Överenskommelse klar om riskkapitalfonder

En överenskommelse är klar om inrättandet av europeiska riskkapitalfonder och sociala entreprenörskapsfonder.

 

Efter tuffa förhandlingar har vi nu kommit överens i förhandlingar mellan Europaparlamentet, Kommissionen och medlemsländerna. Europa behöver mer investeringar i sina företag. Och genom att skapa ett varumärke och regelverk för dessa fonder kommer investeringar via fonderna bli möjliga.

 

I min roll som skuggrapportör för direktivet om Sociala entreprenörskapsfonder har jag arbetat för att regelverket ska vara tydligt och transparent utan för mycket byråkrati för fonderna. Delvis har jag lyckats i mina strävanden. Det viktiga var att komma överens nu och inte förhala processen över sommaren och hösten.

Mer samarbete är lösningen på krisen

Replik på Carl-Mikael Jonssons artikel på Europaportalen

EU genomgår sin kanske största kris någonsin. Samarbetet knakar i fogarna. Det är precis fel tillfälle för Sverige vända bort blicken från Europa, då ett Europa i flera hastigheter vore dåligt för Sverige. Risken är att Sverige förlorar politiskt inflytande, skriver Europaparlamentarikern Olle Schmidt (FP) i en replik till Claes-Mikael Jonsson.

Frågorna hopar sig inför framtiden: Åt vilket håll måste EU-samarbetet utvecklas nu? Och, inte minst - hur agerar Sverige? Vilken roll ska Sverige spela?

Samtidigt som samarbetet bör fördjupas måste EU:s demokratiska legitimitet stärkas, men det är farligt att anamma Jonssons idé om att de länder som står utanför euron ska släppa iväg de andra framför sig. Ett "tvåfarts-Europa" hindrar sammanhållningen och splittrar Europa. Det vill jag varna för.

Det är ett allt för förenklat synsätt. Sverige kan och ska vara med och lösa de problem som vi delar med resten av Europa. Vår ekonomi är tätt sammanflätad med Europas. Hur ska vi lösa de gemensamma problemen om det inte görs gemensamt via EU? Ska vi isolera oss och tro att vi kan fixa konkurrensen med Kina, Indien och Brasilien på egen hand?

Vad vi ser är början på något nytt. Den krishantering EU:s institutioner och medlemsstaterna tillsammans arbetat fram lägger grunden för ett starkare och mer enat Europa. EU:s sammanhållning är viktigare nu än på mycket länge.

Om förtroendet för vårt gemensamma europeiska projekt ska stå starkt även framöver måste vi försvara det vi redan har byggt upp och inte dela upp Europa. Till exempel är den gemensamma inre marknaden mycket viktig för Sverige och svenska företag.

Tycker Jonsson att vi ska sätta oss i samma sällskap som britterna och andra bakåtsträvare?

Man kan inte äta kakan och samtidigt tro att man kan ha den kvar. Man kan inte i längden säga sig vilja tillhöra EU-samarbetet, men ändå vara benägen att stå vid sidan när det europeiska huset skakar.

Sverige har mycket att bidra med och genom att delta fullt ut i debatten om Europas framtid. Det är farligt nu att sluta sig inåt.

När krisen är över och löst blir Sveriges utanförskap ännu tydligare om vi inte aktivt deltar aktivt i debatten. Vi ska inte förhala och försvåra djupare samarbete - utan bejaka det!  

Vad gäller domstolens roll så finns det ingenting i krisen eller dess lösning som pekar mot att EU-domstolens makt måste begränsas. Tvärtom kommer det bli allt viktigare att respektera de gemensamma reglerna i ljuset av ett fördjupat samarbete. EU-samarbetet blir inget värt utan respekt för EU-rätten.

Nytt uppdrag!

Jag tror att vi alla just nu längtar efter sommar och semester, men det finns också mycket att se fram emot i höst. För egen del ser jag fram emot att arbeta med energifrågor. I utskottet för inre marknad och konsumenträtt har jag blivit utsedd att skriva ett betänkande på kommissionens energifärdplan för 2050.

Kommissionens färdplan innehåller olika förslag för hur vi kan uppnå EU:s mål om minskning av koldioxidutsläpp, säkerställa tillgången till energi i framtiden och förbättra EU:s konkurrenskraft. År 2050 kan tyckas ligga långt i framtiden, men kommissionens initiativ är en viktig uppföljning till EU:s 2020-mål och planerna måste läggas nu för att hinna förverkligas. Att inte ha långsiktiga strategier för energiområdet skapar osäkerhet på marknaden och bromsar nya investeringar, vilket är helt fel riktning för en bransch där nya lösningar behövs.

Det är också viktigt att EU:s medlemsländer har en gemensam strategi för energiförsörjningen. Det finns stordriftsfördelar att hämta. En gemensam koordinerad energistrategi på EU-nivå leder till lägre kostnader jämfört med genomförande av separata nationella energistrategier. Om vi tillsammans kan spara pengar kan vi också lägga mer resurser på att hitta nya, effektivare lösningar för framtidens energiförsörjning. Jag är glad över uppdraget och ser fram emot att i höst kavla upp ärmarna.

Radiodebatt inför EU-toppmötet

Idag deltog jag i Studio Ett mot Carl Tham inför EU-toppmötet som startar imorgon. Temat var behovet av en starkare union och mer makt åt Bryssel, på nationalstaternas bekostnad, när EU är i gungning.

Min uppfattning är att det krävs solidaritet och solidariskt ansvar för att få EU ur krisen, jag vill inte kalla det överstatlighet.

Här kan du lyssna på dagens Studio Ett

EU bör vara ledande i att bekämpa skattebedrägerier och skatteflykt

Idag har EU-kommissionen lagt fram ett förslag om att bekämpa skattebedrägerier och skatteflykt från alla håll, både nationellt och internationellt.

Jag välkomnar kommissionens idéer. Vi behöver en stark EU-ram för att förstärka kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt inom EU. Viktigast är att genomföra automatiskt utbyte av information mellan EU och tredje land. Det finns ett behov av att medlemsstaterna ger EU rätt att samordna innehåll och hitta en gemensam mall för fördragen mellan dem och skatteparadisen, annars kommer skatteflykten att fortsätta.

I tider av finanspolitisk åtstramning måste vi också kräva tillbaka dessa obeskattade tiotals miljarder euro för att öka skatteintäkterna som skulle hjälpa den reala ekonomin. Det måste genomföras effektiva skattesystem som förhindrar att medlemsstaternas skattebaser urholkas p g a missbruk och icke-beskattning.

EU och Sverige behöver varandra

Idag skriver jag på Expressen debatt tillsammans med Europakommissionär Cecilia Malmström om Europas ekonomiska oro och vägen framåt. Att bidra - politiskt såväl som ekonomiskt - till att krisen kan ridas ut är en del av Sveriges ansvar som EU-nation. Klart är att det måste till mer Europa­samarbete, inte mindre, för att undvika liknande kriser i framtiden.

Hela artikeln finns att läsa här

Nya krislån i Europa

I förra veckan var jag på Cypern med mina kollegor från Europaparlamentets liberala grupp ALDE, för att se hur det gick med förberedelseran inför landers ordförandeskap i EU. Det var en intressant resa, speciellt givet de ekonomiska förhållanden som nu råder.

Cypern blev idag det femte landet att be om finansiell hjälpa från EU. Landet behöver 1,8 miljarder euro i lån i juni för att rädda bankerna Bank of Cyprus och Cyprus Popular. In i det sista vill Cyperns regering inte vända sig till EU:s permanenta stabilitetsfond på grund av de hårda sparkrav som krävts av långivarna. För exempelvis Grekland har sparkraven väckt stort missnöje bland befolkningen. Banken Cyprus Popular förlorade över två miljarder euro när värdet på grekiska skuldebrev tidigare skrevs ned.

Cypern har i likhet med andra krisande euroländer haft stora bytesbalansunderskott, vilka i likhet med Spanien finansierade en stor bygg- och fastighetsbubbla. Men i Cyperns fall har det även förvärrats av andra problam. Det första var en stor explosionen på en marinbas i juli fjol som slog ut landets största elverk, vilket stod för halva elförsörjningen. Katastrofen fick den cypriotiska centralbanken att gå ut med ett meddelande att landet kunde behöva ansöka om hjälp från euroländernas då just sjösatta stödfond, EFSF. Cypern fick emellertid hjälp från annat håll, nämligen Ryssland, som ställde upp med ett lån på tre miljarder euro.

Det nu aktuella nödlånet på närmare 2 miljarder euro kan verka mycket, men i dessa sammanhang är det närmast fikapengar och lär inte få någon större effekt på EU:s krishantering. Däremot har det en stor symbolisk betydelse. Om bara några dagar ta Cypern över ordförandeskapet i EU och i dessa kristider ska EU alltså ledas av ett land som inte kan sköta sina egna finanser. Även om Cyperns ordförandeskap inte kommer att vara märkt av den här tråkiga starten så inger det knappast något förtroende.

I SVT forum diskuterade jag EU:s långtidsbudget, Schengensamarbete och bankunion tillsammans med några parlamentskollegor.

Uppmärksamma alla mäns hälsa

Idag har jag tillsammans med 60 av mina kolleger i Europaparlamentet skrivit ett brev till kommissionär John Dalli som är ansvarig för folkhälsa. Kommissionen publicerade nyligen en utförlig rapport om mäns hälsa där man intervjuat män från 34 länder i Europa. Det är ett gediget arbete, men innan själva publiceringen valde kommissionen att stryka delar som bland annat tog upp homosexualitet, bisexualitet, preventivmedel och skilsmässa.

Att medvetet ta bort detta ur en offentlig rapport om folkhälsa är för mig obegripligt, och i brevet ställer vi frågan varför och på vems inrådan man gjort detta. Jag tycker det är mycket märkligt att kommissionen inte vill publicera den här viktiga informationen om europeiska mäns hälsa.

Kommissionen har ett ansvar att arbeta mot ett bättre, och mer jämställt, Europa och jag hoppas att vi får en bra förklaring till det här valet av publicering.

Här kan ni läsa hela rapporten på engelska, och här under är brevet vi skickade till kommissionär Dalli.




Brussels, 21st June 2012

Dear Commissioner,

The Directorate-General for Health and Consumers has published an extensive study, The state of men’s health in Europe. The study purports to comprehensively chart demographic, medical, and epidemiological knowledge about men’s health in 34 European countries.

Unfortunately, the final report published by the Commission has omitted all mentions of specific terms present in the original research report (made available on the Directorate-General’s website as the ‘Extended report’). The terms that were eliminated from across the research findings include ‘homosexuality’, ‘gay’, ‘bisexual’, ‘sexuality’, ‘condom’, ‘contraception’, ‘sexual health’, ‘reproductive health’ and ‘divorce’, among others.

Furthermore, entire sections on prisoners’ health, mental health, fatherhood, drug abuse, condom use, suicides and erectile dysfunction disorders have disappeared from the final report entirely.

The original (‘extended’) report also pointed to condom use as central to combating HIV/AIDS and other STIs. This has been deleted in the final report.

While the extended report was made available online, it is not officially endorsed by the European Commission: it includes the mention “This report represents the views of its authors”, and it is not prefaced by the Director General.

The draft final report put forward by the researchers accurately reflected all sections of the extended report, and featured the same number of pages as the final report, which excludes these sections. Therefore, it becomes clear this was an editorial choice on the part of the Commission.

These highly selective deletions show undeniable political bias, and we are worried that the Commission only endorsed a version of the report which excludes crucial aspects of public health policy-making for men’s health.

Therefore, we would like to know why and at whose request the European Commission selectively erased all references to sexuality, sexual orientation, and sexual and reproductive health in the final report, and who is responsible for this decision. Like other themes present in the final report, these topics remain within the remit of the Union’s competence as public health concerns (Articles 4 and 168 TFEU).

We are equally interested in the precise considerations that led to the deletion of these parts only. How do these deletions contribute to ‘a better understanding of the health of men’, and contribute to ‘the fundamental values of equality and equity, as we are seeing many men whose lives are blighted through a collective lack of awareness and action on the problems they are facing’ ?

Finally, we would like to know how you expect the Commission’s report to inform policy-making if it is politically biased. How will the Commission address this selective publication of research findings in the future?

Brott mot mänskliga rättigheter i Sinai

Idag hade jag ett möte med Europaparlamentets arbetsgrupp för ett demokratiskt Eritrea. Inbjudna gästerna var Dr. Alganesc Fessaha och Meron Estefanos, som jag tidigare arbetet med för frisläppandet av Dawit Isaak, och de tog upp en mycket viktigt fråga. Eritreanska och sudanesiska flyktingar på väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa hem till sina familjer som i sin tur ska betala en lösensumma.

Det här är något vi har kunnat läsa om i tidningar, men att våldet och grymheten var så stor hade jag inte kunnat föreställa mig. För då de skrämda familjerna betalat så mycket som 45 000 dollar för att förövarna ska släppa barnet, slutar de flestas öden inte lyckligare. Ut ur Sinai går vägen genom Egypten, och de flesta av dessa barn skjuta av Egyptiska gränsvakter eller hamnar i inhumana fängelsen. Dessutom finns ingen möjlighet att söka asyl i Egypten, vilket betyder att dessa individer sedan deporteras tillbaka till Eritrea.

Detta är en fruktansvärd situation och man känner sig hjälplös inför människors grymhet. Detta är kanske inte ett omedelbart europeiskt problem, men då många av dessa ungdomar har familj i Europa har vi en möjlighet att påverka. Det finns även svenska familjer som drabbats. Från Europaparlamentets sida kan vi göra vårt, men det ligger ett stort ansvar på Israel och Egypten att samarbeta för att komma åt människosmugglarna.

Eritreas president Isaias Afewerki är en av de värsta diktatorerna och under de senaste årtiondena har landet fallit i spillror. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen är inte prioriterade områden i denna diktatur, och att EU fortsätter ge bistånd är inte rättfärdigat. Jag anser att vi ska strypa biståndet för att använda det som påtryckning för en demokratisk utveckling, och att politiska fångar släpps.



Här är jag med från vänster Meron Estefanos, Europaparlamentariker Judith Sargentini, Dr Alganesc Fessaha och prof Mirjam van Reisen



Omvärlden måste stoppa våldet i Syrien

I min krönika i Göteborgs-Posten skriver jag om att det finns stora möjligheter för ett demokratiskt Syrien. Men, för att att en ny och fungerande stat ska stiga ur askan behövs hjälp från omvärlden.

De demokratiska insatserna har inte fungerat, så nu har är det dags för omvärlden att ta sitt ansvar för att få ett slut på detta blodbad.

Hela artikeln finns att läsa på GP debatt

Eurolättnad efter valet i Grekland

I söndags var det ännu en gång val i Grekland, ett val som stod mellan att vara kvar i eurozonen eller att stå utanför. Vinnare blev konservativa Ny Demokrati som tidigare signerade det mycket impopulära sparpaketet som EU krävde av landet för att få nödlånet som var så behövligt. Det här visar på att grekerna vill stanna i eurozonen och att de vill ha ansvarfulla politiker som nu ska se till att inget annat händer.

Det hade varit mycket olyckligt om Grekland hade gått ut ur eurosamarbetet, inte bara för Grekland utan för hela valutaunionen. Det här diskuterade jag med kollegan Marita Ulvskog i morgonens program av P1, hela programmet kan du lyssna till här.

Jag brukar säga att EU handlar om att lösa kriser - och nu finns en ansvarsfull samarbetspartner i Grekland.

Min vision för EU

För Europaportalen berättade jag om de viktigaste frågorna jag just nu arbetar med, och hur jag tror EU kommer att se ut i framtiden.

Det är spännande tider vi har framför oss, och jag tror att den finansiella krisen kommer att föra euroländerna närmare varandra. Frågan är var Sverige kommer att befinna sig i förhållande till det nya samarbetet.

Här kan du läsa intervjun.

Svenskt inflytande kommer att minska

I dagens Sundsvalls Tidning skriver jag i en krönika om att Sverige bör vara med i den utveckling som just nu sker inom EU, annars finns risken att hamna i periferin.

Det som nu sker är i relation till vad som händer i Grekland. På söndag går Grekland till val - igen! Valet i början av maj skapade ett dödläge. Ingen regering kunde bildas, och flera extrema partier fick ett ökat stöd. Valresultatet var alltså inte så lätt att tolka - frånsett en massiv motvilja mot åtstramningar som anses komma från EU, samt en gigantisk misstro mot de etablerade partierna.

I kölvattnet av detta växer ett starkare samarbete fram mellan de länder som har en gemensam valuta. Det kan leda till vissa länder sluter sig samman i något som mer liknar en federal union. En union Sverige kan komma att stå utanför.

Här kan du läsa hela krönikan.

Röstade för skuldinlösenfond

Europa står inför ett viktigt vägskäl. Det handlar om att fördjupa samarbetet - mot en djupare politisk och ekonomisk integration eller att be några länder lämna eurosamarbetet.

Det är min övertygelse att den väg som leder oss ur krisen är ett fördjupat politiskt och ekonomiskt samarbete. För att det ska kunna ske behövs en ekonomisk politik som leder till sunda och stabila statsfinanser och högre ekonomisk tillväxt.

Jag välkomnar därför de två lagförslagen, 2-packet, som ytterligare skärper den ekonomiska övervakningen av eurozonen. Reglerna för budgetövervakning behöver skärpas och följas av dem länder med stora budgetunderskott och för stor statsskuld.

Den liberala gruppen förordar införandet av en skuldinlösenfond. Jag stödjer idén eftersom en sådan fond kan skapa rimliga förutsättningar för de länder som har stor statsskuld att kunna vara kvar i eurosamarbetet. Fonden måste för ha strikta villkor och löpa under begränsad period för att fungera. Och kan därför inte jämföras med införandet av euroobligationer. Skuldinlösenfonden kan vara en viktig pusselbit för att lösa skuldkrisen i Europa och bör noga utvärderas.

Privat skuldsättning kan bli problematiskt

I dagens SvD Brännpunkt skriver jag och Carl B Hamilton en kommentar på EU-kommissionens rekommendationer om medlemsländernas ekonomiska politik, där även Sverige får kritik. Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är Grekland och Spanien som har just nu har problem. Fler än 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden, och en stor grupp unga är i riskzonen för överskuldsättning.

EU-kommissionens varningar bör tas på allvar. Att ta lättvindigt på riskerna med lånefester och stora konsumtionsskulder är att föra Sverige närmare den finansiella oro som så hårt drabbat våra grannar i södra Europa.

Här kan du läsa hela artikeln.

I morgon röstar vi om 2-packet

I morgon röstar Europaparlamentet om två lagstiftningsförslag, det så kallade 2-packet, som stärker kommissionens befogenheter att övervaka nationella budgetar.

Den väg som som leder oss ur krisen är ett mer fördjupat samarbete. För att nå dit behövs en ekonomisk politik som leder till sunda och stabila stadsfinanser och en högre tillväxt. Jag välkomnar därför de två lagförslagen, 2-packet, som ytterligare skärper den ekonomiska övervakningen av eurozonen.

Tvåfarts Europa

Tysklands kansler, Angela Merkel, framför nu pånytt tankarna om ett tvåfarts Europa. De som vill ansluter sig till närmare politisk och ekonomisk integration. De andra,som inte vill vara med, står kvar på perrongen. Den som är sist kommer inte att få bestämma farten. Vi står inför ett intressant toppmöte med EU:s ledare i slutet av månaden.

I fredags deltog jag i Finansmarknadskommitténs debatt om Europaparlamentets roll och de finansiella marknaderna. Inbjudna var de tre svenska ledamöterna i Ekonomiutskottet samt bland andra statssekreterare Johanna Lybeck-Lilja och börschefen Jens Henriksson.

Diskussionen kretsade delvis om euron och de utmaningar som Europa står inför. Jag konstaterade att den politiska, historiska dimensionen av samarbetet underskattas. Tyskland är motor i samarbetet tillsammans med Frankrike. Vi kommer sannolikt att få se en finanspolitisk union.

Paneldebatten som följde handlade om hur mycket reglering som behövs. Statssekreteraren sa att det behövs de regler som kan förhindra en ny finanskris.Detta eftersom samhällskostnaderna är så höga med en ny kris. Skattebetalarna ska inte stå för notan igenom om en bank hamnar i obestånd.

Ingen argumenterade emot det. Men förslagen ska ses utifrån vilka effekter de får och inte efter deras syfte, sa Gunnar Hökmark. En tänkvärd replik. Bankchefen Anders Kvist framhöll vikten av sund marknadsdiscplin - ett sätt att hålla banker i hampan.

Vilka de samlade effekterna den nya omfattande regleringen av finansmarknaden får vet ingen. Börschefen konstaterade att det är viktigt att få igång tillväxten - och då kan bankregleringen vara ett hinder. Allt för höga kapitalkrav på bankerna kan riskera att strypa utlåning till småföretag.

Vad ska man dra för slutsats? Att efter kloka övervägande hitta en balanserad lagstiftning som väger samman olika önskemål är svårt. Ibland måste man ta strid för det man tror på. Den enda utländska talaren från en tankesmedja konstaterade vid lunchen att det var mycket konsensus i debatten. Så är det nog. Skillnaderna i syn på finansmarknaderna bland svenska politiker och näringsliv är inte så stora.

Sunda statsfinanser, konkurrens och transparens (genomlysning) på kapitalmarknaderna, en stark europeisk tillsyn istället för detaljreglering och ett bra konsumentskydd är de liberala ledord jag försöker arbeta efter.


Fakta:
Finansmarknadskommittén, kallad FMK, är tillsatt av regeringen med uppdraget att utgöra ett forum för dialog och samråd kring den finansiella sektorns villkor för att främja stabilitet, förtroende, effektivitet och utvecklingsmöjligheter. Läs mer på hemsidan: http://www.sou.gov.se/fmk/index.htm

Carl Haglund vald till sfp:s ordförande -dag två i Karleby

Efter stor spänning och viss nervositet valdes min kollega och gode vän, Carl Haglund, til ny partiledare för svenska folkpartiet. Siffrorna var tämligen klara 144 röster mot 106 för justitieministern, Anna-Maja Henriksson.

Calle kommer att göra ett utmärkt arbete. Han står för klokskap och omdöme, så ung han är. Calle står för framtiden med starkt stöd hos de unga, som bar Calle-brillor, för att visa sitt engagemang samt hos ledamöterna från de större städerna i söder.

I dagar av EU-negativism i vårt grannland och med förfärande tarvliga angrepp fran sannfinländerna behövs sfp:och Calles positiva och öppna EU-syn mer än någonsin. Hans medtävlare Anna-Maja Henriksson gav ett mycket kompetent intryck och kommer att vara ett stort stöd Calle.

Under denna givande och trivsamma helg hann jag också framföra en hälsning från FP och Jan Björlund och tacka den avgående ordföranden, Stefan Wallin, för hans hängivna arbete för liberalismen och hans ständiga vilja att samarbeta med FP och Sverige. Jag hann också bekanta mig med Nils Thorwalds, Calles ersättare. Några ord kunde jag växla med Jörn Donner, som på plats följde valdramatiken.

Partidagen i Karleby - första dagen

Ett bra övergripande avslutningsanförande av den avgående partiordföranden, försvarsministern, Stefan Wallin inledde dagen. Han varvade allvar och humor på ett sätt, som gav de församlade svenska folkpartisterna ( ca 300) många möjligheter att avbryta med applåder. Han talade entusiastiskt om Finlands solidariska ansvar i Europa Det är kanske så att Finland behöver Europa mer än Europa Finland, framhöll Stefan Wallin. När den förre partisekr Henry Olander tilldelades sfp:s förtjänstplakett påminde han om de många stormiga år som Finland i modern tid genomgått, vilket sätter dagens problem i annat perspektiv.

Dock skall sägas att den stora björnen i öster uppmärksammats genom den ryske generalen Makarovs uttalande om att Finlands närmande till Nato skulle utgöra ett hot mot Rysslands säkerhet. En påminnelse om det kalla krigets dystra verklighet för vårt grannland. Nu fick den pompöse generalens försök till maktspråk en upplösning, som borde genera generalen och herrarna i Kreml. Vi bestämmer vår egen säkerhetspolitik, var beskedet från Helsingfors.

Senare följde anföranden av de båda ordförandekandidaterna, justitieminister Anna-Maja Henriksson, och min kära kollega, Carl Haglund. Justitieministern höll ett mycket bra anförande, ett riktigt partiledartal. Carl var stark, särskilt inom EU-området och den ekonomiska politiken. Den efterföljande utfrågningen lärde mig mycket om finländsk politik och de svenska förhållandena i Finland. Här tycker jag Carl drog det längsta strået. Båda fick stående ovationer från sina supportrar.

Spänningen ligger i luften och utgången vid morgondagens omröstning verkar helt öppen, även om de beräkningar ger Carl segern. Dagen ändades med en allmänpolitisk debatt, som i mångt kändes igen från landsmöten - med ett väsentligt undantag, språkfrågan. Nyttigt för mig att höra av de många ombuden hur ifrågasatt svenskans ställning är i Finland i efterdyningarna av sannfinnländarnas valframgång förra året.

Kärlekens lika värde - danskt framsteg

Danska folketinget har nu godkänt lagändringen som ger samkönade par samma rätt som mixade par att vigas i danska kyrkan. Därmed har åtta europeiska länder genomfört denna modernisering. Bra så. Och fler kommer att följa efter.

Grattis, Fredrik!

Den här veckan fick Bryssel vänta ett par dagar, jag var istället stolt pappa för sonen Fredrik som tog studenten. Här med familjen och morfar Sven på sitt 94e år.

Euroobligationer nej tack

I Europaparlamentet diskuteras införandet av så kallade stabilitetsobligationer, också kallade för euroobligatioer. Även franska presidenten Hollande argumenterar för att införa dessa obligationer som ett sätt att komma ur skuldkrisen i Europa.

Införandet av euroobligationer innebär att ECB, europeiska centralbanken, ger ut särskilda euroobligationer för hela euroområdet. Euroländer garanterar därigenom varandras statsobligationer. I stället för olika räntenivåer om någon vill låna länderna pengar så har alla länder samma låga räntenivå.

Situationens allvar kräver att man utvärderar alla de befintliga förslag som förtecknas i kommissionens grönbok och förslaget från den tyska rådet av ekonomiska experter.

Vi måste skapa ett större stöd för EU och euron. Jag vill därför betona vikten av att det är nödvändigt att ha en offentlig debatt om fördelar och nackdelar med att införa gemensamma obligationer.

Det måste finnas en acceptans från allmänheten och ett brett stöd för att införa obligationerna bland majoriteten av medborgarna.

Dessutom är en nödvändig förutsättning för euroobligationer är att EU-länderna med urusla statsfinanser kraftigt minska sina nuvarande underskott och skuldsättning. Incitamenten för ett land att sköta sin ekonomi får inte undermineras genom att det införs euroobligationer.

Det behövs en bättre balans i unionen mellan det rika norr och det fattiga söder innan euroobligationer med trovärdighet kan införas. Men jag blir inte förvånad om det går snabbare att införa dessa än vad vi förväntar oss på gund av det politiska trycket att agera.

Ny medarbetare sökes

En av mina politiskt sakkunniga medarbetare här i Bryssel går vidare till nya arbetsuppgifter på Europakommissionen. Därför letar jag nu efter hennes efterträdare. Har du goda kunskaper om mänskliga rättigheter och demokratifrågor? Då kanske detta är ett jobb för dig.

Allt om hur du söker tjänsten som politiskt sakkunnig hittar du på hemsidan