Sjukvården i Ängelholm
Igår deltog jag i regionfullmäktiges sammanträde i Kristianstad. Som vanligt många spännande och intressanta ärenden.
Efter en lång debatt om sjukhusets i Ängelholm framtid skickades ärendet tillbaka genom en s k minoritetsåterremiss. Det betyder att (s) och (v) utnyttjande den möjlighet som gives att skärpa (och återupprepa) sin kritik mot förslaget vid ett extra sammanträde om någon vecka.
Själv tycker jag tankarna bakom Hälsostaden Ängelholm inger stor framtidstro dels genom att skapa bättre förutsättningar tillsammans med näringslivet att utveckla sjukvården i Norsvästskåne, dels att stärka Region Skånes ekonomiska bas.
Som deltidsängelholmare har jag följt diskussionen med största intresse!
Internationellt samarbete
Ett annat beslut som var nära mig handlade om att inrätta en skånsk representation i Bryssel.
Det tidigare Sydsam-samarbetet har fungerat så där de senaste åren.
Tyvärr skulle jag vilja säga. Jag hade själv under flera år mycket goda och täta kontakter med Sydsam i Bryssel, bland annat genom Roger Kaliff, Håkan Brynielsson och inte minst den verställande tjänstemannen, Sofie Gardestedt.
Ett stort tack till dem för deras pijonärarbete i Bryssel.
Nu krävs nya tag och i den svenska regionaliseringens tid är det rimligt att Region Skåne får en tydligare och mer framträdande roll vid EU:s institutioner.
Regionstyrelsens ordförande antydde också att såväl Lunds universitet som Malmö Högskola var intresserade att inleda ett närmare samarbete för att stärka den skånska närvaron i Bryssel.
Sverigedemokraterna och vänstern var givetvis emot.
Jag är övertygad att det behövs ökad skånsk närvaro om vi vill vara med och konkurrera.
Men självfallet måste vår angränsande vänner från Blekinge och Kronoberg kunna vara med. Jag tillhör ju en av dem som tycker att den skånska regionen kan förstoras.
Sverigedemokraterna
En märklig och mycket trist debatt drogs upp av sverigedemokratena med anledning av att regionrådet Rolf Tufvesson(kd) tagit ett berömvärt intiativ att inleda en diskssion med de skånska kommunerna om omhändertagandet och viljan att ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Lars-Johan Hallgren(sd) försökte i inlägg efter inlägg övertrumfa sig själv i nidbilder och överdrifter.
Att var och en har rätt att kritiera integrations- och flyktingpolitiken är en sak, men att som Lars-Johan Hallgren vara onyanserad och plump förtjänar inte respekt.
Med mer av Hallgren i media i stället för de mer slipade Jimmie Åkesson och Björn Söder då kanske fler skulle förstå vidden av vad Sverigedemokraterna står för.
Var finns empatin hos sverigedemokraterna?
För att komma från dig - Olle Schmidt - tillhörande gåslever-eliten i den gyllene sandlådan i Bryssel för överbetalda och underpresterande politiker så tar jag dina kommentarer som en komplimang.
SvaraRaderaDet jag gör är att jag försöker få in lite mer jordnära och verklighetsförankrade perspektiv i debatten-vilket uppenbarligen saknas idag.
Det varken du eller någon annan kunde eller ville svara på var:
varför väljer yngre män (inte barn) att åka genom Europa i flera veckor, ibland månader för att komma till just Sverige, när de har möjlighet att söka asyl i länder mycket närmare där de kommer från?
Vem skall bekosta den ytterligare ekonomiska kostnad detta medför för kommunerna och skattebetalarna i dessa svåra ekonomiska tider?
I stort sett alla institutioner, sjukhus och vårdenheter i Sverige idag är utsatta för nedskärningar och besparingar.
Många människor i Sverige idag oavsett ursprung är illa ansatta och i en ekonomisk svår situation.
Är det rätt mot dem att ytterligare kostnader tillförs en haverad invandrings-och integrationspolitik?
Var finns empatin hos folkpartiet?
Lars-Johan Hallgren, SD
Det är rätt beundransvärt att genom en enda mening avslöja sin okunskap så som L-J Hallgren gör. Det är inte bara "yngre män" som utgör denna grupp, det är en hel del flickor som kommer också. Dessutom har Sverige skrivit under barnkonventionen vilken säger att en individ under 18 år är att ses som BARN.
SvaraRaderaSen kommer det en del som ljuger om sin ålder också, det händer. Men det är långt ifrån ens en bråkdel av de barn som kommer ensamma.