Tankar kring långtidsbudgeten

Bankunionen: nästa steg i det europeiska samarbetet

Igår deltog jag i ett panelsamtal om bankunionen. Den föreslagna bankunionen består i princip av tre delar: gemensam övervakning av bankerna, en gemensam bankkrisfond och gemensam insättningsgaranti. Övriga deltagande i panelen var bland andra parlamentariker Gunnar Hökmark (M) och tyska Sven Giegold  från den gröna gruppen.

 Jag och Sven Giegold från den gröna gruppen

Medan Hökmark argumenterade för att bankunionen skapar mer problem än vad den löser, så tryckte jag på vikten av att vara en full medlem i en allt mer integrerad EU. Därför menar jag att Sverige också borde vara medlem i bankunionen. Detta beror självklart på om Sverige får en röst i europeiska centralbankens råd, som kommer att vara den huvudsakliga aktören när det gäller översyn och hantering av krisfonden.

 

Jag tror att många i vårt egna avlånga land glömmer bort anledningen till varför vi har en europeisk union. Så tidigt som 1814 dog den sista svenska soldaten i strid. För många av våra grannländer ligger krigets misär närmre i tiden. De senaste 60 åren av fred som vi njutit i Europa skulle lika gärna kunna vara en parantes i vår långa och blodiga historia. Därför är det av yttersta vikt att Sverige kämpar för en fortsatt europeisk integration, och bankunionen är nästa steg i denna riktning. Ett europeiskt samarbete fungerar inte à la carte där varje medlemsland efter nationella intressen väljer vilka delar man vill vara medlem i.

Man kan inte plocka russinen ur kakan, Gunnar Hökmark!

Besök från Gymnasieskolan Knut Hahn

På bilden ser ni Knut Hahnskolans internationella kontakt och

EU-ambassadör Ursula Sandin-Gullander och jag själv

Igår hade jag besök av en grupp gymnasielärare från Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby. Efter en mer generell genomgång om parlamentet av vår besöksansvariga träffade jag lärarna för att prata om de mer politiska aspekterna av mitt arbete i parlamentet, om utvecklingen i parlamentet sedan EU:s utvidgning 2004 samt den finansiella och ekonomiska krisen.

En lärare frågade mig om man inte kan se ett samband mellan överföringen av mer makt till EU och det avtagande förtroendet för unionen och dess företrädare. Jag svarade att många av de åtgärder som tagits under senare år har varit framdrivna av den brådskande krissituation som många länder befunnit sig i. Samtidigt är det sant att den demokratiskt legitimiteten har kommit i kläm.


Jag påminde även om att det är lätt för Sverige att sätta sig på höga hästar idag men att vi satt i samma båt som dagens krisländer i början på 90-talet. Jag kommer ihåg när jag satt som riksdagsledamot i finansutskottet och räntan låg på 200 %!

Jag fick även frågan hur arbetet i parlamentet har förändrats sedan jag kom till hit 1999. Jag förklarade att parlamentet, förutom att vi har fått mer att säga till om, har gått från att ha varit fransk-tyskt till att bli europeiskt i samband med anslutningen av de tio nya medlemsländerna från Central och Östeuropa 2004.

Stort tack till gruppen från Ronneby som kom och hälsade på. Europaparlamentet, precis som riksdagen, är ert parlament.

Mer att lära sig i Halmstad och Ystad

Förra veckan avslutades med två dagar avsatta för studiebesök.

I samband med att jag meddelade min sorti från EP funderade jag över hur många resor runt om i landet jag gjort genom åren.

Vi har en karta på kontoret i Bryssel över vårt vidsträckta land och här kan vi se ett tjugotal blinda fläckar, i Närke/Värmland, norr om Luleå och i Jämtland. De sistnämnda kommunerna kommer jag att besöka i början av maj. Övriga delar hoppas jag kunna klara av fram till mitten av 2014 – om mina FP-vänner vill ha ett besök av en avgående MEP?

Torsdagen ägnade jag åt Halmstad, dit Suzanne Åkerlund och Pär Carlsson inbjudit mig.

Vi träffade studenter på högskolan, hade ett samtal om framtidens högskola i vårt land med högskolans rektor, intressant information om det lyckosamma företaget, Comfort Audio, inom hörselprodukter samt en djupgående diskussion med garnisonsledningen på Lv6 i Halmstad om Sveriges försvar och hur EU:s Nordic Battle Group klara sitt uppdrag. En ung kvinna från Svedala förevisade den radarutrustning som med personal från Halmstad i somras skyddade Olympiaden i London från attacker av små luftfarkoster som inte kan upptäckas av traditionell radarteknik. Vid Themsens mynning var de svenska soldaterna stationerande.
Dagen avslutades med ett offentligt möte i det vackra biblioteket vid Nissans strand. Stimulerande att diskutera Europas framtid med ett insatt och vetgirigt auditorium.






Luftvärnsregementet Lv 6 i Halmstad

Comfort Audio utvecklar och tillverkar hörselhjälpmedel för personer med nedsatt hörsel, idag finns deras produkter i ett tjugotal länder.



 

Fredagen ägnades åt Ystads Hamn och dess utveckling i ett EU, som satsar alltmer på fartygsburna transporter. Också hamen uppmärksammade mitt besök.

Folkpartisten Hans Hulthén och jag diskuterade också med hamnchefen Björn Boström om hur kunna kontrollera ratt(o)nykterheten hos dem som lämnar färjorna från Bornholm och Polen. Karin Olsson Lindström har länge drivit just denna fråga.

Hans Hulthén, hamnens VD Björn Boström och jag under besöket i hamnen.

Före hemfärden hann  jag med ett besök på Ystads Allehanda och ett samtal med politiska redaktören, Petter Birgersson. Lärorikt!

Idag har FP Malmö årsmöte med antagande av ett visionsprogram!

EU ska inte köpa blodsdiamanter

Jag har länge engagerat mig för utvecklingen i Zimbabwe, senast genom ett seminarium med mina afrikanska kolleger i AVS-församlingen. I veckan hölls det första mötet för Europaparlamentets arbetsgrupp för ett demokratiskt Zimbabwe. Ordförande för gruppen är den brittiske parlamentarikerna Geoffrey Van Odren och av medlemmarna var det många bekanta ansikten. Modia kvinnor från Zimbabwes exilbefolkning berättade om utvecklingen i landet.


Det är viktigt att just nu sätta extra fokus på landet. Under året kommer medborgarna dels folkomrösta om en ny konstitution, och dels rösta fram en ny president. Detta är en stor förändring för ett land som haft samma president, den diktatoriske Robert Mugabe, sedan 1980.

Zimbabwe är rikt på naturresurser, inte minst på diamanter. Det är uppskattat att 30 procent av världens produktion finns i Zimbabwe. Men förhållandena i gruvorna är fruktansvärda. Militären tvingar civilbefolkning till slaveri och avrättningar är vanligt. Zimbabwe är medlem av den så kallade Kimberley-processen som verkar för förbud mot blodsdiamanter och 2009 att stoppades handeln med diamanter från Zimbabwe på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men nu insisterar vissa EU land, främst Belgien, på att förbjudna diamanter trots allt ska släppas ut på världsmarknaden. Detta är fruktansvärt och vi i Europaparlamentet måste visa EU:s ministerråd att sanktionerna måste vara kvar tills brotten mot mänskliga rättigheter upphör. EU handlar inte med blodsdiamanter!



Delar av arbetsgruppen och inbjudna talare från, med vår ordförande i mitten.



Jag kandiderar inte för omval

Efter mycket funderingar har jag kommit fram till att inte kandidera för en ny mandatperiod till Europaparlamentet inför valet nästa år.

Jag har suttit i Europaparlamentet sedan 1999 med ett avbrott på drygt två år efter valet 2004. Det har varit ett mycket stimulerande uppdrag som gett  mig stora möjligheter att påverka viktiga politiska frågor, men jag tror att att efter tre mandatperioder är det rimligt att sluta.

Utvidgningen av EU och Europas enande har varit det allra viktigaste under mina år i parlamentet. Jag är mycket tacksam över att personligen fått vara med om detta.

Det finns två skäl för mig att inte kandidera för omval. Dels det myckna resandet som i längden har ett pris, samt att jag tycker nya liberala krafter - unga som erfarna - bör ges chansen i ett alltmer inflytelserikt Europaparlament.

ECB borde tydligare föra fram fördelarna med euron

Igår deltog jag i den s.k. monetära dialogen då europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi kom till utskottet för ekonomiska och monetära frågor för att presentera och diskutera den monetära och ekonomiska utvecklingen i EU.

Mycket av debatten kom att handla om den stigande arbetslösheten och bristen på tillväxt i Europa. Draghi hävdade i optimistisk anda att de länder med störst ekonomiska problem kommit långt under de senaste året tack vare ambitiösa strukturprogram och finanspolitisk återstramning, även om detta inte än har fått önskad effekt på arbetsmarknaden.

Draghi menade att den största utmaningen man står inför nu är att se till att små och medelstora företag, som står för 70 % av arbetstillfällena i EU, får tillgång till finansiering från banksektorn.

Jag frågade Draghi vilka argument som finns idag för att Sverige och Danmark ska gå med i euron. Jag har förespråkat ett svenskt inträde i euron sedan en lång tid tillbaka men Draghi har inte visat sig tillräckligt offensiv i debatten för att få med sig nya medlemsländer i euron. När ekonomin i de nordiska länderna går som på tåg behöver man en påminnelse om varför eurosamarbetet är viktigt ur ett långsiktigt perspektiv.

Draghi påpekade att euron på många sätt varit ett lyckat projekt, då eurozonens medlemsländer hade historiskt låga lånekostnader, prisstabilitet osv innan krisen. Draghi påpekade även att dagens ekonomiska kris hade varit än värre om man i eurozonen hade haft en rad olika valutor. Jag uppmanade Draghi att vara mer framåt i sitt sätt att framhäva eurons positiva sidor och efter mötet fick jag medhåll från honom.

Jag bad även Draghi att ta ställning till det nya förslaget på den finansiella transaktionsskatten som kommer att få ödesdigra effekter på handeln i EU, framförallt mellan länderna i eurozonen och de som står utanför. Här ville inte Draghi inte kommentera.

Sista dagen i Santo Domingo

Sista dagen i Santo Domingo handlade mycket om hur uppbyggnaden och hjälpinsatserna efter jordbävningen i Haiti fungerade. Ledamöterna från Karibien - särskilt kollegan från Haiti - var kritiska och menade att de utlovade mångmiljardsatsningarna inte kom befolkningen till del i den omfattning som det allvarliga läget krävde.

Fortfarande är det oklart hur många som dog i samband med jordbävningen men över 200.000 brukar nämnas. Närmare 1, 5 miljoner människor blev hemlösa. Idag är situationen betydligt bättre, men hundratusentals människor bor fortfarande i tillfälliga läger och en koleraepidemi har härjat bland de mest utblottade.

Under mötet antogs en gemensam deklaration där jag hade en synpunkt varvid jag beklagade att vi varken diskuterat eller fått någon information om läget på Kuba. Detta förslag avvisades helt av ordföranden, min partivän Louis Michel, med stöd av de karibiska kollegerna. Jag är mycket besviken på Michels och ledamöterna från regionens oresonliga attityd att inte ens kunna diskutera ett så viktigt och strategiskt ämne som Kubas framtid under ett besök i Västindien. Ur denna hänsyn lämnar jag Santo Domingo med besvikelse.

I övrigt har mötet varit av stort värde.

Gårdagen innefattade studier av ett EU-projekt om återvinning, insamling och deponering. Projektet genomförs gemensamt med Port-au-Prince, Santo Domingo och Havanna. Entusiastiska skolelever lärde oss hur man sorterar och samlar papper och plast. En grupp aktiva medborgare i den äldsta stadsdelen i Santo Domingo berättade hur de försöker bli mer miljömedvetna.

Studiebesöket avslutades på en avfallsstation som EU var med och finansierat. När jag så bilder av hur det tidigare sett ut, var detta ett gott exempel på hur EUs fonder kan användas på ett klokt sätt.

Hur avfall ska hanteras på ett hållbart sätt i våra allt större storstäder världen över är en enorm utmaning!

Regionalt AVS-möte i Karibien

Mötets första dag är avklarad här i Santo Domingo, Dominikanska republiken. Det är ett regionalt möte mellan de karibiska länderna i EU-AVS församlingen, den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet.
Jag är på plats för att representera den liberala gruppen i Europaparlamentet och följer diskussionerna med stort intresse. På agendan är bland annat de nya handelsavtalen mellan EU och Karibien, EU:s utvecklingsbistånd EDF och naturkatastrofer.

Även situationen i Kuba fanns med på agendan, vilket jag såg mycket fram emot. Men när mötet öppnades av min kollega Louis Michel, före detta EU-kommissionär för bistånd och utveckling, togs just den punkten bort efter tryck från de Karibiska länderna.




Louis Michel under mötets högtidliga öppnande.


Veckans möte skulle egentligen ha ägt rum i just Kuba, men vi i Europaparlamentet ansåg att det inte var lämpligt då landet inte ratificerat Cotonou-avtalet som reglerar handel och bistånd mellan EU och AVS-länderna. Nu kom de Karibiska ländernas motdrag.

Efter den formella invigningen talade jag med de bägge ordförandena, EU:s Louis Michel och Rajeshree Deerpalsing från Mauritsius som idag ersätter ordinarie ordförande kenyanske Musikari Kombo. Förhopningsvis kommer vi Europeiska delegater ska hålla ett särskilt möte om Kuba.

En liten vinst för mig som varit vän av Kubas folk, men inte av regimens politiska ledning. EU måste tydligt visa att vi inte accepterar censur och politiska fångar hos något av de länder som vill vara handelspartner med EU.



Kollegerna i EU-AVS församlingen under mötets första dag. I bakgrunden sitter Kubas ambassadör till Dominikanska republiken, Alexis Bandrich Vega. Han påminde mig om att Olof Palme varit en stor vän av Kuba. Jag svarade honom att jag stöder Kubas folk, men inte den politiska ledningen.



Dawit Isaaks fall tas upp inom Afrikanska unionen

Dagens Afrika är till stor glädje en växande ekonomi, där allt fler länder får stabilia politiska och sociliala strukturer. Det är bra, och det innebär att regionen också kan ta ansvar för brott mot mänskliga rättigheter.

Som Expressen uppmärksammar idag kommer Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter träffas i Gambia den 18-25 februari för att bland annat diskutera en habeas corpus petition som sänts till Eritrea. Petitionen kräver att landet ska respektera Dawit Isaaks grundläggande rätt till en rättegång, och då varken advokaterna som skickar petitionen eller EU:s kontor i Eritrea fått något svar har frågan nu gått vidare till kommisionen.

Jag har under åren haft tät kontakt med EU:s utrikeschef Catherine Ashton och EU:s delegation i Eritrea för att förmå dem att få information om varför högsta domstolen i Eritrea ännu inte behandlat petitionen. Mötet i Gambia är en ny öppning och jag har skrivit brev till de 11 kommissionärerna och även talat med min Gambiska kollega från AVS-församlingen (länder från Afrika, Västindien och Stilla havet) för att de ska ta upp fallet i domstolen.

Dawit Isaak hålls fången i strid mot både eritreansk lag, flera afrikanska konventioner och FN-deklarationer. Han har varken åtalats eller dömts. Han hålls isolerad från omvärlden och utan möjlighet att träffa vare sig sin familj, advokat, svensk ambassadpersonal eller Internationella Röda korset. Och han har suttit fängslad i över elva år. Hade eritreansk lag följts skulle han ha åtalats inom en månad annars släppts.

Jag hoppas verkligen att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter kan påminna Eritrea om detta.

EU stärker Sveriges utrikespolitik

Nu på morgonen presenterade Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Utrikesdeklarationen är dels regeringens årliga avrapportering av Sveriges roll i världen, dels en presentation av det kommande årets mål och prioriteringar inom utrikes-, bistånds-, handels- och säkerhetspolitiken. Här kan du läsa hela deklarationen.

Flera viktiga ämnen togs upp, men särskild vikt lades vid EU:s roll för utrikespolitik. EU:s nya utrikestjänst EEAS kom till i och med Lissabonfördraget år 2009, och under ledning av den EU:s högsta utrikeschef Catherine Ashton är arbete i full gång. Utrikestjänstens viktigaste roll är att samordna de olika politiska intressen som samsas inom utrikespolitik. Världen krymper, och genom EU får Sverige en större roll i den globala utrikes- och biståndspolitiken. Det var glädjande att Carl Bildt påminde den kritiska oppositionen om att EU är central för att idag driva utrikespolitik. Att samarbeta och samordna med våra kolleger i EU är inte en förlust. Det är en styrka. Ensam är inte stark, ensam är ensam!

Carl Bildt talade också om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Att Dawit Isaak nämndes är en viktig markering från regeringens sida. Under alla de år jag engagerat mig för Dawit Isaaks frigivning har jag fått frågan varför Sverige inte gör mer. Eritreas president Isaias Afewerki är en sjuk och förvirrad person som dragit ett land och dess befolkning i fördärvet. Att resonera med honom är inte lätt. Jag tror vi tillsammans med EU måste hitta samarbetsformer med Afrikanska unionen.

Det nya Afrika som reser sig tar ansvar för vad som händer på kontinenten. Eritrea destabiliserar hela regionen och grannarna tappar tålamodet. Goda kontakter med afrikanska kolleger kommer att vara avgörande.

Viktigt att EU:s ledare kunde enas om budgeten

Att enas om en ny långtidsbudget för EU har varit en svår prövning för medlemsländernas ledare. Inte bara för oss Europaparlamentariker har ovissheten försvårat arbetet, alla de projekt och visioner som finansieras av EU-medel har varit i ett finansiärt vakuum. Det är bra att avtalet nu är klart, även om förhandlingsmetoden förtjänar kritik.

För första gången har en långtidsbudget mindre medel än den föregående. Hela EU sparar, och det bör också synas i den gemensamma budgeten.

Det finns positiva delar av budgeten, som mindre resurser till jordbruk och mer till forskning, innovation och utbildning. Men fortfarande är budgeten omodern. En annan positiv del är att EU:s utvecklingsstöd till världens fattigaste länder, det så kallade EDF-stödet, inte sänktes. I de flesta av dessa stater finns inte politiska strukturer som sköter sjukvård, infrastruktur eller säkerhet. Att EU och andra stora givare kan leva upp till sina åtaganden är mycket viktigt.

Nu är det upp till Europaparlamentet att säga sitt om budgeten. För första gången sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 har Parlamentet möjlighet att rösta emot en långtidsbudget. Min bedömning är att det inte är vare sig möjligt är rimligt att Parlamentet blockera långtidsbudgeten i detta svåra ekonomiska och politiska läge.

Vad jag reagerat på är att vår talman Martin Schulz från den socialistiska gruppen och den konservativa gruppens ledare Joseph Daul föreslår att vår omröstning ska vara hemlig. Denna oerhört viktiga omröstning måste hanteras på samma öppna sätt som övriga ärenden i Europaparlamentet. Allt annat vore ju absurt!

Tillsammans med mina kolleger Marit Paulsen och Cecilia Wikström har jag framfört detta till vår liberala gruppledare, Guy Verhofstadt, och uppmanat honom att stå upp för att demokrati och insyn får råda även i detta fall.

Att spela med diktatorn är politik

Jag har länge upprörts över och protesterat emot att 2014 års ishockey VM ska hållas i Europas sista diktatur Vitryssland/Belarus. Landets president Lukasjenko är en tyrann som ända sedan det manipulerade valet 2010 undertryckt sitt folk. Politiska fångar, tortyr, censur och det för oss otänkbara - avrättningar - är vardag i ett land som nu bygger nya hotell för att ta emot världseliten i ishockey.


Jag har tidigare debatterat detta med svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund, och i helgen träffades vi i Malmö för att se Tre kronor spela mot Finland och för att tala om Vitryssland.

Christer Englund är en trivsam person som lyssnade och hade förståelse för mina argument, men han trodde inte någon förändring var möjlig. Vi i Europaparlamentet har uppmanat till bojkott av den här skandalen och jag bad Englund om tre saker:

Att han kunde ställa upp på ett offentligt arrangemang i Stockholm i samband med årets Hockey-VM som arrangeras i vår huvudstad. Detta var han positiv till.

Det andra var om han kunde försöka förmå Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel att komma till Europaparlamentet för en utfrågning. Vi är många parlamentariker som inte förstår varför idrott anses viktigare än respekt för mänskliga rättigheter, och jag tror det är viktigt att ishockeyförbundet öppet och transparent klargör hur man resonerat.

Min tredje fråga var att de under interna kongressen för planeringen inför 2014 års VM skulle kunna tänka sig att bjuda in en expert på mänskliga rättigheter i Vitryssland. Det trodde han inte, eftersom det vore att acceptera att förbundet skulle göra ett politiskt ställningstagande.

Sympatisk, men inget nytt. Men vi skulle hålla kontakt framöver.

Själva matchen präglades av dåligt svenskt försvar, men stämning i arenan var bra! Det finska laget var starkt, och jag gratulerar mina finska vänner och kolleger Calle Haglund och Nils Torvalds.

Momsbedrägeri kostar EU miljarder

Momsbedrägeri beräknas varje år kosta EU-länderna upp emot 107 miljarder euro. Det är lika mycket pengar EU lägger på jordbruket och 5 gånger så mycket som för arbetsmarknadsinsatser och den sociala sektorn. Problemet har funnit länge. Redan för 10 år sedan uppskattades summan till 100 miljarder euro.

Momsbedrägeri, som karusellbedrägeri, utgörs av gränsöverskridande kriminella nätverk som snabbt, samordnat och flexibelt utnyttjar de rättsliga och administrativa luckorna i EU:s momssystem.

EU:s medlemländer måste samarbete för att komma åt de kriminella ligorna!

Vi måste få slut på bullret!

Vårt samhälle har blivit allt mer högljutt. Att ständigt utsättas för höga nivåer av trafikbuller är inte bara förargeligt, det är även i längden skadligt för hälsan. Kroppens reserver tar slut, organens normala regleringsfunktioner störs och ökar risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar.

Idag rösta Europaparlamentet för ett betänkande som syftar till att förbättra folkhälsan och skydda befolkningen mot negativa effekter av trafikbuller. Det är glädjande, men lagförslaget riktar helt in sig på det ljud som orsakas av motorer. För att verkligen komma åt problemet behöver vi ett bredare grepp för vi behöver också ta hänsyn till sådana saker som vägbeläggning, aerodynamik och däckens ålder och utformning.

Dagens omröstning är en bra grund, och jag hoppas att EU-ländernas ministrar är beredda att ta tag i problemet.

Småföretagare är EU:s ryggrad

EU kan göras konkurrenskraftigt igen, men då måste småföretagarna känna att de har parlamentets och EU:s stöd.

Vid SME-dagen häromåret framkom att okunskapen om vad EU har att erbjuda småföretagare i form av bidrag, lån och i vissa fall garantier är stor. Vi måste bli mycket bättre på att sprida informationen.

När jag frågar företagare vad de vill ha blir svaret: enklare regler, lägre skatter och tätare samarbete mellan näringsliv och samhälle. Här har vi alla ett ansvar!