Sista dagen i Washington - ovädret kom, lättare att andas

Ytterligare en myndighet inom bankvärlden besöktes idag, FDIC, som bl a ansvarar för spararnas insättningsgaranti.

Jag är ju rapportör för det vi i EU kallar ICSD, Investor Compensation Scheme Directive som syftar till att kunna garantera de privata investerarnas pengar om t ex en fond begår brott. Det var ett mycket intressant möte som med all tydlighet visade att USA faktiskt i många avseenden har ett bättre system och ett högre skydd än vad vi har i Europa. Och det mesta emanerar från The Great Depression på 30-talet då småspararna på ett förfärande sätt sattes på gatan.

Ett kort möte med en färgstark demokrat från New York, Carolyn B. Maloney, visar att det faktiskt finns några politiker på Capitol Hill, som känner viss ånger för en del av besluten som togs innan Lehmanns i september 2007 gick i graven. Och en intressant poäng är att Wall Street ligger inom hennes valdistrikt.

En sak jag glömde igår, vid ett lunchmöte hade jag möjlighet att diskutera Sveriges euro-utanförskap med Anders Åslund, välkänd Ryssland-expert. Det var intressant att höra hans syn på riskerna med den svenska fripassagerar-rollen.

Våra intensiva dagar avslutades med ett möte med Ben Bernanke, ordföranden för Federal Reserve, vilket utan tvekan var resans höjdpunkt!

Bernanke, som precis kom från en hearing i Representanthuset, var öppenhjärtig och rättfram. Han manade oss europeiska politiker att stödja integrationen i Europa. Europa har inte ett i första hand ekonomiskt problem utan det är istället ett politiskt problem. Det behövs en politisk integration för att ta fram ett stabilt ramverk för den gemensamma ekonomin. Han såg framför sig två scenarion. Ett ljust där EU, och främst eurozonen, samlar sig till gemensamma beslut om en bankunion, ger ECB en tydig roll som tillsynsmyndighet för de gränsöverskridande bankerna, ytterligare politisk legitimitet, fördelning av skuldbördan och en möjlighet att överföra stödjande medel från norr till söder.

Just detta diskuteras just nu inom eurozonen men en lösning är ännu långt borta. Bernanke såg också en dystrare bild. Om inte integrationen successivt kan genomföras väntar många svåra år framöver i Europa och kanske i slutändan ett sammanbrott av den gemensam valutan.

Ben Bernanke uttryckte stor oro inför Greklands öde. Tiden rinner ut!

Hans syn på den amerikanska ekonomin var blandad. En hel del pekar rätt, men arbetslösheten är fortfarande hög på drygt 8 procent. Trots kraftigt fallande huspriser, upp till 35 procent, är det mycket svårt att låna pengar till just husköp. Åtta miljoner jobb har förlorats i krisen och den senaste åren har endast 3 miljoner nya jobb skapats.

I senaste numret har The Economist lyft fram USA som det land som återigen kan få fart på den globala ekonomin. Om just detta hade Bernanke inga synpunkter, eftersom han lite syrligt påpekade att han slutat läsa detta magasin.

Att få byta några ord med Ben Bernanke kändes väldigt stimulerande!

Vår delegation tillsammans med Ben Bernanke, ordförande för Federal Reserve

Washington första dagen - ett varmt mottagande

Första dagen i Washington upptogs av möten med finansdepartementet(Treasury), europeiska banker med verksamhet i USA, IMF samt avslutande middag med Nasdaq OMX. Intresset för EU och hur tillståndet är i eurozonen tilldrog huvuddelen av dagen.

Det finns en påtaglig oro i USA att problemen i Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Irland kommer att påverka den amerikanska ekonomin negativt. De tidigare tillfällen jag varit här har engagemanget för vad som händer på andra sidan Atlanten varit begränsat. Så icke nu! Att lyssna till IMFs analys över vad som krävs av ytterligare koordinering av euronzonen var ytterst intressant. Som vanligt är denna institution försiktig i sina ordval, men det gick inte att ta fel på allvaret i deras bedömning av situationen.

Kvällen avslutades med ett för mig intressant och stimulerande meningsutbyte med den förre kongressmannen Michael G Oxley om USA, Europa, Obama, Romney och den framtida finanssektorn. Michael Oxley har en 25 årig karriär i kongressen bakom sig. Han är tillsammans med senator Paul Sarbanes ansvarig för den vittomtalade lagstiftningen Sabanes-Oxley från 2002, som var en reaktion på bl a konkurserna för Enron och Worldcom, striktare och bättre kontroll inom företagen.

Vi slog vad om två flaskor champagne vem som vinner valet i höst. Min amerikanska kollega håller på Romney och menar att Obama håller på att göra USA till ett mini Europa präglat av socialism. Hans främsta kritik riktades mot sjukvårdsreformen, Obamacare, ett nedsättande omdöme med ett republikanskt ordval. Den förre kongressmannen och jag hade inte många gemensamma uppfattningar, men herr Oxley var en riktigt trevlig och minnesvärd amerikansk politiker med humor och känsla för självkritik. Han var dessutom klart insatt i vad som händer i Europa. Jag lovade att höra mig efter valet!




Här utanför IMF med en del av vår delegation