Överlappande EU-regelverk resultat av bankunionen

Under måndag eftermiddag besökte Europeiska Centralbankens chef, Mario Draghi, Europaparlamantet för offentlig utfrågning i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Bland annat diskuterades hur det nya regelverket för bankunionen kommer att fungera i praktiken och hur demokratisk kontroll ska kunna utkrävas. Jag fick möjlighet att ställa en fråga.

Jag berömde Draghi för ECBs nya jämställdhetspolicy som innebär att man ska fördubbla antalet kvinnor på ledande positioner i banken. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Min första fråga till Mario Draghi rörde vilka konsekvenser en fullständig bankunion (som berör euroländerna) skulle få för det Europeiska systemet för tillsyn av de finansiella marknaderna där alla 28 EU-länder deltar. Blir inte det institutionella ramverket för EU för komplext och överlappande?

Risken är att man inte längre kan reagera snabbt vid en kris eftersom ECB är tillsynsmyndighet för storbanker i euroområdet och nationella tillsynsmyndigheter är tillsynsmyndighet för banker utanför euroområdet.  Draghi vidhöll att institutionerna kommer att kunna fortsätta verka effektivt i det nya institutionella ramverket. Ramverket kommer att innebära en viss överlappning för att säkerställa ett nödvändigt informationsutbyte mellan institutionerna.

Ordförande Sharon Bowles menade dock att frågan om överlappande regelverk är en fråga som diskuteras mellan medlemsstaterna.

Jag frågade också hur det nya ramverket kommer att påverka övervakningen av banker som har sitt säte i länder utanför eurozonen men har verksamhet inne i eurozonen. För Sverige, som ju tyvärr inte är med i eurosamarbetet, är det en högst relevant fråga. Draghi menade att övervakningen i framtiden kommer att utföras på samma sätt som idag. Från ett övervakningsperspektiv kommer alltså, enligt honom, ingenting förändras för svenska banker.

Positiv ECB-chef undvek att svara

Idag var Europeiska Centralbankens (ECB) chef Mario Draghi återigen i utskottet för ekonomiska och monetära frågor för att höras av Europaparlamentarikerna om ECB:s monetära politik. Draghi presenterade centralbankens beslut från förra veckan, att ECB kommer att behålla styrräntan på samma låga nivå, eller ännu lägre, inom en överskådlig tid. Detta givetvis på grund av det tuffa ekonomiska klimat som råder i Europa, och i eurozonen i synnerhet.


Jag beklagar att Draghi fick så många frågor om den kritiserade IMF-rapporten där man utmålar EU:s institutioner efter deras hantering av situationen i Grekland då krisen var som värst. Jag framhöll den danska filosofen Kierkegaards ordspråk: att livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges. Det är lätt att i efterhand kritisera agerandet under krisåren. Men man måste komma ihåg att rädslan för vissa alternativa utfall gjorde att man agerade från ett annat perspektiv än vad man gör idag, med facit i hand.


Jag frågade Draghi om han inte tror att rättegången i Tysklands konstitutionsdomstol skadar ECB:s trovärdighet. Det är trots allt mycket som är på spel. Domstolen överväger huruvida ECB:s obligationsköpsprogram "outright monetary transactions", OMT, är förenliga med Tysklands konstitution. Draghi svarade att han inte var orolig.


På min fråga om huruvida bankunionen inte kommer att leda till ökade klyftor mellan länder inom och utanför eurozonen undvek Draghi att svara. Han påpekade istället vikten av en solid bankunion på plats för att minska fragmenteringen inom eurozonen. Möjligtvis kan det tolkas som en signal mot länder som Sverige som står vid sidan om.

ECB borde tydligare föra fram fördelarna med euron

Igår deltog jag i den s.k. monetära dialogen då europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi kom till utskottet för ekonomiska och monetära frågor för att presentera och diskutera den monetära och ekonomiska utvecklingen i EU.

Mycket av debatten kom att handla om den stigande arbetslösheten och bristen på tillväxt i Europa. Draghi hävdade i optimistisk anda att de länder med störst ekonomiska problem kommit långt under de senaste året tack vare ambitiösa strukturprogram och finanspolitisk återstramning, även om detta inte än har fått önskad effekt på arbetsmarknaden.

Draghi menade att den största utmaningen man står inför nu är att se till att små och medelstora företag, som står för 70 % av arbetstillfällena i EU, får tillgång till finansiering från banksektorn.

Jag frågade Draghi vilka argument som finns idag för att Sverige och Danmark ska gå med i euron. Jag har förespråkat ett svenskt inträde i euron sedan en lång tid tillbaka men Draghi har inte visat sig tillräckligt offensiv i debatten för att få med sig nya medlemsländer i euron. När ekonomin i de nordiska länderna går som på tåg behöver man en påminnelse om varför eurosamarbetet är viktigt ur ett långsiktigt perspektiv.

Draghi påpekade att euron på många sätt varit ett lyckat projekt, då eurozonens medlemsländer hade historiskt låga lånekostnader, prisstabilitet osv innan krisen. Draghi påpekade även att dagens ekonomiska kris hade varit än värre om man i eurozonen hade haft en rad olika valutor. Jag uppmanade Draghi att vara mer framåt i sitt sätt att framhäva eurons positiva sidor och efter mötet fick jag medhåll från honom.

Jag bad även Draghi att ta ställning till det nya förslaget på den finansiella transaktionsskatten som kommer att få ödesdigra effekter på handeln i EU, framförallt mellan länderna i eurozonen och de som står utanför. Här ville inte Draghi inte kommentera.

Uppmaning till Europas finansministrar: nominera en kvinna till styrelsen för ECB!

I vår byts en ledamot av Europeiska centralbankens styrelse (ECB) ut. Det är nu dags att nominera kandidater och jag uppmanar Europas finansministrar att nominera en kvinna till posten. Styrelsen saknar kvinnlig representation vilken är helt oacceptabelt med tanke på att banken fattar viktiga beslut som berör alla medborgare i Europa.

Europas ledare betonar ständigt vikten av en balanserad representation av män och kvinnor på inflytelserika poster - både i den privata eller den offentliga sfären. Vi vet alla att mångfald i styrelser och regeringar säkerställer en bredare kompetens och bredare perspektiv. Att rekrytera enbart män eller kvinnor innebär ett snävare urval och risken att missa potentiellt utmärkta kandidater. Dessutom saknar argumentet att det inte finns några kvalificerade kvinnliga kandidater trovärdighet.

Ändå märker jag att EU-ländernas nomineringar till några av de viktigaste och mest inflytelserika EU-institutionerna ofta resulterar i en skrämmande ensidig lista av kandidater. Ett uppenbart exempel är ECB. Det finns inte en enda kvinna i varken i direktionen, i ECB-rådet eller allmänna rådet.

Jag finner detta nedslående. Jag tvivlar inte minsta på kandidaternas kompetens, men kan inte låta bli att undra om det finns ett systematiskt fel i processen när det gäller att nominera kvinnor.

I samband med att ECB-chefen Mario Draghi utfrågades i ekonomiutskottet i höstas frågade jag honom om varför det saknas kvinnlig representation i ECB:s ledning och styrelse, men han duckade i frågan och gav inget besked om vad han avser att göra för att förändra detta.

Är det inte i EU: s intresse och i linje med kommissionens avsikt att aktivt arbeta mot en mer jämställd representation i ECB?

Europaparlamentet måste nu agera kraftfullt och skyndsamt. Jag kommer aktivt att driva på processen å Folkpartiets vägnar. Bland annat kommer jag att ställa en muntlig fråga till rådet under Europaparlamentets sammanträde i Strasbourg i februari, skriva ett brev till Margarethe Vestager som är det danska ordförandeskapets ordförande i Ekofin och ett till van Rompuy ordförande i Europeiska rådet.


Fakta: Beslutsprocess ny styrelseledamot ECB:s styrelse
Det är Europas finansministrar i Ekofin - rådet för ekonomiska och finansiella frågor - som nominerar ledamot till ECB:s styrelse. Det är stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet som beslutar.

Europas ansvar och ny ECB-chef

Skapas nya barriärer i Europa?
Igår presenterade Cecilia Malmström ett "Meddelande om Migration", som jag efter att jag läst de första rubrikerna kände mig något tveksam inför. Håller den fria rörligheten i Europa på att gå i graven? Sedan lyssnade jag på Cecilias presskonferens och läste hennes papper senare på kvällen och blev lugnad. Cecilia lyckas balansera mellan dem som kräver hinder och gränskontroller i tid och otid för att hålla bort människor från Europa och dem som vet att det öppna och fria Europa i grunden är stor fördel och en human rättighet för dem som söker sig till vår kontinent.

Därtill behöver Europa inom en snar framtid ett tillskott av arbetskraft till vår åldrande världsdel.

Redan idag kan länder temporärt införa gränskontroller inom Schengen-systemets ram. Nu vill Kommissionen att den typen av beslut tas på EU-nivå om situationen är av så allvarlig karaktär. Detta tycker jag är bra åtgärd.

För att kunna hålla öppna gränser måste självfallet krav kunna ställas. Vi vet att den organiserade brottsligheten och skrupellösa människohandlare alltid kommer att utnyttja öppenhet och frihet för den egna vinningens skull. Vi får därför inte vara naiva, det gynnar bara de främlingsfientliga krafterna som alltid kommer att främja isolationism och nationalism.

Dock vill jag säga att Berlusconi och Sarkozy reagerade på ett måhända förutsägbart men enligt min mening både ologiskt och oeuropeiskt sätt. Av 650.000 människor på flykt i Nordafrika har närmare 25.000 sökt sig till Europa. I Sverige tog vi emot 80.000 från det forna Jugoslavien under Balkankriget på 90-talet.

Ny ECB-chef
Är det möjligt att Tyskland kan överlåta ansvaret för Den Europeiska Centralbanken -hjärtat i euro-samarbetet - till en italienare?

Ja, det verkar faktiskt så. Mario Draghi - idag centralbankschef i Rom - verkar vara huvudkandidaten för att efterträda nuvarande ECB-chefen, Jean-Claude Trichet.
Det jag har hört och sett av Draghi är imponerade. Jag hade föredragit den förre Bundesbankschefen, Axel Weber, men han gjorde sig obekväm i Paris genom ett antal öppenhjärtiga och kontroversiella uttalanden om ECB:s sätt att sköta krisen.
Som en kompromisskandidat har min kollega från Svenska Folkpartiet, Carl Haglund, och jag funderat om inte chefen för Finlands Bank, Erkki Liikanen, skulle kunna vara lämplig.

En kommentar som jag har hört är att det i så fall skulle bli väl mycket Finland i euro-toppen, där ju kommissionären Olli Rehn också återfinns. Möjligen har också valet i Finland och diskussionen om Finlands stöd till Portugal kunnat påverka.

Hursomhelst, Mario Draghi är ett mycket gott namn för det extremt svåra uppdraget att leda ECB.