Valet i Zimbabwe närmar sig

Det är en stor besvikelse att ingen delegation från ACP-EU (den gemensamma parlamentariska församlingen mellan Afrika, Västindien, Stillahavsöarna och EU) har fått möjlighet att vara på plats under valet i Zimbabwe under nästa vecka. Journalister i landet rapporterar redan om bristfällig registrering, hot om våld och den överhängande risken för fusk på valdagen.

Många har fortfarande starka minnen från det våldsamma valet 2008. Vi har tyvärr lite anledning att hoppas på ett fritt och demokratiskt val denna gång heller, inte så länge den enväldige Mugabe sitter vid makten.

Jag har arbetat för att ACP-EU skulle få skicka en delegation till Zimbabwe ur syfte att observera valet på plats. Kollegorna från Zimbabwe lovade under ett möte tidigare i våras att en delegation skulle få tillträde till landet. Detta påminde jag om under det regionala mötet med ACP-EU i Nigera förra veckan. Tyvärr verkar det som att Mugabe har satt käppar i hjulet, och det är tråkigt att behöva meddela att ingen från ACP-EU är på plats.

Positivt är dock att en delegation från Afrikanska Unionen är närvarande, ledd av Nigerias president Goodluck Jonathan.

Jag hoppas att mina och andras farhågor om ett odemokratiskt val i Zimbabwe inte förverkligas. Just nu ser det tyvärr dystert ut.

Med särskilt intresse följer jag Moses Zvilas valkampanj.

Moses träffade jag första gången 2007 i Papua på ACP-EU möte. Då var han i opposition (MDC) och intensivt kritiserande Mugabe. Idag är Moses Försoningsminister, men fortfarande lika oförsonlig i sin kritik mot Mugabes diktatoriska styre av landet. Trots att han är minister utsätts Moses för trakasserier, våld och han har även arresterats.

Min kollega, Catherine Baerder, har dragit igång en insamlingskampanj för att stödja Moses och hans sansade, anständiga kolleger i deras valarbete. En kopieringsmaskin som går på solceller är Moses önskemål för att varhelst i Zimbabwe kunna trycka flygblad.

EU ska inte köpa blodsdiamanter

Jag har länge engagerat mig för utvecklingen i Zimbabwe, senast genom ett seminarium med mina afrikanska kolleger i AVS-församlingen. I veckan hölls det första mötet för Europaparlamentets arbetsgrupp för ett demokratiskt Zimbabwe. Ordförande för gruppen är den brittiske parlamentarikerna Geoffrey Van Odren och av medlemmarna var det många bekanta ansikten. Modia kvinnor från Zimbabwes exilbefolkning berättade om utvecklingen i landet.


Det är viktigt att just nu sätta extra fokus på landet. Under året kommer medborgarna dels folkomrösta om en ny konstitution, och dels rösta fram en ny president. Detta är en stor förändring för ett land som haft samma president, den diktatoriske Robert Mugabe, sedan 1980.

Zimbabwe är rikt på naturresurser, inte minst på diamanter. Det är uppskattat att 30 procent av världens produktion finns i Zimbabwe. Men förhållandena i gruvorna är fruktansvärda. Militären tvingar civilbefolkning till slaveri och avrättningar är vanligt. Zimbabwe är medlem av den så kallade Kimberley-processen som verkar för förbud mot blodsdiamanter och 2009 att stoppades handeln med diamanter från Zimbabwe på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men nu insisterar vissa EU land, främst Belgien, på att förbjudna diamanter trots allt ska släppas ut på världsmarknaden. Detta är fruktansvärt och vi i Europaparlamentet måste visa EU:s ministerråd att sanktionerna måste vara kvar tills brotten mot mänskliga rättigheter upphör. EU handlar inte med blodsdiamanter!



Delar av arbetsgruppen och inbjudna talare från, med vår ordförande i mitten.



Vad är ett Zimbabwe utan Mugabe?

Zimbabwes 88-åriga president Robert Mugabe rapporteras vara svårt sjuk. Nyheter som detta har nått oss förut men det får oss återigen att undra vad som händer med landet när Mugabe faktiskt försvinner ur bilden.

Presidentens parti Zanu PF må inneha makten i landet men det är genom en instabil koalition med oppositionsledaren Morgan Tsvangirai och hans parti MDC. Regeringsbildningen är en framhastad lösning efter det våldsamma valet 2008 och har lämnat en del förövrigt att önska.

Ända sedan Mugabe ledde landet till självständighet 1980 har allt kretsat kring honom och Zimbabwe har befunnit sig i ett politiskt och fram för allt ekonomiskt vakuum. Efter 32 år vid makten och med en redan diger textsamling att lämna till historieberättarna borde Mugabe kunna kliva åt sidan - oavsett hans hälsotillstånd.

Nu säger talesmän för MDC att Mugabes frånvaro har lamslagit regeringsarbetet och detta är oroväckande. Zimbabwe behöver en chans att hitta en politisk identitet som inte är synonymt med Mugabe själv.

Slut i Lusaka - media och Zimbabwe men också Ban Ki-Moon och Kopparkulorna

Media och Jordbruk

Den sista dagen i Zambia handlade om pressfrihet och mediasituationen i södra Afrika. En intressant kartläggning presenterades om hur situationen i stort förbättrats, även om problem självklart finns - för övrigt precis som i Europa. Själv tog jag upp de sociala mediernas roll vid den arabiska våren och ville också höra mer om den nya informationslagstiftningen i Sydafrika, som ju är så kritiserad. Uttalanden har gått så långt som att tala om en återgång till tiden före 1994. Pressen stryps av regeringen.

Denna bild höll inte Levison Kabwato från Namibia med om. Oron finns där men skall inte överdrivas.

Men han delade min uppfattning om de sociala mediernas viktiga roll i ett öppet, demokratiskt samhälle. Flera kolleger ifrågasatte den allmänt välvilliga attityden gentemot de nya medierna, flera menade att det förekom mycket skräp och många osanningar på nätet som snarare försvagade demokratins ställning.

Vi diskuterade också jordbruksfrågor, varvid framkom att Zambia numera har ett överskott vad gäller produktion av mat och faktiskt exporterar livsmedel till grannländerna.

Zimbabwe

Den sista punkten på ACP-EU:s regionala möte i Lusaka hade jag initierat, eftersom jag ville höra mer om hur situationen är i grannlandet Zimbabwe.

Fortfarande håller den nya grundlagen på att skrivas. Arbetet skulle ha avslutats i höstas, men endast fem kapitel är klara, 21 kapitel återstår. President Mugabe försöker få val till stånd tidigare än planerat för att som någon uttryckte det: för att kunna dö i ämbetet! Nu verkar detta inte kunna ske, eftersom en ny grundlag skall vara på plats dessförinnan och en folkomröstning om grundlagen därefter genomföras.

Det är detta som statueras i avtalet Global Political Agreement efter de våldsamma valen 2008.

Det verkar som framsteg sker. Zambias nyvalde president Sata har visat sig vara villig att ta på sig en större roll för att få slut på den för regionen så osäkra situationen.

Vi i ACP-EU, vår foersamling, är också nu beredda att sända en delegation till Zimbabwe för att undersöka förhållandena och se om EU:s sanktioner kan lyftas.

Lättnader i sanktionsprogrammet skedde för en vecka sedan, något som jag känner stor tveksamhet inför. Meningarna var också delade under mötet om detta var rätt eller inte.

Ban Ki-Moon Dag Hammarskjöld

Dagen avslutades med ett besök på Zambias Parlament, som dagen till ära gästades av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon. Han höll ett välformulerat anförande där han både hyllade Zambias landslag för segern i Afrikanska Mästerskapet och påminde om att hans företrädare, Dag Hammarskjöld, dog i flygkrasch i Ndola (nuvarande Zambia) i september 1961.

Kopparkulorna

Slutligen: på vårt hotell har Kopparkulorna bott, fotbollshjältarna. Jag fick möjlighet att gratulera den hyllade tränaren, fransmannen, Herve Renard. Och på gatan införskaffa en fotbollströja.

En intressant och givande vecka går mot sitt slut.

Nu väntar Malmö och FP:s årsmöte på söndag.