Irland förstod allvaret

Glädjens dag

Idag är en glädjens dag för Europa. Med ett kraftfullt ja har irländarna äntligen tagit (förhoppningvis) EU ut ur en konstitutionell kris.
Vi får nu ett mer demokratiskt och öppet EU genom det nya fördraget.

Jag tror det var flera skäl som denna gång talade till EU:s fördel.

- Krisen gjorde irländarna medvetna om nyttan av Europa. Ensam är inte stark, när det blåser stormar i världen.

- Tveksamheterna kring fördraget hade undanröjts, som neutraliteten, abortlagstiftningen, skattepolitiken och Irlands rätt att fortsatt ha en kommissionär.

- Av diskussionen i gruppen och efter att ha lyssnat på de irländska kollegerna fanns faktiskt också ett gammalt historiskt argument med i bilden. Irland vill inte förknippas med den brittiska EU-kritiken. Dublin är verkligen inte London!

Irland inte England

Jag minns när jag som riksdagsman besökte Dublin sommaren 1994 och fick möjligheten att träffa en Irlands mest välkända politiker, tidigare premiärminister, utrikesminister mm, Garret FitzGerald.

Under en timme i sitt hem hade han vänligheten att berätta det moderna Irlands historia för den unge svenske riksdagsledamoten.
Särskilt minns jag att Garret FitzGerald framhöll att hans lyckligaste politiska minne var när han fick ta planet från Dublin och flyga direkt till Bryssel - utan att behöva mellanlanda i London.
En lång och tragisk historia för Irland var då defintivt över, sade denne irländske politiske nestor.

Skall Klaus krångla?

Nu står Polen och Tjeckien på tur med att godkänna Lissabon-fördraget.
Polen är nog inte ett problem. Värre blir det med Klaus i Prag. Han vill säkert försöka invänta det brittiska valet för att skapa ytterligare osäkerhet.
Men denna gång tror jag att det politiska trycket blir för stort- också för den envise mannen i Pragborgen.