Detta år har snö, kyla och vinter också intagit Skåne.
Från ett vinterfagert Skepparkroken vid Skälderviken, som täcks av en tunn is, ber jag att få önska er alla en riktigt God Jul!
fredag 24 december 2010
söndag 19 december 2010
ECB, Strasbourg och toppmöte i Bryssel
Euron överlever - även denna gång!
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.
Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.
Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.
United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.
Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.
Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.
Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.
Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.
Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.
Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.
Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.
Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.
I veckan mötte en delegation från ECON-utskottet ECB:s ledning i Frankfurt. Som alltid är det mycket givande att utbyta tankar med ECB-chefen Jean-Claude Trichet och hans närmaste.
Huvudämnet handlade givetvis om euron och krismekanismerna för att stabilisera finansmarknaderna och stärka tilltron till att de länder som är i kris kommer att klara sina åtaganden. Även om euro-debatten i vårt land verkar mer eller mindre stendöd, så är den gemensamma valutan och därigenom EU:s framtid på de flestas läppar i Europa.
Samma diskussion dominerade sessionen i Strasbourg och toppmötet i Bryssel i slutet av veckan. Oron har varit stor och motsättningarna mellan norr och söder har blivit tuffare.
United in Diversity
Länder som Grekland, Portugal, Spanien och Irland benämns allt oftare med nedsättande omdömen. Och helt klart är att politikerna i dessa länder - precis som i Sverige under 80- och 90-talen - agerat vårdslöst, om än i varierande drag. Grekland värst med bluff-statistik.
Men med tanke på Europas historia tycker jag att man skall vara försiktig med att provocera fram motsättningar. Vi lever på en gemensam kontinent med gemensamma utmaningar och många gemensamma grundvärderingar, som i sin tur kräver gemensamma lösningar. Det har alla EU:s ledare att betänka. Demokratin är förvisso ingen självklarhet i Europa och vi har att leva med olikheter; förenande i mångfald, som det står på att våra dokument i EU-parlamentet.
Tyskland historiska arv
I Tyskland har det kommit in en trist nationalistisk ton, som det var länge sedan vi hörde i det nya Europa.
Angela Merkels tvehågsenhet att agera har givit henne kritik både inom och utanför Tyskland. De senaste av dagar drog bland annat premiärministern i Luxemburg igång den långdragna diskussionen om s.k. euro-bonds, det vill säga att EU skulle ge ut obligationer för att underlätta enskilda skuldtyngda länders ekonomiska återhämtning. Ett mycket kontroversiellt förslag, även om det finns många olika typer av euro-obligationer som kan vara mer eller mindre acceptabla.
Tyskland säger blankt nej och menar att dylika tankegångar skulle underminera viljan hos de länder som misskött sig att ta itu med de grundläggande problemen. Juncker kallar Merkels agerande oeuropeiskt. Vi betalar inte, som det stora tabloidbladet i Tyskland uttrycker saken.
Nu är ju inte saken riktigt så enkel. Redan idag får det rika Tyskland stå för en stor del av EU:s budget och likaså garantera en stor del av de stora lånen till de krisande euroländerna. Efter några turbulenta veckor lade sig stridsdammet vid toppmötet i Bryssel, och EU:s ledare kom överens om en permanent krismekanism efter 2013.
Fortsatt kvarstår givetvis den absoluta nödvändigheten att länderna uppfyller de ekonomiska balanskraven. Vi i vårt land blev under 90-talet varse vad det leder till att under decennier missköta sin ekonomi och inte bry sig om ekonomiska grundkrav.
Det är denna eklut fastän etter värre som nu flera av EU:s länder genomgår i efterdyningarna av den finansiella krisen.
Återigen dyker eurons motståndare upp och hävdar att euron kommer att gå i graven. Med risk för att upprepa sig; detta kommer inte att ske. Det politiska och ekonomiska priset är för högt. Och det kan rimligen inte ligga i någons intresse att världen skulle dras in i ytterligare en global ekonomisk kris.
torsdag 16 december 2010
Catherine Ashton, vi litar på dig
I Europaparlamentet i Strasbourg: en vädjan till EUs höga representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton om att alla till buds stående medel används för att förmå Eritreas regering att släppa svenske Dawit Isaak fri.
söndag 12 december 2010
Kroatien på väg mot EU-medlemskap
Ny medlem 2012?
Kroatien har förhandlat om EU-medlemskap sedan början av år 2005, och nu går förhandlingarna in i ett slutskede. För att få ytterligare information om det aktuella läget och på plats få diskutera med våra liberala vänner och delar av regeringen var liberala gruppen ALDE:s styrelse på besök i Zagreb i veckan.
25 av 35 kapitel när det gäller EU:s lagstiftning (aquis coomunitaire) är klara, men de svåraste återstår. Dessa handlar bland annat om statssubventioner till varvsindustrin, skydd för minoriteter, ett oberoende rättssystem och kampen mot korruption.
De tre liberala partierna med ELDR:s vice ordförande Vesna Pusic i spetsen har varit de som först och mest kraftfullt drivit frågan om medlemskap, i synnerhet Vesna Pusic och hennes parti, HNS.
ALDE:s uppfattning är att förhandlingarna bör kunna avslutas under det ungerska ordförandeskapet, senast i juni nästa år. För min del hoppas jag att Kroatien blir medlem år 2012.
I stormens öga
På torsdag då vi förde samtalen med våra liberala vänner och också träffade parlamentets talman samt Kroatiens chefsförhandlare blev helt plötsligt dramatiken stor.
Ivo Sanader, Kroatiens premiärminister åren 2003-2009 som utan någon bra förklaring avgick i juli förra året och som efterträddes av Jadranka Kosor, lämnade hastigt landet så fort hans immunitet hade hävts av parlamentet.
Det vackra parlamentet - där vi förde våra samtal - fylldes snabbt av journalister, som inte hade kommit för att bevaka vårt besök utan som ville ha mer stoff i denna präktiga skandal.
Förre premiärministern i ett av EU:s kandidatländer flyr landet, anklagad för så allvarliga brott som korruption!
Parlamentets och rättssystemets kraftfulla och snabba agerande mot Sanader är givetvis ett tecken på hur allvarligt Kroatiens statsledning ser på svårigheterna att komma åt den organiserade brottsligheten med därtill kopplad korruption. Och hur medvetna man är om EU:s absoluta krav om nolltolerans vad gäller korruption. Det är också klart att kraven har förstärkts efter Bulgariens och Rumäniens problem. Många hävdar ju att båda dessa länder kom med i unionen, innan de var klara för formellt medlemskap.
Det jag såg och hörde i Zagreb tror jag kan bana väg för ett EU-medlemskap, som på många sätt skulle öppna vägen för övriga länder på Balkan.
Kroatien har förhandlat om EU-medlemskap sedan början av år 2005, och nu går förhandlingarna in i ett slutskede. För att få ytterligare information om det aktuella läget och på plats få diskutera med våra liberala vänner och delar av regeringen var liberala gruppen ALDE:s styrelse på besök i Zagreb i veckan.
25 av 35 kapitel när det gäller EU:s lagstiftning (aquis coomunitaire) är klara, men de svåraste återstår. Dessa handlar bland annat om statssubventioner till varvsindustrin, skydd för minoriteter, ett oberoende rättssystem och kampen mot korruption.
De tre liberala partierna med ELDR:s vice ordförande Vesna Pusic i spetsen har varit de som först och mest kraftfullt drivit frågan om medlemskap, i synnerhet Vesna Pusic och hennes parti, HNS.
ALDE:s uppfattning är att förhandlingarna bör kunna avslutas under det ungerska ordförandeskapet, senast i juni nästa år. För min del hoppas jag att Kroatien blir medlem år 2012.
I stormens öga
På torsdag då vi förde samtalen med våra liberala vänner och också träffade parlamentets talman samt Kroatiens chefsförhandlare blev helt plötsligt dramatiken stor.
Ivo Sanader, Kroatiens premiärminister åren 2003-2009 som utan någon bra förklaring avgick i juli förra året och som efterträddes av Jadranka Kosor, lämnade hastigt landet så fort hans immunitet hade hävts av parlamentet.
Det vackra parlamentet - där vi förde våra samtal - fylldes snabbt av journalister, som inte hade kommit för att bevaka vårt besök utan som ville ha mer stoff i denna präktiga skandal.
Förre premiärministern i ett av EU:s kandidatländer flyr landet, anklagad för så allvarliga brott som korruption!
Parlamentets och rättssystemets kraftfulla och snabba agerande mot Sanader är givetvis ett tecken på hur allvarligt Kroatiens statsledning ser på svårigheterna att komma åt den organiserade brottsligheten med därtill kopplad korruption. Och hur medvetna man är om EU:s absoluta krav om nolltolerans vad gäller korruption. Det är också klart att kraven har förstärkts efter Bulgariens och Rumäniens problem. Många hävdar ju att båda dessa länder kom med i unionen, innan de var klara för formellt medlemskap.
Det jag såg och hörde i Zagreb tror jag kan bana väg för ett EU-medlemskap, som på många sätt skulle öppna vägen för övriga länder på Balkan.
lördag 11 december 2010
Förslag om Dawit Isaaks frigivning
Det verkade på de samtal jag hade med mina kolleger från AVS-länderna (Afrika, Västindien, Stillahavsöarna) förra veckan som att de skulle kunna tänka sig att stödja mitt ändringsförslag som uppmanar alla AVS-länder och EU att kräva Dawit Isaaks frigivande. Tyvärr föll förslaget trots allt i slutändan, men jag känner att stödet har ökat för hans sak.
Mina AVS-kolleger uppmuntrade mig glädjande nog till att skriva en resolution om Dawit Isaak inför nästa EU-AVS-session. Det ger visst hopp inför framtiden och visar på en förändring som ökar min tro på att våra samtal trots allt leder den demokratiska processen framåt.
Mina AVS-kolleger uppmuntrade mig glädjande nog till att skriva en resolution om Dawit Isaak inför nästa EU-AVS-session. Det ger visst hopp inför framtiden och visar på en förändring som ökar min tro på att våra samtal trots allt leder den demokratiska processen framåt.
lördag 4 december 2010
AVS-EU församlingens sista dag: Blandade känslor men fortsatt hopp om den demokratiska processen
Det var mycket nedslående att höra AVS-rådets svar på min fråga om massvåldtäkterna i östra Kongo.
Allt jag fick som svar var olika referenser till deklarationer som har undertecknats. Det duger inte! Vi kan inte sopa problemet under mattan på det sättet och jag är mycket upprörd över att vi inte har haft en seriös diskussion om problemet under veckan.
Hela världens ögon riktas mot dessa hemska händelser men vi som befinner oss på plats i Kongo tiger. Det borde ha varit en punkt på agendan, och att utelämna en sådan viktig fråga gör mig väldigt bekymrad för den demokratiska processen. Inte bara i Kongo, men i samtliga medlemsländer i den gemensamma församlingen, eftersom att tiga är att tyst acceptera.
Det var därför ytterst viktigt att min kollega Forte, från Jamaica, följde upp min fråga på ett mycket bra sätt och även hon beklagade att frågan inte har diskuteras mer ingående. Hon uppmanande även AVS-länderna att ta ett större ansvar för problemet och hänvisade till Chiles före detta president, Michelle Bachelet, som sedan september är Under-Secretary-General for Gender Equality and the Empowerment of women på FN, och krävde att även Bachelet måste agera kraftfullt i frågan.
Det var också väldigt tråkigt att se att EU:s ministerråd inte var representerat överhuvudtaget. Det är oacceptabelt att de saknas under debatten eftersom det visar på allt annat än seriöst engagemang för AVS-länderna och deras samarbete med EU. En fråga som blir allt viktigare om vi vill påverka AVS-länderna i en demokratisk riktning med tanke på kinesernas allt starkare inflytande i Afrika. Om ryktena stämmer om att det beror på intern konkurrens om vem som, nu efter Lissabonfördraget, ska representera EU är det än mer olyckligt.
Allt jag fick som svar var olika referenser till deklarationer som har undertecknats. Det duger inte! Vi kan inte sopa problemet under mattan på det sättet och jag är mycket upprörd över att vi inte har haft en seriös diskussion om problemet under veckan.
Hela världens ögon riktas mot dessa hemska händelser men vi som befinner oss på plats i Kongo tiger. Det borde ha varit en punkt på agendan, och att utelämna en sådan viktig fråga gör mig väldigt bekymrad för den demokratiska processen. Inte bara i Kongo, men i samtliga medlemsländer i den gemensamma församlingen, eftersom att tiga är att tyst acceptera.
Det var därför ytterst viktigt att min kollega Forte, från Jamaica, följde upp min fråga på ett mycket bra sätt och även hon beklagade att frågan inte har diskuteras mer ingående. Hon uppmanande även AVS-länderna att ta ett större ansvar för problemet och hänvisade till Chiles före detta president, Michelle Bachelet, som sedan september är Under-Secretary-General for Gender Equality and the Empowerment of women på FN, och krävde att även Bachelet måste agera kraftfullt i frågan.
Det var också väldigt tråkigt att se att EU:s ministerråd inte var representerat överhuvudtaget. Det är oacceptabelt att de saknas under debatten eftersom det visar på allt annat än seriöst engagemang för AVS-länderna och deras samarbete med EU. En fråga som blir allt viktigare om vi vill påverka AVS-länderna i en demokratisk riktning med tanke på kinesernas allt starkare inflytande i Afrika. Om ryktena stämmer om att det beror på intern konkurrens om vem som, nu efter Lissabonfördraget, ska representera EU är det än mer olyckligt.
fredag 3 december 2010
Vaga svar från EU-kommissionen om Dawit Isaak
Idag har Dawit Isaak suttit fängslad i 3358 dagar utan rättegång.
Igår fick jag möjligheten att ställa kommissionär Piebalgs mot väggen och krävde svar på om kommissionen kan tänka sig att frysa biståndet till Eritra tills landet friger Dawit Isaak. Piebalgs har ju själv sagt att "inga medel ska uteslutas".
I höst överlämnade vi en juridisk utredning till kommissionär Piebalgs som visade att EU-kommissionen har ett ansvar för Dawit Isaak som EU-medborgare. I min fråga tog jag upp detta. Kommissionärens svar var undanglidande och han refererade till det skriftliga svar som givits i förhand. Kommissionären underströk att kommissionen inte accepterar den eritreanska regeringens inställning, att de vägrar ge EU-representanter tillträde till Dawit Isaak och att de håller fast vid en vägran att frige honom. Inget konkret löfte om handling gavs dock.
Piebalgs nämnde också sitt möte med Dawits bror Esayas - det är positivt att se att Piebalgs nu verkar känna ett personligt engagemang för Dawit Isaaks öde. Piebalgs säger att kommissionen "fortsätter att arbeta med frågan".
Igår fick jag möjligheten att ställa kommissionär Piebalgs mot väggen och krävde svar på om kommissionen kan tänka sig att frysa biståndet till Eritra tills landet friger Dawit Isaak. Piebalgs har ju själv sagt att "inga medel ska uteslutas".
I höst överlämnade vi en juridisk utredning till kommissionär Piebalgs som visade att EU-kommissionen har ett ansvar för Dawit Isaak som EU-medborgare. I min fråga tog jag upp detta. Kommissionärens svar var undanglidande och han refererade till det skriftliga svar som givits i förhand. Kommissionären underströk att kommissionen inte accepterar den eritreanska regeringens inställning, att de vägrar ge EU-representanter tillträde till Dawit Isaak och att de håller fast vid en vägran att frige honom. Inget konkret löfte om handling gavs dock.
Piebalgs nämnde också sitt möte med Dawits bror Esayas - det är positivt att se att Piebalgs nu verkar känna ett personligt engagemang för Dawit Isaaks öde. Piebalgs säger att kommissionen "fortsätter att arbeta med frågan".
torsdag 2 december 2010
Dags att fråga Piebalgs om Dawit Isaak
I eftermiddag kommer kommissionär Piebalgs till EU-AVS-församlingens möte här i Kongo-Kinshasa. Jag kommer då att följa upp hur han har arbetat med den juridiska utredning som presenterades tidigare i höst och som visade att EU har ett juridiskt ansvar att arbeta för att få Dawit Isaak fri.
Kongo-Kinshasa: korruption, fattigdom och gatubarn
Den 20:e upplagan av den gemensamma parlamentariska församlingen för AVS- och EU-länderna har precis öppnats och Demokratiska Republiken Kongos president Joseph Kabila Kabange höll inledningstalet. Han talade bland annat om att Kongo var på väg åt rätt håll och att den värsta perioden nu ligger bakom landet, om alla kongolesers lika värde och vikten av att vi arbetar tillsammans för att få stopp på den globala uppvärmningen. Kabila Kabange har skrivit under de flesta internationella deklarationerna, nu senast barnrättsdeklarationen, men tyvärr lever landet sällan upp till sina åtaganden.
Kongos utmaningar: korruption, svag stat, osäkerhet
I tisdags kväll var jag inbjuden till den svenska ambassaden på midag tillsammans med mina skandinaviska kollegor. Det var en mycket givande tillställning och vår ambassadör Johan Borgstam gav en mycket lärorik inblick i situationen i Kongo. Enligt Borgstam är de fruktansvärda massvåldtäkterna bara ett av de många problemen i Kongo. Ett land utan fungerande stat där det enda sättet för många statsanstälda att överhuvudtaget överleva, eftersom lönerna sällan betalas ut, är att ta emot mutor. Eller om man är polis, kräva in en del böter direkt på plats.
Den oroliga situationen i landet tillsammans med den ytterst osäkra juridiska, polisiära och militära situationen, den oerhörda fattigdomen och olika konkurrerande miliser gör att landet är genomsyrat av korruption och staten är svag. Det är kanske i ljuset av detta som man ska se det pampiga upplägget inför presidentens intågande i församlingsmötet: vikten av att hålla upp bilden av en fungerande stat med en stark ledare.
Utbildning och jämställdhet vägen framåt?
Hur Kongo ska ta sig ur den post-konfliktuella situationen de befinner sig i var även temat för gårdagens workshop som jag ledde. Innan frågan diskuterades besökte vi ett vattenreningsprojekt och ett sjukhus som konstruerats med hjälp av kinesiska investeringar, för att få bättre bild av situationen i landet. Personligen tycker jag att det mest intressanta var bussturen till vattenredningsverket, då vi passerade igenom stora delar av staden. Vi fick se hur närvarande Kina nu är i Afrika.
I de givande diskussionerna efteråt kändes det hoppingivande att flera av mina kolleor från AVS-länderna poängterade vikten av att inkludera hela befolkningen i utvecklingsstrategierna och att satsa på utbildning, en avgörande ingrediens i det svenska utvecklingsbiståndet. Hur den kongolesiska ledningen ska lyckas med att "väcka den kongolesiska jätten" (reveil du geant) återstår dock att se.
Att kvinnorna får en starkare roll i landet verkar dock för mig vara av avgörande betydelse. De hemska massvåldtäkterna är tyvärr bara ett synligt uttryck för kvinnornas svaga ställning i det kongolesiska samhället.
1 december: internationella HIV/aids-dagen
Igår uppmärksammade vi även den internationella Aids-dagen. HIV/aids är en utbredd sjukdom även i Kongo. Min medarbetare Astrid Burhöi besökte under eftermiddagen ett läkemedelscenter för gatubarn, som fokuserar på flickor och unga kvinnor och deras hälsoproblem. Ett av centrets uppgifter är att informera de unga kvinnorna om hur de kan undvika aids, de distribuerar kondomer och erbjuder aidstester. Men centret är även en tillflyktsort dit flickorna kan komma och få skydd och tillgång till allmänsjukvård. Ett viktigt arbete som det tyvärr finns ett mycket stort behov av eftersom en ovanligt stor andel av Kinshasas gatubarn är flickor, på grund av den utbredda tron på att häxor kan visa sig i skepnad av barn och skapa missöde för hela familjen. En hemsk vidskepelse som tyvärr underbyggs av många kyrkor.
Kongos utmaningar: korruption, svag stat, osäkerhet
I tisdags kväll var jag inbjuden till den svenska ambassaden på midag tillsammans med mina skandinaviska kollegor. Det var en mycket givande tillställning och vår ambassadör Johan Borgstam gav en mycket lärorik inblick i situationen i Kongo. Enligt Borgstam är de fruktansvärda massvåldtäkterna bara ett av de många problemen i Kongo. Ett land utan fungerande stat där det enda sättet för många statsanstälda att överhuvudtaget överleva, eftersom lönerna sällan betalas ut, är att ta emot mutor. Eller om man är polis, kräva in en del böter direkt på plats.
Den oroliga situationen i landet tillsammans med den ytterst osäkra juridiska, polisiära och militära situationen, den oerhörda fattigdomen och olika konkurrerande miliser gör att landet är genomsyrat av korruption och staten är svag. Det är kanske i ljuset av detta som man ska se det pampiga upplägget inför presidentens intågande i församlingsmötet: vikten av att hålla upp bilden av en fungerande stat med en stark ledare.
Utbildning och jämställdhet vägen framåt?
Hur Kongo ska ta sig ur den post-konfliktuella situationen de befinner sig i var även temat för gårdagens workshop som jag ledde. Innan frågan diskuterades besökte vi ett vattenreningsprojekt och ett sjukhus som konstruerats med hjälp av kinesiska investeringar, för att få bättre bild av situationen i landet. Personligen tycker jag att det mest intressanta var bussturen till vattenredningsverket, då vi passerade igenom stora delar av staden. Vi fick se hur närvarande Kina nu är i Afrika.
I de givande diskussionerna efteråt kändes det hoppingivande att flera av mina kolleor från AVS-länderna poängterade vikten av att inkludera hela befolkningen i utvecklingsstrategierna och att satsa på utbildning, en avgörande ingrediens i det svenska utvecklingsbiståndet. Hur den kongolesiska ledningen ska lyckas med att "väcka den kongolesiska jätten" (reveil du geant) återstår dock att se.
Att kvinnorna får en starkare roll i landet verkar dock för mig vara av avgörande betydelse. De hemska massvåldtäkterna är tyvärr bara ett synligt uttryck för kvinnornas svaga ställning i det kongolesiska samhället.
1 december: internationella HIV/aids-dagen
Igår uppmärksammade vi även den internationella Aids-dagen. HIV/aids är en utbredd sjukdom även i Kongo. Min medarbetare Astrid Burhöi besökte under eftermiddagen ett läkemedelscenter för gatubarn, som fokuserar på flickor och unga kvinnor och deras hälsoproblem. Ett av centrets uppgifter är att informera de unga kvinnorna om hur de kan undvika aids, de distribuerar kondomer och erbjuder aidstester. Men centret är även en tillflyktsort dit flickorna kan komma och få skydd och tillgång till allmänsjukvård. Ett viktigt arbete som det tyvärr finns ett mycket stort behov av eftersom en ovanligt stor andel av Kinshasas gatubarn är flickor, på grund av den utbredda tron på att häxor kan visa sig i skepnad av barn och skapa missöde för hela familjen. En hemsk vidskepelse som tyvärr underbyggs av många kyrkor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)