Om isländsk EU-ansökan

Idag diskuterar vi Islands EU-ansökan och processen mot ett framtida isländskt EU-medlemskap. Hållbart fiske, valfångst och Icesave är naturligtvis de tre hetaste frågorna.

I kammaren tycks åsikterna gå isär om huruvida Islands fiskeindustri är ett föredöme eller ett problem. Det handlar mycket om makrill - fiskstimmen leker i nordsjön och runt Island men fiskstimmen rör sig över stora avstånd. Vem har då "mest rätt" till makrillen som naturresurs?

Förbudet mot valfångst och handel med valprodukter är del av EU:s "acquis" - unionens gemensamma lagar - och här måste man hitta en lösning med Island. Kanske kommer debatten gå i samma spår som tidigare diskussioner om sälprodukter och Grönland.

Imorgon röstar vi om vår resolution och den är mycket positiv till de isländska framstegen. Helt klart är att det vore bra för EU att få Island som medlem.

Balkan blir del av EU?

Idag möts ministerrådet för att bestämma om man ska öppna medlemskapsförhandlingar med Serbien. I fredags enades Serbien och Kosovo äntligen om ett samarbetsavtal för bland annat gränskontroller, och därmed har ett av hindren för serbisk EU-kandidatur tagits bort. Den dåliga grannsämjan mellan serber och kosovoalbaner måste övervinnas innan Serbien kan släppas in i EU-värmen.

Att ge Serbien status som kandidatland innebär bara att man öppnar förhandlingar med dem. Mycket kvarstår sedan för dem att göra innan de kan kvala in som fullvärdiga medlemmar. Antagligen kommer det att dröja många år innan den serbiska flaggan vajar bland de andra här i Bryssel, även om rådet idag skulle besluta att öppna en förhandlingsprocess.

EU-medlemskap för Balkanländerna betyder mycket för stabilitet, nya grannskapsrelationer och för att börja lämna en infekterad historia bakom sig. Minnet av kriget är ännu färskt. Därför är det mycket viktigt att vi gör vad vi kan för att välkomna Serbien, Bosnien och övriga länder från det tidigare Jugoslavien in i den europeiska gemenskapen.

Självklart måste de dock först klara av alla medlemskapskriterier. Respekt för minoriteters rättigheter, kamp mot korruption och en ärlig uppgörelse med det förflutna är några teman Serbien kan räkna med att få många frågor kring de kommande åren.

Slovenien är redan medlem och Kroatien står näst på tur att komma in. Montenegro har fått kandidatstatus. Utvecklingen i vårt sydöstra grannskap är något att följa nära de närmsta åren!

Välkommen Kroatien!

Igår röstade det kroatiska folket för ett medlemskap i EU. 66 procent sade ja, 33 procent sade nej, med andra ord en stor övervikt för ett ja. Dock skall sägas att valdeltagandet var lågt, endast 44 procent.
Kroatien är varmt välkommen som EU:s 28 medlem, och som det forna Jugoslaviens andra medlem efter Slovenien.
Sommaren 2013 bör Kroatien kunna vara fullvärdig medlem.
Förhoppningsvis kommer nu diskussionerna också på allvar igång med övriga länder på Balkan.

Fler tankar om Mladic

Mladic åkt fast. Äntlingen fångas han i rättvisans garn! Nu är Serbien på allvar på väg in i EU. Läs mina tankar om detta i Sydsvenskan.

Kroatien på väg mot EU-medlemskap

Ny medlem 2012?
Kroatien har förhandlat om EU-medlemskap sedan början av år 2005, och nu går förhandlingarna in i ett slutskede. För att få ytterligare information om det aktuella läget och på plats få diskutera med våra liberala vänner och delar av regeringen var liberala gruppen ALDE:s styrelse på besök i Zagreb i veckan.

25 av 35 kapitel när det gäller EU:s lagstiftning (aquis coomunitaire) är klara, men de svåraste återstår. Dessa handlar bland annat om statssubventioner till varvsindustrin, skydd för minoriteter, ett oberoende rättssystem och kampen mot korruption.

De tre liberala partierna med ELDR:s vice ordförande Vesna Pusic i spetsen har varit de som först och mest kraftfullt drivit frågan om medlemskap, i synnerhet Vesna Pusic och hennes parti, HNS.

ALDE:s uppfattning är att förhandlingarna bör kunna avslutas under det ungerska ordförandeskapet, senast i juni nästa år. För min del hoppas jag att Kroatien blir medlem år 2012.

I stormens öga
På torsdag då vi förde samtalen med våra liberala vänner och också träffade parlamentets talman samt Kroatiens chefsförhandlare blev helt plötsligt dramatiken stor.

Ivo Sanader, Kroatiens premiärminister åren 2003-2009 som utan någon bra förklaring avgick i juli förra året och som efterträddes av Jadranka Kosor, lämnade hastigt landet så fort hans immunitet hade hävts av parlamentet.

Det vackra parlamentet - där vi förde våra samtal - fylldes snabbt av journalister, som inte hade kommit för att bevaka vårt besök utan som ville ha mer stoff i denna präktiga skandal.

Förre premiärministern i ett av EU:s kandidatländer flyr landet, anklagad för så allvarliga brott som korruption!

Parlamentets och rättssystemets kraftfulla och snabba agerande mot Sanader är givetvis ett tecken på hur allvarligt Kroatiens statsledning ser på svårigheterna att komma åt den organiserade brottsligheten med därtill kopplad korruption. Och hur medvetna man är om EU:s absoluta krav om nolltolerans vad gäller korruption. Det är också klart att kraven har förstärkts efter Bulgariens och Rumäniens problem. Många hävdar ju att båda dessa länder kom med i unionen, innan de var klara för formellt medlemskap.

Det jag såg och hörde i Zagreb tror jag kan bana väg för ett EU-medlemskap, som på många sätt skulle öppna vägen för övriga länder på Balkan.