Hjulen snurrar tack vare Europas entreprenörer

För ett tag sedan uppmärksammade jag att i år firar vi tjugo år med Europas gemensamma inre marknad. Den inre marknaden är inte bara en framgång för Europas konsumenter, utan även för EU:s alla entreprenörer och företagare. En gemensam marknad innebär att man får en potentiell målgrupp på 500 miljoner människor istället för enbart det egna landets fåtal miljoner!

Idag lanserar några kolleger ur den liberala gruppen i Europaparlamentet - och jag - en kampanj för att främja just Europas småföretagare. Vi vill uppnå tre saker:
1) förenkling av regler och minskat regelkrångel,
2) enklare tillgång till finansiering,
3) förenkla för fler att etablera sig på en större marknad.

Varför är företagarna så viktiga? Jo - för att det är främst tack vare dem som jobb skapas, service tillhandahålls, nya innovationer tas fram och Europa byggs bärkraftigt.

Företagaranda + Europas inre marknad = grunden för vår framtid!

Balkan blir del av EU?

Idag möts ministerrådet för att bestämma om man ska öppna medlemskapsförhandlingar med Serbien. I fredags enades Serbien och Kosovo äntligen om ett samarbetsavtal för bland annat gränskontroller, och därmed har ett av hindren för serbisk EU-kandidatur tagits bort. Den dåliga grannsämjan mellan serber och kosovoalbaner måste övervinnas innan Serbien kan släppas in i EU-värmen.

Att ge Serbien status som kandidatland innebär bara att man öppnar förhandlingar med dem. Mycket kvarstår sedan för dem att göra innan de kan kvala in som fullvärdiga medlemmar. Antagligen kommer det att dröja många år innan den serbiska flaggan vajar bland de andra här i Bryssel, även om rådet idag skulle besluta att öppna en förhandlingsprocess.

EU-medlemskap för Balkanländerna betyder mycket för stabilitet, nya grannskapsrelationer och för att börja lämna en infekterad historia bakom sig. Minnet av kriget är ännu färskt. Därför är det mycket viktigt att vi gör vad vi kan för att välkomna Serbien, Bosnien och övriga länder från det tidigare Jugoslavien in i den europeiska gemenskapen.

Självklart måste de dock först klara av alla medlemskapskriterier. Respekt för minoriteters rättigheter, kamp mot korruption och en ärlig uppgörelse med det förflutna är några teman Serbien kan räkna med att få många frågor kring de kommande åren.

Slovenien är redan medlem och Kroatien står näst på tur att komma in. Montenegro har fått kandidatstatus. Utvecklingen i vårt sydöstra grannskap är något att följa nära de närmsta åren!

Bilder från Lusaka

Vi besökte Zambias parlament, the national assembly, där bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon talade.







Intressanta möten med bland annat UNAIDs och experter på HIV/AIDS-epidemin som drabbat Zambia oerhört hårt. Informationskampanjer, konomfrämjande och - kontroversiellt i vår pågående svenska debatt - manlig omskärelse är några av verktygen som används.



Vi besökte också ett av sjukhusen i Lusaka - en helt annan verklighet jämfört med det ytterst enkla sjukhus jag besökte i Conakry i november.

Slutligen: denna man lärde jag känna och numera ingår även en Folkpartiet-pin i hans samling av medaljer!

Reding fortsätter ducka i khat-frågan

I samband med att Nederländerna i början av året tog ett första steg mot kriminalisering av drogen khat, skrev jag ännu en fråga till EU-kommissionär Viviane Reding. Jag underströk att även om narkotikapolitiken ligger på medlemsstatsnivå har ju EU ändå ett gemensamt program mot droger, med ganska ambitiösa målsättningar.

Vore det alltså inte i EU:s intresse - och i linje med kommissionens ambitioner för det narkotikapolitiska området - att aktivt arbeta för att påverka även Storbritannien att ändra landets lagstiftning när det gäller khat?

I dagarna kom kommissionärens svar, tyvärr med en ambitionsnivå på absolut noll. Reding lutar sig återigen på subsidiaritetsprincipen och säger att EU-kommissionen ämnar inte göra överhuvud taget någonting i samband med Storbritanniens pågående khat-översyn.

Varför man ändå bemödar sig om att ha en gemensam europeisk vision för narkotikabekämpningen kan man fråga sig.

Slut i Lusaka - media och Zimbabwe men också Ban Ki-Moon och Kopparkulorna

Media och Jordbruk

Den sista dagen i Zambia handlade om pressfrihet och mediasituationen i södra Afrika. En intressant kartläggning presenterades om hur situationen i stort förbättrats, även om problem självklart finns - för övrigt precis som i Europa. Själv tog jag upp de sociala mediernas roll vid den arabiska våren och ville också höra mer om den nya informationslagstiftningen i Sydafrika, som ju är så kritiserad. Uttalanden har gått så långt som att tala om en återgång till tiden före 1994. Pressen stryps av regeringen.

Denna bild höll inte Levison Kabwato från Namibia med om. Oron finns där men skall inte överdrivas.

Men han delade min uppfattning om de sociala mediernas viktiga roll i ett öppet, demokratiskt samhälle. Flera kolleger ifrågasatte den allmänt välvilliga attityden gentemot de nya medierna, flera menade att det förekom mycket skräp och många osanningar på nätet som snarare försvagade demokratins ställning.

Vi diskuterade också jordbruksfrågor, varvid framkom att Zambia numera har ett överskott vad gäller produktion av mat och faktiskt exporterar livsmedel till grannländerna.

Zimbabwe

Den sista punkten på ACP-EU:s regionala möte i Lusaka hade jag initierat, eftersom jag ville höra mer om hur situationen är i grannlandet Zimbabwe.

Fortfarande håller den nya grundlagen på att skrivas. Arbetet skulle ha avslutats i höstas, men endast fem kapitel är klara, 21 kapitel återstår. President Mugabe försöker få val till stånd tidigare än planerat för att som någon uttryckte det: för att kunna dö i ämbetet! Nu verkar detta inte kunna ske, eftersom en ny grundlag skall vara på plats dessförinnan och en folkomröstning om grundlagen därefter genomföras.

Det är detta som statueras i avtalet Global Political Agreement efter de våldsamma valen 2008.

Det verkar som framsteg sker. Zambias nyvalde president Sata har visat sig vara villig att ta på sig en större roll för att få slut på den för regionen så osäkra situationen.

Vi i ACP-EU, vår foersamling, är också nu beredda att sända en delegation till Zimbabwe för att undersöka förhållandena och se om EU:s sanktioner kan lyftas.

Lättnader i sanktionsprogrammet skedde för en vecka sedan, något som jag känner stor tveksamhet inför. Meningarna var också delade under mötet om detta var rätt eller inte.

Ban Ki-Moon Dag Hammarskjöld

Dagen avslutades med ett besök på Zambias Parlament, som dagen till ära gästades av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon. Han höll ett välformulerat anförande där han både hyllade Zambias landslag för segern i Afrikanska Mästerskapet och påminde om att hans företrädare, Dag Hammarskjöld, dog i flygkrasch i Ndola (nuvarande Zambia) i september 1961.

Kopparkulorna

Slutligen: på vårt hotell har Kopparkulorna bott, fotbollshjältarna. Jag fick möjlighet att gratulera den hyllade tränaren, fransmannen, Herve Renard. Och på gatan införskaffa en fotbollströja.

En intressant och givande vecka går mot sitt slut.

Nu väntar Malmö och FP:s årsmöte på söndag.

Om HIV, ACTA och tillgång till läkemedel

Andra dagen i Lusaka handlar om skolutbildning och om HIV/Aids.

Dr Sheila Tlou, regional direktör för UNAIDS i östra och södra Afrika, gav dystra siffror om situationen i SADC-området. År 2010 infekterades 2,7 miljoner människor totalt i världen. 1,2 miljoner av dem finns i östra och södra Afrika och den södra delen är särskilt hårt drabbad.

En intressant synpunkt som Dr Tlou framförde var att avkriminalisering av homosexualitet skulle vara till hjälp för att hindra utbredningen av HIV/Aids. Men religioner och ålderdomliga föreställningar gör HIV-preventionen svårare.

Jag frågade om hur Dr Tlou såg på ACTA, vars befarade konsekvenser hon verkade omedveten om. Istället svarde David Martin (s&d) som också deltar i mötet, och som är rapportör för ACTA i Europaparlamentet. Han tonade ner oron men var inte heller helt övertygad om att striktare gränskontroller inte skulle kunna försvåra Afrikas möjlighet att få tillgång till generiska läkemedel.

Om politiskt ansvar i Lusaka

Befinner mig just nu i Lusaka, Zambia, för ett regionalt möte i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna*. Dagens diskussioner har bland annat rört mineraler och korruption samt frihandelsavtalen mellan EU och AVS-länderna (EPAs).

Mitt inlägg i debatten handlade om att vi politiker måste kunna agera snabbt och handfast. Jag underströk att också Europaparlamentet har haft sina problem när det gäller detta. Den zambiske ministern var bra och informerade konkret om Zambias åtgärder för att komma till rätta med korruptionen. En undersökning i Zambia visar att de flesta av de tillfrågade anser att deras parlamentariker är kontinentens mest korrupta, en häpnandsväckande uppgift som naturligtvis vållade livlig debatt under mötet.

Vad gäller EPAs, som förhandlats sedan 2004, frågade jag om de afrikanska politikerna anser att de har en del i ansvaret för att vi aldrig kommer någon vart i förhandlingarna. Att vi inom EU har ett stort ansvar framhöll jag, men från den afrikanska sidan var det helt tyst. Inget ansvar verkade representanterna från de regionala organisationerna vara villiga att ta. Dystert, tycker jag. Afrika behöver ju handel och andra ekonomiska inkomster istället för ett evigt bistånd.

*AVS-länderna innebär 79 av jordens fattigaste länder i Afrika, Västindien och Stillahavsöarna, som signerat det så kallade Cotonou-avtalet om samarbete med EU.