EU ska inte köpa blodsdiamanter

Jag har länge engagerat mig för utvecklingen i Zimbabwe, senast genom ett seminarium med mina afrikanska kolleger i AVS-församlingen. I veckan hölls det första mötet för Europaparlamentets arbetsgrupp för ett demokratiskt Zimbabwe. Ordförande för gruppen är den brittiske parlamentarikerna Geoffrey Van Odren och av medlemmarna var det många bekanta ansikten. Modia kvinnor från Zimbabwes exilbefolkning berättade om utvecklingen i landet.


Det är viktigt att just nu sätta extra fokus på landet. Under året kommer medborgarna dels folkomrösta om en ny konstitution, och dels rösta fram en ny president. Detta är en stor förändring för ett land som haft samma president, den diktatoriske Robert Mugabe, sedan 1980.

Zimbabwe är rikt på naturresurser, inte minst på diamanter. Det är uppskattat att 30 procent av världens produktion finns i Zimbabwe. Men förhållandena i gruvorna är fruktansvärda. Militären tvingar civilbefolkning till slaveri och avrättningar är vanligt. Zimbabwe är medlem av den så kallade Kimberley-processen som verkar för förbud mot blodsdiamanter och 2009 att stoppades handeln med diamanter från Zimbabwe på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men nu insisterar vissa EU land, främst Belgien, på att förbjudna diamanter trots allt ska släppas ut på världsmarknaden. Detta är fruktansvärt och vi i Europaparlamentet måste visa EU:s ministerråd att sanktionerna måste vara kvar tills brotten mot mänskliga rättigheter upphör. EU handlar inte med blodsdiamanter!



Delar av arbetsgruppen och inbjudna talare från, med vår ordförande i mitten.



Om demokrati och Zimbabwe - Let Freedom Ring! Låt frihetsklockor klämta

Idag organiserade jag och Zimbabwe Europe Network ett seminarium i Europaparlamentet. Temat var "Demokrati i Zimbabwe - utvärdering tre år efter maktuppgörelsen".


Huvudtalare var Zimbabwes minister för "National Healing and Reconciliation", Moses Mzila Ndlovu som jag känner sedan tidigare. Han hör till partiet MDC-N. Han talade bland annat öppenhjärtigt och personligt om de trakasserier han själv råkat ut för - under sin tid som minister! - från myndigheternas sida. Den koloniala bakgrunden, problemet med långvarigt odemokratiskt styre och det faktum att oerhört grova förbrytelser inte granskats och förövare ställts till svars togs upp. Samtidigt påpekade han också det nya i att man nu ändå kunde sitta runt bordet, företrädare från olika partier - som zimbabwier. Detta ansåg han ändå var ett litet tecken på framsteg.


Därefter följde en serie talare, främst representanter från civilsamhället. En första panel talade om val och demokrati i Zimbabwe generellt. Problem som togs upp var det politiska våldet, bristfälliga valobservationer och problem i valorganisationen, exempelvis med fastställande av röstlängder. En fråga som ställdes flera gånger var: är Zimbabwe redo för demokratiska val? Dessutom togs frågan om en reviderad konstitution upp - men det slogs fast att även om en ny konstitution antas krävs mer för att säkra en demokrati. Inte minst modiga och principfasta demokrater.

Seminariets andra del bestod av en djupdykning i det specifika fallet om Zimbabwes diamantindustri och frågan om hur naturresurserna kan användas korrekt, effektivt och utan att mänskliga rättigheter kommer i kläm. Bland talarna fanns Farai Muguwe som varit mycket aktiv i turerna kring Kimberleyprocessen. Även min kollega från De Gröna, Judith Sargentini, gjorde passionerade inlägg.

Det hela blev ett mycket lyckat och intressant evenemang. Många perspektiv och argument fördes fram i en rik debatt. Jag tror vi alla fick med oss något nytt att fundera över från mötet.

Som Martin Luther King sa i sitt berömda tal: låt frihetens klockor klämta!

Let freedom ring!

Och än finns det frihetsklockor som behöver ringas i, på flera ställen runt världen. Eritrea, Zimbabwe, Vitryssland är bara några exempel.

Läs för övrigt gärna debattartikeln jag skrev häromdagen om demokratin i Zimbabwe.