett tydligare ledarskap, som invånarna kan känna igen.
Jag hoppas också att en kvinna kan komma in centrum av diskussionerna. Mary Robinson, tidigare president på Irland har nämnts.

Men vore det inte ett friskhetstecken att utse Europas kanske mest inflytelserika regeringschef, Angela Merkel, till EU:s viktigaste uppdrag.
En varm Europavän från det forna Östtyskland tjugo år efter Murens fall.
Det vore ett blad att vända i Europas Historia!

Lettland

Lettlands regering försöker nu leva upp till sina avtal. Må samtalstonen härefter bli varmare mellan EU/Sverige och vårt grannland!

söndag 11 oktober 2009

Intensiv vecka i EP

Dawit Isaak närmare Sacharov

Dawit Isaak är en av de tre kvarvarande nominerade till Sacharov-priset. Det är glädjande att vi lyckats att sätta extra fokus på det faktum att Dawit Isaak är den ende EU-medborgare som sitter fängslad för att han använt sig av den självklara rätten att fritt yttra sig.

Fredrik Reinfeldt i EP

Statsministern var i veckan i EP och kommenterade folkomröstningen på Irland. Han var försiktigt optimistisk.
I helgen har ju Polens president skrivit under, så nu återstår bara Vaclav Klaus i Prag.
Klaus verkar i väntan på Författningsdomstolens utsago hitta nya vägar att försena påskriften. Han har fört fram oro för att de tyskar och deras anhöriga som tvingades lämna Tjeckien efter andra världskriget skulle kunna begära ersättning för den egendom som de blev av med. Klaus har också sagt att Tjeckien borde undantas från stadgan för de medborgerliga rättigheterna i likhet med Storbritannien och Polen.

Dröjer påskriften alltför länge kan ytterligare trassel uppkomma.

Vi vet hur känslig frågan om Lissabonfördraget är Storbritannien. Blir det ett regeringsskifte i London nästa vår - vilket ju en del talar för - så riskerar EU ställas inför en ny duvning om fördragets godkännande.

Här hoppas jag att statsministern kan utnyttja sina goda kontakter med David Cameron för att undvika en ytterligare långbänk.

Denna uppmaning riktade jag till Fredrik Reinfeldt i onsdags. Tyvärr hann han avvika, innan jag fick ordet. Så jag fick hälsa via Cecilia Malmström, vilket kändes lite konstigt.

”Ett EU utan ett engagerat och aktivt politiskt ledarskap i London blir på många sätt ett svagare Europa.
Storbritannien behöver Europa. Och EU behöver Storbritannien.”, avslutade jag i kamp med en ilsken talman som inte ville ge mig fem extra sekunders talartid.

Krisutskottet
Vadan och Varthän?


I tuff konkurrens lyckades jag få en ordinarie plats i det tillfälliga ”krisutskottet”, det vill säga det utskott som under ett års tid på ett övergripande plan skall analysera och hantera den finansiella - och ekonomiska krisen.

Vadan och Varthän? kan vårt uppdrag i rydbergsk anda sammanfattas.


Lettland

Ordkriget mellan EU (Anders Borg) och Lettland har i veckan trappats upp.
EU, IMF och Sverige menar att regeringen i Riga inte gör vad man lovat för att få ordning på ekonomin.
Nog förstår jag till fullo att Lettland för att få sina lån måste uppfylla överenskomna villkor, men jag har svårt att förstå sättet att framföra kritiken och det höga tonläget.
Både Lettland och EU är ju med i samma klubb, och grannar är vi därtill.

Jag får erkänna att Lettlands tragiska historia gör att jag tycker att det är särskilt dystert att Lettlands premiärminister ser det svenska agerandet som aggressivt.
Må vi få snabbt slut på ordväxlingen, och att Lettlands regering och parlament gör vad som krävs för att få styr på ekonomin.

lördag 3 oktober 2009

Irland förstod allvaret

Glädjens dag

Idag är en glädjens dag för Europa. Med ett kraftfullt ja har irländarna äntligen tagit (förhoppningvis) EU ut ur en konstitutionell kris.
Vi får nu ett mer demokratiskt och öppet EU genom det nya fördraget.

Jag tror det var flera skäl som denna gång talade till EU:s fördel.

- Krisen gjorde irländarna medvetna om nyttan av Europa. Ensam är inte stark, när det blåser stormar i världen.

- Tveksamheterna kring fördraget hade undanröjts, som neutraliteten, abortlagstiftningen, skattepolitiken och Irlands rätt att fortsatt ha en kommissionär.

- Av diskussionen i gruppen och efter att ha lyssnat på de irländska kollegerna fanns faktiskt också ett gammalt historiskt argument med i bilden. Irland vill inte förknippas med den brittiska EU-kritiken. Dublin är verkligen inte London!

Irland inte England

Jag minns när jag som riksdagsman besökte Dublin sommaren 1994 och fick möjligheten att träffa en Irlands mest välkända politiker, tidigare premiärminister, utrikesminister mm, Garret FitzGerald.

Under en timme i sitt hem hade han vänligheten att berätta det moderna Irlands historia för den unge svenske riksdagsledamoten.
Särskilt minns jag att Garret FitzGerald framhöll att hans lyckligaste politiska minne var när han fick ta planet från Dublin och flyga direkt till Bryssel - utan att behöva mellanlanda i London.
En lång och tragisk historia för Irland var då defintivt över, sade denne irländske politiske nestor.

Skall Klaus krångla?


Nu står Polen och Tjeckien på tur med att godkänna Lissabon-fördraget.
Polen är nog inte ett problem. Värre blir det med Klaus i Prag. Han vill säkert försöka invänta det brittiska valet för att skapa ytterligare osäkerhet.
Men denna gång tror jag att det politiska trycket blir för stort- också för den envise mannen i Pragborgen.

tisdag 29 september 2009

Fråga till eurogruppens ordförande Juncker

Eurogruppens ordförande, Luxemburgs premiärminister, Jean-Claude Juncker, svarade på en fråga från mig idag under Ekonomi- och valutautskottets frågestund med Juncker i Europaparlamentet.

- Jag vill inte blanda mig i svensk politik, men om du frågar om min åsikt om Sverige bör ansluta sig till euron så delar jag helt Olle Schmidts syn. Det är min övertygelse att det inte finns någon anledning för Sverige att stå utanför eurozonen, sa Juncker som ett svar på min fråga.

Jag frågade Juncker hur han som ordförande i Eurogruppen ser på finansminister Anders Borgs uttalande vid en utfrågning i ekonomutskottet den 2 september. Anders Borg sa då att det är för tidigt att dra några slutsatser om Sverige har gynnats av att stå utanför euron under finanskrisen, eller om Sverige klarat sig bättre i EMU.

Finansmarknadsminister Mats Odell sa vid samma utfrågning att det har varit en fördel för Sverige under krisen eftersom svensk industri har kunnat exportera mer tack vare den svaga kronan.

- Sverige har ett växande demokratiskt underskott eftersom euroländerna och ECB tar beslut som påverkar oss utan att vi kan vara med och bestämma. Jag hoppas att Juncker lyfter fram de fördelar euron haft under den finansiella krisen i hans dialog med den svenska regeringen, säger jag i en kommentar.

onsdag 23 september 2009

Var finns empatin hos sverigedemokraterna?

Sjukvården i Ängelholm
Igår deltog jag i regionfullmäktiges sammanträde i Kristianstad. Som vanligt många spännande och intressanta ärenden.
Efter en lång debatt om sjukhusets i Ängelholm framtid skickades ärendet tillbaka genom en s k minoritetsåterremiss. Det betyder att (s) och (v) utnyttjande den möjlighet som gives att skärpa (och återupprepa) sin kritik mot förslaget vid ett extra sammanträde om någon vecka.
Själv tycker jag tankarna bakom Hälsostaden Ängelholm inger stor framtidstro dels genom att skapa bättre förutsättningar tillsammans med näringslivet att utveckla sjukvården i Norsvästskåne, dels att stärka Region Skånes ekonomiska bas.
Som deltidsängelholmare har jag följt diskussionen med största intresse!

Internationellt samarbete
Ett annat beslut som var nära mig handlade om att inrätta en skånsk representation i Bryssel.
Det tidigare Sydsam-samarbetet har fungerat så där de senaste åren.
Tyvärr skulle jag vilja säga. Jag hade själv under flera år mycket goda och täta kontakter med Sydsam i Bryssel, bland annat genom Roger Kaliff, Håkan Brynielsson och inte minst den verställande tjänstemannen, Sofie Gardestedt.
Ett stort tack till dem för deras pijonärarbete i Bryssel.

Nu krävs nya tag och i den svenska regionaliseringens tid är det rimligt att Region Skåne får en tydligare och mer framträdande roll vid EU:s institutioner.
Regionstyrelsens ordförande antydde också att såväl Lunds universitet som Malmö Högskola var intresserade att inleda ett närmare samarbete för att stärka den skånska närvaron i Bryssel.
Sverigedemokraterna och vänstern var givetvis emot.
Jag är övertygad att det behövs ökad skånsk närvaro om vi vill vara med och konkurrera.
Men självfallet måste vår angränsande vänner från Blekinge och Kronoberg kunna vara med. Jag tillhör ju en av dem som tycker att den skånska regionen kan förstoras.

Sverigedemokraterna
En märklig och mycket trist debatt drogs upp av sverigedemokratena med anledning av att regionrådet Rolf Tufvesson(kd) tagit ett berömvärt intiativ att inleda en diskssion med de skånska kommunerna om omhändertagandet och viljan att ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Lars-Johan Hallgren(sd) försökte i inlägg efter inlägg övertrumfa sig själv i nidbilder och överdrifter.
Att var och en har rätt att kritiera integrations- och flyktingpolitiken är en sak, men att som Lars-Johan Hallgren vara onyanserad och plump förtjänar inte respekt.

Med mer av Hallgren i media i stället för de mer slipade Jimmie Åkesson och Björn Söder då kanske fler skulle förstå vidden av vad Sverigedemokraterna står för.
Var finns empatin hos sverigedemokraterna?

Dawit Isaak 8 år i fängelse

Idag har journalisten Dawit Isaak på dagen suttit åtta år fängelse. Såvitt jag vet är han den ende svenske medborgaren som sitter fängslad för att han utnyttjat sin självklara rätt att yttra sig fritt.
I lördags manifetserade en rad organisationer och politiker från alla läger landet runt till stöd för Dawit Isaak. Själv deltog jag i Malmö tillsammans med bland annat riksdagsman Luciano Astudillo(s), Åke Pettersson, ansvarig för radioprogrammet "Publicerat" och Sydsvenskans chefredaktör, Daniel Sandström.
Vad jag sade kan ni hitta på min hemsida.
Min partivän, riksdagsledamot, Cecilia Wigström, var ansvarig för manifestationen i Göteborg. Hon som jag framförde besvikelse över att regeringen inte lyckats få Isaak frigiven. Att framleva sina dagar i ett fängelse i Eritrea i åtta fasanfulla år är omänskligt.
Sverige och EU borde kunna göra mer!

fredag 18 september 2009

Jag uppmanade Barroso att forma en jämställd kommission

Under måndag till måndag till torsdag var det session i Strasbourg. Den här gången var det få omröstningar på dagordningen. Men den stora frågan var om Barroso skulle få förnyat förtroende som ordförande för EU-kommissionen. Förra veckan besökte han de politiska grupperna i parlamentet och blev utfrågad om sitt program.

- I morgon när ni förhoppningsvis är på plats har ni att forma en ny kommission med många fräscha ansikten. Se då till så att det blir lika många kvinnor som män runt bordet.

Det sa jag i debatten om José Manuel Barrosos kandidatur för en andra femårsperiod som ordförande i EU-kommissionen.

Folkpartiets tre ledamöter röstade för Barroso.

- Ni, herr Barroso, får de svenska folkpartisternas stöd i morgon, inte för att vi stödjer er i allt, utan för att vi tror att ni kan göra mer än vad ni hittills visat under de fem år som ni varit ordförande i kommissionen.

Här kan du se mitt tal i parlamentet i onsdags, den 15 september. Se video.

Här kan du läsa talet.

Utsedd till gruppledare i den liberala gruppens interparlamentariska delegation för ACP-länderna

Europaparlamentet har ett antal interparlamentariska delegationer. Jag har blivit vald till ledamot och koordinator, motsvarande gruppledare, för den liberala gruppen, i ACP EU Joint Parlamenatry Assembly.

ACP EU Joint Parlamenatry Assembly skapades för att möjliggöra möten mellan Europaparlamentariker och valda representanter från Afrika, Karibien och Stillahavet öarna ("ACP länderna") som har undertecknat Cotonouavtalet.

Samarbetet är den enda institutionen av sitt slag i världen och den enda församlingen där medlemmar från olika länder möts regelbundet för att främja samspelet mellan norr och syd.

En stor del av arbetet är inriktat mot att främja de mänskliga rättigheterna och allmänna mänskliga värderingar, vilket har skapat ett gemensamt åtagande under FN:s konferens nätverk.

torsdag 10 september 2009

Dawit Isaak nominerad till Sacharovpriset

En gång per år delar EU-parlamentet ut Sacharovpriset till minne av fredspristagerna och fysikern Andreij Sacharov. Sacharov kämpade i det dåvarande Sovjetunionen för de grundläggande mänskliga rättigheterna, bland annat rätten att yttra sig och tänka fritt.

Europaparlamentets pris för tankefrihet, Sacharovpriset, delades ut för första gången 1988.
Sedan dess har priset varje år uppmärksammat personers eller organisationers kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Den kinesiske människorättskämpen Hu Jia tilldelades priset 2008. I december firades 20-årsjubileumet med en särskild ceremoni dit tidigare års pristagare var inbjudna.

För första gången nominerar jag någon till detta pris, och det är Dawit Isaak. Jag hoppas att mina kolleger i gruppen ger sitt stöd vid den omröstning som pågår fram till tisdag i nästa vecka. Jag hoppas att Aldegruppen kan framföra hans namn. Samma sak gör Eva-Britt Svensson(v) i sin grupp. Eva-Britt och jag har ju tidigare samarbetat i parlamentet för att bättre skapa opinion kring Dawit isaak.



Så här säger Eva-Britt Svensson:

- Dawit Isaak visade sådant mod när han reste tillbaka till Eritrea 2001, under en farlig tid. Han använde sin yttrandefrihet och ville att andra skulle göra samma sak, för det förlorade han sin frihet. Jag tycker han är en värdig kandidat till priset.


Dawit Isaak sitter fängslad enbart för att han använt sin yttrandefrihet, vilket är en oinskränkt mänsklig rättighet. Min förhoppning är att nomineringen av Dawit Isaak ska uppmärksamma hans fall och förhoppningsvis möjliggöra hans frigivning. Isaak har enligt källor nu förts till det ökända Eiraeiro fängelset, vilket ofta kallas för slutdestinationen eftersom ingen ännu har lämnat det levande.


Den 22 oktobber vet vi vem som fått årets pris, som delas ut den 16 december under julsessionen i Strasbourg.

Läs mer på min hemsida.

Barroso klarade sig väl

EU:s kommissions ordförande José Manuel Barroso upplever några hektiska veckor just nu. Han slåss för sitt fortsatta politiska liv!
I veckan har han utfrågats av de olika politiska grupperna i EU-parlamentet (EP) och berättat vad han vill göra om han blir omvald som ordförande ytterligare fem år.

Egentligen skulle Barroso ha utsetts redan i juli, men det kunde inte de politiska grupperna i EP enas om. Flera av kollegerna var osäkra, andra ville rösta nej, medan en stor grupp önskade någon form av programförklaring, innan beslutet skulle tas.
Önskemålet är nu uppfyllt.

Igår utfrågades han i vår grupp. Jag tyckte att han klarade sig riktigt bra. Han var tydlig och engagerad.
De konkreta löfena var få. Dock lovade (nästintill) han oss att inrätta en kommissionärsportfölj med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter och anitidiskriminering.
Flera i vår grupp har varit kritiska mot att Kommissionen agerat svagt mot bland annat medlemsländer som brutit mot grundläggande fri- och rättighter; som HBT-lagstiftningen i Litauen, pressfriheten i Italien, romernas situation i flera medlemsländer, flyktingpolitiken för att nämna några exempel.

Inför vår hearing hade Barroso författat ett policydokumnet om hur han ser på Europas utmaningar. Hans tankar landade med en duns på mitt skrivbord, ett dokument om 40 sidor.
Omfånget och vagheten i skrivningarna gav något åt var en av oss.


Dubier om Barroso
Man må ha sina dubier om Barroso, men han är den enda kandidaten och föreslagen av samtliga 27 stats- och regeringschefer vid toppmötet i Midsommar. Också de socialistiska ledarna!
Den stora kristdemokratiska, konservativa gruppen vill ha Barroso. De vann EU-valet i juni och Barroso tillhör ju deras politiska familj.
Och ingen annat namn har hittills kommit fram. Det mumlas i korridorerna, men hittills har jag inte hört något riktigt seriöst motförslag.
Socialisterna har ingen annan kandidat och verkar mest vilja blockera valet av Barroso. Dessutom verkar den nya socialistgruppen slicka sina sår efter ett riktigt dåligt val i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Visst skall EP:s roll respekteras, och det är viktigt att processen med att utse en kommission sker i öppenhet. Och visst kan Barrosos förträfflighet diskuteras. Men samtidigt får vi parlamentariker vara försiktiga så att vi inte tar oss maktbefogenheter som fördragen inte ger oss möjlighet till.

EU-parlamentet har inte rätt nominera kandidater till Kommissionen. Den rätten har endast medlemsländernas stats- och regeringschefer.
Parlamentet skall därefter godkänna eller avvisa förslaget.
Själv har jag därför svårt att förstå dem som argumenterar för att dra processen i långbänk, för att tala med Fälldin. Jag hade gärna sett att EP avgjort Barrosos öde redan i juli.

Om det är något Europa behöver just nu med massor av utmaningar - ekonomisk- och finansiell kris med ökande arbetslöshet, klimatfrågan och FN:s Köpenhamnsmöte i december, migration, människohandeln och den ökande brottsligheten, ett nytt regelverk för den finansiella tillsynen.

I denna situation med ett nytt parlament, en utgående kommission och ett Lissabonfördrag i stöpsleven i väntan på en ny folkomröstning på Irland, står EU utan en fungerande ordförande i Kommissionen.
Det skadar hela Europa att vi inte kan klara ut viktiga frågor utan att inlåta oss i en maktkamp mellan institutionerna.

Alde splittrad
Den liberala gruppen var oenig om tidplanen för hanteringen av Barrosos kandidatur.
Men jag tror nog att det finns en majoritet, som kan ge honom fem år till.
Hans programförklaring är luftigt formulerad, men han har en del konkreta förslag om att förbättra och stärka relationerna mellan Kommissionen och parlamentet, som säkert gör en del kolleger mer villiga att rösta ja till Barroso.

Han lovar att den nya Kommissionen skall inrätta nya kanaler för att ge parlamentet mer insyn och nya möjligheter till dialog mellan de båda institutionerna. Bland annat föreslås en mer alert frågestund, där vi parlamentariker tidigt skall kunna kräva svar av Kommissionens ordförande. Jag tror han tänker på de livliga debatterna från Westminster i London.

Dubbel omröstning för Barroso?
Jag hoppas att vi kan enas om att rösta om Barroso nästa vecka i Strasbourg. Gruppledarena träffas just nu.
Vår grupp ville se en omröstning, även om flera efterfrågade ytterligare erkännanden från Barroso.
Vi hade också en lång diskussion om EP skulle behöva rösta två gånger på Barroso, en gång enligt Nice-fördraget, en enligt Lissabon-fördraget (när/om det gått igenom).

Här står jurister mot varandra. En del hävdar att så måste ske, andra inte.
Själv tror jag det vore olyckligt om EP skulle tvingas godkänna Barroso två gånger. Det skulle skapa ytterligare oklarhet om hans roll och leda till nya spekulationer om en alternativ kandidat.
Däremot måste självfallet den nya Kommissionen, förmodligen klar i december, i sin helhet godkännas av EP.

Ett omval av Barroso skulle göra livet lite lättare för den svenska regeringen.

torsdag 3 september 2009

Ministrar på rad i Europaparlamentet

I veckan har de svenska ministrarna varit flitiga i Europaparlamentet. Så gott som alla ministar har varit och presenterat det svenska ordförandeskapets olika programpunkter.

Nyamko Sabuni
Jag har lyssnat på Nyamko Sabuni i kvinnoutskottet. Det gick mycket bra och hon turnerade alla olika frågor med bravur. Den känsliga frågan om kvotering var på mångas läppar.
Senare mötte jag henne i inre marknadsutskottet, som också ansvarar för konsumentskyddet. Själv frågade jag henne bland annat hur hon ser på möjligheten att EU inför en gemensam lagstiftning med grupptalan för gränsöverskridande årenden.
Hon var försiktigt positiv, vilket jag tycker är bra. Vi skall inte ha den amerikanska modellen, som i många stycken spårat ur. Däremot måste vi i EU få en modell som stärker konsumenternas ställning, när det går fel - också när det handlar om mindre belopp. Då måste de klagande kunna agera i grupp, en lagstiftning som vi ju har i Sverige.

Anders Borg och Mats Odell
I det ekonomiska utskottet grillades Anders Borg och Mats Odell. De båda klarade sig väl. Ockå här kunde jag komma med några frågor och kommentater. Och det är väl inte så många som överraskas att jag tog upp euron.
Det var uppmuntrande att höra att finansministern var så entydligt positiv till ett införande av euron i Sverige, även om han inte vågade ge någon tidtabell för en framtida folkomröstning.
Mats Odells tunga slant något när han mer eller mindre bad om ursäkt för att Sverige gynnats av den svaga euron. Det är en synpunkt som jag vet ogillas av kollegerna. En dopad krona kan väl jämföras med ett indirekt statsstöd?

Finansministern roade utskottet med att citera Deng Xiaoping om effekterna av den franska revolutionen; för tidgt att dra några slutsatser.
I övrigt handlae det mest om reglering av finansmarknaderna, tillsyn och lagstiftning, det ekonomiska läget, återhämtning eller inte.
Det finns flera positiva singnaler, men också motsatsen med ökande budgeunderskott i EU, över 7 procent nästa år.

Imorgon beger jag mig till London för att diskutera regleing av hedgefonder och private equity.

söndag 30 augusti 2009

Folkpartiet upprepar sin kritik mot gasledningen i Östersjön

Partistyrelsen om Nord Stream inför
höstens landsmöte


Under tre dagar har folkpartiets partistyrelse varit samlat för att behandla programförslag och motioner inför landsmötet i Växjö den 19-22 november.

Bland annat behandlade vi ett Klimatprogram med konkreta och skarpa förslag för att klara av de globala klimat-utmaningarna.

I detta sammanhang kom naturligtvis frågan upp om den planerade rysk-tyska gasledningen i Östersjön.

Partistyrelsen beslöt att tillföra en ny programpunkt:

- En storskalig introduktion av naturgas i Europa är inte försvarbar ur klimatsynpunkt. Starka klimat-och miljöargument talar därför mot ett byggande av gasledningen genom Östersjön som Nordstream har sökt tillstånd för. Även ur säkerhetspolitiskt perspektiv är det bekymmersamt om Europa gör sig beroende av rysk gas.

Till denna skrivning ville jag foga:

"Folkpartiet motsätter sig därför byggandet av gasledningen i Östersjön."

För detta tillägg fick jag inte en majoritet, men en stor minoritet i partistyrelsen delar min kritik, som redovisas i en reservation inför behandlingen på landsmötet.

Som vi vet är Östersjön ett mycket känsligt innanhav, som ytterligare riskeras vid byggandet av gasledningen.
Det ryska agerandet i Östersjön visar också att säkerhetspolitiska överväganden måste vägas in i den fortsatta behandlingen.

Nord Streams ansökan remissbehandlas just nu och enligt vad som kommit fram i media framför flera tunga remissinstanser allvarlig kritik mot projektet, bland annat Naturvårdsverket och Sjöfartsverket.

Att vi i folkpartiet nu ytterligare förtydligar vår skepsis och kritik mot gasledningen är mycket bra och ger en tydlig signal till regeringen om vår uppfattning.

tisdag 25 augusti 2009

Ted Kennedy död

För min generation står namnet Kennedy för ett modernare, hoppfullare och rättvisare USA. Vi kunde alla följa familjens tragiska öde; en mördad president, en mördad blivande president.
När nu Edward Kennedy är död är det nog ingen överdrift att säga att en hel era går i graven. En amerikansk poltiker djärv nog att kalla sig liberal.
En av hans sista artiklar publicerades häromveckan i Newsweek "The Cause of My Life" och handlade om den omdebatterade sjukvårdsreformen.
"Every American should be able to get the same treatment that U.S senators are entitled to.", var huvudtemat.
Må Ted Kennedy få sin sista önskan uppfylld.
Att ge amerikanerna en rättvis sjukvård för alla vore det bästa sättet att hedra Ted Kennedys minne!

Aftonbladet och Israel

Varför så tyst?
Ingen begär att den svenska regeringen skall införa censur. Men yttrandefriheten innebär väl att stats- eller utrikesministern tillåts kommentera insinuerande och dubiösa skriverier?
Det är ju just om detta yttrandefriheten handlar.
För mig är det självklart att ansvaret för vad som skrivs i Aftonbladet vilar på ansvarig utgivare och givetvis skall inte regeringen agera i linje med Laila Freivalds och Sverigedemokraternas nättidning 2006.
Däremot har jag inte svårt att förstå den judiska reaktionen och oron över attt antisemitism sprider sig i Europa och Sverige. Visst må Israel och dess politik kritiseras.
Men vi i Europa borde vara extra försiktiga hur vi formulerar oss. Det kunde faktiskt också Aftonbladet ha insett. Historien borde ha lärt oss.
Jag har därför svårt att förstå regeringens försiktighet.
Israel må ha en regering vi inte gillar, och den kritiken är ju legio i Europa och Sverige. Men jag hade förväntat mig en större tydlighet. när vi allt oftare kan se stråk av antisemitism i vårt land.

onsdag 19 augusti 2009

Slut på sommardvalan

Svenska ministrar på rad

Efter några veckors skön ledighet känns det bra att komma igång igen. Och snart vaknar Bryssel igen.
Första veckan i september är det full aktivitet i parlamentet med bland annat flera svenska ministerbesök. I "mina" två utskott gästas ECON av finansminister Anders Borg och IMCO av integrationsminister Nyamko Sabuni.
Jag minns hur det var för åtta år sedan, när de socialdemokratiska ministrarna var i blickfånget. Visst hoppades också jag att de skulle göra bra ifrån sig och nog kände jag det som "det var mina ministrar", även om jag vare sig personligt eller politiskt hade haft någon närmare kontakt med dem.
Jag hoppas att mina nuvarande svenska kolleger inom oppositionen känner någorlunda på samma sätt. En sak är i varje fall säker; att försöka göra inrikespolitik av ett ordförandeskap i parlamentet är dömt att misslyckas.
Måhända var det några aktivister på hemmaplan som uppskattade hennes mycket nationella angrepp på statsministern vid juli-sessionen i Strasbourg. Men bland kollegerna från övriga 26 länder togs det emot med gäspning. Därtill var ju hennes historieskrivning om 90-talskrisen i sann Ulvskogsk anda.
Jag funderade på att replikera, men tyckte att mina 90 sekunder borde användas på annat än svenskt inrikeskäbbel.

Sommarnyheter på Gotland och i Marstrand

Under mina veckor i USA tror jag att de amerikanska nyhetssändningarna på TV (inte CNN) bara hade en nyhet med direkt Europa-anknytning; Sarkozys hälsoproblem under en joggingtur. Det var mest "Cash for Clunkers", Obamas öldrickande i Vita Huset, sjukvårdsreformen och Clintons resande, både Hillarys och Bills.
Genom nätet kunde jag väl följa vad som hände hemma i Sverige, både Jan Björklunds sommartal i Marstrand och Marianne Samuelssons sorti från Gotland. Bra att Jan var tydlig om att fp är berett att värna verksamheterna i kommuner och landsting/regioner. Själv hoppas jag att våra nye forskningsminister kan börja sin lyckosamma tid mer att höja studiemedlen.
Mellan ökade statsbidrag och sänkta arbetsgivaravgifter väljer jag det förra med samma argument som Dagens Industri har i dagens ledare. Det avgörs i dagarna på Harpsund.

Vad gäller Marianne Samuelsson hade hon givevis gjort sig omöjlig som fortsatt landshövding med sina uttalanden. Det borde hon ha förstått och möjligen kunnat räddas av ett antal pudlar. Istället verkade hon göra sin situation än mer omöjlig.
I ett avseende i denna affär kan jag dock känna mig vilsen; har Janne Josefssons dolda mikrofoner bildat mönster?

Farligt att ta ut segern i förskott

Att Nord Stream är mäktigt och har starka intressen bakom sig har vi länge vetat. Också i vårt land har ju den tysk-ryska konstellationen lyckats engagera inflytelserika påtryckare. Det är det inget att säga om.
Men att nu agera som att allt är klart genom att föra över rör från Tyskland och lagra dem i Karlskrona är provocerande. Möjligen ligger det i linje med Nord Streams tillblivelse och projektering. Inget får hindra denna riskfyllda gasledning på Östersjöns botten, något som Putin och Schröder tidigt enades om.
Förhoppningsvis hugger Nord Stream i sten och finner i slutändan att den svenska regeringen inte är så följsam, som man tror.

Schwarzenegger

Ett besök i ett stekhett Sacramento lärde mig att det inte var så svårt att komma guvernör Arnold nära. Enligt vakten utanför hans kontor var hans officiella utrymmen öppna för allmänheten om inte sammanträde pågick. Tyvärr satt han just i möte denna eftermiddag när jag var där.
Men bara att vandra omkring i den vackra administrationsbyggnaden är något som inte ens är möjligt i min hemstad Malmö.
Visst finns terroristhotet alltid närvande i USA, men samtidigt känns politiken och politikerna nära medborgarna. Jag har gjort samma iakttagelse i Washington.

Vändning?!

Under sommaren har alltfler kunna se ljuset i den finansiella krisens tunnel. En hel del tyder på att nedgången kommer att plana ut tidigare än väntat och att vändningen går snabbare än prognoserna har visat.
Själv har jag trott detta från allra första början. Jag minns att jag nämnde det för Mats Odell, och han undrade lite syrligt vilken ekonomisk teori jag stödde mig på.
Någon sådan guru hade jag inte i rockfickan.

Men eftersom krisens förlopp nedåt var väldigt snabb. omfattande och global, borde det vara rimligt att uppåtvändan också går snabbare än vid tidigare ekonomiska kriser.
Det har varit min- möjligen - något enkla analys.
Men vad jag egentligen vill säga är att gamla sanningar inte lätt kan anpassas på den nya verkligheten. Detta bör också beslutsfattare väga in!
Realism, javisst. Men däremot inte svartmålning och överdriven dysterhet, som drar ned ekonomin ytterligare.

fredag 24 juli 2009

Stort tack och piraterna dyker upp överallt


Många var gratulanterna när jag fyllde år i veckan. Mitt varmaste tack till alla er som kom i håg mig.
Dagen firades i Köpenhamn tillsammans med familjen. En god middag på en resaturang på Tivoli och sedan en vandring i den vackra parken funderande över livets skilda sidor.
Det sista vi gjorde var att spela på ett "Choklad-hjul".
Tror ni inte vi vann en mjukisfigur föreställande en pirat.

Ständigt dessa PIRATER.


Nu stundar några veckors semester. Skall bli skönt.

Återkommer i slutet av augusti.

lördag 18 juli 2009

Turer i Strasbourg

Talmansvalet
Hemma i ett regnigt Skepparkroken, som krävde akut rensing av stuprören. Efter att ha gått igenom tidningarnas rapportering från Strasbourg har jag några reflexioner.
Jag kan hålla med om att valet av talman i det stora hela blev en trist tillställning, eftersom i botten låg en uppgörelse mellan de två stora partigrupperna, EPP och PSD, kristdemokrater och socialister.
Vår egen liberala kandidat och tidigare gruppledare för Alde, Graham Watson, tvingades att dra sig tillbaka för att vi skulle kunna få del av en större uppgörelse och säkra ett ökat inflytande. Jag förstår de som är kritiska och att det hela mest framstår som ett spel. Graham har varit en bra gruppledare och skulle ha blivit en bra talman. Men så blev det tyvärr inte!
Att Eva-Britt Svensson ställde upp var ju på sitt sätt därför bra, även om det också var ett spel för gallerierna. Nu blev det ändå två kandidater.

Mitt val var dock enkelt; Jerzy Busek må vara konservativ.
Men han är en kompetent kollega och han var en av dem som banade väg för Murens fall genom sitt modiga motstånd mot kommunismen i Polen. Buzek var också en premiärminister som underlättade Polens EU-inträde.

Eva-Britt Svensson är förvisso en trevlig och vänlig person. Vi har ett bra samarbete om Dawit isaak och möjligheterna att få honom frigiven.
Men politiskt har inte Eva-Britt och jag mycket gemensamt. Därför var det förvånande att höra att Christian Engström, piratpartiet, valt att stödja denna uttalade EU-kritiker, som vill ta Sverige ut ur EU.
Var det verkligen det mandatet som PP:s väljare gav sin EP-ledamot? Jag undrar det?

Statsministern i EP

Vid sidan av de många valen var presentationen av det svenska ordförandeskapet veckans höjdpunkt.
Statsministern gjorde bra ifrån sig, ett ambitiöst program och en lyssnande statsminister.
Vi var nog ändå en del som förväntat oss något mer. Förväntningran var högt ställda. Talet var lite ofokuserat och något långt. Dessutom svarade han inte på några frågor frånsett gruppledarnas.
Nu skall inte statsministern inte helt själv lastas för detta, eftersom tidsprogrammet som vanligt inte höll.
Möjligen något för hans medarbetare att tänka på inför kommande framträdanden.

Men i EP minns vi med stolthet när Sarkozy kom direkt till Strasbourg från G8-mötet i Japan förra hösten; höll ett brinnande inlägg och svarade på alla frågor, dessutom nämnande ledamöterna vid namn. Politiker är ju lätt fåfänga, så att bara höra sitt namn nämnas av Republikens President gjorde att en del kände sig extra tillfreds med Sarkozys framträdande.

Cecilia Malmström nummer två i EU?
För mig - och Marit och Cecilia W - var ändå det något alldeles särskilt att se vår EU-minister sitta där vid sidan av Rådsordföranden och representera hela EU.
Inte lite stolt var jag över vår enastående Cecilia!
Tänk att Marit, Cecilia och jag tio år efter vårt gemensamma inträde i EP nu kunde se vår trio återsamlad igen i den pampiga plenisalen i Strasbourg igen.
Marit och jag som ledamöter - Cecilia i Rådsbänken.
Vem kunde ha trott det?

Liberaler får makt om ekonomin
Efter en del kattrakande blev utskottsplaceringarna och presidieplatserna klara i torsdags. Det blev enligt ritningarna för oss folkpartister, som jag tidigare meddelat. Ersättarplatser får vi i miljö och folkhälsa (Marit), utskottet för medborgerliga rättigheter (Cecilia) och själv får jag ha kvar min plats i inre marknadsutskottet.
Hur det blir med landsdelegationerna får vi se i september. Jag hoppas att få behålla min plats i ACP-församlingen, där f ö den forne kommissionären, Louis Michel, verkar bli EU:s ordförande. Förhoppningvis kan det öka förutsättningarna att få ytterligare ljus på Dawit Isaak.

En "snackis"

Veckans "snackis" var annars att den brittiska liberalen Sharon Bowles skulle få ta över det viktiga ECON-utskottet efter den franska socialisten Beres.
Detta hade såväl franska konservativa kolleger som socialister synpunkter på. Inte kan EP ha en brittisk liberal, som har nära kontakter med finanskretsarna på London City, som ordförande? mumlades det i kortidorerna.
Och dessuton från UK, detta EU-kritiska land utanför euron-samarbetet.
Mycket myglades det den sista kvällen, det förspordes att till och med Sarkozy med stöd av den tyska regeringen hade visat intresse av vilka poster EU-parlamnetet tillsätter. Jag vet inte om allt detta är sant, men inte skulle jag bli särskilt förvånad om så vore fallet.
Stormaktsstriderna om den ekonomiska politiken tar sig understundom en del underliga uttryck. Nu gick det vägen ändå.
Sharon - en utmärkt begåvad och sympatisk liberal vän - gjorde före valet ett uttalande där hon framhöll sitt varma stöd för EU och euron och att hon lovade att vara en opartisk ordförande, vilket vi alla redan visste.
Alla var nöjda och glada och hon valdes med acklamation.
Det är bra att EP får en sansad liberal på denna stol.

Därtill bildas ett temporärt utskott som skall syssla med övergripande åtgärder för att lösa finanskrisen samt analysera vad som varit och vad som komma skall.
Här får vi liberaler också en tung roll genom att den mycket duglige tyske liberalen, Wolf Klintz, får ordförandeposten.
Förvisso ett starkt liberalt dubbelkommando.
Man kan undra varför inte EPP eller PSD lade beslag på någon av dessa poster. Renons på förslag, månne?
Själv blev jag också indragen i det lilla i det franska maktspelet. Jag hade goda chanser att bli koordinator för Alde i ECON, eftersom jag börjar min tredje mandatperiod i samma utskott. Men också jag fick veta att jag tillhör ett land utanför euron och att Frankrikes inflytande inte får förringas.
Jag förstod argumentationen och insåg att jag inte skulle vinna, så jag nöjde mig med ett biträdande koordinatorskap.
Den nyvalda franska kollegan har en imponerande bakgrund och är ytterst erfaren. dessutom är hon både tillmötesgående och vänlig. Jag tror vi får det bästa samarbete.

Men det var nyttigt att åter påminnas att Sverige inte är medlemmar i eurozonen. och att det försvagar vår postion i smått som stort.

Tack till duktiga medarbetare
Mina medarbetare har alla slutat. Rikard Westerberg skriver läsvärda och kloka ledare i DN, PO Robbling startar sina doktorandstudier i nationalekonomi och Amir Tabrisi har återvänt till Lunds universtitet.
Mitt stora tack till dessa fantastiska medhjälpare.

Camilla räddade oss i Strasbourg
Veckan i Strasbourg räddades av en lika kompetent som trevlig medarbetare från Riksdagen, Camilla Hansson. Utan henne hade vi tre stått oss slätt. Henne kommer vi att ha god hjälp av framöver.

torsdag 16 juli 2009

Strasbourg - den första veckan


En intensiv första vecka med många val och många nya möten är över. Om detta har jag skivit i Kvällsposten.

Så skönt det är att inte vara ensam längre; två härliga kolleger och liberaler har jag fått vid min sida. Min gamla vän Marit, som betytt så mycket för mig och folkpartiet, och Cecilia Wikström, som jag känt lite flyktigt tidigare. Marit är som vanligt en härlig person med det direkta tilltalet, det stora engagemanget och den varma personligheten. Cecilia känner jag redan nu kommer att göra stor succé i EP. Duktig på att snabbt lära känna personer, kunnig och brinnande socialliberal och varmhjärtad. Vi kommer att bli ett bra team, det är min övertygelse. Vi kombinerar varandra på ett utmärkt sätt.
Vi får någorlunda de utskottsplaser vi ville. Marit vice ordförande i jordbruksutskottet, Cecilia ledamot i lagutskottet och själv får jag behålla min plats i detekonomiska utskottet. Dessutom blir jag koordinator, d v s vice gruppledare för för Alde inom ECON.

fredag 3 juli 2009

Almedalen med förhinder

Uppe tidigt i ottan för att ta första flyget till Stockholm för vidarebefordran till Visby. Men redan i starten gick det snett. Något hakade upp sig med landningsstället, så snabbt tillbaka till Sturup igen.
I väntan på ett nytt plan var min förbindelse till Visby redan förbi.
Beklagar men Concord får klara sig utan min närvaro vid panelsamtalet om EU:s biståndspolitik.

torsdag 2 juli 2009

Barroso igen

Så har den nya Alde-gruppen i EP haft sin första sammankomst. Vi hade egentligen bara två saker på dagordningen; att utse gruppledare och presidium, att diskutera Aldes postion rörande Barroso för omval av ordförande i Kommissionen.

Den nya gruppen lär ha slagit talarrekord, 52 av 84 ledamöter yttrade sig.
Man må ha sina dubier om Barroso, men han är den enda kanditaten och föreslagen av samtliga 27 stats- och regeringschefer vid toppmötet i Midsommar.
Och ingen annat namn lär komma fram. Socialisterna har ingen annan kandidat och verkar mest vilja blockera valet av Barroso, i varje fall att valet skall kunna ske vid den första Strasbourg-sessionen i juli. Dessutom verkar den nya socialistgruppen slicka sina sår efter ett riktigt dåligt val i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Själv har jag svårt att förstå dem som argumenterar för att dra processen in i september, vilket flera kolleger i Alde hävdar, huvudsakligen från de stora länderna; Tyskland, Frankrike och Italien.
Om det är något Europa behöver just nu med massor av utmaningar - ekonomisk- och finansiell kris med ökande arbetslöshet, klimatfrågan och FN:s Köpenhamnsmöte i december, migration, människohandeln och den ökande brottsligheten, ett nytt regelverk för den finansiell tillsynen. Ja, listan kan göras längre.

I denna situation med ett nytt parlament, en utgående kommission och ett Lissabonfördrag i stöpsleven i väntan på en ny folkomröstning på Irland, står EU utan en fungerande ordförande i Kommissionen.
Det skadar hela Europa att vi inte kan klara ut viktiga frågor utan att inlåta oss i en maktkamp mellan institutionerna.

Visst skall EP:s roll respekteras, och det är viktigt att processen med att utse en kommission sker i öppenhet. Och visst kan Barrosos förträfflighet diskuteras. Men samtidigt får vi parlamentariker vara försiktiga så att vi inte tar oss maktbefogenheter som fördragen inte ger oss möjlighet till.

Aldegruppen var oenig om tidplanen för hanteringen av Barrosos kandidatur.
Vår nye gruppledare - den erfarne Guy Verhofstadt, premiärminister i Belgien i nio år, sammanfattade den långa diskussionen med att Alde inväntar en formell anmälan av Barrosos kandidatur från Rådet, nu är hans namn uppe för sondering hos EP.

Vi kommer att uforma en lista på önskemål från vår sida över viktiga områden, som vill att den nya Kommissionen tar upp under de kommande fem åren. Därefter inbjuds Barroso till gruppen till en form av utfrågning.

Dessutom konstaterade Verhofstadt att Alde kommer att försöka hitta majoriteter och kompromisser i det politiska mittfältet och inte göra upp med euro-skeptiska krafter.

Almedalen

Nu beger jag mig till Almedalen för en ny tur. Denna gånga handlar det om ett seminarium om EU:s biståndspolitik.
I måndags deltog jag på ett seminarium om Östersjöstrategin anordnad av Region Blekinge.
Men huvudskälet till min närvaro var att lyssna på Jan Björklund. Ett mycket bra anförande med tydliga ideologiska anslag. Mer av detta fram till valet!

Lars går och Tobias kommer
Mitt personliga och varma tack till Lars Leijonborg för hans stora insats inom fp under så många år. Han fick gå när det var som bäst; en ny liberal högskolepolitik med tydlig inrikning på kvalitet och extra pengar till forskning samt ESS till Lund.

Stor är också min glädje att Lars efterträds av den kloke och kompetente Tobias Krantz, en av våra två doktorer bland fp-statsråden. Tobias är ett mycket bra val, som jag hoppas kan få meddela ökade studiemedel i nästa års budget.

onsdag 1 juli 2009

Första gruppmötet och ny gruppledare

Igår hade vi det första gruppmötet med de nya ledamöterna. För oss som blivit återvalda var det som att som att komma tillbaka till skolklassen och för de nyvalda blev det många nya bekantskaper. Marit och Cecilia var med och det var kul att gå ner till gruppmötet alla tre istället för att gå själv. Vi valde också den före detta belgiska premiärministern Guy Verhofstadt till vår nya gruppledare. Han står nu inför utmaningen att styra gruppen i rätt riktning för att vi ska kunna behålla den starka ställning som vi har i Parlamentet, jag är övertygad om att han kommer att göra ett bra jobb. Kul att vara tillbaka!

//Olle



torsdag 25 juni 2009

Angående Barroso som Kommissionsordförande

Det pratas mycket om Barrosos framtid som Kommissionens ordförande, vad som är lite märkligt är att ingen pratar om några alternativ till Barroso utan diskussionen handlar uteslutande om NÄR han ska godkännas.

Folkpartiets liberala partigrupp ALDE har just avslutat ett tre dagar långt möte i Bristol där gruppens ställning i Barrosofrågan diskuterades. Inget enhälligt beslut togs men vi bestämde att hålla dörren öppen för förhandlingar med den konservativgruppen EPP om en eventuell omröstning redan i juli, sker inte detta kan omröstning tidigast ske när hela parlamentet samlas igen i mitten av september.

Personligen anser jag att det är av yttersta vikt att Kommissionen får en verksam ordförande så snabbt som möjligt. Vi kan inte i ett Europa med finnanskris, klimatförhandlingar och kraftigt stigande arbetslöshet ha en vingklippt ordförande för Kommissionen, europasamarbetets motor.

Utan en ordförande med ett tydligt mandat kommer det svenska ordförandeskapet, som redan står inför stora utmaningar, att få det ännu svårare att bland annat få bukt på finanskrisen och nå en global överenskommelse om klimatet i Köpenhamn. Att Europa inte kan enas om ordförandeskapsposten skickar även helt fel signaler om europasamarbetets effektivitet och dess förmåga att ta gemensamma beslut till Irland och deras kommande folkomröstningen om Lissabonfördraget, något som våra irländska kollegor i gruppen underströk på mötet.

Barroso måste även dra sitt strå till stacken. Han måste presentera ett politiskt program där han visar att han står upp mot otillåtna statsstöd och protektionistiska krav från de stora länderna och kan se till hela Europa. Detta för att övertyga parlamentet om att en snabbt godkände av honom är att föredra, inte för hans skull, utan för Europas.

//Olle

Piratpartiet till de gröna och Litauens homofobiska lagar

Nu står det klart att Piratpartiet väljer att ansluta sig till den Gröna gruppen i Europaparlamentet. Detta är förvisso i linje med vad de tidigare sagt men jag tycker ändå att de gör ett misstag. I den liberala gruppen hade chansen till riktigt inflytande blivit större för PP, som den tredje största gruppen finns här möjligheten att påverka utgången av en fråga när hela parlamentet röstar. Tex. exempel telekompaketet, antidiskrimineringsdirektivet eller varför inte patientrörlighetsdirektivet. Det är ytterst sällan en fråga står och faller med hur de gröna röstar. Inget stoppar dock PP från att göra en ny bedömning och byta grupp i framtiden.

I förra veckan godkände det litauiska parlamentet en lag som förbjuder offentlig spridning av uppgifter som anses skönmåla eller främja homosexuallitet med motiveringen att sådan information kan skada ungdomars mentala och fysiska hälsa liksom deras intellektuella och moraliska utveckling...

Det är så att man baxnar!

Lagen bryter mot Europakonventionen, Lissabons rättighetsstadgar och EU-fördraget bara för att nämna några av de dokument som Litauen förbundit sig till att följa.

Det enda som nu krävs är att lagen får en signatur av president Valdas Adamkus för att den ska bli verklighet. Birgitta Ohlsson har tagit upp ärendet med en fråga till utrikesminister Carl Bildt och jag själv har skickat en fråga till Kommissionen om vad det gör för att säkerställa att yttrandefrihet och EU-lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning upprätthålls i unionen. Under tiden kan vi bara hoppas att Adamkus tar sitt förnuft till fånga och vägrar skriva under lagen.

//Olle

Artikel om HH-leden

Idag publicerade Helsningborgs dagblad en artikel av mig och Regionrådet Mats Persson om betydelsen av en fast länk mellan Helsingborg och Helsingör. Läs artikeln här.

onsdag 17 juni 2009

Kommissionen svarar om presstödet

Kommissionen har svarat på min och danska kollegan Johannes Lebechs fråga om det svenska presstödet. Läs frågan och svaret här.

torsdag 11 juni 2009

Äntligen, en EU-valrörelse om Europa!

Så var det klart! De arton svenska EP-ledamöterna är utsedda med en option på två till om irländarna röstar rätt.

De sista personkryssen är räknade och precis som 1999 blev Marit Paulsen den stora kryssdrottningen. Hon har en enastående förmåga att inge förtroende. De som tvivlade på hennes kapacitet har bara att ge en oförbehållsam eloge åt "Tanten från Malung".
Hon lyckas att få de svårflirtade svenskarna att gilla EU.

Själv gick det riktigt hyggligt, och jag kände under hela valrörelsen en positiv underton. Det var en helt annan sinnesstämning i vårt land denna vår jämfört med våren 2004, då ett knappt år efter euro-misslyckandet.
Det är därför ingen tillfällighet att det går riktigt illa för gnällspiks-partierna, vänstern och junilistan.
Det är heller ingen sinkadus att det går bra för de partier som har ett tydligt budskap och som inte ägnar för mycket tid åt inrikespolitik. Folkpartiet såklart, men också miljöpartiet med sin nyvunna EU-vänlighet.
Här har moderaterna och socialdemokraterna en del att fundera över. Nog fanns det en nationell ton - om än i varierande grad - i båda partiernas valplattform.

Den stora sensationen är givetvis piratpartiet. Man kan se deras framgång på olika sätt. Valet känns inte så viktigt, därför lägger vi vår röst på ett enfrågeparti. Men man kan också se piratpartiets framgång, som en rejäl smocka mot övriga partiers oförståelse (ointresse) över vad som händer inom de nya sociala medierna. Om integritet, om rättssäkerhet, om yttrandefrihet, om tillgänglighet.
Jag tror att det handlar om det sistnämnda.

Upphovsrätt, nedladdning och rättssäkerhet var återkommande teman i valdebatten. Att Telekompaketet föll den sista sessionen i Strasbourg före valet gav extra vind i valrörelsen. Det visade att EU-parlamentet sysslar med viktiga frågor, har makt och att det har betydelse vem som sitter där.

I övrigt har debatten har till stor del dominerats av klimatet och finanskrisen. Frågor som nu diskuteras i varje hem, påverkar oss alla och kräver gränsöverskridande lösningar. Det gav oss en möjlighet att tal om eurons styrka, något som helt klart gick hem.

Klimat och miljöproblem var länge nationella frågor i Sverige. Visst fanns Kyotoprotokollet och andra internationella initiativ, men det tog lång tid att få klimatet högst upp på agendan inom EU. I och med att Klimatpaketet röstades i igenom i parlamentet i vintras visar att EU är att räkna med när det kommer till ambitiöst klimatarbete.

Finanskrisen är även den global och gränsöverskridande på ett sätt som 90-talskrisen inte var. Krisen under 90-talet var till mångt och mycket en svensk egen producerad kris medan nuvarande finanskris till stor del är importerad. Svaren på finanskrisen är därför inte nationella utan problemen måste lösas på ett europeiskt och globalt plan.

Dessa två frågor tror jag var starkt bidragande till att EU-debatten höjdes ett snäpp denna gång, och att valdeltagandet faktiskt steg med nästan sju procent. Här har också piratpartiet sin del, som fick så många ungdomar att rösta.
Det har också bidragit till att denna valrörelse, min nittonde i ordningen, var både längre och intensivare än 2004. Att de viktigaste frågorna för väljarna var riktiga europafrågor och att media skärpte sitt intresse mot slutet har gjort debatten bättre och valrörelsen roligare än tidigare. Har Sverige och svenskarna kanske blivit "EU-mogna"?

Jag vill återigen passa på att tacka alla er som stött och hjälpt mig under denna kampanj. Alla ni som ställt upp och skjutsa, arrangera möten, dela ut material och stå i valstugorna. Vädrets makter har inte alla gånger varit på vår sida men ni kämpat på i ur och skur! Utan er hade vi aldrig nåt detta fantastiska resultat! Ett särskilt tack går också till Fp Skåne som vart med mig hela vägen.

Arbetet i Parlamentet kommer nu på intet sett återgå till det normala. Redan om två veckor samlas partigrupperna för att förhandla poster och positioner inför kommande mandatperiod. En ny kommission ska tillsättas och frågan om Lissabonfördraget vara eller inte vara ska lösas. Klimat och finanskrisen kommer att fortsätta vara unionens huvudprioriteringar men andra stora frågor som t.ex. utvidgningen måste hanteras och Telekompaketet redan i höst! Genom den franska författningsdomstolens nej till Sarkozys fildelningslag väntar en het höst för Åsa Torstensson i Bryssel.

Själv tänker jag fortsätta bekämpa nyprotektionismen i Europa i skuggan av finanskrisen, arbeta för att EU får en gemensam och human asyl- och migrationspolitik och driva på för att få tillstånd en gemensam och fossilfri europeisk energimarknad, utan beroende av smutsig rysk gas!

Allt gott

//Olle