Jag välkomnar bankunionen

Den 13 mars skrev Gunnar Hökmark (M) på DI debatt att bankunionen inte behövs. Jag håller inte med. Den allvarliga krisen i euroområdet och den senaste bankkrisen då hela banksystemet var nära att kollapsa visar att vi behöver mer och bättre tillsyn av banksektorn på EU-nivå. 

  
Jag välkomnar bankunionen - för kan bryta bankernas beroende av ett skyddsnät i form av statsgarantier. Skattebetalarna ska inte behöva rädda fallerande banker igen. 
  
Om det vore så enkelt att alla banker vore nationella, skulle jag kunna köpa Gunnar Hökmarks resonemang. Med nationella banker behövs ingen EU-lagstiftning eller bankunion. Då behövs ingen europeisk bankreglering. Men varför välkomnar Nordeas vd Christian Clausen och ordförande för svenska och europeiska bankföreningen bankunionen och vill att Sverige går med? 
  
Jo, därför att Nordea har verksamhet i både euroländer och icke-euroländer, i både Sverige, Danmark och Finland samt i Baltikum. Bankerna är inte längre nationella utan internationella, därför måste också tillsynen också vara europeisk. Clausen säger att på längre sikt gynnas Sverige av att vara med i bankunionen. En europeisk bankunion skulle fungera som dagens banktillsyn i Sverige: gemensamma regler, en tillsynsmyndighet och rutiner för att hantera krisbanker. Varför är Hökmark emot det vi redan har i Sverige? 
  
Att ECB blir tillsynsmyndighet är problematiskt utifrån ett svenskt perspektiv eftersom vi inte är med i euron, men ECB är den myndighet som för tillfället har störst trovärdighet på marknaden. 
  
Det Hökmark presenterar i sina kompromissförslag i parlamentet till krishanteringsdirektiv är ett komplement till bankunionen - men kan inte på ett trovärdigt sätt ersätta en stark europeisk tillsyn och gemensamma regler. 
  
Hökmark måste lyfta ögonen från sitt strikt svenska nationella perspektiv och se varför bankunionen kom till. Det handlar om att rädda euron. Om euron fallerar vore det förödande för svenska företag och banker. 
  
Istället för att säga nej borde Sverige därför så snart som möjligt går med i bankunionen när de legala hindren om lika rösträtt i ECB har rättats till. Genom att säga nej bidrar vi till att dela upp unionen. Istället borde vi bejaka ett närmare europeiskt samarbete.