Malis president talade till parlamentet

Idag gjorde Malis nyvalde president, Ibrahim Boubacar Keita, ett formellt besök i Europaparlamentet i Strasbourg och talade inför församlingen. Keita valdes till landets president i augusti i ett val som min liberala kollega och EU:s valobservatör, Louis Michel, övervakade och lovordade.

Mali har upplevt stort lidande de senaste åren. I januari 2012 utbröt en väpnad konflikt mellan flera rebellgrupper och den maliska regeringen om styret över den nordliga regionen Azawad. Efter internationella stödinsatser slöts slutligen ett fredsavtal mellan parterna i juni 2013.

Nu vilar ett stort ansvar på president Keitas axlar. Ett ansvar som går ut på att återförena ett land i spillror och föra det tillbaka till demokrati. Mali har redan kommit en bit, men vägen kvar mot ett stabilt och fullt ut demokratiskt styre är lång. Keita gick till val med ett löfte om att ena sitt land, och det är det han måste göra för att garantera långvarig stabilitet i Mali. Presidenten kommer dock inte vara ensam i sitt arbete. Personligen har jag goda erfarenheter av att samarbete med den maliska representanten till EU-AVS-församlingen, Azzarid, som ständigt är engagerad i att förbättra sitt hemland.

I sitt tal i Europaparlamentets plenisal tackade Keita flera gånger för Europas stöd och betonade vikten av att ha Europa som vän och samarbetspartner. Han poängterade vikten av utbyte inom kultur och utbildning och han gav parlamentet ett löfte. Ett löfte att Mali ska byggas på öppenhet och sanning. Att de brott som begåtts ska lyftas fram i ljuset och bevaras i framtida generationers minne. Och att alla de medel som Mali tar emot från omvärlden ska redovisas ner till minsta cent.

Det var glädjande att höra Keitas vilja att öppna sig mot Europa och hans vilja till utbyte och samarbete. Det visar att Europa har ett ansvar och en roll att spela i många afrikanska länders utveckling mot demokrati och välstånd.

Malis president Ibrahim Boubacar Keita håller tal till Europaparlamentet i Strasbourg

 

AVS-EU ländernas 24:e session är nu öppnad!

AVS-EU ländernas 24:e gemensamma parlamentariska session öppnades på högtidligt vis av församlingens två ordföranden, min liberala kollega Louis Michel och Musikari Kombo från Kenya, samt av värdlandet Surinams talman Jennifer Geerlings-Simmons.

Inför en fullsatt församling talade både Louis Michel och Musikari Kombo om de utmaningar som samarbetet mellan EU och AVS-länderna står inför. Inom kort går Cotonou-avtalet ut och vi ska förhandla fram ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan alla dessa stater. Det omfattar allt från politisk dialog till tullregler, och bägge parter är angelägna om att ett nytt avtal ska slutas i god tid. 

Under de kommande debatterna här i Paramaribo har vi tre akuta ärenden på bordet. Det handlar om situationerna i Mali, Kongo-Kinshasa och Somalia. Regionala lösningar är nödvändiga för att resultaten ska vara hållbara, men det är också nödvändigt att EU bidrar med stöd och verktyg.

Musikari Kombo betonade att utvecklingsbistånd,  teknisk assistans och handel är särskilt viktigt för länder som återhämtar sig från väpnade konflikter. Under den finansiella kris Europa just nu går igenom har vissa påpekat att alla sektorer måste spara, även på utvecklingsbistånd. 

För bräckliga stater kan resurser från utlandet vara den enda källan till stabilitet. Att bygga en stat som befolkningen kan lite på tar tid, och vi kan inte svika våra partners. Musikari Kombo avslutade sitt tal genom att meddela att han kommer att ställa upp i Kenyas stundande senatsval. Jag önskar honom all lycka till!

Louis Michel, före detta kommissionär för utvecklingsfrågor och numera min kollega i den liberala gruppen i Europaparlamentet, under sitt anförande. 

I mitten sitter Musikari Kombo, en våra församlingens två ordföranden, och till höger Jennifer Geerlings-Simmons som är talman i Surinams parlament.  

Om följderna av Khadaffis fall

EU-AVS-ländernas parlamentariska möte diskuterar idag effekterna av revolten i Libyen. Framför allt delegationerna från Sahelregionen uttrycker stor oro, dels för det ekonomiska avbräcket när människor från Tchad, Niger, Mali etc förlorat sina jobb i Libyen och inte längre kan skicka hem pengar. Dels för alla de vapen och all ammunition från Khadaffis förråd, som "försvann" under kriget och nu dyker upp i händerna på kriminella gäng och olika rebellgrupper. Senast i norra Mali som i dagarna utropade sig som ny stat.

Den konservative rapportören från Malta å andra sidan menade att "flyktingströmmarna" till EU var den största politiska konsekvensen av revolten. Själv anser jag väl att Khadaffis fall och möjligheten det libyska folket fått att bygga upp en demokratisk stat är en större och viktigare följd. Särskilt som det bara var en mycket liten minoritet av alla människor som flydde den arabiska våren som faktiskt tog sig till Europa. Och det sätt vissa EU-länder reagerade på den lilla andelen flyende människor som kom, var skamligt. 

Detta sa jag också klart och tydligt inför kammaren idag.

Slutligen: den arabiska våren är ännu inte ett stängt kapitel. Även syriske presidenten al-Assad kommer en dag tvingas från makten, precis som Khadaffi. Det kan ta tid, men det kommer att hända. Vi i omvärlden måste stå redo att stödja demokratisering var och när den än händer. Det är lärdomen EU bör dra av händelserna i Libyen.

Vad hände med vårt ansvar att skydda?

Det som händer i Syrien är förfärligt och förfärande. Människor mördas, förföljs och flyr i vårt omedelbara grannskap och vi i omvärlden står handfallna. Trots att vi antagit den gemensamma principen om "ansvar att skydda" - responsibility to protect - när civilbefolkningar hotas av den egna staten. Glädjande att Kofi Annans fredsplan i natt antogs av FN:s säkerhetsråd, men nu återstår att se denna plan satt i verket och få effekt i Homs och Damaskus.

Igår träffades utskotten i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och AVS-länderna, jag är ledamot av det politiska utskottet. Vi debatterade bland annat följderna av omvälvningen i Libyen och det ansvar som omvärlden tog under revolutionen - flygförbudszonen - och det som tas nu, under den svårare uppbyggnadsfasen. Jag påminde kollegerna om den mycket begränsade insats som Europa gjort när det gäller flyktingmottagande efter krisen, och ledamöterna från Libyens södra grannskap berättade i sin tur om de utmaningar de har med flyktingströmmarna från Libyen. Och inflödena av illegala vapen, inte minst.

Kollegan Assarid från Mali talade särskilt om problemen i norra delen av hans hemland och de nya extremistgrupperna som hotar befolkningen och ekonomin där. Vi känner ju till problemen med kidnappningar och mord på turister, civila och minoritetsgrupper. I natt kom sedan beskedet om statskuppen i Mali. Sahelregionen måste uppmärksammas mer, den är en krutdurk.