Turer i Strasbourg

Talmansvalet
Hemma i ett regnigt Skepparkroken, som krävde akut rensing av stuprören. Efter att ha gått igenom tidningarnas rapportering från Strasbourg har jag några reflexioner.
Jag kan hålla med om att valet av talman i det stora hela blev en trist tillställning, eftersom i botten låg en uppgörelse mellan de två stora partigrupperna, EPP och PSD, kristdemokrater och socialister.
Vår egen liberala kandidat och tidigare gruppledare för Alde, Graham Watson, tvingades att dra sig tillbaka för att vi skulle kunna få del av en större uppgörelse och säkra ett ökat inflytande. Jag förstår de som är kritiska och att det hela mest framstår som ett spel. Graham har varit en bra gruppledare och skulle ha blivit en bra talman. Men så blev det tyvärr inte!
Att Eva-Britt Svensson ställde upp var ju på sitt sätt därför bra, även om det också var ett spel för gallerierna. Nu blev det ändå två kandidater.

Mitt val var dock enkelt; Jerzy Busek må vara konservativ.
Men han är en kompetent kollega och han var en av dem som banade väg för Murens fall genom sitt modiga motstånd mot kommunismen i Polen. Buzek var också en premiärminister som underlättade Polens EU-inträde.

Eva-Britt Svensson är förvisso en trevlig och vänlig person. Vi har ett bra samarbete om Dawit isaak och möjligheterna att få honom frigiven.
Men politiskt har inte Eva-Britt och jag mycket gemensamt. Därför var det förvånande att höra att Christian Engström, piratpartiet, valt att stödja denna uttalade EU-kritiker, som vill ta Sverige ut ur EU.
Var det verkligen det mandatet som PP:s väljare gav sin EP-ledamot? Jag undrar det?

Statsministern i EP
Vid sidan av de många valen var presentationen av det svenska ordförandeskapet veckans höjdpunkt.
Statsministern gjorde bra ifrån sig, ett ambitiöst program och en lyssnande statsminister.
Vi var nog ändå en del som förväntat oss något mer. Förväntningran var högt ställda. Talet var lite ofokuserat och något långt. Dessutom svarade han inte på några frågor frånsett gruppledarnas.
Nu skall inte statsministern inte helt själv lastas för detta, eftersom tidsprogrammet som vanligt inte höll.
Möjligen något för hans medarbetare att tänka på inför kommande framträdanden.

Men i EP minns vi med stolthet när Sarkozy kom direkt till Strasbourg från G8-mötet i Japan förra hösten; höll ett brinnande inlägg och svarade på alla frågor, dessutom nämnande ledamöterna vid namn. Politiker är ju lätt fåfänga, så att bara höra sitt namn nämnas av Republikens President gjorde att en del kände sig extra tillfreds med Sarkozys framträdande.

Cecilia Malmström nummer två i EU?
För mig - och Marit och Cecilia W - var ändå det något alldeles särskilt att se vår EU-minister sitta där vid sidan av Rådsordföranden och representera hela EU.
Inte lite stolt var jag över vår enastående Cecilia!
Tänk att Marit, Cecilia och jag tio år efter vårt gemensamma inträde i EP nu kunde se vår trio återsamlad igen i den pampiga plenisalen i Strasbourg igen.
Marit och jag som ledamöter - Cecilia i Rådsbänken.
Vem kunde ha trott det?

Liberaler får makt om ekonomin
Efter en del kattrakande blev utskottsplaceringarna och presidieplatserna klara i torsdags. Det blev enligt ritningarna för oss folkpartister, som jag tidigare meddelat. Ersättarplatser får vi i miljö och folkhälsa (Marit), utskottet för medborgerliga rättigheter (Cecilia) och själv får jag ha kvar min plats i inre marknadsutskottet.
Hur det blir med landsdelegationerna får vi se i september. Jag hoppas att få behålla min plats i ACP-församlingen, där f ö den forne kommissionären, Louis Michel, verkar bli EU:s ordförande. Förhoppningvis kan det öka förutsättningarna att få ytterligare ljus på Dawit Isaak.

En "snackis"
Veckans "snackis" var annars att den brittiska liberalen Sharon Bowles skulle få ta över det viktiga ECON-utskottet efter den franska socialisten Beres.
Detta hade såväl franska konservativa kolleger som socialister synpunkter på. Inte kan EP ha en brittisk liberal, som har nära kontakter med finanskretsarna på London City, som ordförande? mumlades det i kortidorerna.
Och dessuton från UK, detta EU-kritiska land utanför euron-samarbetet.
Mycket myglades det den sista kvällen, det förspordes att till och med Sarkozy med stöd av den tyska regeringen hade visat intresse av vilka poster EU-parlamnetet tillsätter. Jag vet inte om allt detta är sant, men inte skulle jag bli särskilt förvånad om så vore fallet.
Stormaktsstriderna om den ekonomiska politiken tar sig understundom en del underliga uttryck. Nu gick det vägen ändå.
Sharon - en utmärkt begåvad och sympatisk liberal vän - gjorde före valet ett uttalande där hon framhöll sitt varma stöd för EU och euron och att hon lovade att vara en opartisk ordförande, vilket vi alla redan visste.
Alla var nöjda och glada och hon valdes med acklamation.
Det är bra att EP får en sansad liberal på denna stol.

Därtill bildas ett temporärt utskott som skall syssla med övergripande åtgärder för att lösa finanskrisen samt analysera vad som varit och vad som komma skall.
Här får vi liberaler också en tung roll genom att den mycket duglige tyske liberalen, Wolf Klintz, får ordförandeposten.
Förvisso ett starkt liberalt dubbelkommando.
Man kan undra varför inte EPP eller PSD lade beslag på någon av dessa poster. Renons på förslag, månne?
Själv blev jag också indragen i det lilla i det franska maktspelet. Jag hade goda chanser att bli koordinator för Alde i ECON, eftersom jag börjar min tredje mandatperiod i samma utskott. Men också jag fick veta att jag tillhör ett land utanför euron och att Frankrikes inflytande inte får förringas.
Jag förstod argumentationen och insåg att jag inte skulle vinna, så jag nöjde mig med ett biträdande koordinatorskap.
Den nyvalda franska kollegan har en imponerande bakgrund och är ytterst erfaren. dessutom är hon både tillmötesgående och vänlig. Jag tror vi får det bästa samarbete.

Men det var nyttigt att åter påminnas att Sverige inte är medlemmar i eurozonen. och att det försvagar vår postion i smått som stort.

Tack till duktiga medarbetare
Mina medarbetare har alla slutat. Rikard Westerberg skriver läsvärda och kloka ledare i DN, PO Robbling startar sina doktorandstudier i nationalekonomi och Amir Tabrisi har återvänt till Lunds universtitet.
Mitt stora tack till dessa fantastiska medhjälpare.

Camilla räddade oss i Strasbourg
Veckan i Strasbourg räddades av en lika kompetent som trevlig medarbetare från Riksdagen, Camilla Hansson. Utan henne hade vi tre stått oss slätt. Henne kommer vi att ha god hjälp av framöver.