Sista dagen i Santo Domingo

Sista dagen i Santo Domingo handlade mycket om hur uppbyggnaden och hjälpinsatserna efter jordbävningen i Haiti fungerade. Ledamöterna från Karibien - särskilt kollegan från Haiti - var kritiska och menade att de utlovade mångmiljardsatsningarna inte kom befolkningen till del i den omfattning som det allvarliga läget krävde.

Fortfarande är det oklart hur många som dog i samband med jordbävningen men över 200.000 brukar nämnas. Närmare 1, 5 miljoner människor blev hemlösa. Idag är situationen betydligt bättre, men hundratusentals människor bor fortfarande i tillfälliga läger och en koleraepidemi har härjat bland de mest utblottade.

Under mötet antogs en gemensam deklaration där jag hade en synpunkt varvid jag beklagade att vi varken diskuterat eller fått någon information om läget på Kuba. Detta förslag avvisades helt av ordföranden, min partivän Louis Michel, med stöd av de karibiska kollegerna. Jag är mycket besviken på Michels och ledamöterna från regionens oresonliga attityd att inte ens kunna diskutera ett så viktigt och strategiskt ämne som Kubas framtid under ett besök i Västindien. Ur denna hänsyn lämnar jag Santo Domingo med besvikelse.

I övrigt har mötet varit av stort värde.

Gårdagen innefattade studier av ett EU-projekt om återvinning, insamling och deponering. Projektet genomförs gemensamt med Port-au-Prince, Santo Domingo och Havanna. Entusiastiska skolelever lärde oss hur man sorterar och samlar papper och plast. En grupp aktiva medborgare i den äldsta stadsdelen i Santo Domingo berättade hur de försöker bli mer miljömedvetna.

Studiebesöket avslutades på en avfallsstation som EU var med och finansierat. När jag så bilder av hur det tidigare sett ut, var detta ett gott exempel på hur EUs fonder kan användas på ett klokt sätt.

Hur avfall ska hanteras på ett hållbart sätt i våra allt större storstäder världen över är en enorm utmaning!

Regionalt AVS-möte i Karibien

Mötets första dag är avklarad här i Santo Domingo, Dominikanska republiken. Det är ett regionalt möte mellan de karibiska länderna i EU-AVS församlingen, den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet.
Jag är på plats för att representera den liberala gruppen i Europaparlamentet och följer diskussionerna med stort intresse. På agendan är bland annat de nya handelsavtalen mellan EU och Karibien, EU:s utvecklingsbistånd EDF och naturkatastrofer.

Även situationen i Kuba fanns med på agendan, vilket jag såg mycket fram emot. Men när mötet öppnades av min kollega Louis Michel, före detta EU-kommissionär för bistånd och utveckling, togs just den punkten bort efter tryck från de Karibiska länderna.




Louis Michel under mötets högtidliga öppnande.


Veckans möte skulle egentligen ha ägt rum i just Kuba, men vi i Europaparlamentet ansåg att det inte var lämpligt då landet inte ratificerat Cotonou-avtalet som reglerar handel och bistånd mellan EU och AVS-länderna. Nu kom de Karibiska ländernas motdrag.

Efter den formella invigningen talade jag med de bägge ordförandena, EU:s Louis Michel och Rajeshree Deerpalsing från Mauritsius som idag ersätter ordinarie ordförande kenyanske Musikari Kombo. Förhopningsvis kommer vi Europeiska delegater ska hålla ett särskilt möte om Kuba.

En liten vinst för mig som varit vän av Kubas folk, men inte av regimens politiska ledning. EU måste tydligt visa att vi inte accepterar censur och politiska fångar hos något av de länder som vill vara handelspartner med EU.



Kollegerna i EU-AVS församlingen under mötets första dag. I bakgrunden sitter Kubas ambassadör till Dominikanska republiken, Alexis Bandrich Vega. Han påminde mig om att Olof Palme varit en stor vän av Kuba. Jag svarade honom att jag stöder Kubas folk, men inte den politiska ledningen.



AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.

AVS-EU ländernas 24:e session är nu öppnad!

AVS-EU ländernas 24:e gemensamma parlamentariska session öppnades på högtidligt vis av församlingens två ordföranden, min liberala kollega Louis Michel och Musikari Kombo från Kenya, samt av värdlandet Surinams talman Jennifer Geerlings-Simmons.

Inför en fullsatt församling talade både Louis Michel och Musikari Kombo om de utmaningar som samarbetet mellan EU och AVS-länderna står inför. Inom kort går Cotonou-avtalet ut och vi ska förhandla fram ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan alla dessa stater. Det omfattar allt från politisk dialog till tullregler, och bägge parter är angelägna om att ett nytt avtal ska slutas i god tid. 

Under de kommande debatterna här i Paramaribo har vi tre akuta ärenden på bordet. Det handlar om situationerna i Mali, Kongo-Kinshasa och Somalia. Regionala lösningar är nödvändiga för att resultaten ska vara hållbara, men det är också nödvändigt att EU bidrar med stöd och verktyg.

Musikari Kombo betonade att utvecklingsbistånd,  teknisk assistans och handel är särskilt viktigt för länder som återhämtar sig från väpnade konflikter. Under den finansiella kris Europa just nu går igenom har vissa påpekat att alla sektorer måste spara, även på utvecklingsbistånd. 

För bräckliga stater kan resurser från utlandet vara den enda källan till stabilitet. Att bygga en stat som befolkningen kan lite på tar tid, och vi kan inte svika våra partners. Musikari Kombo avslutade sitt tal genom att meddela att han kommer att ställa upp i Kenyas stundande senatsval. Jag önskar honom all lycka till!

Louis Michel, före detta kommissionär för utvecklingsfrågor och numera min kollega i den liberala gruppen i Europaparlamentet, under sitt anförande. 

I mitten sitter Musikari Kombo, en våra församlingens två ordföranden, och till höger Jennifer Geerlings-Simmons som är talman i Surinams parlament.  

Frihandel ger Afrika hållbar utveckling

Imorgon lämnar jag ett kallt Malmö för varmare breddgrader - jag deltar i en delegationsresa till Guinea och Togo i Västafrika. Det blir en serie högintressanta möten om demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter.

I Togo möts parlamentariker från EU och AVS-länderna. EU-AVS-samarbetet kretsar bland annat om de ekonomiska partnerskapsavtalen och EU:s utvecklingsbistånd via europeiska utvecklingsfonden EDF.

Häromveckan läste jag med intresse en debattartikel om EU:s råvarustrategi. Skribenterna oroade sig över att EU:s råvaruhandel står i strid med fattigdomsbekämpningen. Problemet de lyfte är bl.a. att EU är för begränsning av exportskatter.

Idag i GP kan ni läsa mitt svar på detta.

Jag menar att exportrestriktioner snarare är en del av det hinder som låser fast många afrikanska länder i ekonomisk sårbarhet. Det vore mer långsiktigt att gå igenom skattereformer som ger starkare ekonomi, öppnare marknad och hållbarhet på sikt!

Dessutom måste vi se den större bilden. De största hindren för att gruvindustrins pengar kommer lokalbefolkningarna till godo idag är odemokratiskt styre, bedrägeri, korruption och väpnade konflikter. Där gör EU mycket för att stödja de afrikanska länderna i sin utveckling mot stabilitet och sunt demokratiskt styre.

Jag menar inte att allt i EU:s handelspolitik är guld och gröna skogar. Men den kan inte heller per definition avfärdas som dålig. Frågan är mer komplex än så.

Arrogans och osanningar svar på frågor om Dawit Isaak

I dagarna två har vi i Bryssel haft möten i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU- och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsöarna). Jag hade möjlighet att direkt fråga representanten från Eritrea om förhållandena för samvetsfångarna i Eritrea, bland annat Dawit Isaak.

Tio år i fängelse utan rättegång för Isaak och de övriga fångarna för att ha utövat sina grundläggande demokratiska rättigheter påverkade på intet sätt budbäraren från diktaturens Eritrea. Han gav som vanligt ett allmänt hållet, tämligen arrogant, svar, som till stora stycken dessutom var osant.

Jag påpekande detta med viss ilska, varvid jag bryskt blev tillrättavisad av kollegan Azzarid från Mali som ansåg att jag minsann skulle respektera det svar jag fick.

Min upprördhet avtog inte, varför jag uttryckte min djupa besvikelse över hur några av mina afrikanska kolleger gång på gång ignorerar grundläggande mänskliga rättigheter. Jag tror trots allt att en ändring är på gång, men det går i vissa fall fortfarande oroande långsamt.

Överslätande diplomati är inte mina bästa gren!

För övrigt lämnade jag idag till parlamentets talman Jerzy Buzek den Habeas Corpus-framställan som skickades till högsta domstolen i Eritrea den 4e juni, skriven bland annat av de svenska juristerna Perzy Bratt och Jesús Alcala. Buzeks närmaste man, Alexandre Stutzmann lovade att Jerzy Buzek kommer att försöka överlämna petitionen själv till högsta myndigheterna i Eritrea, samt att samtidigt kontakta Catherine Ashton om att låta EU-ambassadören i Asmara leverera petitionen personligen till högsta domstolen för att få bekräftelse på att den tagits emot.

Det blir mycket intressant att fortsätta följa denna utveckling!