En ny ton i tysk politik
Varje mandatperiod brukar börja med några dagar med gruppen utanför Bryssel för att förbereda oss inför kommande Strasbourg-vecka och ge oss möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Alde-gruppen har många nya ledamöter.
Att Alde-gruppen valt Berlin denna höst var givetvis väl valt efter det liberala FDP:s bästa val någonsin.
Just nu pågår intensiva förhandlingar mellan CDU/CSU och FDP inför regeringsbildandet. Den 27 oktober möts den nyvalda Riksdagen i det nymoderna Riksdagshuset, en byggnad som bär så mycket tragisk europeisk historia inom sig.
Mötet med FDP-ledaren och den tilltänkte nye utrikesministern - Guido Westerwelle - ingav hopp om ett Tyskland berett till förändring.
En av mina tyska vänner - mångårig ledamot i Budestag - tillstod dock att förhandlingarna med Angela Merkel inte gick helt smärtfritt och han undslapp sig: "Merkel har blivit socialdemokrat under de senaste fyra åren".
Frågorna känns igen skatter och sjukvård.
20 år sedan Muren föll
Den 9 november är det tjugo år sedan medlemmen i DDR:s Politbyrå, Günter Schabowski, meddelade att det införts fri övergång för DDR-medborgare till Västberlin. På några dagar ändrades allt i Europa.
Sedan gick det fort, det som hade startat med Solidaritet i Polen.
För att minnas vilket monster till stat som efterkrigstiden skapade med en kombination av preusseri och kommunism besökte gruppen Stasis högkvarter (DDR:s fruktade säkerhetspolis).
Egentligen borde allt jämnas med marken, tänker jag först, när jag lyssnar på den kunniga ciceronen i detta skräckens arkiv.
Men självklart måste vi kunna visa upp detta för kommande generationer, så det inte händer igen.
Vi får se en specialbyggd "brevöppningsmaskin". Varje dag öppnades 90 000 brev här.
Miljontals personakter ligger staplade på varandra och avger den där karaktäristiska unkna doften av gammalt papper.
Fortfarande försöker man med modern teknik återställa det material som DDR-regimen försökte förstöra.
Alla spionerade på alla. Vilket samhälle!
Tillsammans med min pappa besökte jag Berlin första gången 1964. Det Berlin finns inte längre. Idag finns ett enat Europa, där en svag markering i gatan markerar var det kalla kriget var som kallast.
Aldrig trodde jag då 1964 att jag under min livstid skulle få uppleva ett öppet, demokratiskt Östtyskland!
Jag minns min pappas ord om att ett enat Tyskland alltid kommer att vara ett hot mot freden i Europa.
Så är det inte idag. Tyvärr hann han avlida långt innan vi kunde se teknen i skyn!
Krisutskottet blev Klinzutskottet
Första mötet i det sk krisutskottet har ägt rum. Vi fick genast en diskussion om vilka som bär ansvaret för den finansiella krisen och vad som behövs framgent. Vi är tre svenskar i utskottet; Gunnar Hökmark, Marita Ulvskog och jag. Också inom denna trånga krets finns nog utrymme för olika tolkningar och förslag inför framtiden.
Själv fick jag av kollegerna i Alde förtroendet att leda den liberala gruppen, bli sk koordinator, vilket känns stimulerande.
Jag väljer att kalla utskottet "Klinzutskottet" efter vår liberale ordförande Wolf Klinz, en ytterst kompetent tysk kollega med bred erfarenhet utanför politiken.
Och så denne Klaus igen!
Vad som nu händer efter Irlands folkomröstning och Polens godkännande av Lissabonfördraget är fortfarande oklart. Vaclav Klaus är ytterst oberäknelig. Han tycks ständigt hitta nya hinder för att skriva under, och frågorna är många. Hur hantera den kommande processen. En kommission är på utgående. Men vilken är på ingående? Och när?
Detta är frågor som Cecilia Malmström kommer att ställas inför i Stasbourg den kommande veckan.
Tony Blair - comeback kid? Eller Andela Merkel!
Trots osäkerheten om fördraget är spekulationerna om vem som skall besitta de tyngsta positionerna inom EU i full svang.
Har Tony Blair en chans att bli det nya EU:s förste valde ordförande för Europeiska Rådet?
Hans möjligheter har bedömts som riktigt hyggliga, men nu verkar president Sarkozy tveka. Den springande frågan är om stats- och regeringscheferna vill ha en profilerad och stark ordförande eller mer av klubbförare på mötena? Själv hoppas jag på den mer profilerade varianten. Jag tror EU har behov att ett tydligare ledarskap, som invånarna kan känna igen.
Jag hoppas också att en kvinna kan komma in centrum av diskussionerna. Mary Robinson, tidigare president på Irland har nämnts.
Men vore det inte ett friskhetstecken att utse Europas kanske mest inflytelserika regeringschef, Angela Merkel, till EU:s viktigaste uppdrag.
En varm Europavän från det forna Östtyskland tjugo år efter Murens fall.
Det vore ett blad att vända i Europas Historia!
Lettland
Lettlands regering försöker nu leva upp till sina avtal. Må samtalstonen härefter bli varmare mellan EU/Sverige och vårt grannland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar