Igår deltog jag i ett panelsamtal om bankunionen. Den föreslagna bankunionen består i princip av tre delar: gemensam övervakning av bankerna, en gemensam bankkrisfond och gemensam insättningsgaranti. Övriga deltagande i panelen var bland andra parlamentariker Gunnar Hökmark (M) och tyska Sven Giegold från den gröna gruppen.
Jag och Sven Giegold från den gröna gruppen
Medan Hökmark argumenterade för att bankunionen skapar mer problem än vad den löser, så tryckte jag på vikten av att vara en full medlem i en allt mer integrerad EU. Därför menar jag att Sverige också borde vara medlem i bankunionen. Detta beror självklart på om Sverige får en röst i europeiska centralbankens råd, som kommer att vara den huvudsakliga aktören när det gäller översyn och hantering av krisfonden.
Jag tror att många i vårt egna avlånga land glömmer bort anledningen till varför vi har en europeisk union. Så tidigt som 1814 dog den sista svenska soldaten i strid. För många av våra grannländer ligger krigets misär närmre i tiden. De senaste 60 åren av fred som vi njutit i Europa skulle lika gärna kunna vara en parantes i vår långa och blodiga historia. Därför är det av yttersta vikt att Sverige kämpar för en fortsatt europeisk integration, och bankunionen är nästa steg i denna riktning. Ett europeiskt samarbete fungerar inte à la carte där varje medlemsland efter nationella intressen väljer vilka delar man vill vara medlem i.
Man kan inte plocka russinen ur kakan, Gunnar Hökmark!
Kanske har EU blivit för stort och engagerat sig i för många saker. Tror inte nödvändigtvis att Sverige som inte är med i EURON skall deltaga i en bankunion där vi skall ta ekonomiskt ansvar för banksystemet i länder som Grekland, Irland etc. Kan inte se att detta är svenska skattebetalares sak.
SvaraRadera