I veckan besöktes EP av en av mina levande hjältar; Vaclav Havel.
Han invigde tillsammans med vår talman en minnesutställning 20 år efter Berlinmurens fall.
Vaclav Havel, denne anspråkslöse man, höll därefter ett anförande om hur han ville se Europa utvecklas i framtiden.
När huvuddelen av oss just nu andas ut sedan Lissabonfördraget äntligen är på plats, tog den forne tjeckiske presidenten upp vidare utmaningar om hur Europa konstitutionellt bör se ut inom icke alltför lång framtid. Skall inte nationalismen segra måste ytterligare förändringar till för att stärka den gemensamma beslutsnivån.
Kan inte EU samla sig i än högre grad riskerar nationalistiska krafter att åter slita sönder det Europa som har haft en så svår tillkomst, menade Havel.
Aldrig må vi glömma det europeiska historiska arvet!
Jag är inte så förtjust i att stå upp och applådera, har heller aldrig gillat att gå i takt, men denna stund i Europaparlamentet såg jag inte någon som satt ner, när Vaclav Havel med något osäker gång lämnade talarstolen.
För mig personifierar Vaclav Havel det nya, fredliga Europa!
Förutom personer som Lech Walesa och Bronislaw Geremek och Vaclav Havel samt alla miljoner som vågade resa sig ur förtrycket hade vi idag inte haft ett enat Europa.
Rörd var jag, när jag lite snuvig vandrade genom ett regnigt Bryssel denna kulna höstkväll och funderade över hur lycklig vår generation européer har anledning att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar