Ett bra övergripande avslutningsanförande av den avgående partiordföranden, försvarsministern, Stefan Wallin inledde dagen. Han varvade allvar och humor på ett sätt, som gav de församlade svenska folkpartisterna ( ca 300) många möjligheter att avbryta med applåder. Han talade entusiastiskt om Finlands solidariska ansvar i Europa Det är kanske så att Finland behöver Europa mer än Europa Finland, framhöll Stefan Wallin. När den förre partisekr Henry Olander tilldelades sfp:s förtjänstplakett påminde han om de många stormiga år som Finland i modern tid genomgått, vilket sätter dagens problem i annat perspektiv.
Dock skall sägas att den stora björnen i öster uppmärksammats genom den ryske generalen Makarovs uttalande om att Finlands närmande till Nato skulle utgöra ett hot mot Rysslands säkerhet. En påminnelse om det kalla krigets dystra verklighet för vårt grannland. Nu fick den pompöse generalens försök till maktspråk en upplösning, som borde genera generalen och herrarna i Kreml. Vi bestämmer vår egen säkerhetspolitik, var beskedet från Helsingfors.
Senare följde anföranden av de båda ordförandekandidaterna, justitieminister Anna-Maja Henriksson, och min kära kollega, Carl Haglund. Justitieministern höll ett mycket bra anförande, ett riktigt partiledartal. Carl var stark, särskilt inom EU-området och den ekonomiska politiken. Den efterföljande utfrågningen lärde mig mycket om finländsk politik och de svenska förhållandena i Finland. Här tycker jag Carl drog det längsta strået. Båda fick stående ovationer från sina supportrar.
Spänningen ligger i luften och utgången vid morgondagens omröstning verkar helt öppen, även om de beräkningar ger Carl segern. Dagen ändades med en allmänpolitisk debatt, som i mångt kändes igen från landsmöten - med ett väsentligt undantag, språkfrågan. Nyttigt för mig att höra av de många ombuden hur ifrågasatt svenskans ställning är i Finland i efterdyningarna av sannfinnländarnas valframgång förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar