Den som kan sin europahistoria vet att fröet till EU såddes i Romfördragen 1957. Redan då sattes visionen om de fyra ekonomiska friheterna: fri rörlighet för tjänster, varor, personer och kapital. Tillsammans innebär dessa friheter, enkelt uttryckt, att Europa ville skapa en gemensam, inre marknad där nationella gränser inte skulle få stå i vägen för handel och utveckling.
Inte förrän 1992 förverkligades dock den inre marknaden på allvar när europeiska enhetsakten - Single European Act - trädde i kraft. I klartext: man tog bort en lång rad byråkratiska och rättsliga hinder för fri handel mellan EU-länderna. Dåvarande inre-marknadskommissionären var den tyske liberalen Martin Bangemann.
Den inre marknaden fyller alltså tjugo år i år och det om något är väl värt att fira!
Ett par exempel: Med en gemensam inre marknad kan svenska företag enkelt vända sig till Europas samtliga 500 miljoner invånare istället för till bara de 9 miljoner svenska konsumenterna. EU-kommissionen rapporterar att inre marknaden har gett 2,75 miljoner nya jobb och en tillväxt på 1,85 procent mellan 1992 och 2009. Ökad konkurrens och förenklingar för handel - inte minst för småföretagare - har lett till lägre priser och större valfrihet för konsumenterna. Gemensamma ansträngningar har gett tydligare regler kring miljöskydd, djurskydd och ursprungsmärkningar så att Europas konsumenter ska kunna göra informerade egna val.
Själv är jag ledamot i Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och för konsumentfrågor. Ni kan alltså vara lugna - jag kommer få tillfällen att återkomma till inremarknadsfrågorna många fler gånger under det kommande året.
Men när det gäller djurskydd gäller väl subsidiaritetsprincipen? Och Fp:s språkrör när det gäller djurskydd är stark förespråkare för negativ särbehandling av svenska djurhållare.
SvaraRaderatalar folkpartister med kluven tunga?