Grekland är på rätt väg

Tillsammans med några kolleger från Europaparlamentets utskott för inre marknad och konsumenträtt är jag några dagar i ett stekhett Aten för att se hur den grekiska ekonomin mår. I januari 2014 tar Grekland över som ordförande i Europeiska rådet och landet har fortsatt stora problem. Den ekonomiska obalansen och 60 procents ungdomsarbetslöshet är de största orosmolnen.

I förra veckan talades det mycket om ett tredje stödpaket till Grekland. I Tyskland förbereder man sig nu för val och finansministern Wolfgang Schäuble sade att Grekland kan behöva ytterligare ett stödlån för att komma på fötter. Kanslern Angela Merker har inte uttryckt sig på samma sätt och EU:s finanskommissionär Olli Rehn har snarare talat om omstrukturering av landets statsskuld. Ovissheten är förödande för den redan bräckliga ekonomin. Glädjande nog tyder opinionssiffror på att det grekiska folket fortsatt litar på EU och vill behålla euron. Stödet för euron i Grekland är den samma som i Tyskland.

Men det finns positiva tecken trots att Grekland upplever sitt 6e år i recession, märk att USA hade tre år i recession under de svåra åren på 1920- och 30- talen. Handelsbalansen förbättras, exporten ökar, importen minskar och konkurrenskraften ökar väsentligt. De hårda besparingarna har burit frukt. Turismen slår i år all rekord. Inkomsterna från turismen stiger i år från 15,5 miljoner euro till 17 miljoner euro. Då turism står för 15 procent av landets BNP är den ökningen mycket viktigt.

Dock är den offentliga administrationen svår att reformera. Dagens besvikelse var att lyssna på fackföreningsrörelsen som inte verkade ha förstått allvaret i situationen. De våldsamma demonstrationerna sågs som ett nödvändigt uttryck för den frustration grekerna känner. Något eget ansvar ville man inte kännas av, även om man talade om vikten av konsensus.

Grekland biträdande EU-minister och utskottets ordförande Malcolm Harbour.

Ett mer stimulerande möte var med landets biträdande minister för europafrågor, Dimitris Kourkoulas. Enligt honom är det värsta som nu kan hända en ny diskussion om ett Grexit, ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet. Det skulle skapa politisk och social oro, och som i sin tur leder till osäkerhet bland investerarna. Det sista Grekland behöver är att hamna i ännu en neråtgående spiral.

Dagen avslutades i Pireus hamn, en av Europas största och den största hamnen i Medelhavet. Jag undrade över var hur man såg på Kinas ökande engagemang i hamnen genom det helägda kinesiska bolaget Casco som investerat miljarder i hamnen. Jag fick diffusa svar vilket möjligen antyder känsligheten i frågan.

Detta var bara första dagen av flera, men jag är nu övertygad om att Grekland på rätt väg. Framtiden ser fortfarande osäker ut men hittills har alla ekonomer som kraxat om Grexit haft fel och måhända viktigare, grekerna vill ha kvar euron trots alla uppoffringar. Enligt dem är alternativet än värre.

Jag och kollegerna i Pireus hamn.

Positiv ECB-chef undvek att svara

Idag var Europeiska Centralbankens (ECB) chef Mario Draghi återigen i utskottet för ekonomiska och monetära frågor för att höras av Europaparlamentarikerna om ECB:s monetära politik. Draghi presenterade centralbankens beslut från förra veckan, att ECB kommer att behålla styrräntan på samma låga nivå, eller ännu lägre, inom en överskådlig tid. Detta givetvis på grund av det tuffa ekonomiska klimat som råder i Europa, och i eurozonen i synnerhet.


Jag beklagar att Draghi fick så många frågor om den kritiserade IMF-rapporten där man utmålar EU:s institutioner efter deras hantering av situationen i Grekland då krisen var som värst. Jag framhöll den danska filosofen Kierkegaards ordspråk: att livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges. Det är lätt att i efterhand kritisera agerandet under krisåren. Men man måste komma ihåg att rädslan för vissa alternativa utfall gjorde att man agerade från ett annat perspektiv än vad man gör idag, med facit i hand.


Jag frågade Draghi om han inte tror att rättegången i Tysklands konstitutionsdomstol skadar ECB:s trovärdighet. Det är trots allt mycket som är på spel. Domstolen överväger huruvida ECB:s obligationsköpsprogram "outright monetary transactions", OMT, är förenliga med Tysklands konstitution. Draghi svarade att han inte var orolig.


På min fråga om huruvida bankunionen inte kommer att leda till ökade klyftor mellan länder inom och utanför eurozonen undvek Draghi att svara. Han påpekade istället vikten av en solid bankunion på plats för att minska fragmenteringen inom eurozonen. Möjligtvis kan det tolkas som en signal mot länder som Sverige som står vid sidan om.

Groende liberalism i Polen - Borgs olyckliga uttalande

Palikota i Krakov
I lördags var jag i Krakov och deltog på en konferens om små-och medelstora företags möjligheter att stärka tillväxten i Polen.
Det var  "Ruch Palikota",  en politisk rörelse (parti) under ledning av Janusz Palikota - som stod som värd. Den karismatiske unge affärsmannen Palikota har gjort en snabb karriär inom den polska politiken och gjorde ett strålande val förra året och fick  ca 10 procent av rösterna.

                                 

Palikota-rörelsen är nu ett parti och har lyckats fånga stor uppmärksamhet i Polen genom sitt tydliga liberala och toleranta budskap; homosexuellas rättigheter, ett sekulärt samhälle, ingen katolsk undervisning i skolan, värnandet av fri abort.

Palkotas program för småföretagen påminner i stort om den diskussion vi har i Sverige och övriga Europa.; billigare och lättare att starta företag, mindre byråkrati, bättre finansieringsmöjligheter, en bättre anpassad utbildning med satsningar på innovation och entreprenörer.
Också Aldes gruppledare Guy Verhofstadt var där och höll ett uppskattat tal. Som en av huvudtalarna fanns dessutom förre utrikes- och finansministern Andrzej Olechowski.

Själv träffade jag en grupp unga parlamentariker för att ge dem en bild av vad Alde står för. Palikota-rörelsen som förväntas göra ett bra val till EU-parlamentet 2014 tvekar om vilken grupp inom EP man vill tillhöra; Alde eller de Gröna.

Efter att ha lyssnat på debatten och på de polska kollegerna tycker jag nog att Aldes program stämmer väl överens med Palikotas. I vår grupp behöver vi representanter från Polen.

Finansminister Borg om Grekland
Under det pågående IMF-mötet uttalade sig finansministern om ett troligt grekiskt euroutträde. Påståendet har väckt stor uppmärksamhet och skapat oro.  Den tyske finansministern tillbakavisar Borgs prognos.
Vad vet den svenska finansministern som gör att han kan göra en sådan bedömning? frågar sig många.

Jag tycker det är ett olyckligt uttalande, även om Anders Borg redan i somras offentligt uttryckte liknande tankegångar. Vi framlever i en känslig tid.
Sedan Greklands problem startade är det många som tämligen tvärsäkert uttalat sig om att Grekland kommer att lämna euron. Ibland har prominenta bankekonomer och andra givit Grekland ett halvår, ett år, några månader, men hittills har ingen fått rätt.
Min bedömning kvarstår, vad den nu kan vara värd.
Grekland kommer inte att lämna euron

Sista dagen i Washington - ovädret kom, lättare att andas

Ytterligare en myndighet inom bankvärlden besöktes idag, FDIC, som bl a ansvarar för spararnas insättningsgaranti.

Jag är ju rapportör för det vi i EU kallar ICSD, Investor Compensation Scheme Directive som syftar till att kunna garantera de privata investerarnas pengar om t ex en fond begår brott. Det var ett mycket intressant möte som med all tydlighet visade att USA faktiskt i många avseenden har ett bättre system och ett högre skydd än vad vi har i Europa. Och det mesta emanerar från The Great Depression på 30-talet då småspararna på ett förfärande sätt sattes på gatan.

Ett kort möte med en färgstark demokrat från New York, Carolyn B. Maloney, visar att det faktiskt finns några politiker på Capitol Hill, som känner viss ånger för en del av besluten som togs innan Lehmanns i september 2007 gick i graven. Och en intressant poäng är att Wall Street ligger inom hennes valdistrikt.

En sak jag glömde igår, vid ett lunchmöte hade jag möjlighet att diskutera Sveriges euro-utanförskap med Anders Åslund, välkänd Ryssland-expert. Det var intressant att höra hans syn på riskerna med den svenska fripassagerar-rollen.

Våra intensiva dagar avslutades med ett möte med Ben Bernanke, ordföranden för Federal Reserve, vilket utan tvekan var resans höjdpunkt!

Bernanke, som precis kom från en hearing i Representanthuset, var öppenhjärtig och rättfram. Han manade oss europeiska politiker att stödja integrationen i Europa. Europa har inte ett i första hand ekonomiskt problem utan det är istället ett politiskt problem. Det behövs en politisk integration för att ta fram ett stabilt ramverk för den gemensamma ekonomin. Han såg framför sig två scenarion. Ett ljust där EU, och främst eurozonen, samlar sig till gemensamma beslut om en bankunion, ger ECB en tydig roll som tillsynsmyndighet för de gränsöverskridande bankerna, ytterligare politisk legitimitet, fördelning av skuldbördan och en möjlighet att överföra stödjande medel från norr till söder.

Just detta diskuteras just nu inom eurozonen men en lösning är ännu långt borta. Bernanke såg också en dystrare bild. Om inte integrationen successivt kan genomföras väntar många svåra år framöver i Europa och kanske i slutändan ett sammanbrott av den gemensam valutan.

Ben Bernanke uttryckte stor oro inför Greklands öde. Tiden rinner ut!

Hans syn på den amerikanska ekonomin var blandad. En hel del pekar rätt, men arbetslösheten är fortfarande hög på drygt 8 procent. Trots kraftigt fallande huspriser, upp till 35 procent, är det mycket svårt att låna pengar till just husköp. Åtta miljoner jobb har förlorats i krisen och den senaste åren har endast 3 miljoner nya jobb skapats.

I senaste numret har The Economist lyft fram USA som det land som återigen kan få fart på den globala ekonomin. Om just detta hade Bernanke inga synpunkter, eftersom han lite syrligt påpekade att han slutat läsa detta magasin.

Att få byta några ord med Ben Bernanke kändes väldigt stimulerande!

Vår delegation tillsammans med Ben Bernanke, ordförande för Federal Reserve

Eurolättnad efter valet i Grekland

I söndags var det ännu en gång val i Grekland, ett val som stod mellan att vara kvar i eurozonen eller att stå utanför. Vinnare blev konservativa Ny Demokrati som tidigare signerade det mycket impopulära sparpaketet som EU krävde av landet för att få nödlånet som var så behövligt. Det här visar på att grekerna vill stanna i eurozonen och att de vill ha ansvarfulla politiker som nu ska se till att inget annat händer.

Det hade varit mycket olyckligt om Grekland hade gått ut ur eurosamarbetet, inte bara för Grekland utan för hela valutaunionen. Det här diskuterade jag med kollegan Marita Ulvskog i morgonens program av P1, hela programmet kan du lyssna till här.

Jag brukar säga att EU handlar om att lösa kriser - och nu finns en ansvarsfull samarbetspartner i Grekland.

Svenskt inflytande kommer att minska

I dagens Sundsvalls Tidning skriver jag i en krönika om att Sverige bör vara med i den utveckling som just nu sker inom EU, annars finns risken att hamna i periferin.

Det som nu sker är i relation till vad som händer i Grekland. På söndag går Grekland till val - igen! Valet i början av maj skapade ett dödläge. Ingen regering kunde bildas, och flera extrema partier fick ett ökat stöd. Valresultatet var alltså inte så lätt att tolka - frånsett en massiv motvilja mot åtstramningar som anses komma från EU, samt en gigantisk misstro mot de etablerade partierna.

I kölvattnet av detta växer ett starkare samarbete fram mellan de länder som har en gemensam valuta. Det kan leda till vissa länder sluter sig samman i något som mer liknar en federal union. En union Sverige kan komma att stå utanför.

Här kan du läsa hela krönikan.

Grekland är EUs sak

I det grekiska valet tog befolkningen ett tydligt avstånd från de två största partier som suttit i regeringen och slutit avtalen om sparpaket med EU. De ekonomiska åtstramningarna i Grekland har inte varit populära och detta visades genom att många tog den enkla vägen och röstade på populistiska partier som sagt att man inte ställer sig bakom avtalen.

I morse diskuterade jag detta o radioprogrammet P1 Morgon med vänsterpartiets Jens Holm. Det rådet en upprörd stämning i landet, men att säga att grekerna vill lämna euron, eller för den delen EU-samarbetet, är att säga för mycket.

EU är ett freds- och solidaritetsprojekt där vi tar hänsyn till alla medborgare. Och i den ekonomiska krisen spår ser vi nu massarbetslöshet och utanförskap i många delar av vår union, inte bara i Grekland. Att i ett sådant läge frångå avtal som förhandlats fram på demokratiskt väg är osolidariskt med resten av medborgarna i Europa. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att det inte bara är sparåtgärder vi pratar om, ekonomisk tillväxt är en viktig del av paketen och det finns många EU finansierade projekt för att få landet på fötter. Jens hävdar att Grekland styrs från Berlin men det stämmer ju inte alls. Om så vore fallet hade vi inte haft en ekonomisk kris av det här slaget i Grekland. Ansvaret för sitautionen i Grekland ligger på det politiska partierna i landet, och det är också dem som nu måste bevisa att de är beredda att föra landet ur krisen. Populism kanske vann folkets förtroende i valet, men enbart en ansvarfull politik kan lösa problemet.
Här kan ni lyssna på vår diskussion som börjar 32 minuter in i klippet.

Nya laguppställningar i Europa

Efter en intensiv helg ser Europas politiska karta lite annorlunda ut.

Viktigast är kanske presidentvalet i Frankrike där en majoritet valde Hollande före Sarkozy. Ett val som handlade lika mycket om missnöjet med Sarkozy som om Hollandes eget program. Sarkozy har vandrat allt längre från mitten i försök att locka till sig Le Pens populiströster genom enfaldiga utfall mot EU och mot invandringen.

Och nu kommer verkligheten ikapp Hollande. Jag uppskattar att han har talat om att föra Frankrike tillbaka in i EU:s kärna och han har stått upp för Schengenavtalet och den fria rörligheten i Europa. Nu får vi se vad som händer i hans tal om finanspakten och budgetdisciplin. Ordning i statsfinanserna är ett måste och inte alls i motsatsställning till tillväxt. Därför är det också bra att det redan nu talas om ett omedelbart möte mellan Hollande och Merkel.

Mer oroande än franska brösttoner om finanspakten är istället hur krisen de senaste åren riskerar att urholka EU:s institutioner. Ett försvagat europeiskt samarbete gynnar möjligen de allra största länderna men för ett litet medlemsland som Sverige betyder det mindre inflytande. Och vi sitter redan i en onödigt svag sits på grund av euroutanförskapet.

I Grekland har de två tidigare ledande partierna rasat rejält. Istället har flera extrema partier från yttersta höger- och vänsterflankerna vunnit mark. Många talar om missnöjesröster men det ska ändå kommas ihåg att en stor majoritet av grekerna stödjer både EU och euron. Däremot är förtroendet för politiker lågt. Nu får vi ändå hoppas att det vänder för Grekland, med anständiga politiker som tar ansvar för finanser och nödvändiga reformer.
Serberna markerade i sitt val att de vill närma sig EU. De stora frågorna var jobb, ekonomi och välfärd - som i övriga EU-länder. Dessutom tycks det radikala nationalistpartiet SRS falla ur parlamentet helt och hållet.

I regionalvalet i tyska Schleswig Holstein förlorade Merkels CDU, liberala FDP hamnade på 8,5% enligt de preliminära resultaten. Fortfarande mer än tyska Piratpartiet som tog röster framför allt från de gröna och gjorde ett bra val för ett nytt parti.

Och samtidigt i Ryssland: nu återinstalleras Putin i presidentpalatset. Under motdemonstrationer och våldsamma protester från flera olika oppositionsgrupper. I Ryssland återstår mycket att göra, och pressfriheten och fri media står mycket högt på önskelistan.

Det är en spännande tid vi har framför oss.

Ska vi göra tyskar av grekerna?

Jag befinner mig just nu på Folkpartiets Riksmöte i Västerås. Som vanligt trevligt att träffa goda vänner och att diskutera liberal politik med människor från Sveriges alla hörn!
Idag startade dagen med en utfrågning av oss tre Europaparlamentariker - en så kallad grillning.
Här ordnar två av våra duktiga praktikanter, Tuva och Julia, med Europakansliets bokbord. Där har vi allihop från Bryssel hjälpts åt att berätta om det arbete vi gör i Europaparlamentet. Chokladeuros har delats ut till alla och en var.
Under eftermiddagen höll Carl B Hamilton och jag ett seminarium om aktuell ekonomisk politik i Sverige och världen. Grekland, skuldkrisen och euron var naturligtvis heta ämnen, men också många bra frågor från publiken om ungdomsarbetslöshet, a-kassan, skatter och inflation. FP:s representanter är som vanligt väl pålästa och det blev en mycket intressant debatt. Är lösningen på skuldkrisen verkligen att vi ska försöka göra tyskar av grekerna eller greker av tyskarna? Det tror inte vi. En sammanfattning av diskussionerna kommer inom kort på Folkpartiets hemsida.

Senaste EU-nytt i korthet

Herman van Rompuy får förnyat förtroende som Europeiska Rådets ordförande i ytterligare två och ett halvt år. Serbien godkänns som kandidatland, men Rumänien och Bulgarien får vänta ytterligare på Schengeninträde. Och euroländerna anser inte att Grekland ännu uppfyllt alla krav för det nya krispaketet så uppgörelsen om detta skjuts upp ännu en vecka.

Grattis Serbien och Herman!

Vad är Greklands alternativ?

Det talas naturligtvis mycket om Grekland och deras eventuella konkurs. Olyckskorparna kraxar om utträde ur euron.

Idag diskuterade vi detta i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Många tycker att vi ska akta oss för att ta upp debatten - som i gammal folktro där man inte fick säga vargens namn för då skulle han komma på riktigt - men jag tror snarare att vi måste lyfta upp alternativen som finns i ljuset, skärskåda dem mycket noggrant. Det är nämligen inte så enkelt som att en grekisk återgång till Drachman skulle lösa grekernas problem.

Grekiska kollegan Theodoros Skylakakis var mycket rättfram i sin analys: Vi ska vara fullt på det klara med att en övergång från en "hård" valuta med befäst ställning på världsmarknaden till en "mjuk" valuta ingen vet värdet på - samtidigt som Greklands kreditvärdighet och förtroende bland investerare är lika med noll - innebär att Greklands chanser förstörs helt.

Grekland är en önation men inte en isolerad ö, och framtiden för Grekland finns i den europeiska gemenskapen.

Samtal om krisen i Grekland

I denna videosnutt diskuteras utvecklingen i Grekland och den ekonomiska krisen.

Marit argumenterar att Grekland måste vilja hjälpa sig själv innan någon annan, på ett framgångsrikt sätt, kan förväntas göra det. Olle menar att oenigheten inom Grekland har visat sig vara en av landets största utmaningar.

Båda är överens om att på en kontinent vars historia är kantad av kriser och konflikter är en av EU:s viktigaste uppgifter att byta ut soldater mot byråkrater. Också idag fortsätter kriser att avlösa varandra men vi har EU-samarbetet som hjälper oss att, gemensamt och fredligt, lösa sådana problem.

Lucas Papademos och Mario Monti förhoppningsfulla val i Aten och Rom!

Det verkar som om den politiska oredan i Aten och Rom håller på att redas ut. Igår blev det klart att den förre vice ECB-chefen Lucas Papademos efterträder Papandreou som Greklands premiärminister.

En liknande transformation sker nu i Rom. Äntligen verkar Berlusconi förstå allvaret för Italien och vara villig att träda tillbaka, i nästan bokstavlig mening under galgen.

Förre kommissionären Mario Monti nämns som tänkbar premiärminister i en övergångsregering.

Båda dessa herrar har jag personligen haft en hel del med att göra i deras tidigare roller.

Papademos

Papademos gjorde en god insats i ECB, även om just Papdemos var centralbankschef i Grekland när landet blev medlem i eurozonen. Ofta möttes vi i utskottet för utfrågningar och ett år var jag ansvarig för parlamentets kommentarer över ECB:s årsrapport 2007.

Monti

Mario Monti minns vi svenskar som principfast kommissionär för konkurrensfrågor som bland stoppade de båda fusionerna mellan Volvo/Scania samt SEB/FöreningsSparbanken.

Även i andra sammanhang har jag på närmare håll lärt känna Mario Monti, en klok och kunnig person. För mig är han den totala motsatsen till Berlusconi.Monti är en blygsam klassisk akademiker, en i grunden bildad person.

En av lärdomarna från den svenska krisen på 90-talet är ju att det rådde en bred politisk enighet om vad som måste till för att klara Sveriges djupa kris.

Så förhoppningsvis är detta början till en ny era för dessa båda kulturländer.

Grekiskt kaos

Förvirring och förvåning möter Giorgios Papandreous besked om låta frågan om förra veckans stödpaket gå till folkomröstning.

Jag känner sympati för den grekiske premiärministerns vilja att låta det grekiska folket avgöra Greklands framtid inom EU. Samtidigt är det givetvis inte denna typ av osäkerhet som Europa behöver i dessa oroliga dagar. Men vi lever i ett demokratiskt Europa, vars ledarskap måste ha folkligt stöd för den typ av långtgående uppgörelser som varit legio sedan krisen rullade in över vår kontinent. Papandreou har blivit attackerad från alla håll kanter, också från egna partivänner.

Den grekiska oppositionen med Antonis Samaras i spetsen har enligt min mening agerat ansvarslöst och bildat en ohelig allians med de mer radikala demonstranterna utanför parlamentet. Alternativet för regeringen i Aten är nyval, vilket inte alls skall uteslutas. Ty redan på fredag står Papandreou inför ytterligare en förtroendeomröstning, och hans majoritet är svag.

Själv tror jag Grekland skulle må väl av att i grunden förnya hela det politiska systemet och byta ut många av de ledande politikerna. Många är mer eller mindre inblandade i de problem som försatt Grekland i ekonomisk moras.

En kännare av Greklands problem antydde möjligheten att inrätta en opolitisk regering med inslag av av expertis från några av de lyckosamma i den grekiska diasporan.

Slutligen:

Ett nej i en folkomröstning måste rimligen innebära ett utträde ur euron och mycket allvarligt skada Greklands ställning inom EU.

Glädjens dag för Europa

Euroländernas ledare lyckades i natt nå en viktig och omfattande uppgörelse om vägen ur skuldkrisen i framför allt Grekland.

Från kontoret i Strasbourg följer vi bland annat Carl B Hamiltons (FP) och Jonas Sjöstedts (V) kommentarer om paketet.

- En glädjens dag för Europa, säger Carl B om att man nått denna överenskommelse. Han har helt rätt i detta (och börserna håller med) - vi vill inte att Europa ska krascha. Vi gläds med grekerna åt att vändningen nu förhoppningsvis kommer. Beslutet visar att Europa har kraft att agera när krisen står för dörren - och sällan har Angela Merkel sådan glöd som när hon säger att if the Euro fails, Europe fails. The Euro is much more than a currency.

Men lika dystert är det att höra Jonas Sjöstedt som alltjämt orkar vara så negativ och nationalistiskt historielös. Han verkar nästintill önska att Grekland och Europa går i kvav! Arbetarna protesterar i Grekland men Jonas Sjöstedt vänder dem ryggen.

Lösningen på krisen måste vara gemensam! I första steget europeisk men naturligtvis i förlängningen global. Europa rör oss alla.


Se gärna hela debatten mellan Jonas Sjöstedt och Carl B Hamilton här.

Sverige bra på att stå vid sidan om

Den 21 juli skrev jag en artikel i Helsingborgs Dagblad. Jag menar att Sverige har varit bra på att stå vid sidan om:

Sedan Lehman Brothers gick under i september 2008 har det stormat i världsekonomin. Ingen kunde ana att den amerikanska husmarknaden kunde starta en sådan kedjereaktion, vars effekter till och med nådde Helsingborgs skattebetalare.

Nu går vi in i en ny vecka av oro. I dag skall ledarna i euroländerna träffas för ännu ett krismöte om de hårt skuldsatta länderna inom eurozonen.

Tidigare statsministern, Göran Persson, menar att samarbetet inom EU kommer att stärkas efter krisen, bland annat genom en mer integrerad skattepolitik. Daniel Braw diskuterar samma tema i ett intressant inlägg i HD den 16 juli. Låt mig komma med några kompletterande synpunkter utifrån min utgångspunktpunkt i EU-parlamentet.

En del menar att skaparna bakom euron inte insåg de problem som kan uppstå inom en valutaunion utan en politisk union. Detta är fel. Och trots att det inte var oproblematiskt klarade euron de första åren väl. Få är väl av uppfattningen att 16 valutor hade varit en fördel, när stormarna ven och den svenska kronan föll som en sten. Också i dessa dagar av svensk ”tigerekonomi” försvagas den svenska valutan. Ekonomin må vara stark, men vår valuta är liten.

Jag får ofta nedsättande kommentarer om hur jag fortsatt stödjer att Sverige skulle införa euron. Mitt svar är att det handlar om inflytande och solidaritet. På sikt kan inte Sverige stå utanför denna kanske viktigaste byggsten i det europeiska bygget, inte om vi vill att Sverige skall ha något inflytande. Vi skall heller inte tro att euroländerna inväntar länder som vill står utanför. Det kommer kosta att inte vara fullvärdig medlem i EU.

Sverige har varit bra på att stå vid sidan och vänta för att se hur det går. Vi klarade oss undan kriget. Vi gynnades av att övriga Europa låg i ruiner. Vi hade dubbel bokföring under det kalla kriget, vilket nu uppdagas alltmer. Vi byggde upp en välfärdsmodell som gjorde oss immuna mot att se och lära av andra. Vi gick med i EU först när vår ekonomiska politik hade nått vägs ände.

Men i dessa dagar då Europas framtid är osäker känns det dystert att följa den svenska debatten som präglas av att ”det rör egentligen inte oss – utan dem där nere i Europa”.

Det handlar om att hålla ihop Europa, stärka det ömsesidiga beroendet och bevara freden. Braw drar slutsatsen att euron nu verkar i motsatt riktning, det vill säga splittrar EU, men denna uppfattning delar inte jag. Solidariteten är satt på hårda prov och den politiska turbulensen är stor, men jag är övertygad om att EU kommer att gå stärkt ur också denna kris.

Olle Schmidt (FP)

ledamot av Europaparlamentet och dess ekonomiska och monetära utskott

Artikeln återfinns också här.

Som svar på min artikel skrev Madeleine Möller och Leif Jönsson, följande:

Solidarisk, varför då?

Håller inte med Olle Schmidt! Jag förstår inte varför vi ska vara med och stödja länder som Grekland till exempel, där man får pension vid 55 års ålder, bonus när man kommer i tid till jobbet och 13 månadslöner i stället för 12!

Tycker att EU borde ställa krav på alla länder som ska vara med att man har åtminstone någorlunda lika villkor! Det är verkligen inte solidariskt, att vi i Sverige måste jobba till 65 år, att vi inte får en extra lön per år och att vi inte får bonus när vi kommer i tid till jobbet! Apropå solidaritet, som Olle Schmidt skriver om!

Madeleine Möller
Nyhamnsläge

Vill ha det som tidigare

Vi blev lovade guld och gröna skogar när vi gick med i EU av våra politiker. Det skulle bli så fruktansvärt bra med många länder samlade under ett tak. Av det blev det mest pannkaka. Varför kan vi inte ha det som tidigare när varje land sköter sitt?

Varför ska det vara så toppstyrt?

Nu ser vi följderna, när land efter land rasar samman som en kortlek och de enorma kostnader detta för med sig. Det är bara början. Jag är säker på att hela EU kommer att rasa samman. Det går inte med så många länder att styra över och framför allt länder som är helt beroende av EU-stöd. Detta kan inte hålla på hur länge som helst.

Tack och lov har vi vår starka krona kvar. Det är tur vi har något kvar som är svenskt för det verkar bara gå utför med detta land. De pengar vi slösar på inträdet kunde gått till sjukvård, skolor, rättsväsen, äldrevård med mera.

Leif Jönsson
Munka Ljungby

Mitt svar är att:

Solidaritet lönar sig

EU skapades för att bevara fred, frihet och stabilitet efter decennier av krig på vår kontinent.

EU har varit mycket lyckosamt i att binda samman länder och göra oss beroende av varandra, euron är ett sådant medel.

Går euron i kvav, riskeras den stabilitet som Europa i dag präglas av.

Låt oss inte vara så naiva att tro att just vår generation i Europa vaccinerats mot fascism. Om inte annat borde händelserna i Norge påmint oss om vår bräcklighet.

Madeleine Möller tycker inte att man behöver visa någon solidaritet med Grekland. Som argument anför hon de grekiska pensions- och lönevillkoren. För att få nödlån krävs att Grekland genomför mycket omfattande nedskärningar och förändringar för att få bukt med sina svåra ekonomiska problem. Och så har skett. Madeleine Möllers villkor är alltså uppfyllda.

Vi ska inte hjälpa fuskare. Men däremot är det självklart för mig att hjälpa de länder och de medborgare inom EU som behöver vårt stöd för att komma på rätt väg. Att Grekland kommer ur krisen är viktigt inte bara för euroländerna utan för hela världen. Också för den svenska ekonomin och den skvalpande svenska kronan, Leif Jönsson!

Sverige är extremt beroende av en välmående europeisk exportmarknad. En detalj i sammanhanget är att den 3:e AP-fonden har tre miljarder kronor i grekiska statspapper.

Så vem vet Madeleine Möller, solidaritet kanske lönar sig också för oss svenskar?

Olle schmidt (FP)

Kina, Grekland och tron på ett EU som går stärkt ur krisen

Efter några dagar på Liberala Internationalens kongress i Manila på Filippinerna har det varit intensiva veckor i skuggan av krisen i Grekland.

I Manila var det var två länder som hängde som hängde som åskmoln över diskussionerna; det ena landet var det lilla Grekland och risken att en kollaps skulle innebära en ytterligare nedgång i världsekonomin med allvarliga spridningseffekter samt den gigantiska jätten i öster, Kina.

Att Kina numera är fullt synlig i både Aten och Trollhättan har vi ju börjat vänja oss vid. Betänk då Kinas inflytande och påverkan i sitt närområde.

Själv medverkade jag på ett seminarium om ”ekonomisk tillväxt och mänskliga rättigheter”. En av höjdpunkterna var att återigen få träffa Mozes Mzila Ndlovu, som jag första gången träffade på ett ACP-möte i Papua Nya Guinea hösten 2008. Mugabe härjade då som värst och inflationen skenade på ett helt okontrollerat sätt. Jag minns att Mozes berättade om de vedermödor han och hans familj genomgick för att överhuvudtaget överleva och kunna få ett mål mat varje dag.

Idag är Mozes integrations- och försoningsminister i Zimbabwe. Jag hoppas att vi skall kunna inbjuda Mozes till en konferens i Bryssel i september om Zimbabwes framtid och hur världen skall kunna sätta stopp för Mugabes ständiga övergrepp mot sina egna medborgare.

Greklandskrisen en fråga om ansvar och förtroende
Ända sedan skuldkrisen på allvar drabbade Europa har media varje vecka fyllts av domedagsprofetior. Hade dessa slagit in skulle redan Grekland ha lämnat euron och Tyskland förbereda sig för att återintroducera D-marken.

Men detta har som bekant inte inträffat. Förvisso är problemen stora, även efter besluten i Aten den senaste veckan. Men viljan bland Europas ledare att EU och euron skall klara igenom stormen har hittills trots viss tövan och tveksamhet banat väg för nya stödpaket. Osäkerheten vad som kan hända om man lämnar Grekland därhän är för stor, och Greklands problem kan skapa en finansiell härdsmälta om de sprider sig, som Deutsche Banks Josef Ackermann uttryckte saken i veckan.

På söndag beviljas ett nytt stödpaket till Grekland, eftersom de politiska besluten i Aten nu är fattade. Må det politiska ledarskapet – också oppositionen i Grekland – förstå att ta sitt ansvar i denna svåra situation. Så har det hittills inte varit, vilket varit till förfång inför möjligheten att få en bredare dialog med det grekiska folket. De våldsamma kravallerna och demonstrationerna sätter ju hela samhället i gungning. Jag har full förståelse för den oro som många greker just nu känner. I grunden handlar det ju faktiskt om Greklands överlevnad. Vi kan inte göra tyskar av grekerna, men om landet vill ha EU:s och andra länders stöd måste också medborgarna förstå sitt ansvar. Stenkastning och slagord som ”Vi betalar inte ” löser inte de grekiska problemen. Igår fanns en utmärkt artikel i DN om krisen i Baltikum och hur stora ekonomiska obalanser har kunnat hanteras utan grekiska inslag.

Min uppfattning är att EU och euron kommer att gå stärkt ur krisen. Den politiska integrationen inom i första hand euroområdet kommer ganska snabbt att finna nya former. En hel del är redan på gång. Och en sak är säker; de länder som inte vill vara med – bland annat de länder som idag står utanför europluspakten (UK, Tjeckien, Ungern och Sverige) – kommer man inte att truga. Utanförskapet och uppdelning i Europa kommer att bli tydligare och tydligare.

Kommissionens långtidsbudget: ömsom vin, ömsom vattenEU-kommissionen presentation av långtidsbudgeten (MFF – Multi-Annual Financial Framework) var som väntat ömsom vin, ömsom vatten - för få omprioriteringar, för räddhågset om jordbruk och regionalpolitik.

Men det finns också betydande framtidssatsningar inom forskning, innovation och infrastruktur.

Budgetens omfattning har redan kraftigt kritiserats, också de föreslagna nya finansieringsformerna. Omfattningen kan alltid diskuteras och så skall ju också ske nu i de kommande förhandlingarna. Själv tror jag att det vore bra om finansieringen av EU kan bli mer begriplig och öppen och därför vill vi tre folkpartister i EP närmare granska hur en ny modell kan se ut. Alltså inte nödvändigtvis mer pengar till EU, utan snarare bättre uppbördsmetoder.

Jag är väl medveten om sprängkraften i detta synsätt, men skall EU utvecklas i den riktning som vi inom FP önskar, ett starkare och mer aktivt Europa i viktiga globala frågor, måste vi också våga tänka utanför boxen. Den finansiella transaktionsskatten på EU-nivå tror jag inte alls på. Och på global nivå lär det bli svårt. Men jag måste samtidigt erkänna att det som hänt efter 9/11 vad gäller finansiella transaktioner och öppenhet under lång tid ansågs helt omöjligt. Saker kan förändras snabbt i en global värld.

Än finns det dysterkvistar om EU - men solidaritetstanken lever
Dyster blir jag, när jag läser några morgontidningar och finner att den ihärdige EU-kritikern Jonas Sjöstedt (V), framstår som någon form av sanningssägare. Jonas Sjöstedt har under hela sin politiska karriär haft som signum att i det närmaste idiotförklara allt vad EU står för. Han har givetvis all rätt att nagelfara de brister som finns inom EU. Allt är verkligen inte bra inom EU och dess institutioner. Det brukar också vi EU-vänner vara noga med att påpeka. Men Sjöstedts mål har alltid varit ett: Sverige skall lämna EU, och det vore bra för Europa och demokratin om EU – och euron – gick i graven. Med den grundinställningen är per definition allt som kommer från Bryssel av ondo.

Enligt opinionsundersökningar är inte längre Sjöstedts uppfattning riktmärket för den svenska opinionen. Det svenska folket har fått en mognare attityd gentemot EU. Allt är inte bra, men allt är inte heller åt fanders. Jag tror faktiskt att en stor majoritet av svenskarna skulle önska ett aktivare Sverige inom EU, och att det i grunden finns en tilltro till solidaritetstanken inom EU.

Också Grekland kanske skulle kunna få Sveriges stöd, om man så begär! Det är ingen svindlande tanke, tycker jag. Inte heller att den federala idén om ett ännu mer sammanfogat Europa är en omöjlighet.

Historien har visat oss vad ett nationalistiskt och protektionistiskt Europa kan leda till.

Låt oss inte vara så naiva att vi tror att just vår generation är vaccinerad mot ett sönderfallande Europa!

Schmidt och Paulsen samtalar om Grekland

Krisen i Grekland fortsätter och många frågar sig hur vi ska komma vidare. Olle argumenterar för vikten av att stötta Grekland i deras svåra situation. Marit menar att det stora problemet är att det grekiska folket inte stödjer "sin egen frälsning". Se Olles och Marits samtal här.



Det finns också fler diskussioner, om bl.a. Schengen, SAAB och kärnkraft, på Folkpartiets hemsida och på YouTube.

Europa behöver solidaritet

Vi i Sverige vet vad det var att vara i skuldkris - nu är våra europeiska grannar i den svåra sitsen och om vi bara står vid sidan av kommer vi att kunna dras med i deras fall. Dessutom vore det rätt och solidariskt att istället ge det stöd vi kan.

Protektionism har bara givit Europa lik och ruiner

Besök i Athen
I måndags var jag i Grekland tillsammans med kolleger från Krisutskottet för att träffa representanter från den grekiska regeringen. Två ministrar, bland annat vice finansministern, ställde upp för givande samtal. Tyvärr kunde inte finansministern medverka eftersom han befann sig i Bryssel på ECOFIN.

Det budskap regeringen gav var att situationen är oerhört påfrestande men att den grekiska regeringen och det grekiska folket kan klara av detta. Andra var däremot mer pessimistiska. I samtal med grekiska banker kom missnöjet med landets politiker fram. Krisen har skapats av slösaktiga och ansvarslösa politiker. Korruptionen är ett gift.

Grekland börjar få ett fungerande skattesystem, men trots detta betalar få greker skatt. Det beror till del på att det grekiska folket inte litar på att staten förvaltar skatteintäkterna som den borde, men också att man har felaktiga budgetprioriteringar.

Även de små- och medelstora företagen är kritiska till politikernas hållning. Misstron verkar gigantisk. Det framkom också kritik mot EU och att unionen var för generaliserande i sina politiska bedömningar. EU:s länder ser mycket olika ut, vilket bättre bör komma fram i EU:s förslag till åtgärder. Greklands näringsliv kan inte jämföras med övriga Europas, menade de småföretgare vi träffade. I Grekland dominerar företag med upp till 50 anställda, 99,5 procent, och många av dem är mycket små företag med 1-5 anställda.

Krisen har påverkat dessa företag mycket negativt, detta kommer under de kommande åren att leda till en ännu större arbetslöshet i landet. Den arbetslöshet som redan är uppe i 14 % riskerar alltså att bli högre.

Grekland har en oproportionerligt hög försvarsbudget.
När jag ställde frågan till ministrarna fick jag svaret "det beror på vilka vi har till grannländer". Ett trist och haltande argument! Grekland och Turkiet är båda med i NATO, de har en gemensam historia och bör kämpa sida vid sida i stället för att "försvara sig" mot varandra.

Jag tror nog att Grekland kan återhämta sig om politiker och medborgare är beredda att samarbeta och göra det som krävs för att rädda det stolta Hellas. Attityden hos grekerna måste förändras, de måste betala skatter om något ska hända i landet. Dessa skatter måste också kunna hanteras förnuftigt av staten i syfte att rädda ett väl fungerande grekiskt samhälle. Det är inte rimligt att offentliga grekiska löner har ökat med över 100 procent på tio år, samtidigt som Tyskland sett en motsvarande utveckling på under 20 procent. Löner och sociala förmåner måste anpassas. Korruption och fusk måste förhindras, den svarta sektorn minska och fler greker betala skatt.

Jag är övertygad om att Tyskland kommer att ta sitt ansvar över Europas framtid. Eurosamarbetet och den gemensamma marknaden är ju en stor del av det ”senaste tyska undret”.

EU bygger på solidaritet mellan länder och människor. Men självfallet måste också ansvar kunna utkrävas av dem som fuskar och ljuger, i synnerhet om stöd utifrån krävs.

Sammanhållning och samarbete är det enda sättet Europa kan möta framtiden. Vi vet vad nationalism och protektionism givit Europa – lik och ruiner.