Nya krislån i Europa

I förra veckan var jag på Cypern med mina kollegor från Europaparlamentets liberala grupp ALDE, för att se hur det gick med förberedelseran inför landers ordförandeskap i EU. Det var en intressant resa, speciellt givet de ekonomiska förhållanden som nu råder.

Cypern blev idag det femte landet att be om finansiell hjälpa från EU. Landet behöver 1,8 miljarder euro i lån i juni för att rädda bankerna Bank of Cyprus och Cyprus Popular. In i det sista vill Cyperns regering inte vända sig till EU:s permanenta stabilitetsfond på grund av de hårda sparkrav som krävts av långivarna. För exempelvis Grekland har sparkraven väckt stort missnöje bland befolkningen. Banken Cyprus Popular förlorade över två miljarder euro när värdet på grekiska skuldebrev tidigare skrevs ned.

Cypern har i likhet med andra krisande euroländer haft stora bytesbalansunderskott, vilka i likhet med Spanien finansierade en stor bygg- och fastighetsbubbla. Men i Cyperns fall har det även förvärrats av andra problam. Det första var en stor explosionen på en marinbas i juli fjol som slog ut landets största elverk, vilket stod för halva elförsörjningen. Katastrofen fick den cypriotiska centralbanken att gå ut med ett meddelande att landet kunde behöva ansöka om hjälp från euroländernas då just sjösatta stödfond, EFSF. Cypern fick emellertid hjälp från annat håll, nämligen Ryssland, som ställde upp med ett lån på tre miljarder euro.

Det nu aktuella nödlånet på närmare 2 miljarder euro kan verka mycket, men i dessa sammanhang är det närmast fikapengar och lär inte få någon större effekt på EU:s krishantering. Däremot har det en stor symbolisk betydelse. Om bara några dagar ta Cypern över ordförandeskapet i EU och i dessa kristider ska EU alltså ledas av ett land som inte kan sköta sina egna finanser. Även om Cyperns ordförandeskap inte kommer att vara märkt av den här tråkiga starten så inger det knappast något förtroende.