Catherine Ashton har svarat på min fråga om Oswaldo Payás död

Oklarheterna kring den kubanske frihetskämpen Oswaldo Payás död kvarstår. Det var den 22:a juli 2012 som Payá omkom i en bilolycka. Hans familj är övertygad om att han mördades på grund av sitt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet på Kuba. Payá belönades 2002 med Sacharovpriset och nominerades flera gånger till Nobels fredspris. Hans berömmelse skyddade honom från att fängslas, men inte från att trakasseras och kanske inte heller från att mördas.

Det finns för många frågetecken kring den tragiska bilolyckan och därför har jag frågat EU:s höga representant för utrikesfrågor Catherine Ashton om hon kommer att diskutera fallet med representanter från den kubanska regimen. Jag har också frågat om hon stödjer en internationell utredning av fallet. Idag svarande hon, men tyvärr bara svepande och passade vidare ansvaret till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

 

Det är tråkigt att EU inte sätter ned foten och står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Att respektera demokratiska principer och mänskliga rättigheter borde idag vara en självklarhet i världens alla länder, men så är tyvärr inte fallet.

Nedan kan du läsa Catherine Ashtons svar.

 

"P-010754/2013

Svar från den höga representanten/vice ordföranden Catherine Ashton

(25.10.2013)

EU följer människorättsaktivisternas situation på Kuba på nära håll och tar regelbundet upp därtill hörande frågor i sin politiska dialog med de kubanska myndigheterna på alla nivåer.

Krav på en internationell och oberoende utredning har överlämnats officiellt till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Nu är det upp till FN:s råd för mänskliga rättigheter att avgöra hur relevant det är att inleda en utredning i ärendet. Den höga representanten/vice ordföranden upprepar sitt svar på fråga E-004347/2013[1]: EU och dess institutioner förfogar inte över den sortens mekanismer som krävs för att inleda en sådan utredning, men kommer även fortsättningsvis att bevaka situationen på nära håll."

Fortfarande frågetecken kring Oswaldo Payas död

Idag träffade jag Carlos Paya Sardinas, bror till den avlidne kubanska frihetskämpen Oswaldo Paya. Han är överygad om att Oswaldo Paya blev mördad och bad om stöd för att få tillstånd en internationell undersökning om omständigheterna kring broderns död i bilolyckan den 22 juli 2012. Kristdemokraten Aaron Modig var också med i bilen och överlevde med lättare skadad.

Oswaldo Paya var en enansående företrädare för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet på Kuba. Genom Varelaprojektet samla han in underskrifter för en folkomröstning. Tusentals människor skrev på och många av dem trakasserades av regimen.

Carlos Paya Sardinas och jagunder mötet i Europaparlamentet i Strasbourg

Som ledamot i Europaparlamentet nominerade bland annat Cecilia Malmström Oswaldo Paya till Sasharovpriset. Han fick priset 2002 och var på plats i Strasbourg för att ta emot priset. Oswaldo Paya nominerades också flera gånger till Nobels fredspris. Hans berömmelse skyddade honom från att fängslas av regimen men inte från trakasserier.

Idag har Payas familj har lämnat Kuba. Änkan lever i USA, brodern i Madrid. De driver därifrån kampen för att en gång för alla utreda olyckan. Det finns många frågetecken kring olyckan och därför tycker jag inte att det är orimligt att ytterligare undersöka omständigheterna. Jag ska vid första tillfälle fråga EU:s högsra representen för utrikesfrågor, Catherine Ashton, att ta upp detta med Kubas regim.

Sista dagen i Santo Domingo

Sista dagen i Santo Domingo handlade mycket om hur uppbyggnaden och hjälpinsatserna efter jordbävningen i Haiti fungerade. Ledamöterna från Karibien - särskilt kollegan från Haiti - var kritiska och menade att de utlovade mångmiljardsatsningarna inte kom befolkningen till del i den omfattning som det allvarliga läget krävde.

Fortfarande är det oklart hur många som dog i samband med jordbävningen men över 200.000 brukar nämnas. Närmare 1, 5 miljoner människor blev hemlösa. Idag är situationen betydligt bättre, men hundratusentals människor bor fortfarande i tillfälliga läger och en koleraepidemi har härjat bland de mest utblottade.

Under mötet antogs en gemensam deklaration där jag hade en synpunkt varvid jag beklagade att vi varken diskuterat eller fått någon information om läget på Kuba. Detta förslag avvisades helt av ordföranden, min partivän Louis Michel, med stöd av de karibiska kollegerna. Jag är mycket besviken på Michels och ledamöterna från regionens oresonliga attityd att inte ens kunna diskutera ett så viktigt och strategiskt ämne som Kubas framtid under ett besök i Västindien. Ur denna hänsyn lämnar jag Santo Domingo med besvikelse.

I övrigt har mötet varit av stort värde.

Gårdagen innefattade studier av ett EU-projekt om återvinning, insamling och deponering. Projektet genomförs gemensamt med Port-au-Prince, Santo Domingo och Havanna. Entusiastiska skolelever lärde oss hur man sorterar och samlar papper och plast. En grupp aktiva medborgare i den äldsta stadsdelen i Santo Domingo berättade hur de försöker bli mer miljömedvetna.

Studiebesöket avslutades på en avfallsstation som EU var med och finansierat. När jag så bilder av hur det tidigare sett ut, var detta ett gott exempel på hur EUs fonder kan användas på ett klokt sätt.

Hur avfall ska hanteras på ett hållbart sätt i våra allt större storstäder världen över är en enorm utmaning!

Regionalt AVS-möte i Karibien

Mötets första dag är avklarad här i Santo Domingo, Dominikanska republiken. Det är ett regionalt möte mellan de karibiska länderna i EU-AVS församlingen, den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet.
Jag är på plats för att representera den liberala gruppen i Europaparlamentet och följer diskussionerna med stort intresse. På agendan är bland annat de nya handelsavtalen mellan EU och Karibien, EU:s utvecklingsbistånd EDF och naturkatastrofer.

Även situationen i Kuba fanns med på agendan, vilket jag såg mycket fram emot. Men när mötet öppnades av min kollega Louis Michel, före detta EU-kommissionär för bistånd och utveckling, togs just den punkten bort efter tryck från de Karibiska länderna.




Louis Michel under mötets högtidliga öppnande.


Veckans möte skulle egentligen ha ägt rum i just Kuba, men vi i Europaparlamentet ansåg att det inte var lämpligt då landet inte ratificerat Cotonou-avtalet som reglerar handel och bistånd mellan EU och AVS-länderna. Nu kom de Karibiska ländernas motdrag.

Efter den formella invigningen talade jag med de bägge ordförandena, EU:s Louis Michel och Rajeshree Deerpalsing från Mauritsius som idag ersätter ordinarie ordförande kenyanske Musikari Kombo. Förhopningsvis kommer vi Europeiska delegater ska hålla ett särskilt möte om Kuba.

En liten vinst för mig som varit vän av Kubas folk, men inte av regimens politiska ledning. EU måste tydligt visa att vi inte accepterar censur och politiska fångar hos något av de länder som vill vara handelspartner med EU.



Kollegerna i EU-AVS församlingen under mötets första dag. I bakgrunden sitter Kubas ambassadör till Dominikanska republiken, Alexis Bandrich Vega. Han påminde mig om att Olof Palme varit en stor vän av Kuba. Jag svarade honom att jag stöder Kubas folk, men inte den politiska ledningen.