Slut i Lusaka - media och Zimbabwe men också Ban Ki-Moon och Kopparkulorna

Media och Jordbruk

Den sista dagen i Zambia handlade om pressfrihet och mediasituationen i södra Afrika. En intressant kartläggning presenterades om hur situationen i stort förbättrats, även om problem självklart finns - för övrigt precis som i Europa. Själv tog jag upp de sociala mediernas roll vid den arabiska våren och ville också höra mer om den nya informationslagstiftningen i Sydafrika, som ju är så kritiserad. Uttalanden har gått så långt som att tala om en återgång till tiden före 1994. Pressen stryps av regeringen.

Denna bild höll inte Levison Kabwato från Namibia med om. Oron finns där men skall inte överdrivas.

Men han delade min uppfattning om de sociala mediernas viktiga roll i ett öppet, demokratiskt samhälle. Flera kolleger ifrågasatte den allmänt välvilliga attityden gentemot de nya medierna, flera menade att det förekom mycket skräp och många osanningar på nätet som snarare försvagade demokratins ställning.

Vi diskuterade också jordbruksfrågor, varvid framkom att Zambia numera har ett överskott vad gäller produktion av mat och faktiskt exporterar livsmedel till grannländerna.

Zimbabwe

Den sista punkten på ACP-EU:s regionala möte i Lusaka hade jag initierat, eftersom jag ville höra mer om hur situationen är i grannlandet Zimbabwe.

Fortfarande håller den nya grundlagen på att skrivas. Arbetet skulle ha avslutats i höstas, men endast fem kapitel är klara, 21 kapitel återstår. President Mugabe försöker få val till stånd tidigare än planerat för att som någon uttryckte det: för att kunna dö i ämbetet! Nu verkar detta inte kunna ske, eftersom en ny grundlag skall vara på plats dessförinnan och en folkomröstning om grundlagen därefter genomföras.

Det är detta som statueras i avtalet Global Political Agreement efter de våldsamma valen 2008.

Det verkar som framsteg sker. Zambias nyvalde president Sata har visat sig vara villig att ta på sig en större roll för att få slut på den för regionen så osäkra situationen.

Vi i ACP-EU, vår foersamling, är också nu beredda att sända en delegation till Zimbabwe för att undersöka förhållandena och se om EU:s sanktioner kan lyftas.

Lättnader i sanktionsprogrammet skedde för en vecka sedan, något som jag känner stor tveksamhet inför. Meningarna var också delade under mötet om detta var rätt eller inte.

Ban Ki-Moon Dag Hammarskjöld

Dagen avslutades med ett besök på Zambias Parlament, som dagen till ära gästades av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon. Han höll ett välformulerat anförande där han både hyllade Zambias landslag för segern i Afrikanska Mästerskapet och påminde om att hans företrädare, Dag Hammarskjöld, dog i flygkrasch i Ndola (nuvarande Zambia) i september 1961.

Kopparkulorna

Slutligen: på vårt hotell har Kopparkulorna bott, fotbollshjältarna. Jag fick möjlighet att gratulera den hyllade tränaren, fransmannen, Herve Renard. Och på gatan införskaffa en fotbollströja.

En intressant och givande vecka går mot sitt slut.

Nu väntar Malmö och FP:s årsmöte på söndag.

Det måste bli ett slut på läktareländet

I lördags var jag tillsammans med min son på fotboll i Malmö. Vi hade lämnat friden vid sommarviken för att se en spännande match med vårt favoritlag på Sveriges bästa arena under den bästa av våra årstider.

Allt var som gjort för en trivsam sommarkväll med tusentals likasinnade.

Jag har alltid gillat fotboll. Malmö lärde jag känna hemma på västgötaslätten genom MFF och 60-talets storlag. Minnesvärt var när jag besökte min bror i Lund och fick ta tåget och spårvagnen och för första gången se MFF med en livs levande Prawitz Öberg ta sig an Degerfors.

Självklart var jag på den tiden medlem i MFF, vilket förbryllande mina kompisar som givetvis höll på Elfsborg eller något Göteborgslag. Nu är jag åter medlem i MFF och har skaffat årskort för mig och sonen. Tyvärr har jag missat många matcher genom min veckotillvaro i Bryssel. Men under sommarmånaderna brukar jag gå på match desto oftare.

Jag är inte särskilt analyserande, när det gäller fotboll. Bollen är ju trots allt fortfarande rund. Jag gillar stämningen, atmosfären och känslan att vara på plats när de avgörande målen görs.

Tyvärr håller en del av de skäl till varför jag går på fotboll på att försvinna. Inte sällan hörs hatramsor mot motståndarna, polisinsatserna blir alltmer omfattande och säkerhetsinsatserna blir allt dyrare för klubbarna. Tre gånger denna säsong har allsvenska matcher fått brytas.

Så här kan det inte fortsätta. Det riskerar att ta död på fotbollsintresset i Sverige. Vem vill gå på fotboll och riskera bli inblandad i bråk, eller att matchen avbryts?

Det verkar som om vi har vant oss att i samband med större fotbollsmatcher står samhället handfallet, och det är bara acceptera allehanda förstörelse, bråk och kaos. Under derbyt i Helsingborg häromveckan kunde tågen inte komma fram till Knutpunkten, eftersom HIF-fans blockerande infarten i väntan på motståndarna från Malmö.

I veckan har insändarsidorna fyllts av ilskna medborgare. Många frågar sig: Var fanns polisen?

När jag var på fotboll i London på 80-talet var problemen enorma. Affärerna utanför arenan stängdes i god tid för matchslut, och ville man gå lugnt tillbaka till tunnelbanan uppmanades man lämna arenan i förtid. Så är det inte längre. Strikta regler och stränga straff har förändrat atmosfären i och utanför arenan. Nog måste väl detta kunna gå att åstadkomma också i Sverige.

KvP-sporten nämner några konkreta åtgärder:
Personliga biljetter med krav på identifiering. Huliganregister med möjlighet till permanent avstängning. Olika säkerhetsskärpningar (hundar, krutavkännare, kameror). Maskeringsförbud. Anmälningsplikt, liknande det system som finns i England (lagförslag äntligen på väg). Tomma bortasektioner.

Förvisso finns här flera känsliga integritetsavväganden. Jag håller med om det. Men som det är nu kan det inte fortsätta.

Jag föreslår att regeringen, riksdagens kulturutskott, de berörda kommunerna, polisen och fotbolls-Sverige omgående möts för ett toppmöte om fotbollen i Sverige.

Bollen ligger hos idrottsministern. Nu är inte tid att skylla på varandra. Nu är tid att agera!


Olle Schmidt
Ledamot (FP) av EU-parlamentet, men framförallt en som gillar fotboll