EU måste agera mot förföljelsen av HBTQ-personer i Uganda

Igår var en dyster dag för mänskliga rättigheter i Uganda, då landets president igår skrev på ett lagförslag som ytterligare kriminaliserar HBTQ-personer. Denna lag tvingar föräldrar, lärare och läkare att anmäla HBTQ-personer till myndigheterna, en rent kriminell förföljelse av denna ugandiska minoritet.

 

Förutom att förstärka den befintliga anti-sodomilagstiftningen bestraffar den nya lagen även personer som äger eller sköter fastigheter och rum för 'homosexuella syften'. På detta vis kan regimen ge fastighetsägare eller föräldrar till HBTQ-personer upp till sju år i fängelse.

Detta omfattar även de som 'främjar homosexualitet'. Detta får allvarliga konsekvenser för de som värnar mänskliga rättigheter i Uganda, även heterosexuella aktivister. Att de som arbetar för alla människors lika rättigheter inte ens får göra sina röster hörda är ingenting annat än förfärligt.

Tidigare omfattade lagförslaget även dödsstraff för HIV-smittade eller de som klassas som 'återfallsförbrytare', men dessa så kallade brott innebär nu istället livstids fängelse. FN:s program mot spridning av HIV och AIDS, UNAIDS, har varnat för att kriminaliseringen av homosexualitet får allvarliga konsekvenser för kampanjer mot HIV och även för folkhälsan i allmänhet. Vi måste göra allt i vår makt för att visa att utvecklingen är oacceptabel, innan det är för sent.

 

Min kollega Michael Cashman som även är ordförande i Europaparlamentets HBTQ-grupp reagerade starkt på nyheten. Han uppmanar EU:s medlemsländer och EU-kommission se över en uteslutning av Uganda från ACP-EU församlingen och Cotonou-avtalet, med motivet att diskrimineringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

 

Utvecklingen i Uganda och länder som Nigeria är otroligt farlig och hotar HBTQ-personers säkerhet. Homosexuella, bisexuella och transsexuella människor borde få vara fria att leva sina liv utan hot om godtycklig arrestering och våld. EU och dess medlemsländer borde använda alla tillgängliga medel för att se till att homosexualitet avkriminaliseras, och samtidigt ge drabbade HBTQ-personer rätt till asyl i EU på grund av diskriminering i deras hemland. I mars hålls den gemensamma AVS-EU församlingen sista session för mandatperioden i Strasbourg, och jag ska då lyfta frågan med mina afrikanska kolleger. Den här orimliga diskrimineringen måste stoppas.

 

Det är dags för omvärlden att stå upp för HBQT-rättigheter i Uganda

Igår träffade jag Frank Mugisha som är ledare för Sexual Minorities Uganda (SMUG). Situationen i Uganda för HBQT-personer har nu blivit ytterst allvarlig. Jag talade med Frank om den korta chans omvärlden nu har att påverka situationen i landet, då den ugandiska presidenten nu överväger ett lagförslag som kriminaliserar homosexualitet som parlamentet röstat igenom. Lagen förordar livstidsstraff för homosexuella aktiviteter, och öppnar också för att ge fängelsestraff på upp till tre år till de som bevittnar homosexualitet utan att anmäla det till myndigheterna.

Situationen i Uganda är bedrövlig och är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Lagen som parlamentet är i alla avseenden kriminell. Utan människor som Frank Mugisha och andra aktivister i SMUG är HBQT-personer i landet helt utan röst. Nu är det dags för omvärlden att stödja dem i deras kamp mot förtrycket.

Vi i omvärlden har ett ansvar för att stå upp för alla människors lika värde och rätt till sexuell frihet. Vi kan påverka genom att föra en aktiv dialog med presidenten om att ändra på lagen. Dialoger måste prioriteras före sanktioner, då dessa enligt Frank enbart skulle drabba det ugandiska folket och förarga presidenten.

I mars åker jag till Strasbourg som ledamot i ACP, där jag ska driva frågan om den ugandiska anti-homosexuella lagstiftning som parlamentet nyligen röstat igenom. Där ska jag tala med afrikanska länders representanter och EU, och fortsätta främja SMUG:s kamp för mänskliga fri- och rättigheter i Uganda inom organisationen.

Catherine Ashton har svarat på min fråga om Oswaldo Payás död

Oklarheterna kring den kubanske frihetskämpen Oswaldo Payás död kvarstår. Det var den 22:a juli 2012 som Payá omkom i en bilolycka. Hans familj är övertygad om att han mördades på grund av sitt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet på Kuba. Payá belönades 2002 med Sacharovpriset och nominerades flera gånger till Nobels fredspris. Hans berömmelse skyddade honom från att fängslas, men inte från att trakasseras och kanske inte heller från att mördas.

Det finns för många frågetecken kring den tragiska bilolyckan och därför har jag frågat EU:s höga representant för utrikesfrågor Catherine Ashton om hon kommer att diskutera fallet med representanter från den kubanska regimen. Jag har också frågat om hon stödjer en internationell utredning av fallet. Idag svarande hon, men tyvärr bara svepande och passade vidare ansvaret till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

 

Det är tråkigt att EU inte sätter ned foten och står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Att respektera demokratiska principer och mänskliga rättigheter borde idag vara en självklarhet i världens alla länder, men så är tyvärr inte fallet.

Nedan kan du läsa Catherine Ashtons svar.

 

"P-010754/2013

Svar från den höga representanten/vice ordföranden Catherine Ashton

(25.10.2013)

EU följer människorättsaktivisternas situation på Kuba på nära håll och tar regelbundet upp därtill hörande frågor i sin politiska dialog med de kubanska myndigheterna på alla nivåer.

Krav på en internationell och oberoende utredning har överlämnats officiellt till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu är det upp till FN:s råd för mänskliga rättigheter att avgöra hur relevant det är att inleda en utredning i ärendet. Den höga representanten/vice ordföranden upprepar sitt svar på fråga E-004347/2013[1]: EU och dess institutioner förfogar inte över den sortens mekanismer som krävs för att inleda en sådan utredning, men kommer även fortsättningsvis att bevaka situationen på nära håll."

Guy Verhofstadt uppmanar Internationella Ischockeyförbundet att tänka om

Guy Verhofstadt, ordförande i det liberala europeiska partiet, har skickat ett officiellt brev till René Fasel, orförande för det Internationella Ishockeyförbundet, där han uppmanar förbundet att tänka om. Han uppmanar dem att dra tillbaka sitt beslut att låta Vitryssland arrangera ishockey-VM 2014. Brevet skickas med anledning av den rekommendation, som Europaparlamentet antog den 12:e september, om att mästerskapet inte bör arrangeras i Vitryssland som är en diktatur som förgriper sig på sina medborgare.

Som liberaler i Europa måste vi stå upp för demokratiska värden och mänskliga fri-och rättigheter. Det är inte acceptabelt att en diktatur föräras detta hedersuppdrag. Idrott och politik är två sidor av samma mynt och det är Vitrysslands diktator Alexander Lukashenko väl medveten om. Han kommer ta vara på varje tillfälle att sola sig i strålkastarnas ljus och visa upp en välregisserad och censurerad bild av sitt land. Det kan vi inte tillåta!

Litauen måste stå upp för HBTQ-personers rättigheter!

Under andra halvåret 2013 håller Litauen i ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Det innebär att Litauen leder rådets arbete i alla frågor utom utrikesfrågor. I och med ordförandeskapet blir Litauens röst starkare och dess betydelse ökar. Då är det beklagligt att landet inte står upp för HBTQ-personers rättigheter.

I samband med Vilnius Pride-parad i juli i år begränsade landets statliga radio- och TV-bolag sändningen av reklam som marknadsförde paraden. Reklamen förpassades till sändningar efter klockan elva på kvällen tillsammans med en "vuxen-etikett" för att undvika att minderåriga utsattes för HBTQ-propaganda. Det är samma argumentation som vi på sistone hört från Ryssland.
 
Ytterligare ett tecken på Litauens dystra ställning i dessa frågor är att en av landets främsta motståndare av HBTQ-rättigheter, parlamentsledamoten Petras Grazulis, finns med i landets delegation till Europarådet. Grazulis har i parlamentet presenterat flera lagförslag med syfte att minska HBTQ-rättigheter och sagt att han i Europarådet kommer att stå upp för att försvara traditionella värderingar. Han skanderade också anti-gay propaganda ur en megafon och kastade ägg på paraddeltagare under Pride-festivalen i juli. Att en sådan person finns med i Litauens delegation är djupt beklagligt.
 
En av de som träffades av äggkastarna var Sveriges EU-minister och folkpartisten, Birgitta Ohlsson. Jag vill ge en stor eloge till henne för att hon tar aktiv ställning för mänskliga rättigheter i länder där de inte är självklara.
 
Jag vill att Europa ska vara en öppen och tillåtande kontinent där alla människors lika värde respekteras. Det ska vara en kontinent där människor har friheten att vara sig själva och visa sin kärlek till vem de vill. För att vi ska åstadkomma det måste varje tendens till diskriminering och attack mot människors frihet bekämpas.
 
Jag hoppas innerligt att åsikter som Petras Grazulis inte får ytterligare fäste tack vare Litauens ordförandeskap i ministerrådet.

Veckans Vox Box med Olle och Marit

I veckans Vox Box diskuterar Olle och Marit situationen i Syrien. Varför ingriper inte omvärlden?

Jag kandiderar till det liberala europeiska partiet ALDE

Idag offentliggörs min kandidatur till posten som vice ordförande för det liberala europeiska partiet Alliansen liberaler och demokrater för Europa, ALDE. ALDE är det tredje största politiska partiet som finns representerat i Europeiska unionens institutioner, med ett 70-tal Europaparlamentariker och ett antal ledamöter i både Europeiska kommissionen och Europeiska rådet.

 

Jag är glad för förtroendet från Folkpartiets ledning. Sverige måste vara med när EU utvecklas och genom att nominera mig visar Folkpartiet att vi har ambition att vara med och påverka.

 

Skulle jag bli vald till vice ordförande för ALDE är min förhoppning att jag ska kunna medverka till att frågor såsom värnandet av mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och ett stärkt konsumentskydd får ett större genomslag i den europeiska debatten.

 

Från och med valet 2014 kommer flera av de europeiska partierna att enas kring en kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande. Det innebär att partierna får en aktivare roll i EU-samarbetet.

 

Det är av största vikt att stärka demokratin inom EU och främja en europeisk debatt. Det är nu de europeiska partierna får sitt genombrott. Att kandidater till posten som EU-kommissionens ordförande i kommande valrörelse öppet och transparent visar partitillhörighet och visioner för framtidens Europa är ett nödvändigt steg mot ett mer demokratiskt EU!

 

Här finner Du min kampanjsida. Hjälp mig gärna att sprida den vidare!

EU-länder måste göra upp med sin homofobi!

Idag är det den internationella dagen mot homofobi. Över hela världen uppmärksammas hatbrott och våld mot homosexuella, bisexuella och transsexuella.

Varje dag diskrimineras homosexuella och transpersoner, de hotas, misshandlas, förföljs och till och med mördas p.g.a. sin sexuella läggning. I över åttio länder runt omkring i världen är olagligt med sexuella relationer mellan personer av samma kön. Det är oacceptembelt att detta fortfarande förekommer och det är sorgligt att vi inte kommit längre år 2013.

I 10 EU-länder är registrerat partnerskap är fortfarande förbjude och t.ex. Finland och Storbritannien förbjuder samkönade äktenskap. I de baltiska länderna är registrerade partnerskap förbjudet och diskriminering av HBT-personer på grund av homo- och transfobi mycket utbrett.

EU har inte möjlighet att direkt påverka de nationella parlamentens beslut om rätten till registrerat partnerskap och samkönat äktenskap, men EU:s stadga om grundläggande rättigheter och förbudet om att diskriminera på grund av sexuell läggning har en okränkbar status.

Frågan behandlades när den liberala gruppen i Europaparlamentet besökte Litauen och landets utrikesminister i förra veckan. Litauen ska axla ordförandeskapet efter Irland till hösten och bör föregå med gott exempel. Landet vill under sitt ordförandeskap prioritera relationerna med EU:s östra grannar, och här måste diskrimineringen av HBT-personer vara en central fråga.

 

Läs gärna min och Christoffer Jönssons (ordförande för HBT-liberaler) artikel i dagens KvP.  

Att spela med diktatorn är politik

I onsdags var jag, tillsammans med min danska kollega Morten Løkkegaard (Venstre), värd för ett seminarium om Vitryssland och ishockey VM 2014. Panelen, som diskuterade det aktuella läget i landet, bestog av europaparlamentariker, fd NHL-proffset Peter Šťastný, Martin Uggla från Östgruppen och Olga Stuzhinskaya från Democratic Belarus.

Belarus är Europas sista diktatur och det enda landet i Europa som fortfarande utdömer och verkställer dödsstraff. Rättsprocesserna är osäkra, tortyr är inte ovanligt i fängelserna och alla grundläggande mänskliga rättigheter saknas.

Jag har länge varit kritisk till att landet ska få stå värd för Ishockey VM 2014. Det må handla om idrott, men det är en stor politisk prestigevinst för Lukasjenko och beslutet visar att omvärlden accepterar regimens övergrepp på landets befolkning.

Morten Lokkegard, jag själv och Olga Stuzhinskaya

Till seminariet i Europaparlamentet var även René Fasel, Internationella ishockeyförbundets ordförande, Christer Englund, ordförande för svenska ishockeyförbundet, samt både det danska och belgiska ishockeyförbunden inbjudna. Samtliga har tackat nej till att medverka.

Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat. Det är verkligen olyckligt att ingen från ishockeyförbunden var här.

Panelen bestående av (från vänster): Marek Migalski, Peter Šťastný,

Morten Lokkegaard, jag själv, Olga Stuzhinskaya och Martin Uggla 

  Efter en givande diskussion kunde vi enas om att Europa parlamentet måste uppmana sportförbund att anta riktlinjer för när de avgör vilka land stora sportevent ska äga rum. Mänskliga rättigheter och hänsyn till miljön är idag självklara principer som även sportförbund måste ta hänsyn till.

Ännu är inte det sista ordet sagt. I maj tas det slutgiltiga beslutet då IIHF (internationella hockeyförbundet) träffas i Stockholm. Tillsammans med min kolleka Lokkegaard kommer jag att uppmana förbundet att åter sätta Vitryssland på agendan och att ge delegaterna möjligheten att rösta om beslutet. Det anständiga är att rösta emot.    



Romska tiggare är en europeisk angelägenhet

Idag skriver jag, tillsammans med mina kollegor Marit Paulsen och Cecilia Wikström, i DN om romska tiggare.

Snart är våren här och det blir allt varmare ute. Men för de romska tiggarna på våra gator blir det kallare. I vårt grannland Norge vill polisen stävja tiggeri genom att ge kommunerna rätt att förbjuda övernattning på offentliga platser. Storbritanniens premiärminister David Cameron skärper tonen mot framförallt rumänska och bulgariska migrantarbetare. I Ungern blundar polisen för brutalt våld mot romer och hemlöshet har kriminaliserats.  I Frankrike vräks romer fortfarande utan förvarning.

I Sverige har vi sett en tydlig ökning av människor som tigger på våra gator och i tunnelbanan. Det hugger i hjärtat och vi är nog många som känner oss splittrade i om vi ska ge några slantar eller inte. Vi vill hjälpa individer och familjer, men är samtidigt rädda för att bidra till organiserad brottslighet och människohandel.

EU vilar på ett fundament av respekt för de mänskliga rättigheterna. Ofta kritiserar vi länder utanför vår union för brott mot dessa rättigheter men glömmer att vi själva måste leva upp till dessa värden och städa på vår egen bakgård. Det är smärtsamt att konstatera att det fortfarande förekommer systematisk diskriminering på etnisk grund i EU. Romerna är en grupp som genom historien ständigt utsatts. Inte ett enda medlemsland går fri från skuld.  EU-kommissionen har fördömt diskrimineringen, nu är det hög tid att EU-kommissionen också följer upp sina löften med konkret handling och åtgärder mot de medlemsländer som fortsätter att diskriminera romer och därmed trotsar EU:s grundläggande värderingar.

Det är viktigt att komma ihåg att alla tiggare inte är romer och att majoriteten av romerna är inte är tiggare, men genom DN:s reportageserie om de romska tiggarna på Stockholms gator har vi fått en viktig inblick i varför dessa människor söker sig till Sverige, varifrån de kommer och om deras vardag i Sverige. 
Den ekonomiska krisen drabbar de som redan har det svårt hårdast, men det är orimligt att EU-medborgare ska tvingas tigga till sina barns sjukvård. Romerna är Europas största etniska minoritet, det finns ungefär 10-12 miljoner romer i Europa. Fortfarande utsätts de för omfattande diskriminering och våld och de har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. Diskrimineringen av romer måste upphöra i hela Europa!

Detta är inte en fråga som enbart kan lösas inom gränserna för enskilda länder. Det krävs även en bindande gemensam handlingsplan för EU för att få stopp på övergreppen mot romer. EU har betalat ut 50 miljoner euro de senaste sex åren för att ge romer bättre skolgång, hälsovård och boende. Men de lokala myndigheterna lyckas sällan använda pengarna till vad som var tänkt.

Vi måste stärka romers möjlighet till inflytande genom att etablera en romsk ungdomsledarakademi för unga romer som vill utbilda sig i samhällsfrågor. Läromedel måste skrivas på det officiella minoritetsspråket romani chib. Och en samhällskommission bör inrättas i Sverige för att gå till botten med de övergrepp och försummelser som begåtts mot den romska minoriteten det senaste århundradet. Både för att synliggöra övergreppen och öka allmänhetens kunskap kring romernas situation.

Ett problem för många romer är att man saknar id-handlingar som visar statstillhörighet. Det innebär att länderna kan ducka från sina skyldigheter att förbättra situationen för romerna. En lösning är att upprätta personliga dokument så att de kan bli medborgare, men utan ländernas engagemang är även den minsta reform svårgenomförlig.

De romska tiggarna är inte här av fri vilja. Hade de haft möjligheten att arbeta i sin stad eller i sin by, i närheten av sin familj så hade detta naturligtvis varit deras förstahandsval. Det handlar om människor med drömmar om ett bättre liv för sig själva och för sina familjer.

Lösningen är inte att förbjuda tiggeri, utan att skapa förutsättningar och möjligheter att likt oss få leva med sina familjer och arbeta för sitt eget uppehälle och sin egen framtid. Vi får aldrig tumma på EU:s viktigaste grundstenar - respekten för individens rättigheter och den fria rörligheten.

EU måste beväpna Syriens opposition

Efter mer än två år av inbördeskrig i Syrien ser vi fortfarande inte ett slut på fasorna. Våldet i landet har krävt fler än 70 000 människoliv, hundratusentals människor har tvingats fly från sina hem och mer än 1,5 miljoner människor behöver humanitär hjälp.

Utvecklingen har ännu en gång blottat ett tandlöst FN, ett splittrat Arabförbund och en avvaktande omvärld. När liknande övergrepp begicks i Tunisien, Egypten och Libyen agerade världssamfundet och visade att våld mot en civilbefolkning som kräver gehör för mänskliga rättigheter inte tolereras. Detta är inte längre acceptabelt.

Idag skriver jag i Aftonbladet att Syriens befolkning måste ges möjlighet att försvara sig mot Bashar al-Assad! Läs gärna artikeln som du hittar här.

Ingen visumfrihet för ryska statstjänstemän!

Idag är stora delar av EU-kommissionen i Moskva för möten med Rysslands president och regering. Bland annat väntar förhandlingar om visumlättnader för ryssar som till exempel vill resa till Sverige. Men inom EU finns ett politiskt motstånd mot visumlättnader.

Ryssland har mycket arbete kvar att göra på en mängd olika områden, inte minst vad gäller demokrati,  mänskliga rättigheter och korruption. Vi liberaler i Europaparlamentet (ALDE) accepterar inte visumfrihet för ryska statstjänstemän. Vi menar att det vore ett oacceptabelt svek gentemot landets opposition, människorättsorganisationer och andra aktivister som förföljs om vi skulle gå med på kraven från Putin.

ALDE kräver nu också att EU:s samtliga medlemsländer inför en "Magnitskij-lag" liknande den som gäller i USA sedan i december i fjol. Lagen är uppkallad efter Sergej Magnitskij, en av Rysslands ledande affärsjurister, som mördades år 2009 på grund av att han försvarade rättsstatprincipen i Ryssland. Att ingen ansvarig straffats kan ses som ett tydligt bevis på den djupa och omfattande korruptionen i Ryssland.

Däremot, och detta är viktigt att komma ihåg, är det välkommet att vi tagit tydliga steg framåt då det gäller snabbare ansökningsprocess och avgiftsfrihet för bland annat journalister och personer från olika intresseorganisationer som vill resa till EU!

Frihandel ger en bättre förutsättning för utveckling

För någon dag sedan uppmanades svenska EU-parlamentariker, av 4 organisationer som är medlemmar i Concord Sverige, att rösta nej till EU:s handelsavtal med Latinamerika med hänvisning till att det riskerar att försämra miljö, tillgång på mat och mänskliga rättigheter i de latinamerikanska länderna.

För mig är detta ett helt galet resonemang. Handelsavtalen innehåller flera starka klausuler om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Avtalen är alltså ett väldigt bra sätt för EU att garantera att de mänskliga fri- och rättigheterna efterlevs.

Frihandel handlar inte, som en del får för sig, om att vi ska få billigare bananer till Europa utan att dessa länder har fastnat i en ohållbar protektionism som bara gynnar den egna eliten i länderna.

Du kan läsa hela min svarsreplik på: SvD Brännpunkt

Brott mot mänskliga rättigheter i Sinai

Idag hade jag ett möte med Europaparlamentets arbetsgrupp för ett demokratiskt Eritrea. Inbjudna gästerna var Dr. Alganesc Fessaha och Meron Estefanos, som jag tidigare arbetet med för frisläppandet av Dawit Isaak, och de tog upp en mycket viktigt fråga. Eritreanska och sudanesiska flyktingar på väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa hem till sina familjer som i sin tur ska betala en lösensumma.

Det här är något vi har kunnat läsa om i tidningar, men att våldet och grymheten var så stor hade jag inte kunnat föreställa mig. För då de skrämda familjerna betalat så mycket som 45 000 dollar för att förövarna ska släppa barnet, slutar de flestas öden inte lyckligare. Ut ur Sinai går vägen genom Egypten, och de flesta av dessa barn skjuta av Egyptiska gränsvakter eller hamnar i inhumana fängelsen. Dessutom finns ingen möjlighet att söka asyl i Egypten, vilket betyder att dessa individer sedan deporteras tillbaka till Eritrea.

Detta är en fruktansvärd situation och man känner sig hjälplös inför människors grymhet. Detta är kanske inte ett omedelbart europeiskt problem, men då många av dessa ungdomar har familj i Europa har vi en möjlighet att påverka. Det finns även svenska familjer som drabbats. Från Europaparlamentets sida kan vi göra vårt, men det ligger ett stort ansvar på Israel och Egypten att samarbeta för att komma åt människosmugglarna.

Eritreas president Isaias Afewerki är en av de värsta diktatorerna och under de senaste årtiondena har landet fallit i spillror. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen är inte prioriterade områden i denna diktatur, och att EU fortsätter ge bistånd är inte rättfärdigat. Jag anser att vi ska strypa biståndet för att använda det som påtryckning för en demokratisk utveckling, och att politiska fångar släpps.



Här är jag med från vänster Meron Estefanos, Europaparlamentariker Judith Sargentini, Dr Alganesc Fessaha och prof Mirjam van Reisen



Droppen urholkar stenen, men vårt arbete är långt ifrån över!

Under helgen frigavs två av de mest högprofilerade politiska fångarna i Vitryssland. Under lördagen släpptes oppositionsledaren och presidentkandidaten Andrei Sannikov efter ett och ett halvt år i vitryska säkerhetstjänstens fängelse. Igår frigavs även Sannikovs andreman i oppositionen, Zmitser Bandarenka.

Detta är mycket välkommet - i elfte timmen går president Lukashenka äntligen ett steg i rätt riktning. Helgens frigivningar visar att EU:s strategi med riktade sanktioner mot presidentens inre krets är effektiv.

Droppen holkar ur stenen och inte ens en hårdnackad diktator som Lukashenka är oberörd av omvärldens kritik och aktioner. Men ännu finns mycket kvar att göra, många politiska fångar sitter fortfarande i dessa helveteshålor till fängelser. En av dessa är Ales Bialiatski, ledare för människorättsorganisationen Viasna.

Vi inte heller glömma bort de två unga männen som avrättades med nackskott för ett par veckor sedan i landet. Det är ovärdigt, det är vidrigt och det är omänskligt att dödsstraffet fortfarande existerar - och verkställs - i dagens Europa. Vårt arbete fortsätter för mänskliga rättigheter och ett demokratiskt Belarus!

Brev till nationella ishockeyförbund

Idag skickades ett brev till 47 nationella ishockeyförbund över hela världen med en vädjan om att ställa in kommande VM i ishockey i Vitryssland.

We write this appeal to you, unrelated though we are to the world of sport. We write to you not as leaders of the national federations of ice hockey, athletes or coaches but as fellow humans, all deserving of the same rights, respect and freedoms. We speak to you on behalf of the people of Belarus who suffer constant violations of their human rights, living under Europe’s last dictator.

Brevet är undertecknat av 24 europaparlamentariker – däribland Olle Schmidt och Cecilia Wikström.

Läs gärna hela brevet här

Tips är också att läsa Olle Schmidts krönika i GP den 6 april, där han menar att de brutala avrättningarna och den totala avsaknaden av grundläggande demokratiska rättigheter i landet borde omöjliggöra ishockey-VM i Vitryssland. Du hittar krönikan här.

Sätt humanism och mänskliga rättigheter före idrottsfester!

I ljuset av senaste veckornas händelser i Vitryssland debatterade jag i morse möjligheten att vägra landet värdskap för kommande ishockey-VM i med Svenska Ishockeyförbundets ordförande Christer Englund.

Vitryssland är idag det enda landet i Europa som fortfarande använder dödsstraff. Det är ovärdigt, det är vidrigt och det är omänskligt att denna primitiva strafform fortfarande existerar – och verkställs – i dagens Europa.

För mig är det självklart att vi måste bekämpa den vitryska diktaturen med alla till buds stående medel. Vi kan inte stå tysta bredvid när en regim i vårt grannskap mördar och torterar sina egna medborgare. Därför tycker jag inte heller att man kan säga att sportens värld kan skiljas helt från politiken. Visst kan sport och politik hänga ihop. Och i Vitryssland är det helt klart så.

Europas siste diktator Lukasjenko har en svag punkt, han är en oerhört passionerad ishockeyfantast. Hans favoritlag vinner alltid, som sig bör i en diktatur. Och nu håller hans drömmar på att gå i uppfyllelse för Vitryssland har fått äran och hedersuppdraget att stå värd för ishockey-VM 2014.

Lukasjenko satsar mycket på värdskapet för ishockey-VM. För honom handlar det om stor prestige. Trots att landet befinner sig i en av de värsta ekonomiska kriserna genom tiderna bygger regimen nya hotell, fina ishockeyrinkar, stora arenor. Man putsar på landets fasad som snart ska visas upp för omvärlden.

Jag och många med mig har länge protesterat mot att VM har förlagts till Minsk. En av initiativtagarna till motståndet mot vitryskt VM är den legendariske hockeyspelaren, Peter Stastny, världsmästare från dåvarande Tjeckoslovakien, idag EU-parlamentariker från Slovakien.

Den brutala avrättningen och den totala avsaknaden av grundläggande demokratiska rättigheter i Vitryssland borde göra det fullständigt omöjligt att hålla ett festfyllt ishockey VM i detta blodsbesudlade land nästa år.

Det är bara att hoppas att ishockeyförbunden – både det svenska och det internationella – tar mod till sig att våga väga människoliv mot världsmästerskap. Vi måste våga sätta humanism och mänskliga rättigheter före idrottsfester!

Lyssna gärna på hela debatten här!

Pressinbjudan: Det juridiska arbetet för Dawit Isaak

Reportar utan gränser bjuder in till presskonferens den 22 mars 2012 klockan 15.00 på Advokatfirman Bratt & Feinsilber, Linnégatan 89A, Stockholm.
Medverkande: Juristerna Jesús Alcalá och Percy Bratt, Björn Tunbäck (Reportrar utan gränser) och Europaparlamentariker Olle Schmidt.

I somras lämnades en Habeas corpusinlaga till Eritreas Högsta domstol. Sedan blev det tyst kring Dawit Isaak. Men det juridiska arbetet och det politiska spelet för hans frihet har fortsatt med oförminskad intensitet. Vid presskonferensen redogörs för den senaste utvecklingen i fallet Dawit Isaak.

Habeas corpus innebär att myndigheterna i Eritrea som håller Dawit Isaak fängslad är skyldiga att visa upp honom inför en domstol som beslutar om han alls får hållas kvar. Habeas corpus finns inskriven i eritreansk lag och den eritreanska regeringen har själv offentligt framhållit förfarandet som en del av eritreansk rätt. Enligt den eritreanska rättegångsbalken (Criminal Procedures Act) får ingen misstänkt hållas längre än 28 dagar innan åtal väcks.

-Det är viktigt att vi fortsätter föra kampen för rättstatens principer och för yttrandefriheten även i Eritrea. Jag hoppas att detta initiativ leder till att Asmaras högsta domstol prövar Dawit Isaaks fall och att man från det eritreanska rättsväsendets sida slår fast det orimliga att hålla honom i fortsatt förvar, kommenterar Europaparlamentariker Olle Schmidt som varit drivande för att följa upp habeas corpusframställan genom bland annat EU:s Catherine Ashton.

Dawit Isaak har varken åtalats eller dömts. Han fängslades 23 september 2001. Habeas corpusframställningen stöds av chefredaktörer på 21 tidningar i sju europeiska länder, bland andra El País, Der Spiegel (spiegelonline), Helsingin Sanomat, Gazeta Wyborzca och Berlingske.

Välkomna den 22 mars!

För mer information, kontakta oss gärna:
Olle Schmidt 0705-341064
Carolina Schale (pressansvarig Folkpartiets Europaparlamentariker) 0708-549063

Svenskt stöd för ishockey-VM i Minsk?

Nyligen kom besked via nyheter24.se att internationella ishockeyförbundet fattat beslut att inte kritisera eller ifrågasätta Vitryssland som värdland, trots de omfattande brott mot demokrati och mänskliga rättigheter som Lukashenka, Europas sista diktator, fortfarande gör sig skyldig till.

Jag har tidigare skrivit och debatterat om detta - bland annat här - och uppmanat både svenska och internationella ishockeyförbunden att göra sina röster hörda. Att tiga still är inte en opolitisk handling.

Låt inte Lukashenka få denna hedersbetygelse!

Världen behöver fler Raoul Wallenberg...

Den 17 januari 1945 fängslades Raoul Wallenberg av Sovjet, och försvann. Han antas ha dött i Lubyankafängelset i Moskva något år senare.

Raoul Wallenberg hjälpte till att rädda livet på många tusentals människor i krigets nazi-ockuperade Budapest. Hans gärning och hans mod är i högsta grad relevant än idag. Ju fler som vågar agera för sina medmänniskor istället för att vända bort blicken när människor far illa, desto bättre blir världen att leva i.

I augusti i år skulle Raoul Wallenberg ha fyllt 100 år och därför kommer hans minne hedras och uppmärksammas under året och runt hela världen. Vi svenska parlamentariker, över alla partigränser, planerar evenemang i Europaparlamentet.

Frågan är inte minst aktuell just nu, när de humanistiska, europeiska värdena om demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter återigen tycks sättas på prov i just Ungern. Vi påminns om att vår tid inte är vaccinerad mot odemokratiska tendenser.