Det är dags för omvärlden att stå upp för HBQT-rättigheter i Uganda

Igår träffade jag Frank Mugisha som är ledare för Sexual Minorities Uganda (SMUG). Situationen i Uganda för HBQT-personer har nu blivit ytterst allvarlig. Jag talade med Frank om den korta chans omvärlden nu har att påverka situationen i landet, då den ugandiska presidenten nu överväger ett lagförslag som kriminaliserar homosexualitet som parlamentet röstat igenom. Lagen förordar livstidsstraff för homosexuella aktiviteter, och öppnar också för att ge fängelsestraff på upp till tre år till de som bevittnar homosexualitet utan att anmäla det till myndigheterna.

Situationen i Uganda är bedrövlig och är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Lagen som parlamentet är i alla avseenden kriminell. Utan människor som Frank Mugisha och andra aktivister i SMUG är HBQT-personer i landet helt utan röst. Nu är det dags för omvärlden att stödja dem i deras kamp mot förtrycket.

Vi i omvärlden har ett ansvar för att stå upp för alla människors lika värde och rätt till sexuell frihet. Vi kan påverka genom att föra en aktiv dialog med presidenten om att ändra på lagen. Dialoger måste prioriteras före sanktioner, då dessa enligt Frank enbart skulle drabba det ugandiska folket och förarga presidenten.

I mars åker jag till Strasbourg som ledamot i ACP, där jag ska driva frågan om den ugandiska anti-homosexuella lagstiftning som parlamentet nyligen röstat igenom. Där ska jag tala med afrikanska länders representanter och EU, och fortsätta främja SMUG:s kamp för mänskliga fri- och rättigheter i Uganda inom organisationen.

Valet i Zimbabwe närmar sig

Det är en stor besvikelse att ingen delegation från ACP-EU (den gemensamma parlamentariska församlingen mellan Afrika, Västindien, Stillahavsöarna och EU) har fått möjlighet att vara på plats under valet i Zimbabwe under nästa vecka. Journalister i landet rapporterar redan om bristfällig registrering, hot om våld och den överhängande risken för fusk på valdagen.

Många har fortfarande starka minnen från det våldsamma valet 2008. Vi har tyvärr lite anledning att hoppas på ett fritt och demokratiskt val denna gång heller, inte så länge den enväldige Mugabe sitter vid makten.

Jag har arbetat för att ACP-EU skulle få skicka en delegation till Zimbabwe ur syfte att observera valet på plats. Kollegorna från Zimbabwe lovade under ett möte tidigare i våras att en delegation skulle få tillträde till landet. Detta påminde jag om under det regionala mötet med ACP-EU i Nigera förra veckan. Tyvärr verkar det som att Mugabe har satt käppar i hjulet, och det är tråkigt att behöva meddela att ingen från ACP-EU är på plats.

Positivt är dock att en delegation från Afrikanska Unionen är närvarande, ledd av Nigerias president Goodluck Jonathan.

Jag hoppas att mina och andras farhågor om ett odemokratiskt val i Zimbabwe inte förverkligas. Just nu ser det tyvärr dystert ut.

Med särskilt intresse följer jag Moses Zvilas valkampanj.

Moses träffade jag första gången 2007 i Papua på ACP-EU möte. Då var han i opposition (MDC) och intensivt kritiserande Mugabe. Idag är Moses Försoningsminister, men fortfarande lika oförsonlig i sin kritik mot Mugabes diktatoriska styre av landet. Trots att han är minister utsätts Moses för trakasserier, våld och han har även arresterats.

Min kollega, Catherine Baerder, har dragit igång en insamlingskampanj för att stödja Moses och hans sansade, anständiga kolleger i deras valarbete. En kopieringsmaskin som går på solceller är Moses önskemål för att varhelst i Zimbabwe kunna trycka flygblad.

Direktrapport från Abuja

Efter en något rörig ankomst igår till Nigeria och huvudstaden Abuja, har idag det regionala mötet ACP/EU tagit sin början i Nigerias parlament.


De två ämnen som dominerat diskussionen är säkerhetssituationen i Nigeria och utvecklingen av förhandlingarna av de sk EPA-avtalen, Economic Partnership Agreement, handelsavtal mellan ACP-länderna och EU.

Nigeria är det till befolkning största landet i Afrika ca 160 miljoner invånare, varav ungefär 100 miljoner lever på 2 $ per dag. Ett på olja rikt land, vars rikedomar inte kommer den breda majoriteten till del.

I norra delen av landet är situationen mycket instabil. Senast för en vecka sedan mördades ett 40-tal kristna av den religiösa terrororganisationen, Boko Haram, jihadkrigare, ekonomiskt understödda av länder som Qatar och Saudiarabien.

Enligt de nigerianska myndigheterna har kampen mot Boko Haram på senare tid varit relativt framgångsrik, även om detta ifrågasätts bland annat av EU- tjänstemän i Nigeria. I Abuja är säkerhetsläget ett annat, men vi är tillsagda att vara försiktiga att gå ut på egen hand, särskilt kvällstid. Men här handlar det mer om risken att bli rånad eller till och med bli kidnappad.

En kollega kände sig så osäker inför besöket, att hon avstod och stannade hemma.
Själv har jag inte känt mig orolig, men självfallet måste en viss försiktighet följas av de anvisningar vi har fått.

Vad de ekonomiska avtalen gäller har vissa framsteg gjorts, det erkänner också ACP-kollegerna. Men fortfarande efter över sju års förhandlingar vill man ha mer tid. Jag tycker detta är olyckligt, en öppnare handel och bättre regionalt samarbete inrymmer en stor del av Afrikas framtida framgång.

Vi hade en spännande och frank debatt, som visade att vi tycker tämligen olika. Dock delar jag helt mina afrikanska vänners kritik mot EUs jordbrukspolitik.

Handel driver på utvecklingen

I helgen uppmärksammade företrädare från Afrikagrupperna på SvD Brännpunkt att ett handelsavtal (EPA) mellan EU och några av världens fattigaste länder är på väg att tecknas. I artikeln skriver författarna att avtalen istället för att lyfta dessa länder och bidra till utveckling riskerar att ge motsatt effekt.

Jag håller inte med.

Mer än hälften av alla pengar i världen som används för att hjälpa fattiga länder kommer från EU och dess medlemsländer. Detta gör unionen till världens största biståndsgivare. Utvecklingspolitik handlar emellertid inte bara om att ordna drickbart vatten och dugliga vägar. EU använder också handeln för att driva på utvecklingen genom att öppna sin marknad för export från fattiga länder och uppmuntra dem att handla mer med varandra.

EU:s handelsavtal, EPA, med länder i Afrika, Västindien och Stilla havet innehåller flera starka politiska klausuler som gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Om en av partnerna inte uppfyller någon av de här delarna kan avtalen i värsta fall upphävs. Avtalen är alltså ett mycket bra sätt för EU att garantera efterlevnaden av de mänskliga fri- och rättigheter i hela Afrika.

Frihandel handlar inte om att vi ska få billigare nötter till Europa utan om att dessa länder har fastnat i en negativ, ohållbar och utvecklingshämmande protektionism som enbart den egna eliten vinner på. Dessa länder måste förr eller senare genomgå reformer för att skapa demokratiska och rimliga system för till exempel skatter och politisk representation. Den Afrikanska marknaden har i mer än 50 år skyddats från frihandel på samma sätt som Afrikagrupperna förespråkar, och den enda effekten är att vi har kvävt både den internationella och den regionala handeln.

Den huvudsakliga anledningen till att EPA kommit till är att det gamla handelssystemet med preferenser till AVS-länderna stred mot internationella handelsreglerna genom att de diskriminerade andra utvecklingsländer. Det samma gäller för handelsstörande instrument som exportrestriktioner. Att många afrikanska länder är fast i ett råvaruberoende beror inte på EU:s handelspolitik. Dessa länder saknar infrastruktur och annan kapacitet att förädla råvarorna. Bara genom reformer av den offentliga sektorn och avskaffande av restriktioner kan man skapa ett gynnsammare klimat för investerare och för industrin.

Jag är själv medlem av den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och AVS-länderna, och senast i mars talade vi om dessa handelsavtal. Mina afrikanska kolleger har förståelse för de internationella handelsreglerna, och debatten handlar istället om hur dessa avtal bäst ska komma regionerna till nytta. De minst utvecklade länderna som inte slutit avtal med EU omfattas av EU:s särskilda system Everything but Arms. Länderna kan då exportera allt utom vapen tull- och kvotafritt till EU.

Öppna marknader, frihandel och fredsprocesser i Afrika har länge varit den svenska ståndpunkten sedan 1980-talet, och genom dessa handelsavtal har vi nu en möjlighet att bevaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter och att föra en konstruktiv dialog med länderna. Låt oss inte missa den chansen att verkligen hjälpa befolkningen.

Du hittar min artikel på SvD Brännpunkt här.

Sista dagen i Santo Domingo

Sista dagen i Santo Domingo handlade mycket om hur uppbyggnaden och hjälpinsatserna efter jordbävningen i Haiti fungerade. Ledamöterna från Karibien - särskilt kollegan från Haiti - var kritiska och menade att de utlovade mångmiljardsatsningarna inte kom befolkningen till del i den omfattning som det allvarliga läget krävde.

Fortfarande är det oklart hur många som dog i samband med jordbävningen men över 200.000 brukar nämnas. Närmare 1, 5 miljoner människor blev hemlösa. Idag är situationen betydligt bättre, men hundratusentals människor bor fortfarande i tillfälliga läger och en koleraepidemi har härjat bland de mest utblottade.

Under mötet antogs en gemensam deklaration där jag hade en synpunkt varvid jag beklagade att vi varken diskuterat eller fått någon information om läget på Kuba. Detta förslag avvisades helt av ordföranden, min partivän Louis Michel, med stöd av de karibiska kollegerna. Jag är mycket besviken på Michels och ledamöterna från regionens oresonliga attityd att inte ens kunna diskutera ett så viktigt och strategiskt ämne som Kubas framtid under ett besök i Västindien. Ur denna hänsyn lämnar jag Santo Domingo med besvikelse.

I övrigt har mötet varit av stort värde.

Gårdagen innefattade studier av ett EU-projekt om återvinning, insamling och deponering. Projektet genomförs gemensamt med Port-au-Prince, Santo Domingo och Havanna. Entusiastiska skolelever lärde oss hur man sorterar och samlar papper och plast. En grupp aktiva medborgare i den äldsta stadsdelen i Santo Domingo berättade hur de försöker bli mer miljömedvetna.

Studiebesöket avslutades på en avfallsstation som EU var med och finansierat. När jag så bilder av hur det tidigare sett ut, var detta ett gott exempel på hur EUs fonder kan användas på ett klokt sätt.

Hur avfall ska hanteras på ett hållbart sätt i våra allt större storstäder världen över är en enorm utmaning!

Mötet i Horsens avslutat

Åter i Bryssel efter fem intensiva mötesdagar med gemensamma parlamentariska församlingen för EU och AVS-länderna. Bra debatter och många viktiga möten med kolleger från Afrika, Västindien och Stillahavsöarna.

EU:s lösensummor finansierar terror?

Idag kom danska utvecklingsministern Christian Friis Berg till gemensamma parlamentariska församlingen.

Jag frågade om EU:s samarbete med AVS-länder när det gäller säkerhetsfrågor, främst när det handlar om de allt vanligare kidnappningarna av västerlänningar, bland annat i den instabila Sahelregionen och runt Somalia.

Flera kolleger från dessa regioner oroas över att europeiska länders lösensummor för gisslan finansierar terrorgrupper och kriminella gäng. Därigenom gör man också gisslantagande till en lönsam affär och fler kan lockas att ge sig in i branschen. En mycket knepig fråga eftersom oskyldiga civila liv hamnar i kläm mellan olika principer och mål.

Friis Berg påpekade, mycket riktigt, att det viktigaste arbetet är det preventiva. Man måste försöka hindra kidnappningarna innan de har hänt. Bland annat genom stöd till säkerhetssektorn och till stabila, demokratiskt kontrollerade institutioner med kontroll över det egna territoriet i partnerländerna. Här kan EU spela en mycket viktig roll.

Fattigdom inte en ursäkt för terrorn

Människor har rätt till trygghet, oavsett politisk identitet, religiös tillhörighet, hudfärg, sexuell läggning etc.

Vissa fundamentalister och våldsbejakande extremister vägrar att respektera den rättigheten, om det är serieskyttarna i Malmö och på Utöya eller den fanatiska sekten Boko Haram i norra Nigeria. Det är ett verkligt problem och vi kan inte blunda för det.

Fattigdom och maktlöshet lyfts ibland som förklaringar, men är aldrig en ursäkt för våld och terror.

Andra orsaker är hatpropaganda och hatretorik som eldas under av oansvariga politiker och media.

Vi som står på demokratins sida måste skapa alternativ och andra framtidsmöjligheter, särskilt för de unga. Visa att det finns andra vägar än att bli en Behring Breivik, eller en Boko Haram-rekryt.

Idag antar vi i den gemensamma parlamentariska församlingen en resolution som fördömer våldet i norra Nigeria. Vi i den liberala gruppen har arbetat för att den ska bli mer än en artig smäll på fundamentalisternas fingrar, att vi kallar en spade för en spade och klart och tydligt nämner vilka grupper som främst fallit offer för extrema Boko Harams riktade terror.

Fotbollsmatch EU-ACP i Horsens

Våra danska värdar organiserade en vänskaplig fotbollsmatch under sessionens andra kväll. Kolleger i församlingen, sekretariatstjänstemän och lokala fotbollshjältar från Horsens visade sin talang på banan, och vi på läktaren gladdes åt att en lite mer uppsluppen kväll i det i övrigt fullspäckade arbetsschemat.

Här med bland annat den gemensamma parlamentariska församlingens co-presidents Louis Michel och Musikari Kombo.

Etiopiske Baba, den mest hyllade av hjältarna på planen, tillsammans med ytterligare en parlamentarikerkollega.

Om följderna av Khadaffis fall

EU-AVS-ländernas parlamentariska möte diskuterar idag effekterna av revolten i Libyen. Framför allt delegationerna från Sahelregionen uttrycker stor oro, dels för det ekonomiska avbräcket när människor från Tchad, Niger, Mali etc förlorat sina jobb i Libyen och inte längre kan skicka hem pengar. Dels för alla de vapen och all ammunition från Khadaffis förråd, som "försvann" under kriget och nu dyker upp i händerna på kriminella gäng och olika rebellgrupper. Senast i norra Mali som i dagarna utropade sig som ny stat.

Den konservative rapportören från Malta å andra sidan menade att "flyktingströmmarna" till EU var den största politiska konsekvensen av revolten. Själv anser jag väl att Khadaffis fall och möjligheten det libyska folket fått att bygga upp en demokratisk stat är en större och viktigare följd. Särskilt som det bara var en mycket liten minoritet av alla människor som flydde den arabiska våren som faktiskt tog sig till Europa. Och det sätt vissa EU-länder reagerade på den lilla andelen flyende människor som kom, var skamligt. 

Detta sa jag också klart och tydligt inför kammaren idag.

Slutligen: den arabiska våren är ännu inte ett stängt kapitel. Även syriske presidenten al-Assad kommer en dag tvingas från makten, precis som Khadaffi. Det kan ta tid, men det kommer att hända. Vi i omvärlden måste stå redo att stödja demokratisering var och när den än händer. Det är lärdomen EU bör dra av händelserna i Libyen.

Koherent politik för global utveckling

Idag diskuterade ACP-EU-församlingen frågan om politisk koherens. Det vill säga, att global utveckling inte bara handlar om biståndspolitiken utan också, och kanske i än högre grad, om handelspolitiken, säkerhetspolitiken, miljöpolitiken, fiskepolitiken... och så vidare. Om vi ger bistånd med ena handen men skapar negativa förutsättningar för utveckling genom t.ex. en dålig fiskepolitik med den andra blir det både ineffektivt och kostsamt. Alla vinner på att våra politikområden är väl samordnade.

I mitt tal i kammaren påminde jag kollegerna att traditionellt utvecklingsbistånd inte längre, som för ett antal decennier sedan, är den dominerande inkomstkällan för de fattigaste länderna. Handel har blivit viktigare. Tack vare gränsöverskridande handel är det idag länder som Ghana och Etiopien som har allra högst BNP-tillväxt i världen!

Handel, inte allmosor, är framtiden. Riktiga jobb skapas i privata sektorn och av entreprenörer och företag. Inte av biståndsorganisationerna. 

Därför måste vi börja tala mer om handel och frihandel när vi talar om global utveckling. 

Och slutligen, det finns mycket att lära av länder som Sydkorea. Jag besökte koreanska Busan i vintras för OECD DACs stora biståndspolitiska toppmöte. Sydkorea var oerhört fattigt efter kriget, men har utvecklats med raketfart. Hur? Enligt Sydkorea själva har de två faktorer att tacka: ett starkt fokus på utbildning, forskning och konkurrenskraft, samt frihandeln. 

50 år av socialism har inte tagit Afrika ur fattigdom. Dags att pröva något annat, dags för fler frihandelsavtal.

Libyenflyktingar, khatpengar och vikten av att människor möts

Framme i soliga danska Horsens - en stad som påminner om TV-serien Matador - för plenarmöte med gemensamma parlamentariska församlingen för EU och AVS-länderna.

Idag hölls möte i utskottet för politiska frågor. En resolution om följderna av omställningen i Libyen röstades igenom. Den konservative maltesiske rapportören hade flera mycket negativa skrivningar om flyktingströmmar över Medelhavet, men utskottet stödde min mer nyanserade linje. Dels har vi i EU tagit emot bara en bråkdel av alla de människor som tvingades fly Libyen, dels är migration mycket mer komplext än vad vissa vill göra gällande - visst finns det utmaningar för EU:s nuvarande asylsystem men att människor rör sig över gränser har också positiva effekter.

Därefter diskuterades den politiska och humanitära krisen i Somalia. Jag rekommenderade rapportörerna att undersöka kopplingen mellan khatsmugglingen till Europa och finansiering av kriminella nätverk i Somalia. Det har indikerats att pengar från denna droghandel bland annat hamnar i terrorstämplade al-Shabaabs fickor.

Slutligen tog en inbjuden expert upp frågan om gemensamma parlamentariska församlingens framtid. Många av de europeiska kollegerna prioriterar inte församlingens möten särskilt högt. Men det borde de! Jag lär mig något av mina parlamentarikerkolleger från Afrika, Västindien och Stillahavsöarna - varje gång vi ses. Och demokrati byggs inte av diplomater och ambassadörer, det byggs av politiker. Därför är det bra att det finns forum som detta där folkvalda från olika regioner kan mötas och utbyta erfarenheter.